Amortering av räntelån
Motion 1985/86:Bo230 Sten Sture Paterson (m)
Motion till riksdagen
1985/86:Bo230
Sten Sture Paterson (m)
Amortering av räntelån
I motion 1984/85:1480 påtalade jag den orimliga amorteringstakt som med
nu gällande regler kan drabba innehavare av räntelån i hyresfastighet. De
förvaltningsekonomiska konsekvenserna härav exemplifierades även.
Med anledning av motion 1480 fann bostadsutskottet (BoLJ 1984/85:13)
”det lämpligt att regeringen kartlägger den nuvarande ordningen och dess
effekter och redovisar resultatet därav i riksdagen”. - Riksdagen beslöt i
enlighet med utskottets förslag (rskr. 230).
I proposition 1985/86:100, bil. 13 medger föredraganden att ”vissa låntagare
får vidkännas betydande amorteringsökningar”. Betydelsen av detta
konstaterande dämpas dock av den efterföljande uppfattningen ”att det
normalt är fråga om relativt begränsade ökningar uttryckt i kr./m2”. Med
hänsyn härtill bör enligt föredragandens mening ”en eventuell omprövning
av principen för amortering anstå i avvaktan på resultatet av kommitténs
arbete”.
Till bostadsministerns mening skall anföras att vad som aktualiserades i
motion 1480 ej kan betecknas som ”normal” amorteringstakt. Ej heller
kan anses att en amorteringsökning på ca 60 kr/m2 (efter skatt) är en
”relativt begränsad” ökning.
Det är att beklaga att riksdagens beslut (rskr. 230) ej följts upp av ett
konkret ändringsförslag i proposition 1985/86:100, bil. 13. Föredragandens
hänskjutning av frågan till bostadskommittén (Bo 1982:02) innebär ett från
bostadsutskottet och riksdagen avvikande synsätt. Beslutet om en regeringens
kartläggning ger uttryck för den bedömningen att nya regler snarast
måste utformas så att en rimlig amorteringstakt tillämpas. Detta borde
kunna genomföras utanför bostadsutredningens pågående arbete.
En annan i sammanhanget angelägen fråga är den skattetekniska behandlingen
av räntelånens amortering. Räntelånen representerar ett uppsamlingskonto
för uppskjutna räntebetalningar. Följaktligen har dessa räntor
ej varit avdragsgilla vid deklaration. De uppskjutna räntorna förvandlas
till ett lån. Amortering av lån är ej avdragsgill vid deklaration. Konsekvenserna
kan åskådliggöras med ett enkelt exempel.
Årl är den uppskjutna räntan 1000 kr. Då den ej är avdragsgill framstår
den i deklarationen som ett överskott vilket med 75 procents marginalskatt
ger en skatt på 750 kr., som räntelån kvarstår 1 000 kr.
År 2 utgår avdragsgill ränta å räntelånet på 1000 kr. Lånet återbetalas
vid årets slut. För att betala de 1 000 kronorna krävs ett uttag ur fastighetens
intäkter på 4000 kr. Av dessa går 3 000 kr. till skatt.
Detta förenklade exempel på hur räntelånesystemet fungerar visar att
lånet, när det löses, har belastat fastigheten med sammanlagt 4868 kr.
(inkl. ränta på lånet). Det skall ställas mot de 1000 kr. en direkt räntebetalning
inneburit.
Systemet innebär en uttömning av fastighetens resurser. I första hand
påverkar detta möjligheten att finansiera ett löpande fastighetsunderhåll.
Följden blir att staten måste ställa upp med lån till reparationer. Ett
exempel på helt onödig rundgång av pengar.
För att undvika rundgång resp. alternativet hyreshöjning måste amorteringen
av räntelån få en annan uppläggning än den nu gällande. Lånen
måste betraktas för vad de verkligen är, uppskjutna räntor. Som sådana
blir de avdragsgilla vid deklaration.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen beslutar att vid amortering av räntelån skall samma
amorteringstakt tillämpas som gäller för bostadslån,
[2. att riksdagen beslutar att räntelån/uppskjuten ränta vid betalning
skall vara avdragsgill vid deklaration.1]
Stockholm den 27 januari 1986
Sten Sture Paterson (m)
Mot. 1985/86
Bo230
1 1985/86: Sk354.
5
