Alkoholpolitiken

Motion 1998/99:So228 av Ulf Kristersson (m)

Moderata utgångspunkter

Moderata samlingspartiets utgångspunkt är respekten för den
enskilde individens förmåga att ta ansvar och att forma sitt
eget liv. Det offentligas uppgift är att skapa förutsättningar
för ett enskilt ansvarstagande, samt att bistå och värna de
medborgare som saknar personliga förutsättningar att själva
ta ett personligt ansvar.

Bruket av alkohol är en del av vår kultur med månghundraåriga traditioner.
Samtidigt är det angeläget att göra en klar åtskillnad mellan bruk och
missbruk av alkohol. Allt för ofta blandas dessa begrepp ihop, vilket bl.a. har
fört med sig att Sverige för en alkoholpolitik som skiljer sig markant från den
syn i dessa frågor som är vanlig i vår omvärld.

Hos många svenska politiker finns det en övertro på totalkonsumtionens
betydelse, och då försummar man den grupp som utgör tio procent av
befolkningen, men som svarar för femtio procent av all alkoholkonsumtion.
Så länge inga insatser riktas speciellt mot missbrukarna kommer det svenska
samhället inte att varaktigt kunna minska de sociala och medicinska problem
som alkoholmissbruket medför.

Den stora majoriteten av Sveriges befolkning är fullt kapabel att ta ansvar
för sin egen alkoholkonsumtion, utan restriktioner och regler. Detta bör vara
vägledande för den svenska alkoholpolitiken. Vår uppfattning är att
alkoholpolitiken skall inriktas på opinionsbildning, inte minst i skolan, och
på att minska missbruket av alkohol.

Preventiva åtgärder skall sättas in i form av t.ex. upplysning vid barn- och
mödrahälsovården. ANT-undervisningen i skolorna måste intensifieras. Vi
vill också betona föräldrarnas oavvisliga ansvar att se till att de egna barnen
inte dricker alkohol. Det offentliga kan endast medverka till ett stöd genom
information och normbildning.

Förbudslinjen har visat sig ge dåliga resultat i arbetet mot alkohol-
missbruk. Som bevis för detta kan bl.a. anföras att andelen missbrukare trots
den förda politiken hållit sig konstant under åren, samt att allt fler rapporter
ger belägg för att hembränningen ökat och fortfarande ökar. Opinions-
bildning, andra och ansvarsfulla värderingar och ett nytt förhållningssätt är
betydligt effektivare. Mot den bakgrunden bör alkoholpolitikens mål vara att
upprätta en balans mellan den enskildes frihet under ansvar å ena sidan och
riskerna för missbruk å den andra.

Åtgärder för att begränsa alkoholkonsumtionen måste vidtas på såväl kort
som lång sikt. Den politik som bedrivits i Sverige har i alltför hög utsträck-
ning koncentrerats till totalkonsumtionen. Detta har inneburit att problemet
med den grupp som överkonsumerar alkohol inte tillräckligt uppmärksam-
mats.

Det finns inget entydigt samband mellan totalkonsumtion och alkohol-
skador. Däremot för överkonsumtionen av alkohol med sig omfattande
sociala och medicinska problem. Kostnaderna för samhället är mycket höga
och lidandet för den enskilde och dennes anhöriga är mycket stort.
Missbruket har också en stark koppling till våld och andra former av brott
och ligger bakom ett stort antal olyckor samt orsakar i många fall en alltför
tidig död. Det är mot den bakgrunden viktigt att minska alkoholkon-
sumtionen, men detta skall ske utan en fixering vid totalkonsumtionen som
ofta har lett till felaktiga prioriteringar och åtgärder.

Det är viktigt att de åtgärder som vidtas för att minska alkoholkonsum-
tionen inte uppfattas som trakasserier av den övervägande del av befolk-
ningen som inte har några problem med sin alkoholkonsumtion. Därför har
vi avvisat förslag om strängare utskänkningstillstånd, högre åldersgränser,
ingrepp mot marknadsföring och dylikt. För att åtgärderna skall vara
verkningsfulla krävs acceptans från en bred opinion.

Det gäller att mobilisera människornas egen ansvarskänsla - för sig själva
och sin omgivning. Det är viktigt att de åtgärder som vidtas, på såväl lång
som kort sikt, vinner förståelse hos den breda allmänheten. I och med att det
i dag finns en stor kunskap om de medicinska och psykiska skador en alltför
stor konsumtion av alkohol kan leda till, finns också en bra grund för
åtgärder som är nödvändiga för att hjälpa och stötta dem som redan befinner
sig i ett missbruk, men också för att minska rekryteringsbasen för nya
missbrukare.

Starkare gemenskaper minskar riskerna för missbruk. Förbättrade
förutsättningar att servera öl, vin och sprit till rimliga priser ger
erfarenhets-
mässigt en bättre dryckeskultur än den som utvecklats utan social kontroll.

Det viktigaste instrumentet är och förblir opinionsbildning och informa-
tion. Inom många andra områden har information och aktiv upplysning visat
sig mycket effektiv. Ett utmärkt exempel på detta är de antirökkampanjer
som bedrevs främst i slutet på 1970-talet och som ledde till en kraftig
minskning av rökning bland ungdomar. Redan innan tobakslagens tillkomst
hade också många miljöer t.ex. vissa offentliga lokaler, sammanträdesrum,
inrikes transporter gjorts rökfria. Detta visar att effektiva, uthålliga och
regelbundet återkommande informations- och hälsoupplysande kampanjer
skapar större förståelse hos enskilda människor och har större påverkan på
deras attityder än restriktioner och förbud.

En förbudslagstiftning, som upplevs som förmynderi, åstadkommer kanske
ett ändrat beteende, men ej förändrade attityder. Den som har ett starkt behov
av att skaffa sig alkohol och hindras att köpa på sedvanligt sätt väljer andra
kanaler. Den omständigheten att priset för hembränd sprit upprätthålls på
"kända" nivåer visar att denna marknad är välorganiserad och att den har en
betydande omfattning.

Dagens debatt gäller inte om missbruk kan skada. Det råder inga delade
meningar om detta. Frågan gäller om det är skäl nog för att på alla sätt
försöka begränsa, försvåra och skambelägga ett ansvarsfullt bruk av alkohol,
det bruk som utgör myntets ena sida. Det går inte att bedriva en trovärdig
alkoholpolitik utan att ta fasta på alkoholens två sidor. Det är därför som
tidigare anförts angeläget att göra en klar åtskillnad mellan bruk och
missbruk av alkohol. Helt uppenbart har alkoholdrickandet sociala och
estetiska kvaliteter. Människor tycker om att umgås över ett glas, de
uppskattar fester där alkohol ingår.

Rätt använda skänker dessa drycker ökad livskvalitet, de ger mervärde till
måltider av både smak- och umgängesmässigt slag. Ett måttligt drickande
tycks också ha medicinska fördelar enligt många stora undersökningar, i bl.a.
Japan, Hawaii, USA, Storbritannien, Australien och Nya Zeeland. Forskning
visar också att ett måttligt alkoholintag skyddar mot hjärt- och kärlsjukdomar
och att det inte orsakar skrumplever och cancer.

Myntets baksida är ett av vår tids svåraste sociala gissel: alkoholmiss-
bruket. Det råder en bred enighet om att kampen mot alkoholmissbruk är en
av de viktigaste socialpolitiska uppgifterna. Mellan 300.000 och 400.000
personer i vårt land är missbrukare och i deras närhet lever kanske en miljon
människor - hustrur, män och barn för vilka välfärd är otänkbart, just på
grund av missbruket. Därtill kan läggas ca 300.000 överförbrukare. Men
hjälps dessa av att alla - även den stora majoriteten av ansvarsfulla brukare -
dricker mindre? Är inte problemet mer komplicerat än så? Fortfarande är den
romerska regeln "abusus non tollit usum" (missbruket upphäver inte det rätta
bruket) den bästa vägledaren.

Sverige för en alkoholpolitik som skiljer sig markant från den syn på dessa
frågor som är vanlig i vår omvärld. Det föreligger nu ett behov av att
förbättra och förändra strategin mot alkoholmissbruk, vilket de förändrade
förhållanden som EU-medlemskapet innebär gjort påtagligt.

Det behövs en ny
alkoholpolitik

Alkoholpolitiken har gått i stå på grund av den uttalade
konformismen. Vem vill avvika och av den samlade
"tyckareliten" bli utmålad som asocial och samhällsfarlig?
Med några undantag är det få, som offentligt talar för
behovet av en ny alkoholpolitik. Desto fler gör det privat.

Förvisso är ett samhälle med stort alkoholmissbruk ett osäkert och otryggt
samhälle. Men hur omfattande problemen än är och hur konfliktfyllt vårt
förhållande till alkoholen än är i dag, går detta att ändra på. Problemen kan
bli hanterliga om de möts av en underbyggd och hos folkets flertal förankrad
alkoholpolitik. Vad som behövs är utbildning och opinionsbildning där
tyngdpunkten ligger på det positiva, som ett ansvarsfullt bruk medför.

En politik, som hjälper ungdomar till självkontroll, individuellt ansvar och
som lär ut nöjet av en måttfull alkoholkonsumtion utan "pekpinnar". En
politik som inte förbjuder, skuldbelägger eller driver skrämselpropaganda
och som har till mål att få goda konsumenter istället för storkonsumenter. En
politik som främjar förbud, restriktioner och byråkratiskt krångel får
människor att se på politiken med löje. Samtidigt dras särskilt unga till det
förbjudna. Den osunda, skuldbelagda fyllerikulturen liksom de illegala
marknaderna gynnas.

Alkohol har, förutom de ständigt uppmärksammade negativa effekterna
vid missbruk, positiva effekter både på människa och samhälle. Det är
orealistiskt att tro att samhället mer eller mindre skulle kunna göra sig fritt
från alkohol. Därför måste krafterna inriktas på att skapa en måttfull
konsumtion under individuellt ansvar. Långsiktigt är det vår övertygelse att
problemen bara kan lösas utifrån erkännandet av alkoholens två sidor. En
folklig förankring kräver att det goda bruket accepteras. Endast en sådan
alkoholpolitik har framtiden för sig.

Information om alkohol och alkoholrelaterade skador måste således vara
baserad på fakta och kunskap. Därför är det väsentligt att sådan sammanställs
och utvärderas för att på ett effektivt sätt kunna användas i opinionsarbetet.
Kampanjer och uthållig information om alkoholens skadeverkningar kan
vara ett sätt att få ungdomar att minska sin alkoholkonsumtion och att t.ex.
övergå från starköl till svagare alternativ.

Samtidigt är det centralt att den information som ges inte uppfattas som
förbudsivrande och förmynderi. Erfarenheterna visar att sådan information
inte ger den tilltänkta effekten utan i stället får människor att utestänga
budskapet.

På flera håll i världen pågår arbete med att informera och upplysa om
alkoholen utifrån ett positivt perspektiv. Det främsta exemplet är det arbete
som skett och fortfarande pågår i den kanadensiska delstaten Québec. Där
har en omfattande liberalisering av alkohollagarna kombinerats med ett
omfattande upplysningsarbete. Den förändrade politiken är mycket lovande
med en minskning av konsumtionen som resultat.

I Québec har organisationen Educálcoll, enligt nyhetsbrevet "Alcohol
update" nr 7/97, konstaterat att kampanjer som inriktas på beteende är
betydelsefulla och hjälper till att skapa opinioner, men att attityder och
beteenden ändras långsamt. Kampanjer och utbildningsinsatser måste därför
vara uthålliga.

Reformerna i Québec har nu följts upp i flera andra av Kanadas delstater,
med samma goda resultat som följd. Även i USA finns exempel på delstater
som följt Québecs exempel. I andra sammanhang används ofta
internationella erfarenheter som modell. Det intressanta och slående är dock
att när det gäller just alkohol diskuteras allt för sällan resultatet av
internationell forskning och vunnen erfarenhet som på något sätt bryter mot
det svenska etablissemangets syn på alkoholpolitiken.

Internationell forskning visar t.ex. att en viss mängd alkohol per dag t.o.m.
har positiva effekter på hälsan och kraftigt minskar dödsfall i hjärt- och
kärlsjukdomar. Detta faktum diskuteras för närvarande runt om i världen,
med Sverige som undantag. Vi anser att denna enkelspåriga attityd till
forskningen på det alkoholmedicinska området är allvarlig.

Barn och ungdomar har förebilder främst i de egna föräldrarna, men också
idrottsstjärnor, pop- och rockmusiker och andra artister. Därför är det viktigt
att dessa ställer upp som positiva förebilder.

Familjen måste stärkas. Det måste vara möjligt för föräldrar att ge sina
barn den kärlek, omtanke, stöd och ledning som varje barn har rätt till, och
som i sin tur leder till att barnen växer upp till trygga och harmoniska
människor. I detta sammanhang är det också viktigt att framhäva det
tankemönster som är alltför utbrett i vårt land, nämligen att någon annan tar
över ansvaret i och med att skatten är betald. Vårt resonemang kring
familjens betydelse utvecklar vi i en kommittémotion 1998/99:Sf214 av Ulf
Kristersson m.fl.

Alla måste känna ansvar och hjälpa, stötta och säga ifrån när människor är
på väg in i missbruk, innan det är för sent. Här spelar det civila samhället -
vars viktigaste delar utgörs av den "lilla världen": familjen, vänner, arbets-
kamrater - en viktig roll, som inte kan övertas av det offentliga.

I Sverige bygger välfärden på storslagna system som beslutats av regering
och riksdag. Syftet har varit att försöka lösa problemen genom att flytta
ansvaret från det civila samhället till den offentliga sektorn. Vår
välfärdstrappa börjar uppifrån och söker sig nedåt. Men den officiella
trappan når sällan samhällets botten: Frälsningsarmén och Stadsmissionen
känner fler alkoholmissbrukare och uteliggare än kommunens socialför-
valtning.

Det är ingen tvekan om att civilsamhällets direkta väg är billigare. Den är
också i linje med folkrörelsernas ursprungliga medborgaranda som såg
civilsamhället som verksamhet av typen "låt-oss-gå-samman-och-göra-det-
själva". De tre argumenten för det civila samhällets roll i välfärden är alltså
ekonomiska, moraliska och medborgerliga.

Samtidigt är det viktigt att det offentliga, när den lilla världen inte är
tillräcklig, eller kanske inte längre finns, är beredd och har förmågan att
hjälpa och stötta. Kommunernas socialassistenter och annan personal som är
utbildad för detta, måste ges större möjligheter att arbeta preventivt där det
håller på att gå snett, eller att hjälpa människor som redan är alkoholiserade.

Allmän prevention, vård och
omsorg

Varje barn är unikt, de har olika förutsättningar och
möjligheter. Detta måste också respekteras och tas hänsyn
till i skolan, där barns och ungdomars värderingar i mycket
stor utsträckning präglas. Många elever "hänger inte med"
under den känsliga högstadietiden, vilket gör att de försöker
hävda sig, ofta genom bruk av alkohol och ibland även av
narkotika.

För att undvika detta är det viktigt att skolan har tid och möjlighet att ta
hänsyn till varje enskild elev. Skolan måste uppmärksamma och hjälpa
elever som riskerar att komma efter och ge dem stöd och hjälp. Samtidigt
måste skolan garantera alla elever ordentliga baskunskaper innan de går
vidare. Det är centralt att undervisning om alkoholens skadeverkningar
återfinns i skolans läroplan redan mycket tidigt.

Många av de problem som vissa ungdomar har, bottnar i hemförhållanden.
Detta får dock inte hindra skolan att i samarbete med hemmet och
socialvården försöka lösa problemen. Hem, skola och socialvård måste också
i samverkan bekämpa normlöshet i form av skolk, mobbning, utstötning och
bristande hänsyn till andra. Krav måste kunna ställas och efterföljas.

För att detta arbete skall vara verkningsfullt måste nuvarande lag om vård
av unga (LVU) förändras. Vi återkommer nedan med förslag på nödvändiga
förändringar av den nuvarande lagstiftningen.

När det gäller alkoholmissbrukare skall dessa kunna få vård genom
kommunens försorg. Vid upprepat och grovt missbruk som leder till asocialt
beteende och risker för andra människor skall tvångsomhändertagande kunna
ske under tillräckligt lång tid för att vården skall ge resultat. Moderata
samlingspartiet har vid ett flertal tillfällen föreslagit förändringar av
nuvarande lag om vård av missbrukare (LVM). Även när det gäller LVM
måste åtgärder kunna sättas in tidigare och stegvis öka med ett
omhändertagande som en sista utväg.

De frivilliga och ideella organisationernas insatser på detta område är
mycket värdefulla.

Alkoholkonsumtion och
narkotikamissbruk

Det är viktigt att göra klart att det finns en fundamental
skillnad mellan alkoholkonsumtion och missbruk av
narkotika. Alkohol kan konsumeras utan vare sig medicinska
eller sociala konsekvenser. Alkoholmissbruk innebär att den
enskilde individen inte längre kan kontrollera sin
konsumtion, vilket leder till negativa konsekvenser för såväl
den enskilde som hans eller hennes omgivning.

Varje icke-medicinskt motiverad konsumtion av narkotika å den andra
sidan måste klassificeras som rent missbruk, då den redan i mycket små
doser snabbt leder till omfattande skador av såväl fysisk som psykisk natur.
Dessutom leder narkotikabruk ofrånkomligt till brottslighet av olika slag.
Därför måste allt icke-medicinskt bruk av narkotika vara förbjudet och
bekämpas.

I den svenska drogdebatten har denna distinktion mellan alkohol och
narkotika inte gjorts tydlig nog. Detta har gjort att alkoholkonsumtion många
gånger betraktats på i princip samma sätt som narkotikamissbruk. Vi anser
detta vara fel.

Förändrad LVU

Barn som växer upp i missbrukarhem är ofta mycket utsatta.
Av den anledningen är det väsentligt att dessa barns situation
uppmärksammas och åtgärdas på ett så tidigt stadium som
möjligt. I samband med propositionen om en förändrad
LVU-lag (1989/90:28) krävde vi att delar av den gamla
barnavårdslagen åter skulle gälla. Det handlade främst om
lagens 26 §, vilken innebar att de sociala myndigheterna i
samarbete med familjen hade en reell möjlighet att på ett
tidigt stadium hjälpa och stötta familjer där barnen riskerade
att råka illa ut fysiskt eller psykiskt.

Lagen var konstruerad så att åtgärderna vidtogs i samråd med den enskilda
familjen. Åtgärderna vidtogs stegvis och inleddes med att de sociala
myndigheterna i samarbete med familjen planerade åtgärder som syftade till
att stötta familjen. Hjälpte inte detta fanns det möjlighet för barnavårds-
nämnden att komma med förmaningar och eventuellt varningar till familjen.
Ledde inte de tidigare åtgärderna till önskat resultat kunde de sociala
myndigheterna lämna föreskrifter om barnets levnadsförhållanden. I fjärde
hand var det möjligt för nämnden att beordra övervakning av det enskilda
barnet. Först som en sista åtgärd kunde beslut om omhändertagande bli
aktuellt.

Genom denna lag visade myndigheterna att man var mån om att bevara
och respektera familjen som en enhet och arbeta för att familjen själv skulle
kunna förbättra sin situation. Föräldrarna var t.ex. medvetna om att
ytterligare åtgärder kunde komma att vidtas om ingen förändring till det
bättre skedde. Det fanns härigenom en möjlighet att på ett tidigt stadium
rädda barn från att brytas ner såväl fysiskt som psykiskt. Nu kommer
socialnämndernas åtgärder och agerande ofta överraskande och dessutom för
sent. Vi anser därför att socialtjänstlagen skall kompletteras med ett åter-
införande av den tidigare barnavårdslagens 26 §.

Vård av alkoholmissbrukare

Stöd-, vård- och/eller behandlingsinsatser för
alkoholmissbrukare måste ges i ett så tidigt skede av
missbruket som möjligt. Det är viktigt att under sekretess ge
akt på tidiga symptom på alkoholskador vid läkar- och
hälsoundersökningar för att i tid kunna ge den enskilde det
stöd han behöver.

I detta sammanhang vill vi ge uppmärksamhet åt ett allt större problem,
nämligen de psykiskt sjuka missbrukarna. Statistik, presenterad vid
Socialstyrelsens konferens "Missbrukarvård i förändring" i september 1996,
visar att hela 54 procent av alla alkoholmissbrukare också lider av någon
form av psykisk störning. Bland gruppen narkomaner är andelen 60 procent.
Detta innebär att missbrukarvården inte bara handlar om att få människor ur
sitt missbruk. Det handlar minst lika mycket om att behandla psykiska
sjukdomar. Detta ställer stora krav på behandling och vård. Samtidigt finns
det i dag mycket bristfällig uppföljning och kvalitetssäkring vad gäller
missbrukarvården.

Vilka resultat leder den svenska missbrukarvården egentligen till? Det
finns empiriska studier - men ytterst begränsade vetenskapliga undersök-
ningar. Detta är en allvarlig brist, eftersom det innebär att man inte med
säkerhet vet vilka behandlingsmetoder som ger långsiktigt positiva resultat.

Alkoholvården i Sverige är i hög utsträckning koncentrerad på dem som
har ett långt missbruk bakom sig. För dessa är vårdinsatser sällan lika
meningsfulla, och det tar framför allt resurser från missbrukare i initial-
skedet. För gruppen grava missbrukare är det mer meningsfullt att satsa på
inackordering, sysselsättning och gemenskap.

Här vill vi framhålla betydelsen av de insatser som de frivilliga organisa-
tionerna, t.ex. Frälsningsarmén och Stadsmissionen, gör för gruppen grava
alkoholmissbrukare, särskilt i storstäderna.

Vi har ovan kritiserat att socialtjänsten sällan har tid och resurser att satsa
på sin "hårda kärna", dvs. på dem som behöver hjälp och stöd men som inte
är tillräckligt starka för att hävda sin rätt. Det är dessa människor som främst
behöver det kunnande och det engagemang som duktiga socialtjänstemän
besitter. Vi hänvisar till vad som sagts ovan om möjligheter att frigöra
resurser för att ge socialtjänsten bättre möjlighet att satsa på denna grupp.

Utöver detta föreslår vi en ny lag om vård av missbrukare. Under flera år
har vi kritiserat att nuvarande LVM inte ger tillräckliga möjligheter att på ett
tidigt och mer effektivt sätt gripa in för att hjälpa missbrukare. I en ny LVM
måste frivilliga åtgärder och tvång kunna kombineras. Familjens, vänners
och arbetskamraters möjligheter till stöd och hjälp måste också förstärkas. Vi
föreslår att stöd och behandling sker på tre nivåer: frivilliga åtgärder inom
ramen för socialtjänstens bestämmelser, övervakning och andra föreskrifter
som sociala nämnden ålägger missbrukaren, och som sista möjlighet,
frihetsberövande.

Den nya lagen bör också ge möjlighet till s.k. kontraktsvård och till längre
sammanhängande vårdperioder. Insatserna bör inriktas på missbrukare som
befinner sig i början av ett missbruk. Vidare krävs ett fördjupat samarbete
mellan polisen och de sociala myndigheterna, något som länge efterlysts från
främst polisens sida. Det är över huvud taget viktigt att samarbetet mellan
olika myndigheter förstärks. Det gäller, utöver polisen, också skola,
kriminal- och narkomanvården och domstolarna.

Förändring av alkohollagen

I december 1994 beslöt riksdagen att anta ett förslag om en
alkohollag. Lagen ersätter lagen (1977:292) om tillverkning
av drycker m.m. och lagen (1977:293) om handel med
drycker. I samband med behandlingen av denna nya lag
väckte Moderata samlingspartiet en kommittémotion
(1994/95:So13) i vilken vi föreslog ett antal förändringar i
liberaliserande riktning. Det handlade först och främst om att
ge näringsställen större möjligheter att själva bestämma över
sin verksamhet och att därmed också ge enskilda människor
ett större ansvar.

För det första anser vi att Systembolagets monopol successivt bör
avvecklas. Vi förordar att ett system med licensierade affärer införs mot-
svarande det som redan finns i Storbritannien med s.k. "off licence"-butiker.
Inledningsvis bör starköl och vin kunna säljas utanför Systembolaget. I ett
senare skede bör även starksprit kunna omfattas av verksamheten. Vidare
anser vi att åldersgränsen för inköp av alkohol bör justeras och motsvara
myndighetsåldern.

Vad gäller reglerna för utskänkning är det få länder i världen som har en så
byråkratisk och krånglig lagstiftning som Sverige. Även om den nya
alkohollagen luckrade upp det tidigare ovillkorliga mattvånget och ett antal
andra bestämmelser, är även den nuvarande alkohollagen ett exempel på
byråkratisk klåfingrighet som helt saknar folkligt stöd. Vi anser därför att
lagen bör ändras på ett antal väsentliga punkter.

För det första skall bestämmelsen om mat som en del av verksamheten för
att få utskänkningstillstånd utmönstras ur alkohollagen. Bestämmelsen
fungerade möjligen tidigare, då Sverige hade en annan restaurangkultur och
det inte var lika vanligt att människor träffades efter arbetet för att ta sig
ett
glas öl eller vin. Men verkligheten är annorlunda. Det anses i dag som ett
trevligt och naturligt sätt för allt fler att man innan man avslutar sin dag
träffar arbetskamrater och vänner på ett avspänt och trevligt sätt - för att
sedan åka hem och äta.

Vi anser att denna form av socialt umgänge är positiv och visar att även
svenskar kan umgås med alkohol - något som politiska förbudsivrare hävdat
inte är fallet. Därför skall det naturligtvis vara möjligt att öppna renodlade
barer och pubar.

Även bestämmelsen om när alkohol får serveras härstammar från en
svunnen tid.

Den nya alkohollagen stadgar att alkohol får serveras från kl. 11.00 på
förmiddagen till kl. 01.00 på natten - med möjlighet till förlängning. Varför
politiker skall lägga sig i om enskilda människor vill dricka "en lille en"
klockan åtta på morgonen, eller ta ett sista glas vin kl. 06.00 innan man går
hem för natten är obegripligt. Något socialpolitiskt motiv finns knappast!

Tidsbegränsningen för alkoholservering har gett upphov till att antalet
"svartklubbar" ökat i storstäderna. Ur alkoholpolitiskt perspektiv måste det
vara bättre att ge de näringsställen som har serveringstillstånd möjlighet att
själva bestämma sina öppettider än att genom reglering av serveringstiderna
skapa förutsättningar för en okontrollerbar verksamhet.

Vi anser att tidsbegränsningen skall utmönstras ur lagstiftningen. Frågan
om öppettider regleras naturligt mellan näringsställets ägare och hans eller
hennes kunder.

Ytterligare exempel på onödiga regler som vi anser skall avskaffas är den
om att priset på alkohol inte får understiga inköpspriset (6 kap. 6 §), att det
måste finnas alkoholfria alternativ (3 kap. 6 §), att man inte får vidta
åtgärder
på serveringsställe i syfte att förmå en gäst att köpa alkohol (6 kap. 7 §) -
dvs. en bartender får i praktiken inte fråga sin gäst om han eller hon önskar
en drink till, att vin och starköl inte får säljas på teatrar annat än i
pauserna
(7 kap. 8 § fjärde stycket) och att minibarer på hotellrum endast får finnas på
hotell med tillstånd (7 kap. 8 § femte stycket).

Samtliga dessa bestämmelser bör avskaffas. De drar ett löjets skimmer
över den svenska alkoholpolitiken och torde ha få försvarare bland vanliga
människor. I stället skapar de en spricka mellan politikerna och dem
politikerna säger sig företräda. Vi anser att vissa regleringar behövs - men
för att vinna förståelse för detta, måste politikerna också avskaffa de
bestämmelser som bara uppfattas som byråkrati och förbudsmentalitet, och
som heller inte fyller några som helst alkoholpolitiska syften.

Alkoholpolitiken och EU

I samband med Sveriges inträde i det europeiska samarbetet
framförde vi moderater att alkoholpolitiken var en fråga för
oss svenskar och inte för EU. I längden kan det bli svårt för
Systembolaget att uppfylla de krav som ställs på bolaget att i
detaljhandelsledet inte diskriminera varor från EU-länderna.
Att likabehandla produkter från Europas alla öl-, vin- och
spritproducenter som vill in på den svenska marknaden
förefaller svårt att göra, bl.a. av distributions- och
utrymmesskäl.

Moderata samlingspartiets uppfattning är att Systembolagets monopol
skall avvecklas successivt. Detta skall, som nämnts ovan, ske samordnat
med införandet av ett licensieringssystem. Övergångsproblemen måste enligt
vår mening vara väl genomlysta och förslag framlagda som syftar till att
motverka de eventuella skadeverkningar som kan uppkomma i ett
introduktionsskede.

Ledningen för det finska alkoholmonopolet, ALKO, har uttalat att Finland
på egen hand bör upphäva sitt alkoholmonopol och övergå till ett system
med licensierade butiker. Monopolet försvaras nu bara med myten att det är
de starka alkoholdryckerna som är farliga medan forskningen visar att det är
mängden alkohol som är skadlig - inte vilka drycker som konsumeras. År
2004 måste Finland börja tillämpa EU:s normala införselregler. "Om vi
bromsar förändringarna tills priserna redan har sjunkit och gränserna
ytterligare öppnats är det troligt att trycket från den allmänna opinionen
förändrar systemet på ett okontrollerat sätt", hävdade ALKO:s vd.

Sverige och Finland erhöll i medlemskapsförhandlingarna rätt att fram till
och med 1996 ha en begränsning av hur mycket alkohol en svensk respektive
finsk medborgare får föra med sig från ett annat EU-land. I dag gäller därför
5 liter vin, 2 liter sprit och 15 liter öl samt 300 cigaretter. Sverige
lyckades
förhandla till sig ett fortsatt undantag fram till år 2000. Det skall jämföras
med att det i princip inte råder någon formell gräns för andra
EU-medborgare, så länge man kan bevisa att alkoholen skall användas för
personligt bruk.

Moderata samlingspartiet anser att Sverige skall delta i det europeiska
samarbetets alla delar. Vi har accepterat principen om fri rörlighet mellan
medlemsstaterna vad gäller såväl människor som varor. Det innebär att vi
principiellt inte anser att Sverige i förhandlingar med EU skall begära
permanenta undantag för införsel av alkohol.

Däremot kan vi se ett dramatiskt förlopp om man skulle släppa begräns-
ningen fri på en gång - om man samtidigt inte är beredd att justera de
svenska alkoholskatterna i förhållande till nivåerna i först och främst
Danmark. Sverige bör höja gränsen för tillåten alkohol- och tobaksmängd
från den 1 januari 1999 från 15 till 30 liter öl, från 5 till 10 liter vin och
från
1 till 2 liter sprit. Den 1 juli 1999 kan man fördubbla mängden för att den
1 januari 2000 helt ta bort det svenska undantaget. På så sätt ges Sverige
möjlighet att se över alkoholbeskattningen och avgöra om den behöver
justeras. Att behovet av en översyn av den svenska alkoholskatten är viktig
visar sig med all önskvärd tydlighet i statistik från bl.a. Svenska
Bryggareföreningen. 110 miljoner liter öl transporterades in från framför allt
Danmark till Sverige under 1996. Det är mer än hela Systembolagets
försäljning av starköl under ett år. Trots skattesänkningen vid årsskiftet ökar
införseln av framför allt starköl till Sverige. Ökningen är hela 65 procent på
bara två år! Statistik visar också att det konsumeras mer illegal sprit än av
Systembolaget såld sprit förra året. Vin och Sprits vd har också konstaterat
att "Brottsyndikat tar över allt mer av spritmarknaden och samhället tappar
kontrollen".

Alkoholinspektionen inrättades i samband med Sveriges inträde i EU.
Sedan myndigheten påbörjat sin verksamhet har den blivit utsatt för
omfattande kritik, såväl inom Sverige som av EG-domstolen. EG-domstolens
dom den 23 oktober 1997 innebar att Systembolagets monopol på
detaljhandel befanns förenligt med EG-rätten medan metoderna för
partihandeln genom Alkoholinspektionen ansågs oförenliga. EG-domstolen
dömde ut Alkoholinspektionens rätt att ta ut 25.000 kronor i avgift av den
som ansöker om att sälja alkohol i Sverige. Domstolen såg avgiften som ett
hinder för fri konkurrens. Alkoholinspektionens alla regler för import och
distribution av alkohol utgjorde enligt domstolen handelshinder. Regeringen
gjorde efter det så små ändringar den kunde för att uppfylla domstolens krav.
Partihandelsavgifterna som domstolen kritiserat sattes ned med en tredjedel.
Svenska krav på lagerhållning och distribution som försvårade för små
importörer mjukades upp.

Alkoholinspektionen är en onödig myndighet. Det har bl.a. Statskontoret
konstaterat och föreslagit att skattemyndigheten ska ta över Alkoholin-
spektionens uppgifter. I dag sysslar nämligen både Alkoholinspektionen och
Läkemedelsverket med att ge tillstånd till tillverkning och import av alkohol
och användning av teknisk sprit. Alkoholinspektionens övriga uppgifter
skulle tillsammans med de delar av Folkhälsoinstitutets verksamhet som rör
alkohol- och narkotikafrågor i stället föras över till en ny myndighet i
Statskontorets förslag.

Alkoholinspektionens regleringar har främst drabbat småföretagare och
därmed kommit i konflikt med mål som uppdragsgivaren - riksdagen - har
angett, nämligen att öppna för konkurrens inom dessa distributionsled. EU-
kommissionen, som noterat denna händelseutveckling, har följaktligen krävt
att Sverige utan dröjsmål avvecklar Alkoholinspektionen, eftersom
myndighetens agerande strider mot EU:s regler. Vi delar denna uppfattning
och anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag om
myndighetens avveckling.

Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om information och upplysning om drogmissbruk och dess
skadeverkningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationella erfarenheter och forskning på det alkoholpolitiska
området,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att stärka familjen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolans ansvar,1

5. att riksdagen beslutar ändra lagen om vård av unga i enlighet med vad
som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar ändra lagen om vård av missbrukare i enlighet
med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anlitande av ideella organisationer i vårdarbetet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av alkoholpolitiken,

9. att riksdagen beslutar att åldersgränsen för inköp av alkoholdrycker skall
sänkas till 18 år i enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen beslutar att alkohollagens bestämmelse om
tillhandahållande av mat som villkor för att få tillstånd att servera alkohol
skall utgå i enlighet med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen beslutar att alkohollagens bestämmelser om
pausservering och minibarer skall utgå i enlighet med vad som anförts i
motionen,

12. att riksdagen beslutar att alkohollagens bestämmelser om
serveringstider, prissättning, animeringsförbud och alkoholfria alternativ
skall utgå i enlighet med vad som anförts i motionen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Systembolagets detaljhandelsmonopol,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regler för införsel av alkohol från annat EU-land, 2

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Alkoholinspektionen.

Stockholm den 22 oktober 1998

Ulf Kristersson (m)

Chris Heister (m)

Gunnar Axén (m)

Leif Carlson (m)

Maud Ekendahl (m)

Lars Elinderson (m)

Margit Gennser (m)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Cristina Husmark Pehrsson (m)

Björn Leivik (m)

Göran Lindblad (m)

Cecilia Magnusson (m)

Carl G Nilsson (m)

Bertil Persson (m)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Henrik Westman (m)

Liselotte Wågö (m)

1 Yrkande 4 hänvisat till UbU.

2 Yrkande 14 hänvisat till SkU.