Ändring i jämställdhetslagen, m. m.

Motion 1982/83:683 Ola Ullsten m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1982/83

683-688

Motion
1982/83:683
Ola Ullsten m. fl.

Ändring i jämställdhetslagen, m. m.

Jämställdhet mellan kvinnor och män har under 1970-talet erkänts som en
av de viktigaste samhällsfrågorna. Som en följd av det har vi på olika
områden fått handlingsprogram, lagar och avtal som direkt syftar till
jämställdhet. I det arbetet har folkpartiet varit pådrivande, bl. a. genom att
verka för en lagstiftning mot könsdiskriminering. Kvinnor och män har i dag i
stort sett samma formella rättigheter och skyldigheter.

Trots detta har vi långt kvar till reell jämställdhet. Arbetsmarknaden är
fortfarande tudelad, kvinnor har högre arbetslöshet än män, och om de har
ett arbete arbetar de kortare tid. Nästan hälften av kvinnorna arbetar deltid,
och många har obekväm arbetstid. Kvinnor har i högre grad låglönejobb, och
även om de har samma utbildning som männen halkar de efter i
lönehänseende. Kvinnorna har fortfarande huvudansvaret för hem och
barn.

Jämställdhetsarbetet måste inriktas på att förändra attityder och få bort
fördomar om vad som passar sig för män och för kvinnor. Vi måste förstå och
upptäcka alla de osynliga hinder som finns. Då först kan vi förändra.
Ändrade attityder reser krav på reformer, och reformer banar väg för
ändrade attityder. Det krävs således ett växelspel mellan attitydpåverkan och
praktiska reformer.

Det är genom detta dubbla grepp som folkpartiet har arbetat för att
förverkliga jämställdheten mellan kvinnor och män. Det är också så vi vill
fortsätta det arbetet - ända till dess att målet är nått.

1. Detta har folkpartiet uträttat i regeringsställning

Under perioden 1976-1982 drev folkpartiet jämställdhetsfrågorna i
regeringsarbetet, ensamt eller i samverkan med de övriga icke-socialistiska
partierna. I det följande avsnittet av motionen redogörs för de viktigaste
resultat som uppnåddes.

ARBETSLIVET

Arbetsmarknaden är ett centralt område för jämställdhetssträvandena. I
ett svårt arbetsmarknadsläge är det särskilt viktigt att hävda kvinnornas lika
rätt till arbete. Antalet sysselsatta kvinnor ökade mellan 1976 och 1982 med
drygt 195 000.

1 Riksdagen 1982/83. 3 sami. Nr 683-688

Mot. 1982/83:683

2

En lag om jämställdhet i arbetslivet infördes 1980

Alltsedan 1970 har folkpartiet arbetat i riksdagen för att få en lag mot
könsdiskriminering. 1980 trädde lagen slutligen i kraft.

Den består av två delar. Den viktigaste delen är ett diskrimineringsförbud
som omfattar både arbetssökande och anställda. Förbudet gäller bl. a.
anställning och vidareutbildning inom företaget.

Sedan lagen trädde i kraft den 1 juli 1980 har jämställdhetsombudsmannen
fått över 500 anmälningar. Många fall har gjorts upp efter förhandlingar med
arbetsgivarna. I de allra flesta fall som har förts vidare till arbetsdomstolen
har klaganden fått rätt. Även facket har möjlighet att föra mål till
arbetsdomstolen.

JämO har också ägnat mycket tid åt att informera om lagen och att studera
förhållandena inom särskilda yrkeskategorier och branscher.

Den andra delen av lagen är ett åläggande att aktivt arbeta för att främja
jämställdhet på arbetsplatsen. Det kan ske genom rekrytering, utbildning och
på många andra sätt. Jämställdhetsnämnden med förtroendevalda och
representanter för arbetsmarknadens parter bevakar att detta efterlevs.

Jämställdhetsbidraget gjordes effektivare och höjdes kraftigt från 6 kr.
1976 till nuvarande 20 kr. Det utgår till den arbetsgivare som anställer och
utbildar kvinnor på traditionellt manliga jobb och omvänt. Syftet är att
stimulera till könsobundna yrkesval och därmed bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden.

De deltidsarbetandes arbetsvillkor förbättrades, bl. a. när det gäller
villkoren för semester. AMS och jämställdhetskommittén har också genomfört
kampanjer för att upplysa deltidsarbetande om olika sociala villkor vid
olika arbetstid.

Könskvoteringen inom det regionalpolitiska stödet permanentades
1979.

Nästan alla befälskarriärer inom försvaret har öppnats för kvinnor.

Diskrimineringen mot kvinnor som arbetar i familjeföretag avskaffades.
Tidigare fick kvinnan bara hälften av mannens lön, även om en man och en
kvinna gjorde precis samma arbete i t. ex. en butik eller ett jordbruk.

Gravida kvinnor med fysiskt påfrestande arbeten fick rätt till omplacering
med bibehållen lön och i sista hand havandeskapspenning under de två sista
månaderna.

Tiden för föräldraledigheten får nu tillgodoräknas som merit vid tillsättning
av statlig tjänst.

Semesterlagen ändrades så att även föräldraledig pappa får tillgodoräkna
sig ledighet för vård av barn som semstergrundande.

Arbetsmarknadsverket förstärktes med särskild inriktning på grupper med
speciella svårigheter på arbetsmarknaden, bl. a. kvinnor.

Jämställdhetsarbetet inom statsförvaltningen byggdes successivt ut. Försök
gjordes att stimulera fler kvinnor att söka högre tjänster, och utbildning
för assistenter till handläggare anordnades.

Mot. 1982/83:683

3

Regeringskansliets arbete för jämställdhet breddades bl. a. genom en
jämställdhetsberedning 1980.

Regeringen gav dataeffektutredningen i uppdrag att undersöka hur
kvinnans situation på arbetsmarknaden påverkas av datatekniken.

FAMILJEPOLITIK

1977 trädde barnomsorgslagen i kraft. Den innebär att kommunerna
genom en planmässig utbyggnad skall sörja för att de barn som behöver skall
få plats i förskola. (Dessa regler ingår fr. o. m. 1982 i socialtjänstlagen.)

Utbyggnaden av barnomsorgen har aldrig varit så snabb som under senare
delen av 1970-talet. 1976 fanns det ca 75 000 daghemsplatser och 25 000
platser i fritidshem. Under år 1982 beräknas 344 200 barn få plats i daghem,
familjedaghem eller i fritidshem. Antalet daghemsplatser fördubblades i
stort sett under 1976-1982.

Föräldraförsäkringen omfattade 1976 sju månader. Den byggdes under
den icke-socialistiska regeringstiden ut med två månader med full inkomstersättning
och tre månader därutöver med s. k. garantibelopp om 37 kr./dag,
således med ytterligare fem månader.

1979 fick alla småbarnsföräldrar en lagfäst rätt att förkorta sin arbetsdag
till sex timmar. (Givetvis kan de välja en längre tjänstgöring.) De har också
rätt till full tjänstledighet till dess barnet fyllt ett och ett halvt år. Ingen
ekonomisk ersättning utgår för inkomstbortfallet, men i viss mån kan
föräldraförsäkringen utnyttjas.

Rätten till ersättning och ledighet vid barnsjukdom utsträcktes till 60 dagar
per barn och år. Sjukdomsintyg fordras vid sjukdom över en vecka, på
samma sätt som för vuxna.

Rätt till ATP-poäng för vård av små barn i hemmet infördes 1982. Därmed
har ett gammalt folkpartikrav förverkligats. Det innebär att man får fullt
antal ATP-grundande år även om man stannat hemma några år för att vårda
sina barn.

Allmän föräldrautbildning i samband med barnets födelse har genomförts.
Genom att deltagare gavs rätt till ledighet från arbetet, hoppas man stimulera
många fäder till deltagande.

Pappor har fått rätt till 10 dagars ledighet för vård av barn i samband med
barnets födelse.

UTBILDNING

Anslagen för jämställdhetsforskning höjdes. Syftet med detta var bl. a. att
bygga upp en basorganisation för jämställdhetsforskning. Forskning om
jämställdhet var ett av de områden som prioriterades i riksdagens forskningspolitiska
beslut 1982.

Den gamla äktamakeprövningen för att få studiemedel avvecklades.

Mot. 1982/83:683

4

Studiemedelssökande måste ses som självständiga individer. Det är samma
grundsyn som låg bakom folkpartiets mångåriga arbete för individuell
beskattning. Folkpartiet motsätter sig bestämt ett återinförande av äktamakeprövningen.

Skollagen ändrades för att markera skolans ansvar för att aktivt främja
jämställdhet mellan kvinnor och män.

Den nya läroplanen för grundskolan markerar starkare än tidigare att
skolan aktivt skall söka påverka elevernas attityder till könsroller.

Hemkunskap infördes på lågstadiet, obligatorisk teknik och mer barnkunskap
på högstadiet samt maskinskrivning för alla - detta för jämställdhetens
skull. Vidare stadgades att tillvalskurserna inte får konstrueras så att de leder
till en sned könsfördelning.

Genom det nya radioavtalet fick radio och TV möjlighet att aktivt främja
jämställdhet mellan kvinnor och män.

I fp/c-regeringens proposition från hösten 1981 om studie- och yrkesorientering
betonades skolans ansvar för jämställdheten.

Syokonsulenterna fick i uppdrag att motverka det könsbundna studie- och
yrkesvalet.

Jämställdhetskommittén drev på regeringens uppdrag ett projekt om en
”jämställd skola”. Könsfördomar på alla stadier skulle motverkas.

ÖVRIGT

Arbetet för jämställdhet breddades 1976. Alla riksdagspartier bereddes
plats i den statliga jämställdhetskommittén. Kommittén fick starkt ökade
resurser för sitt projekt- och informationsarbete.

Folkpartiet utnämnde i regeringsställning i flera kontroversiella fall, inte
minst inom utbildningsdepartementets område, välmeriterade kvinnor på
olika poster.

En ny namnlag genomdrevs, som fr. o. m. 1983 ger en familj rätt att välja
antingen mannens eller kvinnans efternamn som gemensamt familjenamn.
Självfallet kan de också behålla sina resp. efternamn även efter giftermålet.

Ett förslag om jämställdhet mellan kvinnor och män i svenska kyrkan
antogs 1982 av riksdagen och kyrkomötet. Därmed försvann den s. k.
samvetsklausulen och diskrimineringen mot kvinnliga präster.

Fr. o. m. juli 1981 uppmanades myndigheter och organisationer att lämna
in förslag på både män och kvinnor som representanter i statliga utredningar
och styrelser. Avsikten var att öka andelen kvinnor i utredningar m. m.

En miljon anslogs för jämställdhetsprojekt inom den statliga förvaltningen.
Verk och departement får söka pengar ur anslaget.

För kvinnoorganisationer och andra som arbetar med jämställdhet
avsattes pengar för särskilda projekt i arbetsmarknadsdepartementets
budget.

Mot. 1982/83:683

5

Jämställdhetskommittén genomförde en stor undersökning om de hemarbetandes
villkor och önskemål och lade fram ett betänkande om förvärvsarbete
och föräldraskap.

Invandrarkvinnornas situation och behov utreddes av jämställdhetskommittén,
och den uppsökande verksamheten fick mer pengar. Syftet var att
minska många invandrarkvinnors isolering.

Det ökade stödet till idrotten inriktades särskilt på kvinnlig idrott och
breddidrott.

Anslaget för särskilda kvinnoinsatser inom biståndspolitiken ökades
kraftigt.

Åtalsreglerna för misshandel ändrades så att det går att väcka allmänt åtal
även för misshandel som inte sker på allmän plats. Det gör det lättare att
komma åt kvinnomisshandel i hemmen.

2. Så här vill vi gå vidare

Även om många resultat uppnåddes under den tid som folkpartiet
medverkade i regeringsarbetet, återstår ännu mycket att göra. Verkligheten
omkring oss förändras inte på några år. Tvärtom krävs ett tålmodigt,
långvarigt arbete på alla områden av samhället. I detta avsnitt kommer vi att
visa vilka åtgärder som vi nu anser är viktigast att genomföra.

ARBETSLIVET

En jämnare könsfördelning måste åstadkommas på arbetsmarknaden.
Sverige är nu ett av de länder som ligger sämst till i det avseendet. Försöken
med inbrytningar i kvinnliga resp. manliga yrkesområden måste intensifieras.

Flexibel arbetstid bör användas i mycket större omfattning än nu. Det gör
det lättare att kombinera arbete och familj.

Fler män måste genom opinionsbildning och information stimuleras att
utnyttja den lagstadgade sextimmarsdagen för småbarnsföräldrar.

Jämställdhetsombudsmannen bör få ökade resurser så att väntetiderna för
de hjälpsökande kan minska och JämO få bättre möjligheter att undersöka
hur jämställdheten fungerar inom olika branscher eller arbetsområden.
Anslag till ytterligare en handläggare bör anslås.

Lagen om jämställdhet i arbetslivet måste skärpas. Den trädde i kraft för två
och ett halvt år sedan. Den har visat sigvara ett användbart instrument för att
motverka könsdiskriminering. Det finns ingen anledning att ifrågasätta
lagens målsättning eller huvuddragen i utformningen.

Men också ett bra instrument kan förbättras. När lagen nu har prövats
praktiskt under en tid, kan man konstatera att den skulle kunna bli ännu
effektivare genom ett par förändringar.

Om personer som söker tjänst i den offentliga sektorn misstänker att de

1 * Riksdagen 1982/83. 3 sami. Nr 683-688

Mot. 1982/83:683

6

missgynnats, kan de lätt konstatera det genom att läsa de medsökandes
ansökningshandlingar. Därmed slipper de vända sig till sin fackliga
organisation eller jämställdhetsombudsmannen för att få veta om de har fog
för sina misstankar.

De som söker en privat tjänst har inte denna möjlighet. Det har man
däremot i Norge, eftersom den norska jämställdhetslagen har en regel som
säger att privatanställda har rätt att begära skriftliga uppgifter om
medsökandes kvalifikationer.

Om den svenska jämställdhetslagen kompletterades med en liknande
regel, skulle man kunna undvika en hel del byråkrati och onödiga
anmälningar.

Men eftersom många människor inte vill att det skall bli känt att de söker
en anställning, bör regeln begränsas till att gälla endast den person som
slutligen fick platsen. Kvalifikationerna för de övriga sökandena kan ju
knappast vara av intresse för den som misstänker sig ha blivit diskriminerad.

De medsökande bör inte heller ha någon ovillkorlig rätt att läsa betyg och
liknande handlingar. Men de skall ha rätt att på begäran få en skriftlig
redogörelse över den anställdes utbildning, tidigare anställningar, arbetsuppgifternas
innehåll osv.

Anmälningstiden för brott mot lagen måste också förlängas. En grundregel
säger att ett diskrimineringsmål skall vara instämt till arbetsdomstolen
senast sex månader efter det att diskrimineringen ägt rum. Den praktiska
tillämpningen av lagen har emellertid visat, att det i en del fall kan ta ganska
lång tid att fullfölja processen fram till domstol. Enligt lagen skall nämligen
de fackliga organisationerna först få tillfälle att bedöma om de vill åta sig
fallet. I vissa fall tillkommer besvärsprövning. Om den fackliga organisationen
bestämmer sig för att inte driva fallet, har jämställdhetsombudsmannen
endast fyra månader på sig att förbereda målet. I den tiden ingår då också tid
för förhandlingar om ev. förlikning. Tidsfristen mellan diskrimineringen och
instämningen till domstol bör därför förlängas.

Slutligen bör lagen kompletteras med en bestämmelse om att både kvinnor
och män måste tjänstgöra i arbetsdomstolen, då mål som rör jämställdhetslagen
behandlas. Medvetet eller omedvetet styrs vi av våra olika erfarenheter.
Då kvinnor och män fortfarande har olika erfarenheter av arbetslivet, är
det rimligt att bägge könen får vara med i bedömningar om hur jämställdhetslagen
skall tillämpas.

Kvinnlig företagsamhet kan stimuleras ytterligare

Större och/eller etablerade företag har inte alltid förmågan att assimilera
nya idéer. Nyetablering av företag är därför en viktig bit i en marknadsekonomi
och i synnerhet i ett läge som nu då Sverige behöver alla goda idéer och
krafter. Det är därför viktigt att aktivera kvinnorna som företagare. Det finns

Mot. 1982/83:683

7

en historisk tradition av företagsamhet bland kvinnor. Runt sekelskiftet var
det vanligare att kvinnor försörjde sig som företagare än som anställda. Carl
Jonas Love Almqvists ”Det går an” (1839) handlade om den sluga
lärfthandlaren Sara Wibäcks kamp mot skråväsendet som förhindrade främst
kvinnor från företagsamhet.

Att starta eget företag har dessutom för många människor genom tiderna
varit enda möjligheten att få jobb liksom också för många enda möjligheten
att få ett meningsfyllt arbete.

Det finns många historiska exempel på kvinnliga företagare, men under
strukturrationaliseringarna under 1950- och 1960-talen slogs mycket av
kvinnors småföretagande sönder. Den offentliga sektorns expansion under
1970-talet erbjöd i stället anställningar till kvinnorna. Men det betyder inte
att nyetablering och småföretagande har mist sin betydelse för kvinnor.
Tvärtom har detta långt större betydelse för kvinnorna i dag. Kvinnornas
utbildningsnivå har höjts kraftigt liksom beredskapen att ta ansvar inte bara
för sin egen utan också för andras försörjning. Arbetsmarknaden - den
privata långt mindre än den offentliga - har ännu inte accepterat kvinnor på
arbetsuppgifter som kräver ansvar. Det finns därför anledning att tro att det
just bland kvinnorna finns mycket outnyttjad kreativitet, kunskap och
ansvarsvilja. Detta kan bl. a. ske genom insatser från de regionala
utvecklingsfonderna.

Inom turistnäringen har det alltid funnits starka inslag av kvinnligt
företagande som bör tas till vara och utvecklas parallellt med de satsningar
som många län nu gör på turism. Det får inte bli så att de samhälleliga
insatserna på turism resulterar i en utslagning av kvinnors ansvarstagande på
turistområdet - utan tvärtom.

Åtskilliga utvecklingsfonder, som exempelvis den i Stockholms län, har
tagit särskilda initiativ till företagarutbildningar riktade till kvinnor. Dessa
kurser har varit mycket uppskattade. Men det krävs en mer medveten och
målinriktad satsning från samhällets sida om resultaten skall få någon större
omfattning.

De flesta utvecklingsfonder framhåller också i sina verksamhetsberättelser
vikten av företags- och marknadsanalyser för att deras insatser skall ge
största möjliga resultat. Så har emellertid inte skett, när det gäller kvinnligt
företagande.

För att rätt kunna kanalisera insatserna är det nödvändigt, att man snabbt
gör en översyn och kartläggning så att man t. ex. får kunskaper om i vilka
branscher kvinnorna finns, vilken typ av företag de driver, vilka problem de
har, vilka förutsättningar som finns för vidareutveckling, deras speciella
behov av stöd och hjälp och vad samhället kan vinna på att satsa på en ny
företagartyp. En sådan undersökning kan t. ex. genomföras av SIFU.

De regionala utvecklingsfondernas styrelser har en mycket låg kvinnorepresentation.
Staten kan påverka sina egna representanter. Det är viktigt att
så sker. Men det borde också vara en uttalad målsättning för utvecklings

Mot. 1982/83:683

fonderna från statsmakternas sida att jämställdhet mellan kvinnor och män
skall tas till vara.

Inom ramen för de nuvarande och tillkommande resurserna bör också en
särskild ansvarig inom varje utvecklingsfond finnas för att ge extra stöd och
stimulans till nyföretagsamhet bland kvinnor samt att ägna sig åt uppsökande
verksamhet. Detta kan ske inom ramen för befintliga resurser.

Fler kvinnliga chefer

Fler kvinnor måste rekryteras till chefsposter inom ledande företag och
inom offentlig förvaltning. Statsmakterna bör initiera överläggningar med de
största företagen för att försöka undanröja hinder för en ökad chefsrekrytering
bland kvinnor.

De stora företagen - industri, banker, försäkringsbolag etc. - spelar en stor
roll t. ex. för alla som arbetar inom näringslivet. De värderingar som präglar
deras göranden och låtanden får efterföljder inom andra företag.

Från dessa utgångspunkter är de stora företagens medverkan i jämställdhetsarbetet
av särskild betydelse. I enlighet med jämställdhetslagen skall
också arbetsgivaren aktivt arbeta för jämställdhet. I detta syfte skall
arbetsgivaren bl. a. verka för en jämn fördelning mellan kvinnor och män
inom olika kategorier av arbetstagare.

Styrelserepresentationen i de statliga affärsverken

I 112 av de svenska statliga affärsverkens styrelser är ca 2 % kvinnor
ordinarie ledamöter, ledamöter av direktionen eller ordförande. 98 % är
således män. Inom den privata industrin är bilden densamma. Andelen
kvinnor på chefsbefattningar inom det enskilda näringslivet är synnerligen
låg - lägre än i flera andra länder.

Kvinnorepresentationen på styrelsenivå är väsentlig för jämställdhetsarbetet.
Av minst lika stor betydelse är emellertid kvinnornas medverkan i
företagens verkställande ledning - dvs. i företagens direktioner och andra
centrala beslutsfattande och personalledande befattningar inom företagen.
Andra kvinnors möjligheter och intresse av att avancera på olika nivåer inom
företagen underlättas genom de förebilder som kvinnor i företagsledande
ställning är.

Statsmakterna bör därför på lämpligt sätt initiera överläggningar med de
största företagen i syfte att gemensamt söka definiera svårigheter för en ökad
chefsrekrytering av kvinnor inom företagen.

FAMILJ

Utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen måste fortsätta. Den är
för många en förutsättning för arbete. Den är också bra för barnen. Men

Mot. 1982/83:683

9

utbyggnaden kräver en noggrann planering och hushållning, för att man skall
nå full behovstäckning inom rimlig tid. På sikt bör t. ex. fritidshemmen
kunna knytas till skolorna, så att man kan spara in lokaler.

Normerna för det statliga stödet till barnomsorgen måste förenklas. Det
förslag som tidigare antagits av riksdagen bör därvid ligga som grund. Den
omfattande byråkrati som nu råder gör barnomsorgen dyrare än nödvändigt,
utan att man får några nämnvärda förbättringar av kvaliteten.

Fler män måste stimuleras att använda sig av sin rätt till föräldraledighet.
Opinionsbildningen måste intensifieras.

Pappans rätt till ledighet i samband med förlossningen bör - när det finns
ekonomiskt utrymme - utökas. Det är viktigt att pappan redan från början
får ta del i skötseln av barnet och följa dess utveckling. Det blir då lättare för
honom att senare ta sin del av ansvaret för barnet.

Allmän deltidsförskola bör på sikt införas för alla barn från tre års
ålder.

Förskolan bör motverka traditionella könsroller. Det kräver att förskollärare
och barnskötare får undervisning om jämställdhet och att fler män
arbetar inom barnomsorgen. De kommunala arbetsgivarna har ett ansvar för
att förbättra balansen mellan kvinnor och män på arbetsplatserna.

UTBILDNING

Den numera nedlagda jämställdhetskommittén startade ett försök och
forskningsprojekt benämnt Jämställd skola.

Erfarenheterna från försöken där måste föras vidare till alla skolor.

Jämställdhet som obligatoriskt ämne i lärarnas grundutbildning

Skolan har en nyckelroll i jämställdhetsarbetet. Läroplanen för grundskolan
betonar också jämställdhet mellan könen som ett av skolans viktigaste
mål. ”Ett friare val”, SÖ:s jämställdhetsprogram för skolan, syftar till att ge
impulser för det lokala arbetet ute på skolorna. Skollagen talar om
skolstyrelsens ansvar för jämställdheten och skolförordningen, om skolledarens
förpliktelser på den egna skolan. SSA-råden har direktiv att verka för
jämställdhet.

Det borde då vara självklart att lärarna redan i sin grundutbildning
obligatoriskt får kunskaper i könsrollsfrågor och hjälp att bearbeta attityder
och fördomar på dessa områden. Annars blir lätt läroplanens riktlinjer för
jämställdhetsarbetet i skolan en död bokstav.

Det har också visat sig i svenska undersökningar - bl. a. gjorda av forskare
vid lärarhögskolan i Malmö - att flickor får en annorlunda undervisning än
pojkar och detta utan att lärarna medvetet diskriminerar flickorna. Detta har
varit föremål för interpellationsdebatt i riksdagen men utan att ansvarigt
statsråd har kunnat presentera förslag till åtgärder för att ge flickor rätt till

Mot. 1982/83:683

10

lika undervisning.

En allmän jämställdhetsutbildning bör av många skäl obligatoriskt ingå i
den kommande lärarutbildningen. Utan goda kunskaper om hur kvinnorollen
och mansrollen formats genom tiderna och i olika kulturer och kunskap
om hur ojämställdheten ser ut i dag, är det svårt att nå den medvetenhet som
leder till ett aktivt arbete för jämställdheten.

Det är givet att också lärarutbildare och fortbildningskonsulenter måste ha
metod- och faktakunskaper för att grund-, vidare- och fortbildning av lärare
skall fungera. Särskilda jämställdhetsseminarier och ämnesinriktade seminarier
måste anordnas för lärarutbildare. Tvärvetenskaplig könsrollskurs för
högskolan bör räknas som merit vid tillsättning av tjänst som lärarutbildare.

Skolans läroplan har under 1970-talet angivit skolans ansvar för jämställdhet,
och i den nya läroplanen (Lgr 80) betonas detta ansvar ytterligare. Trots
detta har skolan i verkligheten bidragit till att bevara det traditionella
könsrollsmönstret. Det finns nämligen en ”dold läroplan” som bl. a. består
av den sneda könsfördelningen hos skolpersonalen och av traditionella
attityder och värderingar till kvinnligt och manligt i läromedel och
undervisning. Över 90 % av rektorerna är män, över 90 % av lågstadielärarna
är kvinnor.

Det är av flera skäl viktigt att minska den sneda fördelningen av kvinnor
och män i yrken som innebär kontakt med barn. Barn behöver både kvinnliga
och manliga förebilder för sin identitetsutveckling. En ökad andel män som
arbetar med barn i förskola och på lågstadium markerar att män har samma
ansvar för barn som kvinnor.

Aktiva informations- och rekryteringsåtgärder måste sättas in för att
minska den snedfördelning som nu råder. Förslag till försöksverksamheten
för att förändra flickornas linjeval utvecklas närmare i folkpartiets skolpolitiska
motion.

Fler kvinnor som skolledare

Fördelningen mellan kvinnor och män på olika nivåer inom skolans värld
är ett slående bevis för hur segt könsrollerna dröjer sig kvar i det svenska
samhället. På lågstadiet arbetar nästan uteslutande kvinnor. På mellanstadiet
börjar männen bli synliga, för att bli allt fler på högstadium och
gymnasium. Men bland skolledarna är mansdominansen nästan total.

Detta förhållande måste brytas. Det är viktigt att eleverna får förebilder av
bägge könen på alla stadier. Men särskilt viktigt är det, att elevernas första
bild av en arbetsledare inte automatiskt kopplas till en man.

I utredningen om kvinnliga skolledare föreslogs en kvotering av skolledartjänsterna
så att varannan ledig tjänst skulle reserveras för en kvinna och
varannan för en man. På så vis skulle man få en förändring på lång sikt,
samtidigt som man kunde bemöta eventuella anklagelser om att någon

Mot. 1982/83:683

11

anställts enbart på grund av sitt kön.

Förslaget hade givna fördelar. Men efter jämställdhetslagens tillkomst
finns det nu möjlighet att arbeta på ett sätt som snabbare leder fram till målet.
Enligt lagen bör man nämligen sträva efter en lika fördelning på de olika
tjänsterna. Det innebär att de allra flesta lediga skolledartjänsterna
rätteligen borde tillsättas med kvinnor.

Utredningen visar skilda vägar för att stimulera intresset bland kvinnor för
att söka skolledartjänster och för att öka deras möjligheter att få dem. Det är
angeläget att dessa prövas ute i kommunerna.

Men om detta skall bli verklighet behövs det någon som ger stöd och råd i
jämställdhetsarbetet. Ett sätt att åstadkomma detta är att utse någon
jämställdhetsansvarig vid varje länsskolnämnd.

Det gäller emellertid inte bara att få fram fler kvinnor som skolledare. Alla
skolledare måste också få bättre kunskaper och ökad medvetenhet om vad
jämställdhet innebär. Enligt skollagen och skolförordningen har skolledarna
ansvar för att verka för jämställdhet. Självfallet måste de då få lära sig hur
man skall gå till väga.

Representationen inom utbildningsväsendet

Inom utbildningsväsendet finns en lång rad valda organ där den kvinnliga
representationen är dålig: regionstyrelser, linjenämnder, institutionsstyrelser,
SSA-råd, yrkesråd etc. Liksom när det gäller nomineringar till andra
statliga organ bör normalt den myndighet som utnämner ledamöter begära
förslag på en kvinnlig och en manlig representant, vilket underlättar en
jämnare könsfördelning.

Jämställdhet inom högskolans tjänsteorganisation

Fördelningen av arbetsuppgifter mellan kvinnor och män inom högskolan
tenderar att återskapa en könsmässigt snedfördelad yrkeshierarki såväl inom
högskolan som i samhället i övrigt.

Den könsmässiga snedrekryteringen grundläggs vid tillsättande av lägre
tjänster som assistent, amanuens och forskningsassistent. Dessa tjänster
utgör nyckeltjänster i fråga om rekrytering och meritering av forskare.
Bedömning av meriter vid tillsättning av dessa tjänster innehåller med
nödvändighet subjektiva inslag. Detta inslag kan i dag på grund av det
manliga perspektivets dominans i forskarvärlden riskera att systematiskt
missgynna kvinnor i jämförelse med manliga sökande.

Sambeskattningseffekterna i bidragssystem

Marginaleffekterna inom skatte- och bidragssystemet för barnfamiljer bör
ständigt bevakas, så att det inte uppstår några orimliga sambeskattningseff

Mot. 1982/83:683

12

ekter för kvinnor som vill börja förvärvsarbeta.

Marginaleffekterna är kraftiga för barnfamiljer i vanliga inkomstlägen.
Vid en lön på 65 000 kr. kan marginaleffekten vara 100 % vid en
inkomstökning på 1 000 kr. om det finns två barn och hemmamake i familjen.
Upp till inkomster på 90 000 kr. är marginaleffekterna mellan 80 och 100 %
för samma familjetyp. Det betyder att det är höga trösklar för hemmamake
när denne vill ut på arbetsmarknaden. Bortfallande bostadsbidrag plus
tillkommande barnomsorgsavgifter gör nettoinkomsten mycket urholkad.
För vissa barnfamiljer - med fler än två barn - kan marginaleffekten nå upp
till 104 %.

Skatteomläggningen ger sammantaget minskade marginaleffekter. Men
någon avgörande förändring leder marginalskattesänkningen inte till för
medelinkomsttagare med hemmamake, eftersom bidragen (bostadsbidrag,
regler för existensminimum och barnomsorgsavgifter) fortfarande är så
starkt inkomstrelaterade.

De familjeinkomstprövade förmånerna som bostadsbidragen m. m. och
inkomstprövade daghemstaxorna ger samma effekter som sambeskattningen.
I den mån det inte finns tillgång till kommunal barnomsorg finns det inte
heller några möjligheter för en vanlig barnfamilj att på privat väg betala
barnomsorgen om det skall vara med lagliga förtecken utan att detta blir en
kraftig förlust för familjen. Alltför länge och alltför ofta har kvinnor med
barn fått betala för sin rätt till förvärvsarbete utanför hemmet.

För större barnfamiljer har marginaleffekterna tagit sådana proportioner
att en förvärvsinsats för hemmamaken utanför hemmet leder till ekonomisk
förlust för familjen även om kommunal barnomsorg finns att tillgå och
familjen har höga inkomster.

Detta rimmar illa med den särbeskattningsprincip som skall gälla liksom
principen att det skall löna sig att arbeta. Ännu mindre stämmer detta med
kravet på valfrihet för båda makar att kombinera arbete och familj.

En lösning kan vara att bygga ut systemet med flerbarnstillägg. Det ger
minskade marginaleffekter för stora grupper om det kan ske på bekostnad av
det inkomstrelaterade stödet.

De statliga utredningar som nu ser över marginaleffekterna i det samlade
familjestödet bör snarast lägga fram förslag att främst ta bort Pomperipossaeffekten
för barnfamiljerna men också hur inkomstprövade bidrag skall
kunna överföras till flerbarnsstödet med fortsatt skydd för de ekonomiskt
svagaste grupperna. Att låta kvinnor betala för en förvärvsinsats utanför
hemmet rimmar illa med principen för skatteomläggningen och dess
sänkning av marginalskatten. Det är särskilt allvarligt med hänsyn till att
familjer med hemmamake med låga och medelhöga inkomster har en så kärv
ekonomisk situation. De inkomstrelaterade bidrag som utbetalas för att
stödja familjer med hemmamakar är otillräckliga och förhindrar samtidigt
genom sin konstruktion samma familjer att lösa sina problem med extra
arbetsinsatser. Ett sådant ekonomiskt ekorrhjul kan inte accepteras.

Mot. 1982/83:683

13

Jämställdheten och den ekonomiska politiken

Ekonomiska faktorer har en avgörande betydelse för de flesta beslut i
samhället. De flesta beslut påverkar jämställdheten i någon riktning.

Den ekonomiska politiken får inte bara lov att räkna med det arbete som är
betalt, utan också med det obetalda arbete som utförs av de flesta människor,
men mest av kvinnor. I den ekonomiska debatten kallas detta ibland
”reproduktivt” arbete i motsats till ”produktivt”, ehuru det är svårt att se
varför det är produktivt att baka bullar i ett bageri och reproduktivt att baka
dem hemma. Man talar också ibland om kontantekonomi i motsats till
naturekonomi. Det finns f. ö. många andra termer för samma sak. Det
väsentliga är att en mycket stor del arbete faktiskt utförs i alla samhällen,
även de mest industrialiserade, som inte betalas med någon lön i pengar, inte
beskattas och inte inräknas i BNP (eller ens BNI).

Det finns emellertid vissa beräkningar som visar att detta obetalda arbete, i
Sverige t. ex., tidsmässigt är större än det betalda. Omräknat i pengar är det
mindre, därför att det arbete det är fråga om (barnavård, matlagning etc.)
huvudsakligen är lågavlönat när det får någon betalning.

Tiden är lika lång för alla människor. Den är inte en elastisk nyttighet. När
det obetalda arbetet tar mycken tid i anspråk - kanske mer än det betalda kan
det inte ignoreras. Sker så, blir det framför allt jämställdheten som
kommer i kläm, eftersom det obetalda arbetet till betydligt mer än hälften
utföres av just det ena könet och inte av det andra.

Arbetsfördelningen mellan könen, som är en nyckelfråga från jämställdhetssynpunkt,
påverkas i hög grad av ekonomiska faktorer. Det gäller
insatser som görs av kvinnor resp. män i hem och på arbetsmarknad, det
gäller val av utbildning och yrke, såväl som arbetslöshet och löner för kvinnor
och män.

I den skattepolitiska diskussionen t. ex. ägnas mycket intresse åt de
incitament systemet skapar för mäns arbetsvilja. Mäns ”egenarbete” med
reparationer, målning o. d. betraktas som ett problem och en samhällsekonomisk
förlust, medan kvinnornas ”hushållsarbete” med vård av barn ses som
ett problem först när kvinnorna begär daghemsplatser.

Så länge det obetalda arbetet med barn eller annan vårdbehövande
anhörig inte beräknas och medräknas kommer jämställdheten mellan könen
inte på ”rätt köl”. Det bör därvid uppmärksammas att det obetalda arbetet
för såväl producent som konsument kan medföra både fördelar och
nackdelar. Här finns stora fält för forskningen, och utan en stabil teoretisk
bakgrund i detta ämne blir debatten om ekonomisk jämställdhet skev.

Jämställdhetsaspekter bör därför tas in i de företags- och nationalekonomiska
kursprogrammen.

I dag finns ungefär 30 % kvinnliga studerande i ekonomiutbildning på
högskolenivå och mer än 1 miljon kvinnor verksamma i yrkesliv. Trots detta
finns knappast något företagsekonomiskt projekt om kvinnors speciella
arbetslivsproblem. Den svenska kvinnoforskningen har hittills bedrivits av

Mot. 1982/83:683

14

sociologer och historiker. Och dessa verk finns inte ens representerade i den
företagsekonomiska utbildningen. När det gäller själva undervisningen ger
den de manliga eleverna full utdelning, när det gäller förebilder i form av
män, medan de kvinnliga eleverna har svårt att känna igen sig vare sig det
gäller teori eller praktikfall. Undervisningen konserverar i hög grad
könsfördomar och orättvisor.

I USA har det under 1980-talet vuxit fram forskning och kurslitteratur om
kvinnor i arbetslivet. Det finns kurser om jämställdhetsfrågor på alla nivåer i
den företagsekonomiska utbildningen.

Här i Sverige bör nu tiden vara mogen att ta in jämställdhetsaspekter i de
företags- och nationalekonomiska kursprogrammen från gymnasie- till
doktorandnivå.

ÖVRIGT

De statliga utredningarna måste få en bättre kvinnlig representation

Antalet kvinnor i riksdagen har ökat under 1970-talet och utgör numera
något mer än en fjärdedel av riksdagens ledamöter. Denna ökade representation
har inte lika proportionellt slagit igenom i det svenska utredningsväsendet.

Fortfarande finns departement vars utredningar sammanlagt har en
representation av kvinnor som ligger under 10 %: försvars-, kommunikations-,
ekonomi-, budget- och jordbruksdepartementen - detta enligt
kommittéberättelsen 1982. Då är samtliga funktioner medräknade.

Regeringen utser ledamöter i utredningar på förslag av organisationer och
partier och oftast föreslås män. Däremot kan departementen själva i större
utsträckning påverka vilka som skall vara sekreterare, biträdande sekreterare
men också sakkunniga och ordförande.

Vi tror inte någon vill bestrida att kvinnors erfarenheter och kunskaper
behöver tas till vara. Det må gälla försvaret, som ju i lika hög grad berör män
som kvinnor, den ekonomiska politiken eller några andra områden. Det kan
därför närmast uppfattas som diskriminering att det statliga kommittéväsendet
har en så sned sammansättning.

Jämställdhetslagen omfattar inte förtroendeuppdrag som just ordförandeposter
och ledamotsposter i utredningar, kommittér o. d. Det finns däremot
inget som hindrar en departementschef att agera som om jämställdhetslagen
gällde.

Ytterligare ett sätt att arbeta för fler kvinnor är den norska modellen där de
organisationer och andra som har att nominera personer till statliga
utredningsuppdrag får lämna namn på lika många kvinnor som män.

Fp/c-regeringen uppmanade 1981 organisationer och myndigheter att
lämna förslag på såväl ett kvinnligt som ett manligt namn.

Det är viktigt att dessa regler följs vid nomineringsarbetet.

Mot. 1982/83:683

15

Skyltningsförbudet mot pornografi måste utvärderas

Det är enligt brottsbalkens 3 § (6 kap.) förbjudet att skylta med
pornografiska bilder i t. ex. fönster till tobaksaffärer, sexshopar, biografer
och liknande.

Även om en del domar har fallit när det gäller affärsinnehavares brott mot
skyltningsförbudet förekommer det alltför ofta nonchalans mot de förbud
som gäller.

Det är angeläget med en utvärdering av effekten av skyltningsförbudet.

Samlevnadsundervisningen bör förbättras

Förbättrade kunskaper gör det lättare att genomdriva jämställdhet.
Okunnighet är omvänt roten till många fördomar. Därför är det viktigt med
en förbättrad samlevnadsundervisning.

Enligt skolans läroplan skall alla skolelever efter genomgången årskurs 8
(ungefär vid 15 års ålder) ha fått en allsidig och utförlig undervisning om
sexual- och samlevnadsfrågor.

Undersökningar som utförts dels våren 1978, dels våren 1981 genom
intervjuer med ungdomar visade att de intervjuade ungdomarnas kunskaper
inte motsvarade målsättningen för undervisningen. En stor del av ungdomarna
sade att de inte kunde tala med sina föräldrar om sexuella frågor, nära
hälften av dem ville ha mer och bättre information i skolan, och många ansåg
att undervisningen var alltför teknisk och för litet belyste samspelet mellan
två människor. Den undervisning som ungdomarna får i skolan är
utomordentligt viktig.

Det behövs ett bättre undervisningsmaterial om prostitution, könsroller
och sexualitet. Lärarnas utbildning och fortbildning måste förbättras.

Skolsköterska och gynekolog bör engageras, och undervisningen bör
genomföras i mindre grupper med möjlighet till samtal och diskussion.

Elevvårdspersonal inom skolan och fritidspersonal i den kommunala
ungdomsverksamheten bör ges möjligheter till utbildning i frågor om
prostitution, könsroller och sexualitet.

Fortbildningskurser för personalvårdskonsulenter inom försvaret bör
fortsätta. Under värnpliktstiden bör sex- och samlevnadsfrågor ingå i den
obligatoriska utbildningen för de värnpliktiga.

Fler s. k. Gotlandsprojekt bör genomföras som ett led i en allmän
upplysningsverksamhet för att samtidigt som man ger kunskap om preventivmedel
och samlevnadsfrågor klargöra de traditionella könsrollernas
sexuella mönster och på så sätt visa hur prostitution kan uppstå.

Våldsbrott mot kvinnor

Synen på kvinnomisshandel och våldtäkter har börjat förändras, men
fortfarande finns djupt rotade fördomar kvar som innebär att skulden läggs

Mot. 1982/83:683

16

på kvinnorna. Kvinnohusen i olika kommuner har gjort och gör viktiga
insatser för våldtäktsoffer och misshandlade kvinnor. Det är angeläget att
fler kvinnohus får stöd. Den rättegång som den våldtagna kvinnan får
genomgå är ytterst plågsam och integritetskränkande. Åklagarnas insatser
för kvinnan behöver kompletteras med rätt till juridiskt biträde. Det är
angeläget att ett sådant förslag snarast föreläggs riksdagen.

Invandrarkvinnor

Den invandrarkvinna som skiljer sig hotas av utvisning med den s. k.
tvåårsregeln. Trots att den förra regeringen uttalade att tvåårsregeln inte bör
tillämpas om kvinnan skiljer sig t. ex. på grund av misshandel i äktenskapet
har tillämpningen av regeln ändå inte i vissa fall skett enligt de politiska
intentionerna. Detta kan inte accepteras. Frånskilda invandrarkvinnor
behöver ett förstärkt rättsskydd.

Svenskundervisningen för invandrarkvinnor som inte förvärvsarbetar är
ytterst angelägen. Vi hänvisar här till folkpartiets motion angående
svenskundervisning för vuxna invandrare.

Hemställan

Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställs*,

1. att riksdagen beslutar anvisa medel för ytterligare en handläggare
vid JämO,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändringar i
jämställdhetslagen i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts

a) dels om åtgärder för att öka antalet kvinnliga chefer såväl
inom den offentliga förvaltningen som i de största företagen,

b) dels om överläggningar med de statliga affärsverken för
ökad andel kvinnor i verkens verkställande ledning,

c) dels om en kampanj i syfte att stimulera papporna att
utnyttja föräldraförsäkringen,

d) dels om möjligheterna till uppehållstillstånd för frånskilda
invandrarkvinnor,

e) dels ock om förbättrad svenskundervisning för hemarbetande
invandrarkvinnor.

Mot. 1982/83:683

Stockholm den 19 januari 1983

OLA ULLSTEN (fp)
JÖRGEN ULLENHAG (fp)
KERSTIN EKMAN (fp)
KARL ERIK ERIKSSON (fp)
KARIN AHRLAND (fp)

BJÖRN MOLIN (fp)
JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp)
ROLF WIRTÉN (fp)

RUNE ÅNGSTRÖM (fp)

* Se även motionerna 1982/83:684-688.