Ändring i vattenlagen, m. m.

Motion 1986/87:Jo905 Magnus Persson m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1986/87: Jo905

Magnus Persson m. fl. (s)
Ändring i vattenlagen, m. m.

Klarälven är av tradition en fiskrik älv som framgångsrikt bidragit till landets
samlade energiproduktion. I samband med vattendomstolens prövning av
den eller de sökande som ville uppföra kraftverksdammar m. m. förbehöll sig
vattendomstolen/vattendomstolarna i de allra flesta fall rätten att anordna
laxtrappa för befordrande av framkomsten av lax och laxöring.

I vissa fall har vattendomstolen medgivit förlängning tills vidare och
bolaget har meddelats befrielse från skyldighet att vid den eller de
dammbyggnaderna hålla laxtrappa.

Nu gällande vattendomar

Vattendomar som berör Vänerns lax och öring

I Klarälvens svenska del är i huvudfåran nio strömfall utbyggda. I bivattendragen
finns ett antal dammar och vattenkraftverk bland vilka Tåsan och
Letten har större betydelse i sammanhanget och medtas här.

Kraftverken byggdes i följande kronologiska ordning:

1 Dejefors

2 Forshult

3 Krakerud

4 Munkfors

5 Skymnäs

6 Skogaforsen

7 Edsforsen

8 Forshaga

Byggår 1906—1910. Första dom den 3.5.1907. Nytt
kfv. enl. dom den 16.10.1950.

Byggår 1906-1911. Första dom den 22.7.1908.
Dammen ombyggd enl. dom den 30.12.1941 och
den 21.9.1945. Nyprövning tidigast 1973, pågår,
yrkas 15600 st. 2-å älvegen smolt.

Byggår 1916-1921. Första dom den 15.10.1920.
Dammen ombyggd enl. dom den 10.5.1957. Nyprövning
tidigast 1981, pågår, yrkas 48000 st. 2-å
älvegen smolt.

Byggår 1925—1930. Första dom den 18.11.1918.
Dammen ombyggd enl. dom den 5.10.1961.
Byggår 1938-1940. Första dom den 13.10.1939.
Nyprövning tidigast 1990.

Byggår 1941 — 1943. Första dom den 31.10.1945.
Nyprövning tidigast 1990.

Byggår 1946-1948. Första dom den 9.9.1948.
Byggår 1947-1949. Förstadom den 13.2.1948. Två
äldre kraftverk enl. dom den 6.2.1928. Första
totaldammen enl. dom den 3.11.1930. Nyprövning
tidigast 1985.

9 Letten Byggår 1956. Första dom den 25.11.1952. Nypröv

ning tidigast 1990.

10 Tåsan Byggår 1953. Första dom den 10.9.1953. Nypröv

ning tidigast 1990.

11 Höljes Byggår 1957-1961. Första dom den 15.11.1957.

Nyprövning tidigast 1993.

Som exempel kan nämnas att vattendomen vid Dejefors dammbyggnad efter
hand har omprövats vid ett flertal tillfällen. Den senaste domen är avkunnad
den 28 maj 1943 och är en s. k. interimistisk vattendom (gäller tills vidare).
Transport av lax och öring sker via sump och lastbilstransporter till övre
älvsträckor.

Klarälven avvattnar 11820 kvm och har 778,5 kvm sjöar. 46% av
nederbördsområdet och 55 % av sjöarealen ligger uppströms gränsen mellan
Värmland-Dalarna och Norge.

Källområdet

Klarälven rinner upp på Näsfjället i Rogenområdet i Flärjedalen, och bildar
den stora sjön Rögen 36,9 kvm, 757 m. ö. h., som avvattnades via Röa in i
Norge till Femunden, 201,2 kvm, 663 m. ö. h. som är systemets näst Vänern
största sjö. (Bilaga: karta.)

Vänerlaxen har sedan urminnes tider varit högt skattad och gett utkomst åt
ett stort antal människor. De historiska dokumenten därom går tillbaka till
början av 1200-talet. Under 1200- och 1300-talen förlänades de bästa
laxfiskarna i Klarälven och Gullspångsälven till de stora klostren Gudhem,
Riseberga, Alvastra, Vadstena, Rackeby och Nydala. Gustav Vasa drog in
dessa stora naturvärden till kronan.

Historiska dokument omvittnar att Vänern och dess laxälvar hört till
landets laxrikaste vatten. Ända uppe i Trysil i Klarälvens norska del kunde
enligt skildringar från 1700-talet närmare 1000 laxar fångas vissa år. Av
uppgifter från 1800-talets förra hälft framgår att fångsterna i Vänersystemets
svenska del tidvis torde ha överstigit 200 ton och enbart i Dejefors i Klarälven
kunnat uppgå till 100 ton.

Under 1900-talet minskade reproduktionsbetingelserna drastiskt genom
att lekälvarna överbyggdes med spärrade dammar för vattenkraft nära
mynningarna. De åtta kraftverk som ligger i Klarälven mellan Vänern och
lekområdena på den svenska sidan är vandringshinder för uppvandrande
lekfisk på väg mot reproduktionsområdet, älvens övre forssträckor.

År 1933 spärrades Klarälven helt vid Deje. Från början var kraftverken vid
Dejefors, Forshult, Munkfors och Krakerud försedda med laxtrappor.
Laxtrappan vid Deje fungerade dock inte tillfredsställande, varför en
vattendom 1933 i stället föreskriver upptransport av fisk fångad i Deje till
älven uppströms Edsforsen, tills vidare. Forshaga försågs sedan med trappor,
medan de övriga laxtrappornas drift lades ner, också det tills vidare.

Upptransporten av lax under de följande decennierna har haft stor
betydelse för bibehållandet av beståndet.

Laxen i Norsälven dödsdömdes genom att laxtrappan vid Fryksfors

Mot. 1986/87

Jo905

9

definitivt stängdes 1943 samtidigt som den sista lekplatsen vid Edsvalla
förstördes genom en ny dammbyggnad. Allt fastställdes i laga ordning i
vattendomar.

I övriga älvar utdömdes smärre fiskeavgifter, delvis av engångskaraktär. 1
intet fall utdömdes skyldighet att odla och sätta ut laxungar. Samtliga domar
vann laga kraft under 1900-talets första hälft.

Den minskade reproduktionen har lett till starkt avtagande fångster.

Beståndsutvecklingen kan illustreras med kurvan över laxfångsten i de
flesta fiskena i Dejefors, en detaljerad statistik som sträcker sig tillbaka till
1854. Karakteristiskt för laxbestånd är både stor- och småskalig variation,
som återfinns även här men det viktigaste att observera är den starkt
avtagande trenden. Vid slutet av 1950-talet började bestånden tangera
utrotningsgränsen. (Bilaga: tablå.)

Recenta stammar

Fenotypiska beskrivningar av recenta stammar

Klarälvslaxen är relativt liten och utpräglad långvandrare för lek, den går
ända till 35 mil upp i älven mot trakterna av Femunden och behöver hela
sommaren för vandringen. Den letar sig in i älvmynningen från början av juni
och leker i oktober- november. Ungarna stannar 3 år i älven före utvandringen,
sedan tillbringas 3 år i Vänern till könsmognaden, då laxen i genomsnitt
väger 3,1 kg. Maximivikten ligger omkring 5 kg. Rommen är liten.-8100 st.
per liter.

Klarälvsöringen är den verklige långvandraren, som går upp till 40 mil i
Klarälven-Trysilälven. Den börjar uppsteget i älven redan i slutet av april,
härav benämningen vårlax. Leken sker i oktober. Ungarna stannar 4 år i
älven. Efter ytterligare 2—3 år i Vänern är den lekmogen och väger då i
genomsnitt 2,2 kg. Maximivikten rör sig om 6 kg. Rommen är liten, 8700 st.
per liter.

Uppsteget i lekvandrande fisk från Vänern skyddas med fredsområden
utanför Klarälvens mynning, i inre delarna av Sätterholmsfjärden och
Kattfjorden, samt i Klarälven söder N Finnskoga socken.

Klarälvsöringen letar sig in i älven redan i april-maj, sedan isen har gått,
och Klarälvslaxen stiger från mitten av juni till mitten av september. De är
lekmogna först i oktober.

Under 1970-talet startade kompensationsutsättningar enligt vattendomen
för Höljes kraftverk i Klarälven. Kompensationsodling sker efter dom enligt
vattenlagen för att ersätta skada på fiskebestånd till följd av bl. a. vattenkraftsutbyggnad.
Vattendomen fastslår vilken mängd smolt som skall sättas
ut. Förstärkningsutsättningar kan ske för att stärka de naturligt reproducerande
bestånden eller för att direkt gynna t. ex. sportfiske i Vänern eller dess
tillflöden.

Avelsfiske efter lekfisk från Vänerns lax- och öringstammar sker för att
säkra romförsörjningen till odling för kompensations- eller förstärkningsutsättning.

Avelstäkt för lax och öring i Klarälven bedrivs i Deje, där kraftverksdam

Mot. 1986/87

Jo905

10

men är definitivt vandringshinder. Dets. k. centralfisket är ett minifiske, dvs.
en sprängd fåra vid sidan om forsen genom vilken en lämplig lockvattenström
får rinna. Centralfisket vittjas genom att fåran torrläggs medan ett galler
spärrar nedströms.

Värmlandsenergi AB har fiskerätten i Deje centralfiske. Enligt vattendomen
åligger det kraftbolaget att under tiden från den 21 maj t. o. m. den 14
juli upptransportera så stor mängd lax, läs lax och öring, som motsvarar en
tredjedel av varje veckofångst till älven vid Edebäck, dock högst 500 laxar.
Övrigt går till egen konsumtion. Från den 15 juli t.o. m. 15 augusti
upptransporteras all lax, eller också biträder kraftbolaget med fångst och
sumpning för avelsändamål.

Hanteringen av de värdefulla avelsfiskarna bör ske på skonsammare sätt
än vad som är möjligt i det nu använda minifisket, särskilt med tanke på den
långa förvaring av de tidigstigande Klarälvsfiskarna som behövs fram till
lekmognad. Av smittskyddsskäl är det bl. a. olämpligt med mellanförvaring i
de sumpar som används.

Endast Klarälvsstammarna bör få användas vid framtida kompensationsutsättande.
Det biologiskt riktiga är att lekfisken själv vandrar upp till
lekområdet mellan Sysslebäck och Höljes via laxtrappor, och att avelsfisket
förläggs högt upp i älven.

En ytterligare komplikation är att av den fisk som upptransporteras längs
älven skall 80 % sättas på den norska sidan, enligt ett kompensationsvillkor i
Höl jesdomen. Den går alltså förlorad för de svenska lekområdena, och ingen
smolt som produceras på den norska sidan klarar sig levande förbi
Höljesdammen.

Det biologiskt riktiga för Klarälvens lax och öring är att lekfisken vandrar
upp till lek- och uppväxtområdena via fisktrappor. Genom Klarälvsstammarnas
fria gång till lekområdet från april månad kan bl. a. eventuell inblandning
av anlag från Gullspångslax och -öring selekteras bort, vilket bidrar till att
separera och bevara dessa skyddsvärda stammar.

Då även en god laxtrappa sällan har högre verkningsgrad än 80%
förutsätter byggandet av laxtrappor i hela Klarälven ett stort uppsteg av
lekvandrande lax och öring. Trenden under de senaste decennierna har varit
kraftig minskade fångster i Deje. Nedanstående tabell visar återfångsten
perioden 1962—1969 jämfört med perioden 1976-1979:

Period Antal märkta Antal återfångad fisk

fiskar Totalt i Deje

Antal % Antal

1962-1969 9 484 803 8,5 91 1,0

1976-1979 9 918 1 002 10,1 14 0,14

Mot. 1986/87

Jo905

Fångsten i Deje har alltså minskat drastiskt under de senaste åren.

Förutsättningar för reproduktion av betydelse återfinns främst inom den
norska forssträckan med vissa biflöden och inom den övre svenska fors

11

sträckan. Det är från dessa områden utvandring av naturligt producerad
smolt av lax och öring till Vänern kan ske.

Betydande reproduktionsområden finns även på den svenska sidan. De
allra gynnsammaste förutsättningarna finns mellan Båstadsbron och Kärrbacksbron.
Nämnda älvsträcka ingår i den del av Klarälven där projektet
Strängsforsen är beläget. En eventuell framtida utbyggnad av älvsträckan
skulle drabba lax och harrbeståndet mycket hårt. Det skulle vara förödande
för lax- och öringbeståndet i Klarälven, Vänern och dess biflöden. Reproduktionsområdet
är mer eller mindre avgörande för projektet LAXFOND
VÄNERN och dess framtid.

Märkningsförsök med odlad smolt av lax och öring, utförda i Höljes
kraftverksmål, har visat att Höljesmagasinet utgör en fullkomlig dödsfälla
för utvandrande smolt. 6300 st. odlade smolt av Klarälvslax, Gullspångslax
och Gullspångsöring, utsatta i Trysil under 7 års tid, har i avseende på
vattensystemets svenska del resulterat i 5 återkomster, dvs. 0,8 promille i
Vänern. Sammanlagt gjordes 15 återfångster, dvs. 2,4 %c på svensk sida
nedströms om Höljesdammen.

Analysen av naturfödd lekfisk av Klarälvsöring har därtill visat att en
lyckad smoltutvandring är knuten till år med stark vårflod och hög
flödestappning förbi Höljesdammen. För att en smoltproduktion av större
omfattning inom den norska forssträckan skall bli verkningsfull för svenskt
vidkommande krävs såväl överenskommelser med Norge som fungerande
anordningar för att fånga smolten före Höljesdammen och transportera den
ner till Vänern.

Smolt från den övre svenska forssträckan måste passera kraftverken
Edsforsen, Skoga, Krakerud, Forshult, Skymnäs, Munkfors, Dejefors och
Forshaga vid utvandringen. En mycket stor andel av smolten omkommer i
kraftverksturbinerna. Särskilt förödande är kraftverken i Forshult och
Krakerud som är försedda med Francisturbiner.

För att smoltproduktionen från svensk sida av Klarälven skall komma
Vänern till godo i verkningsfull utsträckning krävs därför en fungerande
anordning för att fånga smolten före Höljesdammen för transport av
densamma ner till Vänern.

I Vänern pågår nu omfattande förberedelser med att öka laxbeståndet i vår
största insjö med siffror som rör sig i storleksordningen minst 200 ton lax. I
denna restaurering av Vänern har naturvårdsverket och fiskeristyrelsen varit
pådrivande myndigheter för att öka laxreproduceringen inom Vänerns
fiskevatten. De tre länsstyrelserna inom Vänernregionen har gemensamt
med landstingen och berörda kommuner inom regionen bildat en stiftelse
som tillsammans med statliga organ och myndigheter satsar betydande
belopp i syfte att väsentligt öka laxbeståndet inom regionen. Fiske och turism
kan här skapa betydande sysselsättningstillfällen i en svårt drabbad region.

Den lax som naturligen reproduceras i Vänern stannar i vårt innanhav och
kan följaktligen inte fiskas av andra nationers yrkesfiskares moderna
trålredskap. Detta är en nationell tillgång som landet i sin helhet bör slå vakt
om och på allt sätt stödja för att tillföra landet betydande resurser. Den
satsning som här aktualiseras avser att stödja såväl fritidsfisket som
yrkesfisket. Sveriges Turistråd är involverat i projektet Vänernfond och

Mot. 1986/87

Jo905

12

satsar stort på att öka den kombinerade turist- och fritidsfiskesatsningen, inte
minst för våra utländska turister.

Det finns alltjämt ett par frågeställningar som vi ständigt möter i samband
med laxfisket i Klarälven. Det är bl. a. de kraftverksdammar som uppfördes i
början och mitten av 1900-talet och som har de tills-vidare-domar som vi i
motionen tidigare nämnt, alltså befrielse från skyldighet att uppföra laxtrappa
vid ifrågavarande dammbyggnad.

Detta hindrar laxen från att fritt vandra uppåt i Klarälven och därmed
naturligen reproducera sig längre upp i Klarälvens vattensystem. Det skulle
ur såväl ortsbefolkningens som turismens synpunkt framstå som oerhört
positivt om man framdeles finge fiska lax utmed längre älvsträckor efter
Klarälvens vackra stränder. Stora geografiska delar av Värmland skulle då
ges tillfälle att få ta del av både fisket och turismen i berörda delar.

Många kraftverksföretag står nu inför omfattande reparationer av kraftverksanläggningar
av varierande art. Det finns ett starkt behov av ett
omfattande ROT-program även inom denna sektor.

Många kraftverksdammar fyller inte de normer och regler som präglar
dagens situation. De senaste årens olyckstillbud med smärre och större
katastrofer har klart dokumenterat situationens allvar.

I samband med det omfattande ROT-programmet som förestår inom
många kraftverksföretag borde frågan aktualiseras innan omfattande skissarbeten
och investeringar görs i samband med att omändra och restaurera
befintliga dammar m. m. Med dagens och nutidens teknik torde det vara
relativt lätt att konstruera och bygga laxtrappor i samband med en successiv
upprustning och ombyggnad av landets kraftverksdammar. Många vattendomar
som under årens lopp avkunnats med ”tillvidareförordnandet” är i
många fall föremål för omprövning inom relativt överskådlig framtid.
Lämpligen borde i samband med denna omprövning frågan om laxtrappor
aktualiseras. Domen/domarna borde rimligen ändras till framtida domar
som syftar till uppförande av laxtrappa/laxtrappor m. m.

Det torde vara ett unikt tillfälle för svensk teknik och ingenjörskunskap att
återigen vara ledande och föregångare inom områden för att återskapa de
ursprungliga naturliga reproduktionssträckorna för laxens framtida bestånd.
Att se lekande laxar på väg till sin ursprungliga lekplats borde vara en
utomordentlig turistattraktion för de allra flesta.

I 3 kap. 11 § vattenlagen (1983:291) sägs bl. a. följande:

Om någon vill utföra ett vattenföretag som kan skada fisket, är han skyldig
att utan ersättning vidta och för framtiden underhålla behövliga anordningar
för fiskens framkomst eller fiskets bestånd, släppa fram vatten för ändamålet
samt iaktta de villkor i övrigt som på grund av företaget kan behövas till
skydd för fisket i det vatten som berörs av vattenföretaget eller i något
angränsande vattenområde. Om nyttan av en ifrågasatt anordning eller ett
villkor inte skäligen kan anses motsvara den kostnad som därigenom skulle
åsamkas företagen, kan han befrias från sådan skyldighet.

I 10 kap. 5 § finns bestämmelser om särskilda fiskeavgifter som kan
bestämmas i stället för att villkor meddelas enligt första stycket.

Äldre rättsfall: H 1950:540 (fotoelektrisk laxräknare vid kraftanläggning);
1959:73711 (fråga om åtgärder eller avgifter för att kompensera förlust av
uppväxtplatser för lax och havslaxöring).

Mot. 1986/87

Jo905

13

Såvitt gäller frågan om laxtrappor i Klarälven kan mot bakgrund av det
sagda följande sägas. Bestämmelsen i 3 kap. 11 § vattenlagen - liksom dess
motsvarighet i äldre lagstiftning — innebär en skyldighet att inrätta s.k.
laxtrappor. Emellertid har vattendomstolen i sina domar angående Klarälvens
reglering medgett en dispens från denna skyldighet. ”Fiskets bestånd”
etc. garanteras i stället genom att laxen transporteras med lastbil.

Domarna synes i detta hänseende ha fått något olika utformning. Det
sakliga innehållet torde emellertid vara detsamma. Detta kan sammanfattningsvis
sägas innebära att sökanden har ”medgetts befrielse från skyldighet
att hålla laxtrappa tills vidare så länge upptransport sker med lastbil ”.

Av det sagda framgår också att det inte torde finnas något principiellt
rättsligt hinder mot att vattendomarnas bestämmelser i detta hänseende kan
komma att omprövas.

För närvarande pågår omprövning av två vattendomar (Krakerud och
Forshult) och det förväntas en successiv omprövning av i princip samtliga
vattendomar under en överskådlig framtid.

Det är av största vikt att fisket ges en prioriterad roll i samband med
nämnda omprövningsdomar. Det är också viktigt att den genetiska kontrollen
sker på ett tillfredsställande sätt.

Utvecklingen av den naturliga reproduktionen, inte minst i Klarälven,
måste följas upp genom elfiskeundersökningar. Ändrade vattendomar kan
innebära ändrade förutsättningar för en framtida tryggad uppvandring. En
tryggad uppvandring är en förutsättning dels för naturreproduktion, dels för
avelsfisket. Ökade uppvandringskontroller borde ingå som en naturlig del i
strävan att öka fiskebeståndet i Vänern och dess källflöden.

De hinder som i dag finns för att våra lax- och öringstammar fritt kan
vandra så långt som möjligt till sina naturliga reproduktionsområden bör
snarast undanröjas.

De erfarenheter som hittills förevarit tyder på att om vi skall kunna öka och
skydda lax- och öringbeståndet i dessa fiskevatten måste fisket ges en stärkt
roll i framtiden. Det är av största vikt att vid omprövning av aktuella
vattendomar det också sker en väsentlig förbättring av de naturliga förutsättningarna
för att öka fiskebeståndet i Klarälven.

Domarnas nuvarande utformning har fått till följd att lax- och öringfisket i
övre Klarälven är begränsat. Ett bra laxfiske i Klarälven skulle vara ett
utmärkt stöd för utvecklingen av turistnäringen. Detta gäller även öringfisket
i Klarälvens biflöden. Det borde även ligga i ett kraftbolags intresse att
bevara fisket när det gäller lax- och öringfisket i Klarälven och dess biflöden.
Samtliga domar bör omprövas och ges tvingande bestämmelser om återställande
av fiskemöjligheterna.

En paketlösning av samtliga nu existerande vattendomar borde eftersträvas.
En mera detaljerad och moderniserad älvplan i syfte att reparera gamla
försyndelser och föråldrade synsätt bör kunna uppnås. Fiskeristyrelsen har
nyligen påbörjat förhandlingar med berörda kraftverksföretag om en älvplan
som avser att omfatta samtliga vattendomar i Klarälven.

Denna älvplan skulle då omfatta utsättning av smolt som kompensation för
tidigare förstörda reproduktionsområden och de smoltförluster som skett

Mot. 1986/87

Jo905

14

och alltjämt sker. Frågan om laxuppvandring och laxtrappor bör självfallet
aktualiseras vid dessa förhandlingar.

En annan fråga som borde aktualiseras är det s. k. centralfisket som finns i
Deje och som helt handhas av bolagsintressen i nuläget. Samhället borde ges
ökad insyn i den fiskeprocess som här pågår. Frågan om centralfiskets
framtid bör aktualiseras och det finns alltmer övertygande skäl för att
nämnda centralfiske överförs i samhällets regi. I dessa förhandlingar bör
frågan väckas huruvida det nuvarande centralfisket skall flyttas från Deje och
exempelvis till Erlanderlaboratoriet i Munkfors. Frågan bör under alla
förhållanden väckas både vad gäller samhällets insyn och inflytande och en
eventuell flyttning av centralfisket.

Frågan om en framtida odling av Vänerns lax- och öringbestånd ingår i
Vänerprojektet Laxfond. Redan nu kan man konstatera att för att förverkliga
nämnda projekt är det ofrånkomligt att anlägga minst två nya avels- och
odlingsanläggningar. En odlingsanstalt bör ligga i närheten av Karlstad där
den naturliga lekvandrande fisken startar sin färd upp mot Klarälven. Den
andra avels- och odlingsanläggningen bör ligga i närheten av Gullspång, där
Gullspångslaxen hittar sina ursprungliga reproduktionsområden i Gullspångsälven.
Båda anläggningarna bör ligga under allmänt huvudmannaskap.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i vattenlagen
i avsikt att undanröja att vid omprövning av vattendomar
dispenser ges för uppförande av s. k. laxtrappor,

2. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om ändrade
förutsättningar för fångst av lax- och öringsmolt före Höljesdammen
inkl. nedtransport till Vänern blir föremål för omförhandlingar vid
vattendomstol,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en älvplan rörande vattendomar i Klarälven,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om centralfisket och vikten av ökad insyn i denna
process,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en eventuell flyttning av centralfisket till
Erlanderlaboratoriet i Munkfors,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om avels-odlingsanläggning i närheten av Karlstad
och Gullspång.

Stockholm den 27 januari 1987

Magnus Persson (s)

Bo Finn kvist (s) Erik Janson (s)

Kristina Svensson (s) Hans Rosengren (s)

Jarl Lander (s)

Mot. 1986/87

Jo905

15

Mot. 1986/87

Jo905

STRANGSFORSEN

Remaining reproductian area
Oestroyed reproduetion area
Power plant dam

■So

DEJE

NCRSALVEK

LE7ALVEN

GULLSPÅNGS

ÄLVEN

AMALSAN

TIOAN

50 km

UOAN

Vargön

GOTA ALV

16

NUMBER OF FISH

Mot. 1986/87

Jo905

Bilaga 2

CATCHES IN DEJE

SMCIIS SJOCKED
IN R. KLAPAIVEN

m paola

ul»oixiordri

100 QOO

»000

»000

70000

60000

U3 00Q

X 000

ro ooo

10000

854 1860 (370

1890 1900 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1980
YE AR

17