Alternativa odlingsformer
Motion 1986/87:Jo259 Bengt Silfverstrand m. fl. (s)
Motion till riksdagen
1986/87: Jo259
Bengt Silfverstrand m. fl. (s)
Alternativa odlingsformer
Den snabba utvecklingen av vårt jordbruk sedan andra världskriget har
inneburit en kraftigt ökad användning av kemiska bekämpningsmedel och
handelsgödsel. Huvudmålet för dagens konventionella odling har varit
kvantitativ tillväxt - ökade skördar - kortsiktig maximal räntabilitet - så
billiga livsmedel som möjligt. Andra aspekter av kvalitets- och miljömässig
karaktär har skjutits i bakgrunden.
De negativa konsekvenserna av ett kemikalieintensivt jordbruk blir allt
tydligare. Att allmänhetens oro och rädsla för giftrester i livsmedlen,
nedsmutsningen av luft och föroreningar i vattensystem i hög grad är
befogad, bekräftas i flera vetenskapliga undersökningar. Som exempel på
störningar i den ekologiska balansen kan nämnas minskad tillgång på flera
viltslag, igenväxning av sjöar och vattendrag (t. ex. Ringsjön), förorenat
grundvatten och en allt svårare kvävebelastning på våra kustvatten (t. ex.
Laholmsbukten, Kattegatt och Skälderviken). Bl. a. har syrebrist drabbat
allt större bottenområden längs våra kuster och framkallat omfattande
skador på bottenfaunan.
Miljö- och naturresursdelegationen inom forskningsrådsnämnden har
slagit fast att det jordbruk vi i dag bedriver inte längre kan betraktas som
uthålligt. Det svenska jordbruket präglas av obalans mellan växt- och
animalieproduktionen, av alltför stora gödselgivor (särskilt kväve och då i
första hand starkt försurande ammoniumkväve), dålig djurhållning och ökad
användning av bekämpningsmedel.
Även om kemikaliejordbrukets negativa biverkningar hittills inte resulterat
i något mer påtagligt omtänkande inom jordbrukets organisationer börjar
en reaktion bland främst forskare och småbrukare växa fram till förmån för
ett mera resursbevarande och miljövänligare jordbruk.
Användningen av kvävegödsel ligger från miljösynpunkt långt över den
ekonomiskt optimala nivån. Ett genomsnittligt svenskt jordbruk använder i
dag ca 80 kg kväve per ha och år, vilket motsvarar en tredjedel av
hjälpenergiinsatsen. Av detta erhålls endast ca 20 kg i form av vegetabiliska
och animaliska livsmedel. Mellanskillnaden är att betrakta som förluster till
omgivningen, där den blir en negativ belastning ur ekologisk synpunkt.
De aspekter som kommit i förgrunden när det gäller ett ökat intresse för
alternativa odlingsformer är följande:
1. Produktionens uthållighet
2. Effekter på omgivningen - miljöhänsyn
3. Förbrukningen av ändliga resurser
4. Produkternas kvalitet
Det är fullt möjligt att bedriva ett betydligt mer miljövänligt jordbruk än
vad som för närvarande sker i vårt land. Ett sådant jordbruk innefattar bl. a.
ett bättre utnyttjande av tillförd växtnäring och ett ökat integrerat växtskydd.
Med tanke på vår överskottssituation finns det inte heller någon anledning att
öka avkastningen. Det är tvärtom både klok och ekonomisk hushållning och
god miljöpolitik att kraftigt minska användningen av handelsgödsel och
bekämpningsmedel. Från miljösynpunkt är däremot trädan ett mycket dåligt
alternativ. När jorden inte odlas ökar kväveläckaget och därmed övergödningen
av vattendrag, sjöar och kusthav. I stället för att lägga jord i träda bör
man bibehålla den odlade arealen och radikalt minska kvävegödslingen och
jordbrukets intensitet i övrigt framför allt på de högavkastande jordarna i
Syd- och Mellansverige.
I en skrivelse till lantbruksstyrelsen anför statens naturvårdsverk bl. a.
följande vad gäller naturvårds- och miljöskyddssynpunkter på överskottsarealen
inom jordbruket:
Alternativa odlingssystem (ett betydligt vidare begrepp än ”alternativ
odling”) med små insatser av kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel
medför något lägre produktion per hektar och därmed mindre produktionsöverskott.
De innebär mindre belastning på miljön och en mer balanserad
djurhållning. Framtida utveckling av sådana system bör ingå som en del i
planeringen av alternativ markanvändning. Alternativa odlingssystem bör få
samhällets stöd i ökad utsträckning.
Gemensamt för de alternativa odlingsformerna är att markens produktivitet
upprätthålls med i huvudsak organiska gödselmedel. Sjukdomar, skadedjur
och ogräs kontrolleras i första hand med förebyggande åtgärder. Animalieproduktionens
storlek anpassas på varje enskild gård till den brukade
arealen. Den biologisk-ekologiska helhetssynen är grundläggande.
Det finns i flera länder sedan länge redan etablerade alternativa odlingsmetoder
som uppfyller nämnda kriterier och där både utbredning och
forskningsinsatser är mera omfattande än i Sverige. Av de kända etablerade
alternativa odlingsformerna förekommer endast tre i större omfattning i vårt
land, nämligen biodynamisk, organisk-biologisk och naturenlig odling. Den
areal som odlas alternativt i Sverige omfattar för närvarande ca 4 000 ha
(Källa: Josef Dlouhy - institutionen för växtodling, SLU).
Trots det ökade intresset från flera håll har samhällets satsningar på
alternativa odlingsmetoder varit högst marginella. Skogs- och jordbrukets
forskningsråd (SJFR) har redovisat förslag till forskningsåtgärder bl. a. i
syfte att åstadkomma ett miljövänligare jordbruk.
I den regeringsproposition - 1985/86:74 - som bl a. bygger på förslag från
SJFR skriver föredragande statsråd bl. a.:
Den kunskap vi nu har om effekterna på miljön av den stora användningen av
t. ex. handelsgödsel gör att vi på olika sätt måste minska denna användning.
Det gäller också i fråga om kemiska bekämpningsmedel. Det är viktigt att få
belagt hur detta kan ske och vilka förändringar i nuvarande produktionsmetoder
som i så fall bör göras.
I Danmark har Folketinget nyligen beslutat att målmedvetet främja övergången
till ett ekologiskt jordbruk. Beslutet som träder i kraft från och med
Mot. 1986/87
Jo259
5
1* Riksdagen 1986/87.3 sami. NrJo258-267
den 1 januari i år innebär bl. a. inrättande av ett ekologiskt jordbruksråd
under Lantbruksministeriet med uppgift att främja, följa och värdera
utvecklingsmöjligheterna för en dansk ekologisk jordbruksproduktion. Med
ekologiskt jordbruk avses en produktion som karakteriseras av minimal
användning av utifrån kommande resurser. Pesticider och handelsgödsel
förekommer inte. Importen av kraftfoder begränsas, en allsidig växtföljd
eftersträvas liksom insådd av mellangrödor och då särskilt vallväxter.
Vi föreslår att ett liknande ekologiskt jordbruksråd inrättas även i vårt
land.
Eftersom miljöproblemen inom jordbruket växer och i särskilt intensivt
odlade områden t. ex. i Skåne t. o. m. kan sägas vara akuta räcker det inte
med att satsa på en i och för sig nödvändig forskning på alternativa
odlingsmetoder. Lika viktigt är att uppmuntra de försök som redan inletts
med kemikaliebegränsad resp. kemikaliefri odling samt stimulera de jordbrukare
som är beredda att satsa på miljövänligare odlingsmetoder som att
samhället är berett att medverka i försöken.
Det är också viktigt att på företagsnivå studera vilka omläggningskostnader
som uppkommer vid övergången till alternativa odlingsformer samt
klargöra hur lönsamheten påverkas. Därefter är det möjligt att göra mer
tillförlitliga samhällsekonomiska analyser. Mot denna bakgrund föreslår vi
att en del av de medel som regeringen nu uppenbarligen är beredd att satsa på
miljövänligare odlingsmetoder avsättes för fullskaleförsök med sådana
odlingsmetoder i särskilt intensivt odlade jordbruksområden i Skåne,
lämpligen under medverkan av lantbruksnämnderna, länsstyrelsens naturvårdsenheter,
hushållningssällskap och lantbruksskolor.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att ett ekologiskt jordbruksråd
inrättas,
2. att riksdagen hos regeringen inom ramen för beviljade forskningsanslag
begär medel för fullskaleförsök med alternativa odlingsmetoder
i Skåne.
Stockholm den 27 januari 1987
Bengt Silfverstrand (s)
Per Olof Håkansson (s) Margit Sandéhn (s)
John Johnsson (s) Gunnar Nilsson (s)
Birthe Sörestedt (s) Maja Bäckström (s)
Hans Pettersson (s)
I Helsingborg
Mot. 1986/87
Jo259
6
