Ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m. m. (prop. 1986/87:122)
Motion 1986/87:Jo155 Stina Gustavsson m. fl. (c)
Motion till riksdagen
1986/87: Jol55
Stina Gustavsson m. fl. (c)
Ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m. m.
(prop. 1986/87:122)
Jord- och skogsbruket i Småland utgör en viktig basnäring. Näringens
existens och utveckling är därför betydelsefull för att god service skall kunna
upprätthållas och en inomregional balans skapas. Därtill har jord- och
skogsbruket en stor indirekt betydelse för andra näringar och sysselsättningar.
Lantbruket i Småland är struktur- och produktionsmässigt av den typ som
en bred allmänhet säger sig vilja ha. Produktionen baseras ofta på olika
kombinationer av mjölk och kött. Odlingslandskapet hålls öppet och
variationsrikt samtiidgt som driftsformerna är skonsamma mot miljö och
djur. Kombinationen jord-skog är mera regel än undantag. Alla säger sig
vilja slå vakt om lantbruket, kulturlandskapet och en levande landsbygd.
Mot detta talar ett flertal faktorer som håller på att drabba den småländska
landsbygden. En av dessa är det förslag om ändring i jordförvärvslagen som
föreslås i prop. 1986/87:122.
Det synes som om de regionalpolitiska aspekterna alltmer måste beaktas
för att bibehålla en levande landsbygd. Lönsamheten på de ofta små
fastigheterna är sådan att lantbrukarna redan i dag hämtar en del av sin
försörjning utanför lantbruket. Olika kombinationssysselsättningar än de
traditionella kommer att öka i betydelse. Skall Småland fortsättningsvis
behålla sin småbrutna karaktär måste antalet bosatta och företag på
landsbygden minst bibehållas på nuvarande nivå.
Jordförvärvslagen måste betraktas som en ramlag vars tillämpning varierar
mellan olika delar av landet och även mellan olika delar av ett län alltefter
produktionsförutsättningarna. Ett handlingsprogram för tillämpningen av
jordförvärvslagen måste upprättas i länen. Erfarenheterna från glesbygdsdelegationens
försöksverksamhet med ökat kommunalt inflytande i jordförvärvsärenden,
t. ex. i Tingsryds kommun, är hittills goda. Upprättas
handlingsprogram skall, enligt vår mening, den kommun höras inom vars
gränser förvärvsfastigheten ligger. När det gäller förvärvstillstånd är det
enligt vår mening fel att i § 4 byta ordet ”skall” mot ”får”. Detta kan av
lantbruksnämnden användas godtyckligt och skapa osäkerhet om tolkningen
hos den enskilde. Vidare måste klargöras vad ”avsevärt överstiger” innebär.
Enligt utredningen innebär det att ett pris 50 % över marknadsvärdet skulle
accepteras. I propositionen fixeras marknadsvärdet inte till något bestämt
procenttal ”utan den praktiska tillämpningen bestämmes utifrån olika
faktorer”. En sådan oklar formulering kan leda fram till en mycket vid
tolkning och i praktiken till en slopad prisprövning. Detta är ingen önskvärd
utveckling.
I propositionen anges att en ”trestegstrappa” skall tillämpas i förvärvshänseende
av skogsfastigheter. Storskogsbolagen nederst, lokala sågverk en
trappa upp och den fysiska personen överst. Det synes oss märkligt att en
juridisk person som bedriver träförädlande verksamhet skall behöva köpa
skogsmark för att säkra eller underlätta råvaruförsörjningen. Däremot kan
förvärv av några skogsfastigheter innebära att det befolkningsmässigt läggs
en avvecklande hand över en hel by eller bygd. Det är inte heller ovanligt att
träförädlande företag köps upp av ett annat aktiebolag ofta resulterande i en
nedläggning av hela verksamheten.
Enligt vår uppfattning är det i stället angeläget att främja olika slag av
kombinationen jord/skog/annan verksamhet. Därtill är behovet för aktiva
lantbruksföretag stort att komplettera sitt företag med skogsmark vilket är av
stor regionalpolitisk betydelse för ett bibehållande av bofast befolkning i
mellan- och skogsbygder. Betydelsen härav är klart uttalad av såväl
glesbygdsdelegationen som riksdagen.
Det är angeläget att ha ett riktvärde för vad som är rimligt att betala för en
fastighet. Vi anser att det inte finns tillräckligt starka skäl för att förändra
gällande prisprövning. Risken är uppenbar att t. ex. ett bolag i annat fall
bjuder så mycket högre att en enskild inte kan vara med i konkurrensen.
Därtill kan det inte uteslutas att lantbruksnämnderna faller undan för
säljaren och den debatt som uppstår över att någon hindras från det högsta
pris han erbjuds. För att även framdeles kunna behålla en levande landsbygd
och för upprätthållande av ett visst mått av service är det av största vikt att
unga människor som vill etablera sig som jord- och skogsbrukare eller i
kombination med annan verksamhet inte motverkas av en för hög prissättning
på fastigheten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställer vi
att riksdagen vid sitt beslut om jordförvärvslagens utformning
beaktar vad som anförts i motionen.
Stockholm den 21 april 1987
Stina Gustavsson (c)
Kersti Johansson (c) Gösta Andersson (c)
Agne Hansson (c) Rune Backlund (c)
Mot. 1986/87
Jol55
20
