Äldre adoptivföräldrar

Motion 2008/09:So264 av Jan-Evert Rådhström och Björn Hamilton (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheterna till adoption för äldre föräldrar.

Motivering

Att barn från andra länder med ibland traumatiska upplevelser bakom sig får en chans att komma till Sverige och därmed en möjlighet till ett bättre och värdigare liv är någonting som vi måste slå vakt om. Det som är bäst för barnet skall alltid stå i centrum när det gäller adoptioner och de som vill adoptera skall noggrant prövas. Det skall inte vara enkelt eller lättvindigt att adoptera ett barn, lika lite som det skall förhindras av överdriven byråkrati och krångel. Sverige har även glädjande nog ett internationellt gott rykte när det gäller adoptioner. Vem som skall ha rätt att adoptera riskerar dock ibland att reduceras till siffror. De människor som blir lidande av detta är i slutändan utan tvekan de barn som förvägras rätten till en familj och en bättre framtid, när de biologiska föräldrarna är avlidna eller inte längre har möjlighet att ta hand om sina barn. Dessa barn får istället tillbringa sin uppväxt på barnhem som i många fall innebär minskad social trygghet och anknytning till vuxna personer.

Ett par i dryga 40-årsåldern förvägrades nyligen att adoptera ett barn av socialnämnden med hänvisning till att åldersskillnaden skulle vara för stor och att barnet därmed riskerade att utsättas för mobbing på grund av detta. Ett tämligen luddigt och ihåligt argument när det i dagens Sverige finns en stor grupp barn som har allt äldre biologiska föräldrar. I dagens lagstiftning finns det inte heller någon reglering för hur gamla föräldrar som adopterar får vara, utan beslutet tas från kommun till kommun utifrån rekommendationer från Socialstyrelsen. Det har i dag blivit ett tolkningsföreträde för att man skall stoppa föräldrar i allt tidigare ålder från adoption.

Samtidigt finns det också ett adoptionsland inblandat som skall avgöra adoptivföräldrarnas lämplighet utifrån den hemutredning som den lokala socialnämnden gjort. De länder som tillåter adoptioner till bland annat Sverige har alla sina tydliga regler om vad som skall gälla för att bli aktuella som föräldrar till barn från dessa länder. Länderna har sina egna åldersgränser och vid bedömning av vilket barn man skall kunna få bli förälder till, så tar de givetvis hänsyn till föräldrarnas ålder. Ett äldre par som söker barn kan också då finnas lämpliga för att få ett äldre barn.

Ålderskillnaden blir inte större i framtiden mellan barn och föräldrar, om en 45 årig mor får ett 5-årigt barn mot en 40-åring som får ett 2-årigt barn. För att fler barn, såväl yngre som äldre, skall få möjlighet att få ett bättre liv i Sverige genom adoption krävs det andra signaler från samhällets sida. Det är inte riktigt att fastna i statiska gränser för ålder när det är passande att adoptera, utan flexibilitet måste finnas, och det är det givande adoptionslandets regler som vi i Sverige måste visa respekt för.

Stockholm den 30 september 2008
Jan-Evert Rådhström (m)	Björn Hamilton (m)