Ändring i miljöskyddslagen (1969:387) m. m.

Motion 1986/87:Jo164 Alf Svensson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87: Jol64

Alf Svensson (c)

Ändring i miljöskyddslagen (1969:387) m. m.

(prop. 1986/87:135)

När det gäller behovet av förändringar i miljölagstiftningen framgår detta
närmare av kds motion 1986/87:Jo802 som lämnades under den allmänna
motionstiden. Denna tar upp förslag om skärpt lagstiftning mot försurning,
mot kväveutsläpp både till luften och till vattnet, lagstiftning angående bekämpningsmedel,
freon, avfallshantering, bensinångor, miljöskyddsförsäkring
och miljöfond. I motionen framförs också förslag om resursförstärkning
när det gäller miljötillsynen, bl. a. föreslogs ökade resurser till länsstyrelserna
så att handläggarna på miljösidan kunde förstärkas med i genomsnitt tre per
länsstyrelse. I motiven för de nu föreslagna förändringarna samt av remissmaterialet
framgår klart att miljöskyddet blivit lidande av att tillsynsmyndigheterna
har otillräckliga resurser. Sålunda framgår av de undersökningar som
utförts av naturvårdsverket och riksrevisionsverket att kontrollprogram saknas
för många anläggningar. I praktiken kan detta innebära att ingen kontroll
eller tillsyn sker. Vissa remissinstanser ifrågasätter också om skälet till att så
få överutsläpp leder till sanktion är otillräckliga tillsynsresurser. Detta talar
för att de av kds föreslagna förstärkningarna bör komma till stånd. Resursbristen
tycks också ha varit styrande när regeringen nu föreslår att 52 §
miljöskyddslagen får följande lydelse: ”En särskild avgift (miljöskyddsavgift)
skall utgå, om en föreskrift som avses i 45 § första stycket 1-3 har överträtts
och överträdelsen har medfört betydande ekonomiska fördelar för den som
utövar den miljöfarliga verksamheten.”

Kds har den uppfattningen att för en fällande dom för miljöbrott skall det
räcka om åklagaren kan styrka att icke tillåten förorening av miljön begåtts.

Vad som är tillåtet är angivet i miljöskyddslagens tillåtlighetsregler.

Om man gör jämförelser med trafikområdet så räcker det med en konstaterad
felparkering för att parkeringsbot utgår. På motsvarande sätt bör miljöskyddsavgift
utgå när överutsläpp konstaterats om inte förseelsen kan anses
vara ringa. Med hänsyn till miljön bör vi se allvarligare på otillåtna utsläpp till
miljön än felparkeringar. Kds föreslår därför att 52 § får följande lydelse: ”En
särskild avgift skall utgå, om en föreskrift som avses i 45 § första stycket 1-3
har överträtts. Miljöskyddsavgiften tillfaller staten.”

Hemställan

Mot bakgrund av det som ovan anförts hemställer jag

att riksdagen beslutar att miljöskyddslagens 52 § får den lydelse som
föreslagits i motionen.

Stockholm den 21 april 1987 16

Alf Svensson (c)

Graphic Systems AB, Göteborg 1987