Ändring i räntelagen (1975:635) m. m. (prop. 1986/ 1986/87
Motion 1986/87:l126 Allan Ekström (m)
Motion till riksdagen
1986/87 :L126
Allan Ekström (m)
Ändring i räntelagen (1975:635) m. m. (prop. 1986/ 1986/87
87:72) L126-127
Enligt 18 kap. 8 § rättegångsbalken (RB) utgår i dag ränta på rättegångskostnad
med 6 %. I propositionen föreslås att denna otidsenliga fasta räntesats
ersätts med den vanliga dröjsmålsräntan. Genom förslaget - som tillstyrks kommer
borgenärens olika slag av fordringar gentemot gäldenären att
jämställas; krav på rättegångskostnad skall inte längre sättas i strykklass.
Förslaget löper dock icke hela linan ut. Borgenärens möjlighet att få
gottgörelse för att gäldenären tillgodogör sig avkastningsvärdet på hans
kapital blir nämligen beroende av vilken processform som kommer till
användning vid domstolen. Handläggs målet som ett ordinärt tvistemål blir
den nämnda bestämmelsen i 18 kap. 8 § RB tillämplig. Så är däremot icke
fallet, om målet handläggs i form av lagsökning eller betalningsföreläggande.
I sådant fall utgår ingen som helst ränta på borgenärens krav på rättegångskostnad;
15 och 22 §§ lagsökningslagen. Genom dom i NJA 1981 s. 1006 har
högsta domstolen fastslagit att även tvistemål om mindre värden (FT-mål)
skall särbehandlas på samma sätt.
Som det saknas rättslig grund för att bedöma borgenärens fordran på ränta
för rättegångskostnad olika beroende på vilken juridisk form (”juridisk
kostym”) som kommer till användning, bör den i propositionen intagna
grundsatsen gälla fullt ut. Den påtalade särregleringen bör därför icke längre
bestå.
Det får ankomma på utskottet att utarbeta erforderlig lagtext.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställer jag
att riksdagen beslutar att rätten till ränta på rättegångskostnad skall
gälla även i mål som handläggs enligt lagsökningslagen eller lagen om
rättegång i tvistemål om mindre värden.
Stockholm den 17 februari 1987
Allan Ekström (m)
1
1 Riksdagen 1986/87.3 sami. Nr L126-127
