Ändrad minimiålder för utbildning i vapenbruk

Motion 1990/91:Fö302 av Viola Furubjelke m.fl. (s)

Under 1990 riktades stor internationell uppmärksamhet
mot barnens situation i världen. Det var i januari det året
som barnkonventionen öppnades för undertecknande och
det var det året som världens statschefer samlades i New
York för Barntoppmötet.

Sverige var en av de initiativtagande länderna i
konventionsförhandlingarna och Sverige hade också en stor
del i att Barntoppmötet blev till. Sverige var följdriktigt
också ett av de första länderna som ratificerade
konventionen.

Att barnkonventionen kunde antas i full enighet var en
stor framgång. Efter 10 års arbete kunde man anta ett
långtgående dokument om barns rättigheter. Många
frivilligorganisationer, bl.a. Svenska Rädda Barnen, deltog
i arbetet och hade stort inflytande över olika artiklar i
konventionen. Konventionen är tillämplig på varje barn och
ungdom upp till 18 år om inte tidigare myndighetsålder
gäller.

Trots glädjen över barnkonventionen fanns det från
svensk utgångspunkt i ett avseende anledning till
besvikelse. Det gäller åldersgräns för barns deltagande i
strid som i konventionens artikel 38 sattes till 15 år. Sverige
arbetade envist för att få den höjd till 18 år.

I regeringens proposition om ratificering av
barnkonventionen sägs att Sverige skall fortsätta att verka
för en höjning av barns deltagande i strid.

Med detta som utgångspunkt vill vi rikta blickarna på
svenska förhållanden. I vårt land gör man sin värnplikt efter
18 års ålder, på grund av utbildning oftast inte före 19--20
år. Detta kan i flera avseenden ses som en fördel bl.a. med
hänsyn till den mognad som krävs för att vårda och använda
ett ''eget'' skjutvapen. Om man har särskilt intresse för
försvaret kan man emellertid redan från 15 års ålder få
grundläggande skjututbildning inom den frivilliga
befälsutbildningen (FBU). För att få träna på
automatvapen och delta i stridsövningar skall man inom
FBU vara 18 år.

Inom hemvärnet kallas man mellan 15 och 18 år för
''hemvärnsungdom'' och får vapenutbildning.
Hemvärnskungörelsen har nyligen ändrats så att
hemvärnsungdomar ''avväpnas och skickas hem'' i händelse
av krig. I Sverige får alltså inte barn under 18 år delta i strid.

Det här är bra, men enligt vår mening inte tillräckligt.
Det borde inte vara tillåtet att i frivilligorganisationerna få
ens grundläggande skjututbildning eller att med vapen få
delta i hemvärnets övningar före 18 år. Att som 15-åring få
tillfälle att träna på riktiga vapen kan säkert vara lockande,
men få 15-åringar har den mognad som krävs och det är inte
heller de egenskaperna som vi anser att yngre tonåringar
behöver utveckla. Att umgås i en miljö där också äldre och
fullt vapenföra ungdomar finns med och där vapen och
vapenbruk är en stor del av verksamheten kan lätt ge fel
stimulans åt en 15-åring. Den här verksamheten syftar ju i
huvudsak till att förbereda deltagarna för strid.

Mot bakgrund av detta och med hänvisning till det
svenska arbetet kring artikel 38 i barnkonventionen anser
vi att starka skäl talar för att minimiåldern för utbildning i
vapenbruk också inom försvarets frivilligorganisationer bör
ändras till 18 år.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om minimiålder för utbildning i
vapenbruk inom försvarets frivilligorganisationer.

Stockholm den 25 januari 1991

Viola Furubjelke (s)

Margareta Israelsson (s)

Berit Oscarsson (s)

Jan Björkman (s)