Ändring i polislagen (1984:387)

Motion 1986/87:ju126 Per-Olof Strindberg m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87: Jul26

Per-Olof Strindberg m. fl. (m)
Ändring i polislagen (1984:387)
(prop. 1986/87:115)

I propositionen föreslås att polisen skall få vidgad rätt att kroppsvisitera
personer för att söka efter vapen och andra farliga föremål och att en polisman
skall erhålla ökad befogenhet att själv besluta om husrannsakan.

Det kan ifrågasättas om förslagen i propositionen överensstämmer med
regeringsformens bestämmelser om enskildas fri- och rättigheter. Om propositionen
antas är det uppenbart att oskyldiga människor kommer att drabbas
av långtgående ingrepp i sin integritet. Syftet med propositionens förslag är
att effektivisera brottsbekämpningen. Vi menar dock att effektiviteten inte
får drivas så långt att hänsynen till den enskildes grundlagsfästa skydd mot
påtvingade kroppsliga ingrepp och husrannsakan trädes förnär. Propositionen
kan inte godtas utan att ändringar först har skett i föreslagen lagtext som
ökar de enskildas rättssäkerhet. Vi kommer nedan att närmare utveckla
denna ståndpunkt.

Kroppsvisitation

Enligt propositionen får polismän ökade befogenheter att kroppsvisitera
personer samt söka igenom väskor och annat liknande handbagage för att
söka efter vapen eller andra farliga föremål som är avsedda att användas vid
brott mot liv eller hälsa, om omständigheterna är sådana att föremålet kan
förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 § brottsbalken.

Vi menar att föreslagen lagtext är alltför lösligt formulerad och motiven
alltför allmänt utformade. Den föreslagna lagen ger en oacceptabel makt åt
en enskild polisman i frågor som har ansetts så viktiga att de särskilt regleras i
regeringsformen. Departementschefen anför att lagändringen kommer ge
utrymme för ”rutinmässiga visitationer” och skapa laga stöd för att ”i allmänt
förebyggande syfte kroppsvisitera personer för att söka efter knivar m. m.”.
Enligt propositionen skall de utvidgade möjligheterna till kroppsvisitation
kunna nyttjas då det typiskt sett framstår som troligt att tillhyggen skall
komma till användning vid våldsbrott. Endast två exempel på sådana situationer
lämnas i motiven. Det ena avser ”vissa slags offentliga evenemang, där
erfarenhetsmässigt risken för våld är överhängande”. Enligt departementschefen
bör polisen vid sådana tillfällen ha befogenhet att ”mera rutinmässigt
kontrollera huruvida de som uppehåller sig på platsen eller besöker evenemanget
bär på sig eller i handbagage medför föremål som kan användas för att
skada andra”.

En sådan allmän beskrivning av förutsättningarna för allvarliga ingrepp i

människors integritet kan inte accepteras. Såsom motiven är utformade blir
det fritt fram för enskilda polismän att vid de mest skiftande offentliga
arrangemang genomföra massvisiteringar av besökarna. Lag och motiv lämnar
utrymme för sådana visiteringar vid såväl små, lokala danstillställningar
eller fotbollsmatcher som stora idrottsevenemang eller konserter. Ingenting
hindrar att en ung polisman på sitt första uppdrag kan fatta beslut om att
genomföra sådana visitationer. Det är värt att framhålla att den visitation som
blir aktuell sker med laga stöd och under tvång, till skillnad från den typ av
visitation för eftersökande av exempelvis spritflaskor som besökare vid
idrottsarrangemang frivilligt kan underkasta sig.

Vi vill i detta sammanhang erinra om de rön som den kriminologiska
forskningen gjort beträffande våldsbenägna personer. Der är klarlagt att en
stor del av gärningsmän som gjort sig skyldiga till våldsbrott är tidigare
kriminellt belastade. T. ex. utspelas nästan två tredjedelar av de polisanmälda
våldsbrotten i centrala Stockholm mellan en person som hade en
tidigare kriminell belastning och en person som saknade en sådan belastning.
Endast en mindre del av våldsbrotten i centrala Stockholm (15%) skedde
mellan två personer som båda saknade tidigare kriminell belastning. (Siffrorna
avser år 1982.) På motsvarande sätt har utretts att det inte är ”vanliga
killar” som är inblandade i läktarvåld. De flesta som grips för sådant våld är
tidigare dömda och mer än varannan har fällts för våldsbrott. Ju allvarligare
ett läktarbråk är, desto fler brottsbelastade personer finns det bland de
inblandade. Det är därför uppenbart att propositionens förslag om tillåtande
av massvisiteringar kommer att drabba ett stort flertal oskyldiga för att
möjligen resultera i beslagtagande av vapen från det fåtal våldsbenägna
personer som besöker arrangemanget. Vi menar att det inte är en rimlig
ordning att på detta sätt inskränka den stora laglydiga majoritetens integritet
för att komma åt de brottsbenägna. Behovet av sådana insatser skulle självfallet
minska om polisens resurser och påföljdssystemet anpassades till de
verkliga förhållandena. Med fler poliser och strängare straff för vanebrottslingar
skulle naturligtvis färre brott begås och därmed minska behovet av
sådana åtgärder som propositonen nu förespråkar.

Frågan om polisens möjlighet att företa kroppsvisitation utan samband
med brottsutredning har tidigare varit föremål för överväganden. I flera
propositioner har departementschefen då uttalat att sådan reglering från
principiell synpunkt skulle te sig rätt ingripande och att risken för ett brott i
sådana fall måste på något sätt vara särskilt kvalificerad. Denna linje överges
nu i föreliggande proposition. Ett flertal remissinstanser har riktat stark kritik
mot förslaget om utvidgad rätt till visitation.

Socialstyrelsen konstaterar att det är fråga om ur integritetssynpunkt känsliga
åtgärder som skall genomföras tvångsvis. Styrelsen föreslår att lagtexten
kompletteras med angivande av att kroppsvisitation får ske om det kan antas
att någon viss enskild person, eller någon eller några personer i en grupp för
med sig föremål av nu aktuellt slag.

Sveriges domareförbund anser att förutsättningarna för ingripande bör
preciseras mer.

Föreningen Sveriges Statsåklagare konstaterar att regleringen ”ger vida

Mot. 1986/87

Jul26

7

befogenheter till ingrepp i medborgarnas normalt skyddade integritet”.

Göta hovrätt erinrar om att hänsyn inte i tillräcklig grad tas till den
enskildes grundlagsfästa skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp. Hovrätten
föreslår att den utvidgade rätten för polisman att företa kroppsvisitation
i stället som huvudregel bör beslutas av polismyndighet. Endast undantagsvis
- när fara är i dröjsmål - skall beslut om ingripande få tas av enskild
polisman. Härigenom kan visitation bli aktuell endast då ”allvarlig risk för
brott mot liv eller hälsa föreligger”, vilket begränsar risken för att oskyldiga
skall visiteras.

Vi ansluter oss till remissinstansernas kritik av förslaget. Det finns starka
skäl att förstärka de enskildas rättssäkerhet i förhållande till lagförslaget.
Därför bör lagstiftning ske på det sätt Göta hovrätt anvisat, dvs. lagtexten bör
inarbetas i nuvarande 22 § polislagen och innefatta att kroppsvisitation endast
får ske då allvarlig risk för brott föreligger och att beslut som huvudregel
skall fattas av polismyndighet.

Husrannsakan

Enligt propositionen föreslås polisman få rätt att besluta om husrannsakan
enligt polislagen om åtgärden syftar till att söka efter den som är efterlyst för
att omhändertas. Departementschefen åberopar att nuvarande beslutsordning,
som innebär beslut av polismyndighet om inte fara är i dröjsmål, har
orsakat olägenheter i det praktiska polisarbetet. Vidare åberopas att genom
en ändring i polislagen skulle större överensstämmelse uppnås med aktuella
regler i rättegångsbalken.

Vi motsätter oss propositionens förslag också i denna del. I många avseenden
är de skäl vi angivit såvitt gäller kroppsvisitation bärkraftiga även i detta
avseende. Här kan dock särskilt framhållas att enligt regeringsformen 2 kap.
6 § är varje medborgare skyddad mot bl. a. husrannsakan. Vi menar - liksom
hovrätten för Nedre Norrland - att undantag från detta grundlagsenliga
skydd inte bör göras utan mycket starka skäl. Vi finner det vidare uppseendeväckande
att departementschefen i motiven till lagändringen motiverar förslaget
med att polisens arbete kan bedrivas ”effektivt och utan onödigt
krångel”. Ett sådant uttalande visar ringa insikt i syftet bakom grundlagsregleringen
och medborgarens intresse av rättssäkerhet.

Såväl hovrätten för Nedre Norrland som JO ställer sig frågande till påståendena
om de praktiska olägenheter som påstås existera i nuläget och finner
inte skäl till föreslagen ändring. JO fastslår att husrannsakan principiellt sett
är en i hög grad integritetskränkande åtgärd som i princip bör få företas endast
efter beslut av rättsligt väl utbildade befattningshavare. Det torde enligt JO:s
mening sällan föreligga några praktiska svårigheter att få kontakt med en
behörig beslutsfattare.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att riksdagen skall avslå propositionen
även i denna del. Det finns dock anledning att överväga en ändring av
rättegångsbalkens regler såvitt gäller husrannsakan. Det är angeläget att de
bestämmelser som ges i polislagen och rättegångsbalken överensstämmer.
Polislagens bestämmelser är av avsevärt senare datum än rättegångsbalkens

Mot. 1986/87

Jul26

8

och torde, såsom JO framhåller, avspegla den nutida synen på hur avvägningen
mellan rättssäkerhets- och effektivitetssynpunkter bör ske. Det finns
därför skäl att ändra rättegångsbalken 28 kap. 5 § så att den i sak kommer att
överensstämma med nuvarande lydelse av 20 § polislagen.

Det bör ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderlig lagtext.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen, med avslag på propositionens förslag om kroppsvisitation,
beslutar att förutsättningarna för kroppsvisitation skall regleras
i 22 § polislagen i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen, med avslag på propositionens förslag om husrannsakan,
beslutar att ändra 28 kap. 5 § rättegångsbalken så att lagrummet
överensstämmer med innehållet i 20 § polislagen såvitt avser
förutsättningarna för husrannsakan.

Stockholm den 7 april 1987

Per-Olof Strindberg (m)
Nic Grönvall (m)

Ewy Möller (m)

Håkan Stjernlöf (m)
Hugo Hege land (m)
Margareta Gard (m)
Mona Saint Cyr (m)

Björn Kårlöf (m)
Sven Munke (m)
Arne Svensson (m)
Göran Ericsson (m)
Jerry Martinger (m)

Mot. 1986/87

Jul26