Äktenskapsbalken m. m.

Motion 1986/87:l401 Allan Ekström (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1986/87 :L401

Allan Ekström (m)
Äktenskapsbalken m. m.

Mot.
1986/87
L401—403

Bodelning och arvsrätt

Enligt 10 kap. 4 § förslaget till äktenskapsbalk kan makarna komma överens
om att enskild egendom vid bodelning skall betraktas utgöra giftorättsgods.

Denna möjlighet att genom överenskommelse omvandla enskild egendom
till giftorättsgods skall - jämlikt 9 kap. 5 § - gälla även vid bodelning med
anledning av makes död. "Om den ena maken har avlidit, inträder hans eller
hennes arvingar och universella testamentstagare i den dödes ställe. Det är
då med dem som den efterlevande maken skall göra bodelningen”; s. 148.
”Om den ena maken är död, har dennes (!) arvingar och universella
testamentstagare samma rätt att göra en sådan överenskommelse med den
andra maken”; s. 65.

Hur skall då sådan bodelningsförrättning gå till rent faktiskt med hänsyn
till den i ärvdabalken intagna (nya) ståndpunkten att den dödes arvinge är
den efterlevande maken? Skall den efterlevande maken (änkan) förrätta
bodelning med sig själv i hennes samtidiga roll av arvinge? Och skall hon
därvid kunna tillgodogöra sig hälften av mannens enskilda egendom genom
att vid bodelningsavtal med sig själv omvandla denna till giftorättsgods?

Antag att makarnas egendomsförhållanden vid mannens död utgör

I dag medför en bodelningsförrättning att det sammanlagda giftorättsgodset
delas lika, med påföljd att änkan erhåller 150 000 kr. Även enligt lagförslaget
kommer änkan med stöd av huvudregeln för bodelning (11:3) att erhålla
150 000 kr. Den till stöd för efterlevande make tillkomna bestämmelsen om
skevdelning, innebärande att änkan har rätt att vid bodelningen behålla hela
sitt giftorättsgods (12:2), saknar utrymme här redan av den anledningen att
änkan efterlämnar mindre giftorättsgods än mannen. Frågan är huruvida hon
-med stöd av 10 kap. 4 § i förening med 9 kap. 5 § eller alternativt 12 kap. 3 §
- skall kunna omvandla mannens enskilda egendom till giftorättsgods och
därigenom öka underlaget för bodelningsegendomen med 300 000 kr. I så
fall skulle hon inalles genom bodelning - och ej till någon del genom arv erhålla
300 000 kr.

De återgivna citaten ur propositionen kan icke tolkas på annat sätt än att

Mannen

Hustrun

Giftorättsgods. . .
Enskild egendom

200 000 kr.
300 000 kr.

100 000 kr.

1

1 Riksdagen 1986/87. 3 sami. Nr L401-403

det materiella resultatet av bodelningsreglerna icke rubbas av anledningen Mot. 1986/87

till själva bodelningen: dödsfall eller skilsmässa. L401

Det kan visserligen invändas att det vore helt orimligt och rent av stötande
att införa en ordning, enligt vilken en person kan sluta avtal med sig själv och
därigenom egenmäktigt ändra den rättsliga karaktären av den dödes
egendom. Även om all egendom ändå skall tillfalla den efterlevande
(änkan), är det nämligen av betydelse på vilket rättsligt sätt hon erhåller
egendomen, dvs. om hon erhåller den genom bodelning eller genom arv.

Dels har hon frihet att förfoga över den genom bodelning bekomna
egendomen genom testamente; 3 kap. 2 § första stycket ärvdabalken. Dels
förändras proportionerna mellan dessa båda egendomsslag, vilket inverkar
på storleken av efterarvningamas andel i änkans kvarlåtenskap en gång i
framtiden; 3 kap. 2 § sista stycket ärvdabalken.

Förutom att propositionen inte tar ställning emot den angivna tolkningen nämligen
att den efterlevande äger rätt att ingå bodelningsavtal med sig själv
- talar en omständighet otvetydigt till förmån för en sådan tolkning.
Departementschefen uttalar nämligen på s. 388 - samtidigt som han avvisar
tanken på att barnen här är behöriga att delta i ett bodelningsavtal - att den
efterlevande har rätt att hos domstol begära förordnande av bodelningsförrättare.
Uppgiften för denne förrättningsman måste vara att upprätta en
bodelning i dödsboet, där endast änkan är delägare i sin dubbla egenskap av
efterlevande make och arvinge. Skulle änkan godkänna ett avtal som går
henne emot? Självfallet icke. I sammanhanget må påpekas att utseende av
sådan bodelningsförrättare enligt 17 kap. 1 § äktenskapsbalken är vilkorat av
att makarna är osams!

Som framgår är den föreslagna ordningen icke särskilt väl övertänkt ens
från förslagets egna utgångspunkter.

Det enklaste sättet att lösa den föreliggande - oefterrättliga - situationen
är att åstadkomma den eftersträvade förbättringen av den efterlevandes
ställning inom ramen för gällande, hävdvunna ordning. Rent tekniskt uppnås
därmed den fördelen att bröstarvinge behåller karaktären av såväl arvinge - i
stället för att enligt förslaget nedsjunka till efterarvinge - som dödsbodelägare;
det måste för menige man te sig obegripligt att barnen icke längre
är arvingar efter sin fader, om denne dör först av föräldrarna. Änkans
motpart vid bodelningsavtalet blir då utan vidare barnen. Och de besvärande
olägenheterna försvinner.

Förslag av denna innebörd har jag för övrigt framlagt i motion L102.

Avtal mellan makar

Sorn jag påtalat i motion L102 inskränker propositionen avtalsfriheten
mellan makarna genom att frånkänna avtal om enskild egendom rättsverkan i
centrala hänseenden.

I motionen pekade jag på bestämmelserna om övertaganderätt och
rådighetsinskränkningar avseende gemensam bostad och gemensamt bohag
(7:5 och 11:8).

En annan regel som på sitt sätt utgör ett ännu större ingrepp i avtalsfriheten
och i den rättsgrundsats som uttalar att avtal skall hållas (pacta sunt

servanda) avser möjligheterna att jämka ett äktenskapsförord (12:3). I Mot. 1986/87

propositionen sägs att jämkningsregeln är utformad efter mönster av 36 § L401

avtalslagen. Regeln inbjuder emellertid till osäkerhet och godtycke med

hänsyn till uttalanden på s. 194, enligt vilka syftet ytterst är att ”skydda den

ekonomiskt svagare maken från att stå helt eller nästan helt lottlös efter en

bodelning”. Medan 36 § avtalslagen är avsedd att tillämpas endast vid mera

extrema situationer, kommer den nu klandrade regeln att kunna åberopas

vid varje fall av påtaglig snedfördelning av den samlade egendomen. I så fall

upphävs emellertid verkan av enskild egendom.

De påtalade konsekvenserna är oantagbara. De ekonomiska rättsverkningarna
av ett avtal måste även i ett äktenskap präglas av förutsebarhet och
beständighet. Lagstiftaren saknar - i vart fall i dag - skäl att hindra makar
från att, i enlighet med principen om avtalsfrihet för självständiga individer,
komma överens om fullständig egendomsskillnad i äktenskapet. Bestämmelsen
bör därför utgå ur lagförslaget.

Testamente

Enligt 3 kap. 1 § andra stycket förslaget till lag om ändring i ärvdabalken skall
testamente efter den avlidne icke få inkräkta på den egendom som den
efterlevande erhåller med stöd av basbeloppsregeln.

Det hävdvunna sättet att åstadkomma ändring av testamentes innehåll är
att väcka klandertalan vid domstol inom viss tid, vid äventyr att testamentet
blir gällande enligt sin ordalydelse.1 För utfående av laglott gäller dock en
delvis annorlunda ordning. Testamentet är följaktligen icke ogiltigt i sig
(nullitet). I den föreslagna bestämmelsen stadgas att testamente i den mån
det inkräktar på basbeloppsegendomen skall vara ”utan verkan”. Ordalagen
talar sålunda för att testamentet skall anses ogiltigit i sig (nullitet). Vore detta
avsikten, införs härmed en ny rättsregel, som står i strid med ärvdabalkens
testamentsbestämmelser och invanda rättsbegrepp, och detta utan att frågan
ens berörts i motiven med en enda rad. Lagrådet torde för sin del ha förbisett
bestämmelsens innebörd.

Förslaget kan självfallet ej godtas utan att ha blivit föremål för rättsliga
överväganden och jämförelser med rättsordningen i övrigt.

1 14 kap. 5 § ärvdabalken: Vill arvinge göra gällande att testamente är ogillt enligt 13
kap. skall han därom väcka klandertalan inom sex månader efter det han erhöll del av
testamentet såsom i 4 § är stadgat. Försittes denna tid, är rätt till talan förlorad.

3

Hemställan Mot. 1986/87

Med hänvisning till det anförda och till komplettering av yrkandena i motion L401
L102 hemställer jag

1. att riksdagen avslår 12 kap. 3 § förslaget till lag om äktenskapsbalk,

2. att riksdagen inskränker 10 kap. 4 § förslaget till äktenskapsbalk
till att avse bodelning med anledning av skilsmässa,

3. att riksdagen avslår 3 kap. 1 § andra stycket sista meningen
förslaget till lag om ändring i ärvdabalken.

Stockholm den 12 januari 1987
Allan Ekström

4