Aktiemarknaden

Motion 1986/87:N344 Bengt Westerberg m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1986/87:N344

Bengt Westerberg m. fl. (fp)
Aktiemarknaden

Mot.
1986/87
N344—345

En väl fungerande aktiemarknad är en av marknadsekonomins hörnstenar.
Aktiebolagsformen och fondbörsen kan göra det möjligt att på ett effektivt
sätt sprida företagandets ägande och risker och förse näringslivet med
riskvilligt kapital.

Börsens funktion som finansieringskälla har ökat under senare år. Detta
hänger samman med att produktcyklerna i dag är kortare än förr samt att
kostnaderna för att ta fram nya produkter ökat. Bakom börsens ökade
betydelse som finansieringskälla finns flera orsaker. Skattesystemet gör det
omöjligt för en enskild ägare att själv finansiera en expansion av företaget.
Vidare har det höga ränteläget gjort finansiering vid börsen relativt billig.

Viktiga förändringar på aktiemarknaden

Den svenska aktiemarknaden har under senare år utvecklats mycket snabbt.
På en tioårsperiod har omsättningen i det närmaste femtiodubblats och
nyemissionerna av börsaktier har ökat 10-20 gånger i värde. Den genomsnittliga
omsättningshastigheten per aktie har ökat från 1/5 till 1/2, dvs. varje
värdepapper byter ägare en gång vartannat år, jämfört med en gång vart
femte år tidigare. Från en tynande tillvaro och stark undervärdering har
börskurserna hittills under 1980-talet i genomsnitt stigit med över 100 % per
år och börsvärdet i det närmaste åttadubblats. Stockholmsbörsen tillhör i dag
de tio största i världen.

Börsen har även undergått omfattande strukturella förändringar under
senare år. Institutionaliseringen av ägandet har fortsatt. De stora institutionerna
kontrollerar för närvarande nästan 80% av börsvärdet. Hushållens
direktägande har minskat till nuvarande ca 20% från ca 50 % i början av
1970-talet. Ett fåtal aktörer har därmed kommit att dominera marknaden. Vi
anser att denna koncentration är olycklig. I en gemensam motion med
centerpartiet och moderata samlingspartiet om avveckling av de kollektiva
löntagarfonderna föreslår vi kraftiga stimulanser till ett mer spritt ägande.

Under 1970-talet levde den svenska börsen en tynande tillvaro. Grunden
för uppsvinget lades framför allt hösten 1980 då en rad åtgärder vidtogs för att
stimulera aktiesparandet och börsen. Häri ingick också regeländringar som
gjorde det möjligt för utländska investerare att placera riskkapital på
Stockholmsbörsen. Denna reform fick stor effekt. Under 1985 svarade
utländskt kapital för en femtedel av allt nytt riskkapital. Den utländska
andelen av ägande och handel uppgår för närvarande till 10-15% av
börsvärdet och omsättningen. Det stora utländska intresset för svenska

1 Riksdagen 1986/87. 3 sami. Nr N344-345

värdepapper beror framför allt på en strävan hos placerare att minska risken Mot. 1986/87

genom internationell diversifiering. Genom förvärv av aktier från utländska N344

börser med en låg eller negativ samvariation med inhemska börssvängningar
skulle även svenska medborgare kunna minska sitt risktagande. Valutaregleringen
förbjuder dock detta. Därmed bär svenska portföljförvaltare en större
risk än vad som är nödvändigt, vilket innebär att de ställer högre avkastningskrav
än vad som annars skulle vara fallet. I slutänden betyder detta att
svenska företags kapitalkostnader blir onödigt höga. Det är bl. a. av denna
anledning vi önskar avskaffa valutaregleringen.

Den tilltagande internationaliseringen märks även på annat sätt. Inte
mindre än 25—30 stora svenska företag är noterade på de stora utländska
börserna och fler utlandsintroduktioner är på väg. Delvis förklaras introduktionsökningen
av svenska papper utomlands av en önskan att minska
valutaregleringens negativa effekter.

En rad nya ”sidobörser” har utvecklats och nya instrument har introducerats.
Den s. k. OTC-marknaden har vuxit mycket kraftigt och olika former av
köpoptioner har börjat användas. Nyligen introducerades s. k. indexoptioner
och snart torde även säljoptioner komma att erbjudas. Det verkar också
troligt att vi inom kort kommer att få se en ny och snabbt växande
termins/future-marknad i Sverige. Det är viktigt att vi även i Sverige erhåller
en komplett aktiemarknad. Vi ser positivt på denna utveckling då den
förbättrat prisbildningen och näringslivets kapitalförsörjning samtidigt som
samhällets ”totala” risk minskat.

Utvecklingen på aktiemarknaden har också placerat fondbörsen i centrum
av massmedias, politikers och allmänhetens intresse. Den ökade kunskapen
och granskningen av denna marknad har även väckt en rad problem och
frågor.

Skärpta krav på börsetik

För den som tror på marknadsekonomi och på ett spritt enskilt ägande är det
oerhört angeläget att börsen fungerar väl och att de aktiviteter som
förekommer på börsen uppfattas som legitima av en bred allmänhet. Av den
senaste tidens debatt kring börsen har framkommit att det förekommer
affärer som måste betraktas som tvivelaktiga eller i vissa fall t. o. m. olagliga.

Det är framför allt de mindre spararna som kommit till skada. Detta är till
skada för marknadsekonomin och därmed för hela näringslivet.

Enkelt uttryckt handlar börsetik om likabehandling, dvs. om att alla
aktieägare skall ha samma rättigheter. Det gäller framför allt tillgången på
information som måste vara snabb, korrekt och lika för hela marknaden. De
affärer som det finns anledning reagera mot har framför allt inneburit brott
mot denna etiska norm.

Det finns starka skäl att vidareutveckla och komplettera de rekommendationer
och etiska regler som finns för transaktioner med aktier och liknande
värdepapper. Det bör framhållas att bara ungefär hälften av alla aktieaffärer
numera sker på börsen. Behovet av regelsystem gäller därför inte bara
transaktioner i börsföretag, utan även andra, som inom en inte alltför
avlägsen framtid kan förväntas bli noterade på börsen.

I huvudsak menar vi att en självsanering är att föredra framför en Mot. 1986/87

omfattande lagstiftning. Det kan förvisso bli aktuellt med lagändringar på N344

någon punkt men det bör inte vara den kungsväg som väljs. Regler som
formuleras av näringslivet självt och börsstyrelsen skulle både stärka
näringslivets legitimitet i allmänhetens ögon och framför allt ha den fördelen
att de är mindre stela än lagar och därmed lättare kan anpassas till nu
oförutsebara nya situationer. Det bör understrykas att grunden för den kritik
som förekommit med några undantag inte är att aktörerna brutit mot
gällande regler utan att reglerna inte varit tillräckligt omfattande.

Översyn av regler pågår på flera håll. Viktigast är börsstyrelsen och
näringslivets börskommitté (NBK). Även bankinspektionen ser över reglerna.
Näringsutskottet har dessutom begärt en parlamentarisk översyn. Det är
angeläget att arbetet drivs så skyndsamt som möjligt i dessa organ. Men det
är också viktigt att arbetet samordnas så att inte signalerna blir förvirrande.

Det får bara finnas ett svar på hur ett företag bör agera i en given situation.

Enligt vår uppfattning bör samordningsansvaret ligga på börsstyrelsen.

Börsstyrelsen

Börsstyrelsens sammansättning och storlek ändrades 1984. Antalet ledamöter
utökades från nio till elva, varav regeringen utser sex. Detta innebar att
det allmännas inflytande ökade från fyra av nio till sex av elva.

Börsstyrelsen bör, enligt vår mening, bestå av nio personer utsedda av
börsmedlemmarna, börsföretagen och aktieägarna. En sådan ändring skulle
möjliggöra en öppnare diskussion och skapa större kreativitet och flexibilitet
inom styrelsen. Det allmännas kontroll och insyn bör i stället skötas av
tillsynsmyndigheten (bankinspektionen).

Börsstyrelsen bör ges förbättrade möjligheter att ingripa med sanktioner
mot företag som bryter mot inregistreringskontraktet. I dag finns i huvudsak
tre former av sanktioner som dock alla bara i begränsad utsträckning drabbar
dem som har fattat besluten, dvs. styrelserna.

Börsstyrelsen kan i dag uttala sitt missnöje, utdöma vite och slutligen
besluta om avregistrering av företag. Utformningen av mera omfattande
sanktionsmöjligheter måste få bli sådan att de inte i första hand drabbar
andra än styrelsen, dvs. i praktiken de mindre aktieägarna.

Det finns även skäl att skärpa insider-reglerna och att förstärka börsstyrelsens
möjligheter att bötfälla insider-affärer. Vidare bör den grupp som i dag
omfattas av insider-reglerna utökas. Exempelvis räknas inte styrelsen i en
stor koncern som kontrollerar ett annat börsbolag som insiders om de inte
ingår i det senare bolagets styrelse. De aktieplacerande institutionernas
portföljförvaltare inbegrips inte heller i insider-begreppet. Dessa exempel
visar att nuvarande definition är otillräcklig.

Vi anser dessutom att börsstyrelsens inregistreringskontrakt skall innehålla
ökade krav på information, t. ex. vad beträffar transaktioner mellan
bolaget och ”närstående” personer (definierat som i insider-lagen). Det finns
även skäl att ställa ökade informationskrav vid affärer mellan börsbolag.

1 * Riksdagen 1986/87. 3 sami. Nr N344-345

Börsmonopolet Mot. 1986/87

N344

Formellt har Stockholms fondbörs monopol på aktiehandel. Den senaste
tidens utveckling har emellertid i realiteten delvis urholkat börsmonopolet.

Detta är en utveckling som vi välkomnar.

I och med att värdepappershandeln blivit alltmera avancerad och omfattande
har det tidigare stordriftsargumentet för börsmonopolets bevarande
förlorat i kraft. På den väl utvecklade amerikanska kapitalmarknaden talar
man om fyra marknader. Den första marknaden liknar handeln på Al- och
A2-listorna. I USA sker denna handel på New York Stock Exchange
(NYSE) och American Exchange (AMEX). USA:s "OTC-handel” sker
framför allt på en separat börs, NASDAQ, under former speciellt anpassade
för dessa papper. Den tredje marknaden kan liknas vid vad vi i Sverige
brukar benämna efterbörsen. På denna marknad handlar man med stora
positioner, s. k. block. Handeln sker främst mellan institutioner genom en
”upstair dealer”.

Under senare år har en fjärde marknad vuxit fram i USA. För att minska
transaktionskostnaderna handlar man här direkt med varandra utan hjälp av
mäklare. Denna handel sker genom ett automatiskt data/kommunikationssystem
som går under benämningen INSTINET. Systemet förser handlarna
med aktuella noteringar och utför transaktionerna automatiskt. Detta sker
genom att prenumeranten lägger in limiter i en datoriserad orderbok, vilket
omedelbart registreras på övriga prenumeranters skärmar. Dessa kan i sin
tur signalera en köp- eller säljorder. Prenumeranterna kan även utnyttja
systemet för att finna olika affärspartner för att därefter förhandla per
telefon.

Denna typ av handel skulle göra det möjligt för en rad regionala börser att
uppstå, vilket förbättrar möjligheterna för mindre företag att erhålla billig
finansiering. Självfallet bör kraven på inregistreringskontrakt m. fl. regler
följa dem som gäller på Stockholmsbörsen.

Resultatet av ett avskaffande av Stockholms fondbörs monopol kommer
troligen att bli att en rad system växer upp. De flesta av dessa kommer att
komplettera handeln vid Stockholmsbörsen. Vidare kommer transaktionskostnaderna
att pressas, vilket til syvende og sidst gynnar de mindre
spararna.

4

Aktiesparande är skattemässigt diskriminerat

Mot. 1986/87

N344

Aktier / / Bank

tilli i i i i i i 1 1—

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 Inflationstakt,

procent

Eget företag.

5 ärs skattekredit

Realt avkastningskrav
före skatt, procent

21 -i
2019181716

Nödvändig real avkastning
före skatt för olika placeringar
för att ge en real
avkastning efter skatt på
1 procent för inflationstakter
mellan 0 och 15
procent.

Eget företag,

25 ira skattekredit
Premieobligationer

Eget hem

! Varaktiga
konsumtionsvaror
Pensionsförsäkringar

Figuren ovan visar med tydlighet att individuellt aktiesparande är skattemässigt
diskriminerat. Redan vid måttliga inflationstal får vi stora skillnader i
bruttoavkastningskravet mellan olika investeringar. Det individuella aktiesparandet
är dessutom diskriminerat i relation till det institutionella.
Sedan början av 1970-talet har således hushållens andel av börsvärdet fallit
från ca 50% till dagens nivå på knappt 20%.

För att stärka de mindre aktieägarnas ställning på marknaden är det
angeläget att vi får ett skattesystem som gynnar sparande i aktier. Till
skillnad från den socialdemokratiska regeringen, som genom en rad skattehöjningar
och införandet av nya skatter försämrat villkoren för enskilda
personers aktieägande, föreslår folkpartiet flera åtgärder som skulle öka
intresset att spara i aktier.

För att stimulera ökat privat aktieägande och för att stimulera rörligheten
på den svenska aktiemarknaden önskar vi, i avvaktan på en mer genomgripande
skattereform, genomföra följande åtgärder.

För det första måste möjligheten till avdrag för den latenta skatteskulden Mot. 1986/87

förbättras. Detta sker enklast genom att aktier och liknande värdepapper N344

åsätts ett taxeringsvärde på 65 % av marknadsvärdet vid tiden för skattskyldighetens
inträde.

För det andra önskar vi, i och med den skattereform som föreslås
genomföras 1988/1989 avskaffa dubbelbeskattningen på aktier.

För det tredje bör aktievinstbeskattningen ändras så att omplaceringar
inom en aktieportfölj inte blir realisationsvinstbeskattade. En dylik reform
skulle förbättra marknadens effektivitet.

För det fjärde anser vi att samma skatteregler som i dag gäller för
allemanssparfonderna även bör omfatta aktiesparfonderna, dvs. bägge
typerna av sparformer skall vara befriade från reavinstskatt. Dessutom bör
värdestegringen på andelar i aktiesparfonder befrias från reavinstbeskattningen
även efter den femåriga bindningstidens slut.

Folkpartiet har länge förespråkat ett s. k. andel-i-vinst-system som ett
alternativ till socialdemokraternas löntagarfonder. Alla anställda i börsnoterade
och andra företag bör ges möjlighet att spara i aktier i det egna företaget
utan att eventuell skillnad mellan marknadsvärde och förvärvspriset betraktas
som löneförmån. Vi föreslår skattefrihet för alla anställdas aktieköp i det
egna företaget utan annan begränsning än att köpen skall ha skett på samma
sätt som tillämpas för utomstående. Vi kommer följaktligen att gå emot den
av regeringen aviserade arbetsgivaravgiftsbelastningen på medel som avsätts
till sådana fonder.

T ransaktionskostnader

På en effektiv marknad skall priserna spegla all tillgänglig och relevant
information. En omsättningsskatt slår en kil mellan köpare och säljare varvid
omsättningen faller. Detta försämrar marknadens likviditet och höjer
transaktionskostnaderna. Aktiekurserna förlorar informationsvärde och
marknadens bredd, djup och spänst skadas.

Vi har tidigare pekat på att utvecklingen går mot en ökad integration och
konkurrens mellan de nationella börserna. Det är av den anledningen som
man i Danmark nyligen avskaffade omsättningsskatten på aktier och som
man i England liberaliserat handeln.

Aktieägarens kostnad i börshandel

Internationell jämförelse (större börsposter). Kostnad i procent av omsatt belopp

	Courtage	Skatt	Summa transaktionskostn.	Vändnings kostnad
USA	0,1-0,4	_		0,2-0,8
Japan	0,23	0,27	0,50	1,0
England	0,40	0,50	0,90	1,8
Tyskland	0,50	0,10	0,60	1,2
Frankrike	0,22	0,55	0,80	1,6
Holland	0,70	[- 1	0,70	1,4
Italien	0,70	0,61	1,31	2,6
Sverige nu	0,30	0,50	0.80	1,6
fr 1/7-86	0,30	1,00	1,30	2,6

Källa: SvD.

I Sverige har man valt att gå en annan väg. 1986 bröt finansministern sitt löfte Mot. 1986/87

att inte utsätta aktiemarknaden för ”chocker genom förändringar av N344

skatteregler och annat”. En månad senare chockhöjde regeringen omsättningsskatten.
Höjningen placerade Sverige i täten av den internationella
transaktionskostnadsligan vilket försämrat Stockholmsbörsens internationella
konkurrenskraft.

Allvarligast är kanske ändå att omsättningsskattehöjningen, affärsbankernas
”frivilliga” utbildningssponsring m.m., av många uppfattats som att
risken för nya politiska ingrepp i svenskt näringsliv och på Stockholms
fondbörs ökat. Följden kan bli ett ökat kapitalutflöde samt att utländska
placerare väljer att göra sina affärer med svenska papper i London och
New York. Därmed exporteras svenska mäklarjobb, staten förlorar skatteintäkter
och kapitalkostnaderna stiger för de små och medelstora företagen
som inte har tillgång till de utländska kapitalmarknaderna. Det är vår önskan
att avskaffa omsättningsskatten så fort det statsfinansiella läget så medger.

Introduktion av säljoptioner

En option ger ägaren rätt att köpa eller sälja en underliggande tillgång till ett i
förväg fastställt pris. För närvarande existerar det i Sverige endast index- och
köpoptioner vilket lett till en oönskad asymmetri och åtföljande höga
transaktionskostnader. Det är inte möjligt för en mäklare att matcha två
aktörer där den ene önskar förvärva en köpoption och den andre en
säljoption. Därmed blir mäklarens risk onödigt hög vilket reflekteras i
nuvarande höga premienivåer.

Ett problem som måste lösas är hur reavinster som uppstår vid optionshandel
skall beskattas. Enligt vår åsikt skall beskattningen följa de regler som
gäller för den underliggande tillgången.

Differentierad rösträtt, utländskt ägande och ägandespridning

I Sverige har det sedan länge varit tillåtet att utfärda aktier med differentierad
rösträtt, dvs. röstens andel av inflytandet i bolaget behöver inte stå i
relation till andelen satsat kapital. I vissa företag finns således sedan länge
aktier med 1/1000 röstvärde. Sedan en tid tillbaka får nya aktier utges med en
differentiering på högst 1:10.

Aktiebolagens styrelser och företagsledning skall tillsättas efter kompetens.
Röstvärdesdifferentieringen motverkar en sådan utveckling då den
cementerar gamla och etablerade maktstrukturer. Förlorarna är minoritetsägarna,
dvs. småsparare och de utländska ägarna. Visserligen har fientliga
övertaganden blivit allt vanligare på den svenska aktiemarknaden, men
röstvärdesdifferentieringen utgör ändå en hämsko på denna utveckling,
vilket framför allt de mindre spararna förlorar på. Vidare skapar röstvärdesdifferentieringen
problem vid prisbildningen på marknaden, särskilt under
maktkamper inom ett bolag.

Röstvärdesdifferentieringen hänger samman med förbudet för utländsk
medborgare att förvärva mer än 20 % av rösterna i ett svenskt aktiebolag. För
svenska finans- och kreditbolag tillåts inget utländskt ägande alls. Vi anser
det dags att avskaffa dessa restriktioner.

Förbud mot utländska medborgare att utan begränsning förvärva svenska Mot. 1986/87

värdepapper leder till en cementering av en olämplig ägarstruktur, vilket til N344

syvende og sidst missgynnar de mindre spararna. Det skulle också vara
positivt om vi i svenska företag fick ett ökat inslag av utländsk kompetens.

Det finns anledning att anta att utländska ägare kommer att inrikta sin
granskning på företagets skötsel och vinstutveckling snarare än på att bevara
en viss maktstruktur. Detta gynnar såväl samhället som de mindre ägarna.

Vidare fungerar nämnda förbud som en hämsko på förvaltare som önskar
erhålla en bättre global diversifiering av sin värdepappersportfölj. Detta
leder till att avkastningskraven på svenska noterade bolag blir onödigt höga,
vilket fördyrar näringslivets riskkapitalförsörjning.

Förbuden förhindrar dessutom önskvärda strukturförändringar. Under
senare år har t. ex. en rad utländska banker öppnat kontor i Sverige. De flesta
av dessa banker har ett välutbyggt internationellt nät av kontor. Det segment
man önskar erövra är framför allt de svenska multinationella företagens
utlandsaffärer. För att överleva i denna hårdnande konkurrens krävs att de
svenska bankerna kan erbjuda en lika god service som de utländska
bankerna. Samverkan och fusioner med utländska banker (eller företag)
kräver dock att de nuvarande begränsningarna av utlänningars rätt att
förvärva svenska värdepapper upphör. Även kravet på svenskt medborgarskap
för ledamotskap i svenska bank- och kreditinstituts styrelser bör slopas.

En bättre spridning av börsbolagens aktier och röstandelar skulle dessutom
innebära ett skydd för småsparare. Det är viktigt, i synnerhet för den
mindre spararen, att det finns en betydande marknad i papper. Då minskar
möjligheterna för vissa ägargrupper att t. ex. manipulera kurser. Det
nuvarande kravet på att enbart 10 % av aktierna (inte röstvärdet) skall vara
spridda vid introduktionen är otillräckligt.

Riktade nyemissioner

Några av de mest uppmärksammade ”affärerna” har handlat om att endast
vissa utvalda personer av styrelsen erbjudits att teckna aktier vid en utökning
av aktiekapitalet. Denna möjlighet har funnits sedan 1975 då vi fick en ny
aktiebolagslag.

Det är alldeles uppenbart att detta förfaringssätt kommit att användas på
fel sätt, vilket har inneburit nackdelar för andra aktieägare som inte haft
möjlighet att utnyttja sin företrädesrätt. De har helt enkelt inte blivit
tillfrågade.

Även vid icke riktade emissioner finns det skäl att uppmärksamma att de
som är knutna till t. ex. emitterande bank eller fondkommissionär inte ges
fördelar på bekostnad av andra. Enligt vår mening bör beslut om riktade
emissioner av aktier, konvertibler och liknande värdepapper endast få fattas
på bolagsstämma. Det skulle ge offentlighet åt de villkor i riktade emissioner
som bör diskuteras, nämligen tecknare, belopp, villkor och motiv för att
frångå de gamla aktieägarnas företrädesrätt. Det bör ankomma på utskottet
att göra nödvändiga justeringar i aktiebolagslagen.

8

Inför Londonregeln

Även vid större uppköpserbjudanden riskerar småspararna att missgynnas.

Det finns därför skäl att i Sverige införa den s. k. Londonregeln, dvs. när en
ny ägare kliver över 30 % i ett bolag måste han lägga ett bud på resten av
aktierna och betala dessa lika högt som de första 30 procenten. Regeln är
särskilt lämplig för Sverige då den kan korrigera en del av de skevheter i
prisbildningen vid ”maktaffärer” som röstvärdesdifferentieringen skapar.

Ömsesidigt ägande

Det ömsesidiga (korsvisa) ägandet - att två juridiska personer äger aktier i
varandra - tycks bli allt vanligare. Hur omfattande denna form av
institutionellt ägande blivit har kartlagts av ”ägarutredningen” som också
har i uppdrag att studera förändringar i ägande och inflytande inom svenskt
näringsliv. Utredningen skall även analysera orsakerna till och effekterna av
dessa förändringar.

Det kan redan nu konstateras att det finns risker med det ömsesidiga
ägandet: Nödvändiga omstruktureringar kan försvåras, insynen blir sämre
och oklarhet skapas om vem som egentligen har ansvaret. Det ömsesidiga
ägandet hotar också att leda till allt större maktkoncentration och till att
inflytandet för aktieägarna minskar i förhållande till företagsledningarna.

Det ömsesidiga ägandet innebär i realiteten att vinstrika företag själva
sköter om diversifieringen åt ägarna. Detta är olyckligt då det försvårar
värderingen av de enskilda bolagen. Den diversifiering som de enskilda
portföljförvaltarna önskar sköts bäst av dem själva.

Grunden för det ömsesidiga ägandet är dels skattefriheten för organisationsaktier,
dels den graderade rösträtten. Inlåsningsproblematiken av
vinster i historiskt framgångsrika företag är framför allt orsakad av asymmetrier
i vårt nuvarande skattesystem. Inlåsning av likviditet i Sverige på grund
av valutaregleringen är också en bidragande orsak.

Valutaregleringen

Det finns all anledning för Sverige att noggrant följa och analysera vad som
händer på de internationella finansiella marknaderna. Det är dags att inse att
Sverige inte kan isolera sig från utvecklingen i omvärlden. Inom Västeuropa
och särskilt EG pågår en snabb avveckling av restriktioner för internationella
kapitalrörelser. Sverige framstår därmed som alltmer ensamt i att ha kvar en
omfattande valutareglering. Valutaregleringen kan endast fördröja nödvändiga
anpassningar som utvecklingen utomlands ställer på svensk ekonomi.

Regleringen är direkt skadlig för svensk samhällsekonomi och utvecklingen
av den svenska finansiella serviceindustrin. Vi anser att valutaregleringen
bör avskaffas.

En stark finanssektor har blivit en allt viktigare strategisk resurs för de
avancerade industriländernas konkurrenskraft. Det är därför dags att dra
lärdom av vad som händer i London, New York, Tokyo m. fl. finanscentra i
syfte att se om och förbättra vår finansiella marknads styrka och funktionsduglighet.
9

Mot. 1986/87

N344

Inom EG planeras en långtgående integration av medlemsländernas Mot. 1986/87

kapitalmarknader. Detta kommer att minska kapitalkostnaderna i medlems- N344

länderna och utgöra en stimulans för resp. lands penning- och kapitalmarknader.
Det är angeläget att Sverige inte ställs utanför denna utveckling.

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om börsstyrelsens samordningsansvar,

2. att riksdagen hos regeringen begär en sådan förändring av lagen
om Stockholms fondbörs att börsstyrelsens sammansättning förändras
i enlighet med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om börsstyrelsens inregistreringskontrakt och sanktionsmöjligheter,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i
lagen om Stockholms fondbörs att Stockholms fondbörs monopol på
värdepappershandel upphör,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till sänkning av
taxeringsvärdet för aktier m. m. till 65 % av marknadsvärdet enligt vad
som anförs i motionen,1]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till skattereduktion för
aktieutdelning enligt vad som i motionen anförs,1]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrad realisationsvinstbeskattning
enligt vad som anförs i motionen så att omplaceringar
inom en aktieportfölj ej beskattas,1]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till lindrad beskattning
för aktiesparfonder enligt vad som i motionen anförs,1]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till lindrad beskattning
av anställdas köp av aktier i det egna företaget enligt vad som anförs i
motionen,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om principer vid kapital- och reavinstbeskattning av
vinster som uppkommit i samband med optionshandel,1]

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om problem vid introduktion av säljoptioner,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud mot
röstvärdesdifferentiering vid börsnoterat företags nyemission,2]

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om vikten av ett mera spritt ägande,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om utländsk medborgares rätt att förvärva aktier i
svenska aktie- och handelsbolag,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
aktiebolagslagen att beslut om riktade emissioner av aktier, konvertibler
m. m. endast får fattas på bolagsstämma,2]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag med innebörd |Q

att en aktör som lägger ett anbud på minst 30% av aktierna i ett

börsföretag måste erbjuda samtliga aktieägare motsvarande villkor,2] Mot. 1986/87

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i N344

motionen anförs om transaktionskostnader,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om valutaregleringens
avskaffande.3]

Stockholm den 21 januari 1987

Bengt Westerberg (fp)

Ingemar Eliasson (fp)

Karin Ahrland (fp)

Anne Wibble (fp)

Christer Eirefelt (fp)

Kerstin Ekman (fp)
Birgit Friggebo (fp)
Jan-Erik Wikström (fp)

1 1986/87:Sk353.

2 1986/87 :L205.

3 1986/87:Fi207.

11