Ändring av miljöskyddslagen

Motion 1985/86:Jo718 Sven Munke (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Jo718

Sven Munke (m)
Ändring av miljöskyddslagen

Enskilda personer råkar ofta ut för skador om de bor i grannskapet av
miljöfarlig verksamhet. Det mest kända fallet är BT-Kemi i Teckomatorp.

Vid miljöskyddslagens tillkomst framförde statsrådet att möjligheterna för
allmänheten att domstolsvägen få ersättning för skador som uppstått på
grund av miljöfarlig verksamhet borde införas i miljöskyddslagen. Dessa
gäller oavsett om verksamheten har prövats eller inte. Statsrådet och även
riksdagen ansåg att domstolsvägen måste ”stå öppen också för den som vill
föra talan om förbud mot eller om skyddsåtgärder med anledning av sådan
verksamhet”. (Prop. 1969:28, s. 285.)

Denna öppning finns dock enbart för den som drabbas av verksamhet som
inte har tillstånd enligt miljöskyddslagen. Om verksamheten har tillstånd är
det endast naturvårdsverket som kan begära omprövning av verksamheten.

I förarbetena till miljöskyddslagen betonas gång på gång att den som har
tillstånd ”bör kunna gå ut ifrån att tillståndet normalt sett kommer att bestå i
oförändrad form för längre tid”. ”Tillståndsbeslutet bör ge företagaren en
tryggad ställning.” ”Det innebär en stor rättsosäkerhet om tillståndshavaren
riskerar” domstol när som helst. (Prop. 1969:28, s. 235-236.)

Det händer dock som oftast att en viss typ av störningar förbises vid
tillståndsprövning eller att problem uppstår som inte kunde förutses eller
som missbedömts av myndigheterna. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna kan
i sådana fall inte själva med hjälp av hälsoskyddslagen skydda den enskilde
från störningar som verksamhet med tillstånd medför. Det är mycket viktigt
om rättssäkerhet för närboende skall tryggas att dessa ges samma möjlighet
att föra sin talan som företaget har som kan begära mildring av villkor som är
strängare än nödvändigt eller om omständigheter uppstår som icke förutsågs
när tillståndet meddelades (27 § ML).

Erfarenheterna visar att företaget har mycket stor trygghet när det fått
tillstånd. Samhället och tekniken ändras däremot snabbt, varför de motiv
som finns för de bestämmelser i miljöskyddslagen som hindrar den enskilde
att på rättslig väg skydda sig mot miljöfarlig verksamhet måste anses
otidsenliga.

Företagens trygghet kan säkras genom att den enskilde får föra sin talan
inför samma myndighet som gett tillståndet. Det innebär att även sakägare
kan begära omprövning av verksamheter som har tillstånd med stöd av 26 §
ML om de kriterier som finns i 23-25 §§ är uppfyllda. Nu kan endast
naturvårdsverket begära sådan prövning.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställer jag

att riksdagen beslutar att ändra 26 § miljöskyddslagen (SFS
1981:420) så att den får följande lydelse:

Fråga som avses i 23-25 §§ prövas efter framställning av statens naturvårdsverk
eller sakägare.

Stockholm den 21 januari 1986

Mot.

Jo718

Sven Munke (m)