Äktenskapsbalk m. m. (prop. 1986/87:1)
Motion 1986/87:l110 Margit Gennser m. fl. (m)
Motion till riksdagen
1986/87:L110
Margit Gennser m. fl. (m)
Äktenskapsbalk m. m. (prop. 1986/87:1)
Familjerätten intar en viktig och central roll i vårt rättssystem. Därför bör
lagstiftarna inta en restriktiv hållning när det gäller förändrade regler på
familjerättens område, eftersom varje medborgare någon gång kommer i
kontakt med denna lagstiftning. Genomgripande förändringar skapar däremot
lätt problem för medborgarna på grund av svårigheter att sätta sig in i
vad nya lagar får för konsekvenser i det enskilda fallet. Vid lagstiftning på
familjerättens område bör man därför iaktta följande principer:
1. Förändringar i lagen skall inte genomföras om inte mycket vägande
motiv härför finns.
2. Lagreglerna måste ge uttryck för allmänhetens uppfattning om vad
som är rimligt och rättvis.t. Därför bör man inte ändra på gällande bestämmelser
som väl står i överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet.
Givetvis är det önskvärt att reglerna i de nordiska länderna är så lika som
möjligt med hänsyn till äktenskap mellan olika nordiska medborgare samt i
sådana äktenskap, där makarna flyttat mellan olika nordiska länder. Denna
senare synpunkt måste dock underordnas de två ovan angivna. Äkta par
som bosätter sig i annat nordiskt land måste vara medvetna om skillnader
inte endast i äktenskapslagstiftningen utan även i skatte- och socialförsäkringsreglerna,
även om harmonisering eftersträvas av lagstiftarna.
Lagförslaget till ny äktenskapsbalk innebär väsentliga nyheter till gällande
rätt, nämligen:
1. Ändringar vad gäller bodelningsregler.
2. Ändringar gällande makars egendomsförhållanden.
3. Ändrade arvsregler.
4. Ny lag om sambor.
Det finns två nyheter i förslaget till äktenskapsbalk m. m., som rättar till
mera allmänt uppmärksammade missförhållanden. Den första nyheten gäller
bestämmelsen i 12 kap. I § där det stadgas om jämkning av likadelning
av makars giftorättsgods om denna skulle framstå som oskälig med hänsyn
särskilt till äktenskapets längd men även till makarnas ekonomiska förhållanden
och omständigheterna i övrigt. I ett sådant fall kan en make vid
bodelningen med anledning av äktenskapsskillnaden få behålla mer av sitt
giftorättsgods än tillämpningen av likadelningsprincipen skulle medföra.
Regeringen har här tagit hänsyn till remissinstansernas kritik samt också
anpassat förslaget till lag i övriga nordiska länder. Regeringens förslag tillgodoser
också den nuvarande jämkningsregeln, som infördes i samband I
Mot.
1986/87
L110—113
I Riksdagen 1986/87. 3 sami Nr LII0—II3
med 1973 års ändringar av giftermålsbalken. Den nuvarande regeln har Mot. 1986/87
kritiserats, därför att den fått ett så restriktivt innehåll att den inte kunnat L110
tillämpas i fall där jämkning måste anses vara motiverad för att hindra
stötande fördelningar av giftorättsgods.
Den andra nyheten gäller arvsrätt vid en makes död. Ändringen innebär
att om någon avlider och efterlämnar make och bröstarvingar, skall kvarlåtenskapen
tillfalla den efterlevande maken med fri förfoganderätt. Närden
efterlevande maken i sin tur avlider skall bröstarvingar till den först avlidna
maken dock ha rätt att få ut sin arvslott. Vissa negativa effekter har under
senare decennier framträtt genom att bröstarvingar ärver före make/maka.
Makarnas bo splittras genom arvsfallet. Inte så sällan tvingas maken att
flytta från bostaden, avstå från möbler m. m. för att lösa ut arvingarna. För
makars gemensamma barn är problemen mindre. Bröstarvingarna brukar
avstå från att fördela arvet före bägge föräldrars död. Vidare förekommer
enligt familjesakkunniga i ett stort antal fall testamente till förmån för efterlevande
make. Skyddet för den efterlevande maken har i förslaget renodlats
och utformats som en rätt att överta hela boet orubbat. Endast bröstarvingar
som inte också är den efterlevande makens barn eller avkomling till ett
sådant barn bör ha rätt att få ut sin lott genast. De nu föreslagna reglerna
står i nära överensstämmelse med dansk, isländsk och norsk rätt.
Reglerna för bodelning vid äktenskapsskillnad föreslås ändrade. De nya
reglerna kommer till skillnad från nuvarande att göra det möjligt att förrätta
bodelning innan äktenskapet har upplösts genom dom. Sedan ansökan
om äktenskapsskillnad har gjorts kan bodelningen således förrättas. Som
orsak till lagändringen anges bl. a. att nuvarande regler bidrar till att skapa
motsättningar mellan makar och resulterar i svårlösta frågor om värdering
och redovisning.
De problem som uppkommer vid fördelning av egendom vid ett äktenskaps
upplösande finns alltid. En förändring av tidpunkten för bodelningen
undanröjer sannolikt inte de reella konflikter som uppstår, när ett så
sammanflätat personligt och ekonomiskt förhållande som ett äktenskap
utgör skall upplösas. Det finns i stället skäl som talar för att den föreslagna
ordningen kan leda till nya och större problem. Den part som av någon
anledning är mest angelägen att få äktenskapet upplöst kan, för att påskynda
skilsmässan, gå med på en bodelning som i efterhand visar sig vara
förhastad och orättfärdig.
I samband med bodelning införs också en ny bestämmelse om jämkning
när det gäller viss enskild egendom, nämligen bostad och bohag. Regeringen
föreslår att den make som bäst behöver makarnas gemensamma permanentbostad
har rätt att erhålla den vid bodelningen, även om bostaden
tillhör den andre maken, om övertagandet kan anses vara skäligt. Samma
regler föreslås gälla bohag. 1 propositionen motiveras detta med att möjligheten
att jämka ett äktenskapsförord bör åstadkomma den erforderliga utjämningen
även när det finns enskild egendom i äktenskapet. Detta föreslås
dock inte gälla egendom som är enskild till följd av gåva eller testamente.
Regeringens förslag vad gäller enskild egendom utgör ett brott mot gällande
avtalsrätt, och det står helt klart att den föreslagna förändringen strider
mot allmänt rättsmedvetande. Föreslagna rådighetsinskränkningar, som i 2
och för sig är en logisk följd av förslaget om begränsad rätt till enskild Mot. 1986/87
egendom, kan i praktiken komplicera förhållandena för de tidigare makar- L110
na samt också för tredje man.
Regeringen föreslår vidare en ny lag för sambor. En fråga som JK tar upp
i sitt remissyttrande om lagstiftning för samboende, icke gifta, är om det är
principiellt intressant att över huvud taget skriva lag för ogifta sambor.
Goda skäl finns för uppfattningen att de som väljer att bo samman utan
äktenskap är väl medvetna om att de därigenom ställer sig utanför det
regelsystem som gäller för äkta makar. När de beslutar att leva som ogifta
bör de också själva vidta de åtgärder som erfordras för att ordna sina ekonomiska
mellanhavanden. JK uttalar en betydande tvekan inför förslaget.
Tveksamheten är befogad. En vidgning av lagstiftningen som nu föreslås
vad gäller sambor kommer att leda till att ytterligare krav ställs på skärpt
lagstiftning för samboförhållanden, vilket leder till att skillnaden rent juridiskt
mellan gifta och sambor suddas ut, samtidigt som det i praktiken kan
vara mycket svårt att konstatera om ett samboförhållande verkligen existerar.
Lagförslagets begränsning att lagregleringen av sambors förhållanden
tills vidare endast skall omfatta fall då en ogift kvinna och ogift man bor
tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden kan i praktiken komma
att skapa oklara fall. Den hävdvunna lagstiftningen, där man klart skiljer
på personer som ingått äktenskap och ogifta, skapar en stadga i det
juridiska system för samlevnad som bör finnas i ett samhälle. De samlevande
som inte vill gifta sig har alla möjligheter att ordna sina förhållanden
genom egna avtal.
I förslaget till ny äktenskapsbalk saknas vidare övergångsbestämmelser
för äldre äktenskap. Denna fråga anges bli behandlad i ett senare skede.
När förändringar vidtas i en så central lagstiftning som ny äktenskapsbalk
m. m. är det ett oavvisligt krav att övergångsregler föreslås i samband med
förslag till ny lagstiftning.
Propositionen och tidigare familjesakkunnigas betänkande behandlar
rättsförhållanden mellan makar och sambor resp. efterlevande make/sambo
och den avlidnes arvingar. De underåriga barnens förhållande samt
frågor rörande vårdnad och umgängesrätt berörs endast marginellt. När
man bygger upp ett regelsystem som skall lösa konflikter och intressemotsättningar
— främst av ekonomisk natur — vid upplösning av äktenskap
eller samboförhållanden bör dock vissa frågor i samband med vårdnad och
umgängesrätt vägas in. Detta har skett i alltför begränsad utsträckning. Det
bör ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderliga lagändringar.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda yrkar vi
att riksdagen avslår proposition 1986/87:1 avseende äktenskapsbalk
m. m. utom såvitt avser förslagen att make vid bodelning skall
kunna behålla mer av sitt giftorättsgods än likadelningsprincipen
skulle medföra samt att en efterlevande make skall få överta boet
orubbat.
Stockholm den 10 november 1986 Mot. 1986/87
L110
Margit Gennser fm)
Nic Grönval! (m) Gullan Lindblad fm)
4