Ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m. m. (prop. 1986/87:122)
Motion 1986/87:Jo154 Lars Ernestam m. fl. (fp)
Motion till riksdagen
1986/87: Jo 154
Lars Ernestam m. fl. (fp)
Ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m. m.
(prop. 1986/87:122)
Jordförvärvslagen syftar till att främja uppbyggnaden och vidmakthållandet
av effektiva familjeföretag och att stärka sambandet mellan ägande och
brukande. Den skall främja en fortsatt strukturrationalisering inom jord- och
skogsbruket samt stå i överensstämmele med de regionalpolitiska strävandena.
Folkpartiet har sedan lång tid tillbaka riktat kritik mot jordförvärvslagen
och dess tillämpning. Kritiken har främst tagit sikte på att strukturrationalisering
i för stor omfattning fått gå före regionalpolitiska önskemål att i
skogsbygd och mellanbygd behålla de små jordbruken. Detta har bidragit till
en ökande avfolkning av landsbygden. Vidare anser folkpartiet att bestämmelser
om prisprövning och bosättningsplikt innebär ingrepp i äganderätten,
den personliga friheten och integriteten av oacceptabel omfattning.
Folkpartiet har krävt en parlamentarisk utredning för en grundlig översyn
av jordförvärvslagen. Översynen borde ha inletts med en utvärdering av
lagens effekter på svenskt jordbruk samt särskilt om lagen uppfyllt ovan
angivna mål. Mycket tyder på att så inte varit fallet. Därmed skulle
utvärderingen kunnat ha lett fram till förslag om en annorlunda jordförvärvslag
eller ett avskaffande av lagen. Det går exempelvis att peka på att målet
att stärka sambandet mellan ägande och brukande icke uppnåtts. Tvärtom
har det minskat under den tid lagen varit i kraft, då antalet arrenden ökat. En
bidragande orsak härtill kan ha varit att jordbruksfastigheter vid generationsväxlingar
i stor omfattning behållits i dödsbo eller som samägda och
utarrenderats därför att delägare vid försäljning riskerat att få avslag på
förvärvsansökan å annan jordbruksfastighet.
Regeringen har i stället valt att tillsätta en ensamutredare och att begränsa
utredningstiden så kraftigt att någon utvärdering av jordförvärvslagen inte
varit möjlig. Det tycker vi är en allvarlig brist när det gäller reformeringen av
en lag av så vital betydelse för vår livsmedelsproduktion och utvecklingen av
vår landsbygd.
Vi kommer i fortsättningen att driva kravet att den nya jordbruksutredning
som vi begärt för en total översyn av jordbrukspolitiken, inledningsvis gör en
utvärdering av jordförvärvspolitiken under 1980-talet. Vad som härvid
framkommer bör vägas in i förslaget till ny jordbrukspolitik. I avvaktan
härpå framför vi i denna motion de synpunkter och yrkanden som föranleds
av proposition 1986/87:122.
De ändringar som föreslås i jordförvärvslagen syftar till att öka regionalpolitiska
strävanden på bekostnad av strukturrationalisering, minska lantbruks
nämndernas möjligheter att avslå förvärvsansökningar, förenkla handläggningsförfarandet
och minska antalet överklaganden. Vi tycker att vissa av de
föreslagna förändringarna är steg i rätt riktning men vi vill gå längre.
Folkpartiet har i en partimotion till årets riksdag föreslagit att små
jordbruksfastigheter undantages från prövning enligt jordförvärvslagen.
Utredaren har undersökt denna möjlighet men har inte hittat någon
framkomlig väg. Han framhåller att det är svårt att fastställa en generell
storleksgräns - förutsättningarna är väsentligt olika i Skåne och i Norrland och
att jordbruksfastigheter ofta har flera registerbeteckningar. I den mån
det finns exakta arealuppgifter så är de inte fördelade på registerenhet och
därmed skulle i lagfartssammanhang inskrivningsdomaren ställas inför en
omöjlig uppgift. Utredaren anser ej heller att det går att begränsa antalet
förvärvsansökningar genom att ta undan fastigheter med låga taxeringsvärden
eftersom byggnation och övriga förhållanden är olika. Han pekar i stället
på möjligheten att vid nästa omtaxering av jordbruksfastigheter överföra fler
till ”annan fastighet”. Detta får dock påtagliga skattemässiga konsekvenser
för ägaren. Vi har respekt för de konstateranden som utredaren gjort men
situationen pekar, som vi tidigare framhållit, på att det är en brist att
utredningstiden inte medgett en ordentlig utvärdering av jordförvärvslagen
och dess tillämpning. En reform av det slag folkpartiet förordat har
genomförts i Danmark. Vi anser att en sådan reform måste studeras
ytterligare i den översyn vi begär.
Om de småjordbruken tills vidare inte kan undantas från förvärvsprövning
är det viktigt att en reform av jordförvärvslagen leder till att de vid
förvärvsprövning ändock tillåts leva vidare i största utsträckning. De små
jordbruken har visat sig ha stor betydelse som bas för kombinationsverksamhet
i skogsbygd och mellanbygd. Landsbygden har avfolkats i takt med att
lantbruksnämnderna allt för ensidigt betonat storleksrationalisering. Vi har
numera ej heller något primärt behov att skapa rationellare enheter som
leder till ökad produktion. Överskotten är redan allt för stora och det har
visat sig att stordriftsfördelarna inom jordbruket inte längre är lika entydiga.
Vi tycker därför att det är bra om behovet av storleksrationalisering nu
tonas ned, men ifrågasätter om den föreslagna punkt 1 i 4 § behövs för att
tillgodose det lilla behov av tvångsmässig storleksrationalisering som kan
förekomma. En frivillig sådan är ju alltid möjlig genom marknadsmässig
uppgörelse mellan säljare och köpare. Enligt den angivna punkten får
förvärvstillstånd vägras ”om det är av allmänt intresse att egendomen tas i
anspråk för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering".
Den föreslagna formuleringen innehåller två oklarheter: För det första
”får vägras” vilket medför att lagen kan tolkas på olika sätt av olika
lantbruksnämnder, arigenom tillämpningen riskerar att bli både godtycklig
och för den enskilde oförutsebar. Detta har t. ex. påpekats av kammarrätten i
Jönköpings län. Denna försämring av rättssäkerheten blir särskilt negativ i
samband med uttrycket ”allmänt intresse” i 4 § punkt 1. I likhet med flera
remissinstanser finner vi detta uttryck oklart.
För att öka rättssäkerheten vill vi därför precisera och i förhållande till
propositionen begränsa de situationer när punkt 1 skulle kunna få aktualitet.
Genom att i lagtexten föra in ordet ”påtagligt” före ”allmänt intresse” kan
Mot. 1986/87
Jol54
16
vidare karaktären av undantagsbestämmelse markeras.
I propositionen beskrivs sju olika tillfällen när punkt 1 enligt föredraganden
kan tillämpas. Vi kan inte acceptera alla dessa. De situationer när punkt
1 kan tillämpas gäller enligt vår uppfattning i första hand följande två: vid
försäljning till utomstående av jordbruksfastighet vartill grannfastighet
under lång tid haft arrenderätt och anpassat produktion, maskinpark m. m.
härtill, samt då en mindre jordbruksfastighet med klart olämplig arrendering
- t. ex. smala spridda skogsskiften som inte medger rationellt skogsbruk försålts
till utomstående. Däremot avvisar vi punktens tillämpning i det fall
som i propositionen beskrivs på följande sätt: ”1 Götalands och Svealands
slättbygder är det fortfarande av allmänt intresse att ett företag kan bedriva
så stor vegetabilieproduktion att brukaren får sin huvudsakliga inkomst och
sysselsättning från det”. Vi avvisar också motivet att allmänt ”förbättra
ägostrukturen”. Vi anser inte heller att ”det allmänna intresset” bör belysas i
länsprogram för jordbruket och skogsbruket. I avvaktan på den översyn vi
begär bör riksdagen göra ett tillkännagivande till regeringen av ovanstående
innebörd.
Förslaget till uppmjukning av prisprövningen anser vi vara otillräckligt.
Bestämmelsen om prisprövning bör tas bort. Allt fler personer med insikter i
jordbrukspolitik framhåller nu att vi måste minska regleringarna och låta
marknadsekonomin få ökad tyngd om vi skall komma till rätta med våra stora
överskottsproblem. Ett steg i denna riktning är att låta marknaden avgöra
priset på jordbruksfastigheter. De fördelar som kan finnas med att ha en
prisprövning att tillgripa för att uppnå vissa jordbrukspolitiska syften i
enstaka fall uppväger inte de nackdelar som är förenade med motsvarande
inskränkning i äganderätten och den personliga friheten. Det har dessutom
kunnat noteras flera exempel på att lantbruksnämnder - som saknar
juristkompetens - använt sig av undantagsbestämmelser i lagstiftningen för
att uppnå ovidkommande syften. Av denna anledning och för att göra
regelsystemet mindre svåröverskådligt bör ambitionen vara att minska
antalet lagparagrafer och bestämmelser. 4 § punkt 4 bör således utgå.
Av samma skäl som angetts ovan yrkar vi dels på att avslagsgrunden i 6 §
punkt 1 för oförmodad bosättning tas bort, dels att 10 § - varigenom
bosättnings- och brukningsplikt kan föreskrivas - utgår i sin helhet. Statistik
från jordförvärvslagens tillämpning visar att bestämmelserna utnyttjats i
undantagsfall. Bosättning är en självklarhet i det övervägande antal fall då en
jordbruksfastighet förvärvas, den är helt enkelt en huvudanledning till
förvärvet. Om det i några enstaka fall finns personliga skäl för en förvärvare
att inte omgående eller över huvud taget bosätta sig, så får dessa skäl
accepteras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om översyn av jordförvärvslagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om tillämpningen av 4 § punkt 1,
Mot. 1986/87
Jol54
17
3. att riksdagen beslutar att i 4 § punkt 1 föra in ordet ”påtagligt” före
”allmänt intresse”,
4. att riksdagen beslutar avskaffa prisprövningen genom att 4 § punkt 4
utgår,
5. att riksdagen beslutar avskaffa bosättningskravet genom att 6 § punkt 1
samt 10 § utgår.
Stockholm den 21 april 1987
Lars Ernestam (fp)
Leif Olsson (fp) Bengt Rosén (fp)
Anders Castberger (fp)
Mot. 1986/87
Jol54
18
