Ändring i miljöskyddslagen (1969:387) m. m (prop. 1986/87:135)
Motion 1986/87:Jo159 Lars Ernestam m. fl. (fp)
Motion till riksdagen
1986/87: Jol59
Lars Ernestam m. fl. (fp)
Ändring i miljöskyddslagen (1969:387) m. m
(prop. 1986/87:135)
I propositionen föreslås vissa begränsade förändringar i miljöskyddslagen
med utgångspunkt i miljöskyddsutredningen och tre skrivelser från statens
naturvårdsverk.
Under de borgerliga regeringsåren tillsattes och genomfördes en rad viktiga
utredningar på miljöområdet, bl. a. bilavgaskommittén, utredningen om
oljetransporter och miljöskyddsutredningen. Här lades en grund för ett omfattande
reformarbete. Mot den bakgrunden beklagar vi att miljöskyddsutredningens
slutbetänkande, som blev färdigt 1983, inte förrän nu har förts
vidare av regeringen.
En splittrad miljölagstiftning
Bakgrunden till propositionen är en rad brister i den nuvarande miljöskyddslagen,
framför aillt svårigheterna att ingripa mot företag som överskridit
uppsatta utsläppsgränser.
En av de största svagheterna med den nuvarande miljölagstiftningen är att
den är otillräckligt samordnad. På vissa områden saknas reglering, främst när
det gäller de ekologiska konsekvenserna av radioaktiv strålning, och för bl. a.
hydrologiska ingrepp finns flera olika lagar med olika ambitioner. Frågan om
obligatoriska miljökonsekvensbeskrivningar har inte heller fått någon samlad
lösning. Vi kan också konstatera att miljölagarna inte visat sig vara tillräckligt
effektiva instrument i kampen mot miljöbrotten.
Mot den här bakgrunden presenterade Svenska naturskyddsföreningen
förra året ett förslag till en ny samlad naturskyddslag. Vi beklagar att regeringen
fortfarande inte har vidtagit några åtgärder av betydelse med anledning
av SNF:s förslag. Folkpartiet har i en partimotion till detta riksmöte
föreslagit en utredning med uppgift att åstadkomma en bättre samordning av
miljölagstiftningen. Utgångspunkten skulle vara att de från miljövårdssynpunkt
mest fördelaktiga kravreglerna skulle tillämpas överallt.
I ovan nämnda partimotion har vi också föreslagit ett system med miljöavgifter
för utsläpp över de fastställda gränserna i syfte att stimulera till ökad
rening. Vi noterar att föredragande statsråd i propositionen uttalar ett större
intresse för denna fråga än socialdemokraterna tidigare visat prov på. Ett
sådant system med ekonomiska styrmedel skall ses som ett komplement till
tillståndsprövning av traditionellt slag och skulle bl. a. kunna användas i fråga
om svavel, kväve, freoner och klorerade ligniner från massaindustrin.
Vi hänvisar till dessa förslag. 1
Mot.
1986/87
Jol59-164
1 Riksdagen 1986/87. 3 sami. Nr Jol59-164
Tillsyn
Av bl. a. en granskning av riksrevisionsverket framgår att tillsynen är en av de
svagaste länkarna i arbetet på att bekämpa miljöförstöringen. I flera remisssvar
på naturvårdsverkets skrivelse från april 1986 framhålls detta som ett av
de viktigaste problemen med miljöskyddslagen. Bristen på resurser är väl
dokumenterad.
Regeringen vill dock inte höja anslagen till länsstyrelsernas naturvårdsenheter,
eftersom miljövårdens organisation håller på att ses över. Detta är
enligt folkpartiets uppfattning ett exempel på regeringens olyckliga tendens
att förhålla sig passiv i avvaktan på att en lång rad miljöutredningar skall bli
färdiga.
Inom miljöpolitiken är dröjsmål särskilt allvarliga, eftersom konsekvenserna
av ett utsläpp eller ett ingrepp ofta inte går att reparera. Miljömyndigheter,
regering och riksdag tvingas ofta agera utan att allt utredningsmaterial
ligger på bordet om inte värdefull tid skall gå förlorad.
Folkpartiet menar att behovet av en förstärkning av länsstyrelsernas naturvårdsenheter
är så uppenbart att utredningen inte behöver avvaktas. I vår
partimotion har vi avsatt 5 milj. kr. extra som ett första steg. Vi hänvisar till
detta förslag.
Påföljdssystemet
Det centrala avsnittet i propositionen gäller miljöskyddslagens påföljdssystem.
Vi delar regeringens uppfattning att brott mot miljöskyddslagen inte bör
avkriminaliseras. Det skulle bl. a. kunna uppfattas som att samhället nu ser
mindre allvarligt på miljöbrott. Tvärtom bör enligt folkpartiets mening inställningen
till och sanktionerna mot miljöbrott skärpas. Problemen är så
allvarliga att resultaten av en mer omfattande översyn av miljölagstiftningen
inte kan avvaktas.
Naturvårdsverket hade föreslagit att reglerna för påförande av miljöskyddsavgift
skulle förändras. Det skulle varken krävas att överträdelsen har
medfört störningar på omgivningen eller ekonomisk fördel. Bakgrunden är
att bara fem fall där miljöskyddsavgift aktualiserats slutligt blivit prövade.
Folkpartiet har i en partimotion instämt i verkets förslag på denna punkt.
Regeringen vill nu ta bort stömingsrekvisitet, vilket onekligen är ett framsteg.
Men i gengäld skall det krävas att den ekonomiska fördelen varit
”betydande” för att miljöskyddsavgift skall tas ut. Regeringen motiverar sitt
förslag med att systemet annars blir godtyckligt och ”alltför administrativt
betungande”.
Vi beklagar att regeringen i detta avseende luckrar upp miljöskyddslagen.
Om det är arbetsbelastningen för tillsynsorganen som oroar regeringen vore
det rimligare att ge dem större resurser än att försvaga lagen. Förslaget bör i
denna del avslås av riksdagen.
Enligt folkpartiets mening skall miljöskyddsavgift utgå automatiskt när ett
företag överskridit uppsatta gränser. Sanktionen kan här jämföras med böter
Mot. 1986/87
Jol59
2
för fortkörning. Det ter sig då naturligt att beräkna miljöskyddsavgiften utan
hänsyn till den eventuella ekonomiska fördelen av en överträdelse. Något
krav på att sådan fördel skall föreligga för att avgift skall utgå bör ju enligt vår
uppfattning inte ställas.
Den teknik naturvårdsverket föreslog för beräknande av miljöskyddsavgiftens
storlek har ifrågasatts av flera remissinstanser från rättssäkerhetssynpunkt.
I stället skulle avgiften kunna uppgå till ett visst, kännbart belopp per
utsläppsmängd och tidsenhet. En förändring av avgiftsreglerna i denna riktning
kan komma att kräva ökade resurser till koncessionsnämnden för miljöskydd.
Vi föreslår att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om avskaffande av
vinningsrekvisitet och ändrade grunder för beräkning av miljöskyddsavgift i
enlighet med vad här har anförts.
För att undvika att rena bagateller tas upp till prövning kan en bestämmelse
om att avgift inte skall utgå i ringa fall tas in i lagen i enlighet med vad
naturvårdsverket föreslagit.
Vägar och gator
Regeringen föreslår att väglagen skall kompletteras med krav på att de i
väglagen föreskrivna arbetsplanerna också skall innehålla miljökonsekvensbeskrivningar.
Vi delar regeringens uppfattning. Det finns dock en risk för att
detta i praktiken inte får så stor betydelse. Med nuvarande ordning kommer
beslutsunderlaget i fråga om miljöeffekter i praktiken inte att prövas. Vägbyggen
kräver inte tillstånd av koncessionsnämnden.
Miljöskyddsutredningen föreslog att regeringen efter framställan från naturvårdsverket
skulle kunna föreskriva att en väg inte får anläggas utan
tillstånd av koncessionsnämnden. Dessutom föreslogs att möjligheterna att
tillämpa miljöskyddslagens förbudsbestämmelser på trafikanläggningar
skulle tas bort.
Jordbruksutskottet instämde redan 1974 i förslag om införande av tillståndsplikt
enligt ML (miljöskyddslagen), bl. a. för vägar. Eftersom denna
typ av anläggningar ofta medför omfattande problem från miljö- och naturvårdssynpunkt
vore det naturligt att de inte - som i dag - är undantagna från
tillståndsplikt. Naturskyddsföreningen har också pekat på att den nuvarande
ordningen inneburit en otillfredsställande prövning från miljösynpunkt.
Miljöskyddsutredningens förslag kan dock - som en del remissinstanser
påpekat - te sig onödigt krångligt. En annan modell som föreslås i Naturskyddsföreningens
remissvar vore att alla vägprojekt skall anmälas till naturvårdsverket
som sedan avgör om tillståndsplikt skall gälla.
Vi menar att övervägande skäl talar för någon form av tillståndsprövning av
vägar enligt miljöskyddslagen. Den praktiska utformningen bör dock utredas
ytterligare, särskilt det förslag Naturskyddsföreningen framfört.
Redan nu kan dock, som miljöskyddsutredningen föreslagit, sista meningen
i tredje stycket, 6 § ML, tas bort för att starkare markera att miljöskyddet
bör ges ökad tyngd vid planeringen av vägar.
Mot. 1986/87
Jol59
3
Övrigt
Vi har inga invändningar mot förslagen beträffande förorening av mark och
grundvatten samt kontrollprogrammen.
Däremot vill vi på en punkt skärpa tillsynsmyndighetens befogenheter i
fråga om icke tillståndsgiven verksamhet. Naturvårdsverket hade föreslagit
att en företagare skulle kunna föreläggas att söka tillstånd i fall där tillståndsplikten
inte har följts.
I ett remissvar anför länsstyrelsen i Skaraborgs län en rad skäl för detta
förslag. Det ger allmänheten möjlighet att påverka ärendet. En anmälan blir i
viss omfattning remissbehandlad. Förfaringssättet vid tillståndsprövning är
klarare, enklare och snabbare än om tillsynsparagraferna tillämpas. Villkoren
blir tydligare.
Mot denna bakgrund föreslår vi att naturvårdsverkets förslag genomförs.
Hemställan
Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer vi
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att den ekonomiska fördelen
av en överträdelse av miljöskyddslagen skall vara betydande för
att miljöskyddsavgift skall utgå,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av
vinningsrekvisitet i miljöskyddslagens 52 § och ändrade grunder för
beräkning av miljöskyddsavgift i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljöskyddsprövning av vägar,
4. att riksdagen beslutar att ta bort sista meningen i tredje stycket,
6 § miljöskyddslagen,
5. att riksdagen med avslag på regeringens proposition i denna del
antar naturvårdsverkets förslag till lydelse av första stycket, 40 § miljöskyddslagen.
Stockholm den 21 april 1987
Lars Ernestam (fp)
Leif Olsson (fp) Anders Cas t berger (fp)
Bengt Rosén (fp)
Mot. 1986/87
Jol59
4
