Ändring i räntelagen (1975:635) (prop. 1983/84:138)

Motion 1983/84:2748 Hans Petersson i Hallstahammar m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

4

Motion

1983/84:2748

Hans Petersson i Hallstahammar m. fl.

Ändring i räntelagen (1975:635) (prop. 1983/84:138)

I propositionen föreslås att dröjsmålsräntan skall höjas från nuvarande
4 % till 8 %. Vidare föreslås att dröjsmålsränta inte skall utgå på skadestånd
för personskada innan ersättningsfrågan slutligt avgjorts. Regeringen föreslår
i stället att i dessa fall avkastningsränta skall utgå, dvs. med två
procentenheter över diskontot.

Vad gäller procentsatsen för dröjsmålsränta har vänsterpartiet kommunisterna
inget att invända mot den föreslagna höjningen och vi ansluter oss
i stort till de motiv som anförs av föredraganden i propositionen.

Däremot kan vi inte ansluta oss till förslaget att ersätta dröjsmålsränta
med den lägre avkastningsräntan i fall som gäller ränta på skadestånd och
försäkringsersättning, då en sådan ändring allvarligt skulle drabba dem
som lider skada. En fortsatt hög ränta kommer sannolikt att ha positiv
inverkan på tidsåtgången för handläggningen av ersättnings- och skadeståndsfrågor
samtidigt som den ersättningsberättigade får kompensation
för dröjsmålet. Som vänsterpartiet kommunisterna i annan motion till
årets riksmöte påpekar är det i dag så stora förseningar i fråga om beslut
i olika instanser att det händer att många cancersjuka och andra svårt sjuka
arbetare inte hinner få del av ersättningen under livstiden.

Bland remissyttrandena till propositionen kan noteras att bankinspektionen
och Sveriges advokatsamfund avlämnat yttranden som mycket
starkt understryker att dröjsmålsränta också i fortsättningen bör utgå i
skadestånds- och ersättningsfrågor. Bankinspektionen skriver bl. a. följande:
”Den betalningsskyldige — i regel ett försäkringsbolag — har goda
möjligheter att påverka tidsåtgången fram till den punkt då den allmänna
försäkringens del av skaderegleringen är slutförd.” Bankinspektionen anser
vidare att förslaget om slopande av dröjsmålsränta till förmån för
avkastningsränta ”inte är ägnat att stödja intresset av en skadereglering
utan onödig tidsutdräkt”.

Sveriges advokatsamfund anför en viktig rättvise- och jämlikhetsaspekt
i sitt remissyttrande där man bl. a. säger att:

Den starka koncentrationen inom svensk personförsäkringsrörelse
medför bl. a. goda möjligheter att placera likvida medel till förhållandevis
hög ränta. Det kan antas att försäkringsbolagen lyckas bättre med att på
så sätt begränsa kostnaden för dröjsmålsränta än de skadelidande med att
skaffa lån till fördelaktig ränta i avvaktan på att deras styrkta anspråk
tillgodoses.

Mot. 1983/84:2748

5

Med hänvisning till det i motionen anförda föreslås

att riksdagen med avslag på proposition 1983/84:138 i denna del
och med bifall till motionen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i räntelagen (1975:635)

Härigenom föreskrivs att 6 § räntelagen (1975:635) skall ha nedan angivna
lydelse.

Regeringens förslag Motionärernas förslag

I fall som avses i 3 eller 4 § beräknas
ränta för år enligt en räntefot
som motsvarar det av riksbanken
fastställda, vid varje tid gällande
diskontot med tillägg av åtta
procentenheter. Om det vid bestämmande
av skadestånd med anledning
av personskada skall avräknas
förmåner som utgår enligt 5 kap. 3 §
1 skadeståndslagen (1972:207), utgör
dock tillägget till diskontot för
tiden till dess att det har slutligt avgjorts
vilka sådana förmåner som utgår
endast tvä procentenheter.

I fall som avses i 3 eller 4 § beräknas
ränta för år enligt en räntefot
som motsvarar det av riksbanken
fastställda, vid varje tid gällande
diskontot med tillägg av åtta
procentenheter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Lagen gäller dock ej i fall då
ränta har börjat löpa före nämnda dag.

Stockholm den 2 april 1984

HANS PETERSSON (vpk)
i Hallstahammar

PER ISRAELSSON (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)

PAUL LESTANDER (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)

MAR1E-ANN JOHANSSON (vpk)