Ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m. m. (Motion 1986/87:Jo156 Karl Erik Olsson m. fl. (c))

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87:Jol56

Karl Erik Olsson m. fl. (c)
Ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m. m.
(prop. 1986/87:122)

Inledning

Samhällets jordbrukspolitiska mål, där familjejordbruket som brukandeform
är basen för jord/skogsnäringarna, skall gynnas i jordförvärvslagen.
Lagen är ett av de instrument som riksdag och regering har för att styra
utvecklingen inom jordbruksområdet.

En reglering av formerna för jordbruks/skogsfastighetsförvärv är nödvändig
för att de övergripande målen om samband mellan ägande/boende/
brukande ska kunna upprätthållas. Tillgången på jord/skog är ändlig. Inte
minst av det skälet är det inte möjligt att tillåta en oreglerad marknad vad
gäller fastighetsförvärv.

Motionens förslag

Kapitalspekulation i fastigheter bör förhindras

Centerpartiet föreslår förändringar för att möjliggöra bevarandet av målet
om ett samband mellan boende/brukande/ägande.

Så som förslaget till jordförvärvslag formulerats finns betydande risker att
detta grundläggande samband för familjejordbruket - vare sig det är fråga
om heltidsjordbruk, deltidsjordbruk eller kombinationsbruk - inte kommer
att kunna upprätthållas. En presumtiv köpare, som avser att helt eller delvis
försörja sig på avkastningen från fastigheten kommer inte att kunna erlägga
en köpeskilling som avsevärt överstiger det beräknade avkastningsvärdet.

Den nuvarande jordförvärvslagen slår entydigt fast att en lantbruksnämnd
ska vägra förvärvstillstånd i det fall ett fastighetsköp kan antas huvudsakligen
syfta till kapitalplacering.

Av propositionen framgår att möjligheten att vägra förvärvstillstånd i
dessa fall bortfaller. Enligt vår bedömning är det tveksamt om en lantbruksnämnd,
oavsett tillämpningsföreskrifternas kommande utformning, kan
arbeta så att ens extrema fall av kapitalplaceringsförvärv förhindras. En
sådan begränsning av samhällets möjligheter att slå vakt om det levande
familjejordbruket torde inte varit regeringens avsikt.

En köpare, vars huvudsyfte är att placera kapital så att en god tillväxt
garanteras och/eller placerar tillgångar i fastigheter av skatteplaneringsskäl,
är till stor del oberoende av fastighetens avkastningsvärde när köpeskillingen
beräknas.

När det gäller förväntad kapitaltillväxt är exempelvis fastighetens läge av
betydelse. Jord/skogsfastigheter i expansiva regioner och i närhet av stora
tätorter kommer att vara attraktiva kapitalplaceringsobjekt av människor
som inte har intresse av att vare sig bosätta sig på fastigheten eller att själva
bruka jorden eller skogen.

För de köpare som avser att via fastighetsköpet förändra sin skattebas
frikopplas likaså köpeskillingen från fastighetens avkastningsvärde. Förmögenhetsskatterätten
är i dag utformad så att en kapitalstark köpare kan
förväntas väga in faktorer som reducerad förmögenhetsskatt när köpeskillingen
för det planerade fastighetsköpet beräknas.

Så som propositionen nu är utformad finns grundad anledning förmoda att
marknadsvärdet på jord/skogsfastigheter snabbt kommer att öka. De
grupper av fastighetsköpare som i huvudsak ser till andra faktorer än
fastighetens avkastning kommer att vara beredda att betala ett högre pris.
Detta medför att marknadsvärdet för fastigheter på en ort kan komma att
stiga avsevärt. De köpare som planerar att få hela eller en del av sin utkomst
från jord/skogsbruk kommer därmed att vara missgynnade på marknaden.

Jordförvärvslagens nuvarande stadganden med innebörden att förvärvstillstånd
ska vägras för fastighetsköp som sker enbart i kapitalplacerande
syfte bör därför kvarstå i sin nuvarande utformning. Den nuvarande
regleringen enligt 4 § 2:a stycket jordförvärvslagen bör således infogas i
propositionens förslag efter 4 § l:a stycket. I konsekvens därmed får de i
propositionen föreslagna 2 till 4 styckena 4 § jordförvärvslagen i stället
numreras som styckena 3 till 5.

Prisprövningen

Nuvarande lagstiftning ålägger en lantbruksnämnd att vägra förvärvstillstånd
enligt 4 § l:a stycket om köpeskillingen ”inte endast obetydligt” överstiger en
fastighets avkastningsvärde. Detta har sannolikt medverkat till att minska
utbudet av fastigheter.

När det gäller de allra minsta jordbruksfastigheterna kan värdet av dem,
vid en fri prissättning, vara mer beroende av villaprisema på orten och
mindre av jord/skogdelens avkastningsvärde. När fråga är om förvärv av
sådana små jordbruksfastigheter är lantbruksnämnden i princip tvingad att
vägra förvärvstillstånd enligt nuvarande lagstiftning. Detta har försvårat för
många köpare att förvärva små fastigheter i syfte att bosätta sig på
fastigheten. Lagen har i dessa avseenden inte gynnat de politiska kraven om
en bevarad levande landsbygd och därmed inte heller de övergripande
regionalpolitiska målen. Mot den bakgrunden är det motiverat att prisprövningsparagrafen
förändras.

I propositionen föreslås att prisprövningsregleringen skall knytas till
marknadsvärdet på fastigheter. Om en köpeskilling avsevärt överstiger
fastighetens marknadsvärde får lantbruksnämnd vägra förvärvstillstånd.

Som vi ovan påpekat är marknadsvärdet enbart ett relativt begrepp som
kan varera över tid. Redan i dag är det ett faktum att marknadsvärdet i vissa
områden är helt frikopplat från fastighetens avkastningsvärde.

Om propositionens förslag vad gäller prisprövningsreglering vinner riksda

Mot. 1986/87

Jol56

gens gehör är det rimligt anta att marknadsvärdet på fastigheter kommer att
stiga kraftigt i vissa attraktiva områden. Uppfattningen att marknadsvärdet
kommer att stiga delas av många ekonomiska bedömare. Rådgivningen till
kapitalstarka fastighetsspekulanter utgår i dag från att fastighetsköpen med
fördel bör genomföras före lagens ikraftträdande eftersom fastighetspriserna
(marknadsvärdet) beräknas öka därefter.

En utveckling så att marknadsvärdet stiger och att sambandet ägande/
brukande luckras upp bör förhindras. Centerpartiet föreslår i stället en
uppmjukning av prisprövningen. Lantbruksnämnderna bör ha möjligheter
att vägra förvärvstillstånd i det fall köpeskillingen avsevärt överstiger
egendomens värde med hänsyn till dess avkastning och övriga omständigheter.

Vårt förslag innebär att lantbruksnämnderna får vissa instrument att
dämpa den beräknade snabba ökningen av jord/skogsbruksfastigheternas
marknadsvärde vilket är till fördel för såväl fastighetsmarknaden som för de
människor som vill försörja sig som jordbrukare och därför vill köpa
jordbruksfastigheter.

För att säkerställa deltids/fritidsjordbrukarnas möjligheter att köpa fastigheter,
liksom förvärv av mycket små fastigheter i områden där fastighetens
mangårdsbyggnad har ett värde som överstiger avkastningsvärdet, bör
tillämpningsföreskrifterna utformas så att lantbruksnämnderna i dessa fall
inte utan synnerliga skäl ska vägra förvärvstillståndet. Vad ovan sagts om
utformningen av tillämpningsföreskrifterna bör ges regeringen till känna.

Fysisk person bör ges företräde till fastighetsförvärv

Familjejordbruket, vare sig det består av hel-, deltids- eller fritidsjordbruk
liksom kombinationsjordbruk, skall även framgent vara jord/skogsbrukets
bas. Jordförvärvslagen bör därför formuleras så att denna princip klart
framgår. Propositionen är också i detta avseende betydligt klarare än den
utredning som föregått förslaget.

Oaktat ett förvärv avser endast skogsmark skall således fysiska personer
ges ett företräde till fastighetsköp före juridisk person. 5 § 2:a stycket i lagen
skall därför, som anges i propositionen, tolkas så att fysisk person bosatt på
orten i första hand får tillstånd att förvärva skogsfastighet. I andra hand skall
juridisk person som bedriver skogsindustriell verksamhet på orten prioriteras.
Därför är det rimligt att regeringens tillämpningsföreskrifter för
lantbruksnämndernas verksamhet formuleras så att den i propositionen
skisserade prioriteringsordningen verkligen tillgodoses. Detta bör ges regeringen
till känna.

Jord/skogsbruket är basen i sysselsättningen i många bygder

Jordbruket är basen i landsbygdens liv. Detta gäller vare sig jordbruksverksamheten
är belägen i glesbygd eller nära större tätorter. Ett verksamt
familjejordbruk i hela landet är nödvändigt såväl av försörjningspolitiska
som försvarspolitiska skäl. Mot den bakgrunden har propositionens förslag i
7 § fått en olycklig utformning.

Mot. 1986/87

Jol56

Förslaget innebär att nya grupper av passiva fastighetsägare får ett ökat
utrymme på marknaden. Propositionen innehåller förslag som syftar till att
balansera de negativa effekter en sådan förändring för med sig mot
betydelsen av en decentraliserad arbetsmarknad, vilken i stora delar av
landet är direkt beroende av en fungerande jordbrukssektor.

Utvecklingen under 80-talet har visat att det inom varje län finns områden
där ett levande jordbruk är en viktig del av sysselsättningen på orten. Enligt
centerpartiets mening bör lantbruksnämnderna alltid pröva ett förvärv
utifrån sysselsättningsaspekter. I den regionalpolitiska bedömningen bör
nämnderna ta särskilt hänsyn till de inomregionala obalanser som blivit ett
allt större problem i hela landet. Bedömningen om egendomen behövs för att
främja ortens sysselsättning bör därför omfatta hela landet.

Vad ovan sagts om behoven av en bedömning av jord/skogsbrukets
betydelse för den lokala arbetsmarknaden i alla kommuner och län bör ges
regeringen till känna.

Fysisk person bör ges företräde till fastighetsförvärv

Familjejordbruket, vare sig det består av hel-, deltids- eller fritidsjordbruk
liksom kombinationsjordbruk, ska även framgent vara jord/skogsbrukets
bas. Jordförvärvslagen bör därför formuleras så att denna princip klart
framgår. Propositionen är också i detta avseende betydligt klarare än den
utredning som föregått förslaget.

Oaktat ett förvärv avser endast skogsmark ska således fysiska personer ges
ett företräde till fastighetsköp före juridisk person. 5 § 2:a stycket i lagen ska
därför, som anges i propositionen, tolks så att fysisk person bosatt på orten i
första hand får tillstånd att förvärva skogsfastighet. I andra hand ska juridisk
person som bedriver skogsindustriell verksamhet på orten prioriteras.
Därför är det rimligt att regeringens tillämpningsföreskrifter för lantbruksnämndernas
verksamhet formuleras så att den i propositionen skisserade
prioritetsordningen verkligen tillgodoses. Detta bör ges regeringen till
känna.

Jord/skogsbruket är basen i sysselsättningen i många bygder

Jordbruket är basen i landsbygdens liv. Detta gäller antingen jordbruksverksamheten
är belägen i glesbygd eller nära större tärorter. Ett verksamt
familjejordbruk i hela landet är nödvändigt såväl av försörjningspolitiska
som försvarspolitiska skäl. Mot den bakgrunden har propositionens förslag i
7 § fått en olycklig utformning.

Utvecklingen under 1980-talet har visat att det inom varje län finns
områden där ett levande jordbruk är en viktig del av sysselsättningen på
orten. Enligt centerpartiets mening bör lantbruksnämnderna alltid pröva ett

Mot. 1986/87

Jol56

förvärv utifrån sysselsättningsaspekter. I den regionalpolitiska bedömningen
bör nämnderna ta särskilt hänsyn til de inomregionala obalanser som blivit
ett allt större problem i hela landet. Bedömningen om egendomen behövs för
att främja ortens sysselsättning bör därför omfatta hela landet.

Vad ovan sagts om behoven av en bedömning av jord/skogsbrukets
betydelse för den lokala arbetsmarknaden i alla kommuner och län bör ges
regeringen till känna.

Kommunernas rätt till fastighetsförvärv

Regeringen föreslår att kommunernas rätt till förvärvstillstånd vid fastighetsköp
väsentligt utvidgas. Även om en kommun beräknar att endast ta en
mindre del av en fastighet i anspråk för tätbebyggelse m. m. får förvärvstillstånd
inte vägras. Kommunerna har redan i dag avsevärda arealer vilka inte
under överskådlig framtid planeras användas för tärortsbebyggelse.

Erfarenheterna visar därmed att kommunernas behov av mark för att
tillgodose samhällsfunktioner m.m. kan tillgodoses inom ramen för den
nuvarande jordförvärvslagens stadganden enligt 8 §.

I propositionen anges inga övertygande skäl för den reservationslösa
utvidgning av kommunernas jordförvärv som lagtexten i förslagets 8 § ger
utrymme för. Centerpartiet föreslår därför att nuvarande formulering i 8 §
bibehålls.

Skötsel av jord/skogsfastigheter m.m.

En markägares åläggande när det gäller hänsyn till naturvård eller vad gäller
krav på markskötsel regleras i naturvårdslagen och skötsellagen. Riksdagen
har i dessa och näraliggande lagstiftning angivit vilka krav samhället ställer på
en markägare. I detta hänseende är lagstiftningen klar och entydig. Envar
markägare har möjligheter att överblicka vilka krav lagstiftaren ställer på
honom/henne.

Propositionens stadganden i 11 § förslaget till jordförvärvslag däremot ger
lantbruksnämnd befogenheter att kräva insatser som väsentligt går utöver de
krav som naturvårdslagen eller skötsellagen ställer.

Enligt centerpartiets mening är förslaget i denna del inte förenligt med de
krav på förutsebarhet, enkelhet och klarhet som ny lagstiftning bör uppfylla.
Vi kan heller inte se att det finns sakliga motiv för att så ospecificerat som
föreslagits öka en myndighets befogenheter.

Lagrådet har också kommenterat propositionens förslag i denna del och
anför bl. a. följande: ”1 stället öppnar förslaget för tillståndsmyndigheten att
vid vite föreskriva åtgärder som kan gå vida utöver vad som är möjligt enligt
naturvårdslagen eller skötsellagen. Det kan därför starkt ifrågasättas om en
sådan möjlighet bör införas... såvitt möjligt bevaras”.

Riksdagen bör besluta i enlighet med lagrådets förslag viket innebär att
nuvarande formulering av 11 § jordförvärvslagen bör behållas men kompletteras
med motivuttalanden med den innebörd som rådet föreslår.

Mot. 1986/87

Jol56

Jordförvärvslagen får fakultativ karaktär

Enligt proposiitonen ändras inledningen av 4 § så att paragrafen anger de fall
då förvärvstillstånd ”får vägras” mot att i dag ange under vilka förhållanden
tillstånd ”skall vägras”.

Detta ger lantbruksnämnderna möjlighet att avstå från att vägra förvärvstillstånd
i nästan alla fall. Om lagen tillämpas rätt kan denna decentralisering
vara till fördel för jord/skogsbrukssektorns utveckling och för de regionalpolitiska
avväganden som nämnderna har att göra. Samtidigt ställer detta större
krav på lantbruksnämnderna.

Om efterfrågan på jordbruksfastigheter från familjejordbruket kommer
att vara låg på grund av dålig lönsamhet men ökar från andra köparkategorier
kan lantbruksnämnderna komma att godkänna förvärv som strider mot
lagförslagets anda och inriktning. Det bör ankomma på regeringen att dels
meddela sådana tillämpningsföreskrifter för lantbruksnämnderna att en
sådan utveckling förhindras, dels också kontinuerligt följa upp effekterna av
den nya jordförvärvslagen.

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer vi

1. att riksdagen beslutar att 4 § i jordförvärvslagen skall ha följande
lydelse:

Propositionens förslag

Förvärvstillstånd får vägras

1. om det är av allmänt intresse att
egendomen tas i anspråk för jordbrukets
eller skogsbrukets rationalisering,

2. om förvärvet kan antas medföra
att två eller flera utvecklade eller
utvecklingsbara lantbruksföretag,
som bör förbli självständiga, förs
samman till ett företag,

3. om förvärvet kan antas medföra
att utvecklat eller utvecklingsbart
lantbruksföretag, som bedrivs på
mer än en fastighet, delas upp och
uppdelningen medför olägenhet av
någon betydelse för företaget,

4. om det är uppenbart att köpeskillingen
eller annan ersättning avsevärt
överstiger egendomens marknadsvärde.

Första stycket 4 gäller inte i fråga
om tillstånd att förvärva egendom på
offentlig auktion enligt 17 § eller
enligt 3 kap. 3 § lagen (1982:618) om
utländska förvärv av fast egendom
m. m.

Vårt förslag

Förvärvstillstånd får vägras

1. om det är av allmänt intresse att
egendomen tas i anspråk för jordbrukets
eller skogsbrukets rationalisering,

2. om det kan antas att förvärvet
sker huvudsakligen för kapitalplacering,

3. om förvärvet kan antas medföra
att två eller flera utvecklade eller
utvecklingsbara lantbruksföretag,
som bör förbli självständiga, förs
samman till ett företag,

4. om förvärvet kan antas medföra
att utvecklat eller utvecklingsbart
lantbruksföretag, som bedrivs på
mer än en fastighet, delas upp och
uppdelningen medför olägenhet av
någon betydelse för företaget,

5. om det är uppenbart att köpeskillingen
eller annan ersättning avsevärt
överstiger egendomens värde
med hänsyn till dess avkastning och
övriga omständigheter.

Mot. 1986/87
Jo 156

Första stycket 5 gäller inte i fråga
om tillstånd att förvärva egendom på
offentlig auktion enligt 17 § eller
enligt 3 kap. 3 § lagen (1982:618) om
utländska förvärv av fast egendom
m. m.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om utformningen av tillämpningsföreskrifter avseende
förvärvstillstånd för köp av deltids/fritidsfastigheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om utformningen av tillämpningsföreskrifter avseende
förvärvstillstånd för köp av deltids/fritidsfastigheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om utformningen av tillämpningsföreskrifter så att
fastighetsförsäljning till fysisk person prioriteras,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om lantbruksnämndernas hänsynstagande till regionalpolitiska
aspekter också vad avser inomregionala obalanser,

5. att riksdagen beslutar att 8 § jordförvärvslagen skall ha följande
lydelse:

Propositionens förslag Vårt förslag

8 §

Kommun för inte vägras tillstånd Kommun får inte vägras tillstånd
till förvärv av sådan fast egendom till förvärv av sådan fast egendom

som med hänsyn till den framtida som med hänsyn till den framtida

utvecklingen till någon del krävs för utvecklingen krävs för tätbebyggelse

tätbebyggelse eller därmed samman- eller därmed sammanhängande

hängande anordning. anordning.

6. att riksdagen beslutar att 11 § jordförvärvslagen skall ha följande
lydelse:

11 §

Tillståndsmyndigheten kan i beslut
om förvärvstillstånd ålägga förvärvaren
att inom viss tid ansöka om
viss fastighetsbildning som berör den
egendom som avses med förvärvet
eller att vidta åtgärd som behövs
med hänsyn till naturvården eller

Tillståndsmyndigheten kan i beslut
om förvärv ålägga förvärvaren
att inom viss tid ansöka om viss
fastighetsbildning som berör den
egendom som avses med förvärvet
eller att vidta åtgärd som behövs för
att förbättra egendomen.

skogsvården.

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om vikten av en uppföljning av effekterna av
förslaget till ny jordförvärvslag såsom i motionen anförs.

Stockholm den 21 april 1987

Mot. 1986/87

Jol56

Karl Erik Olsson (c)
Lennart Brunander (c)
Kerstin Göthberg (c)

Bertil Jonasson (c)
Karl-Anders Petersson (c)

Ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m. m.

Motioner

Övrigt om motionen

Intressenter