Äktenskapsbalk m. m. (prop. 1986/87:1)
Motion 1986/87:l109 Göte Jonsson m. fl. (m)
Motion till riksdagen
1986/87:L109
Göte Jonsson m. fl. (m)
Äktenskapsbalk m. m. (prop. 1986/87:1)
Propositionen innehåller förslag till ny äktenskapsbalk, som skall ersätta
den nuvarande giftermålsbalken samt ändringar i ärvdabalken. Vi avvisar
regeringens förslag på väsentliga punkter bl. a. vad gäller gränserna för
avtalsfriheten och arvsrätten vid makes död.
Makars bostad och bohag
Enligt propositionen skall den make som bäst behöver makarnas gemensamma
permanentbostad ha rätt att få den vid bodelningen även om bostaden
tillhör den andra maken om ett övertagande kan anses skäligt. Under
samma förutsättningar skall en make även ha rätt att överta gemensamt
bohag. Som en följd av dessa förslag skall även s. k. rådighetsinskränkningar
införas, dvs. en make får inte förfoga över aktuell egendom utan den
andres godkännande.
Enligt nu gällande regler delas värdet av en gemensam bostad lika mellan
makarna, liksom annat giftorättsgods. Vem som i praktiken får bostaden är
dock en fråga som avgörs då lottläggning sker. Om bostaden är enskild
egendom ingår den inte i bodelningen. För bohag finns inga särskilda delningsregler
nu. Enligt en särskild lag, 1959 års lag om makars gemensamma
bostad, kan i vissa fall bostad som är enskild egendom tilldelas den make
som har störst behov av den. Detta gäller dock enbart bostäder som innehas
med hyres- eller bostadsrätt. Fastighet som innehas med äganderätt omfattas
inte av lagen.
Propositionens lagförslag möjliggör att exempelvis även en villa som är
enskild egendom tilldelas den andra maken. Egendom, som är enskild på
grund av villkor vid gåva eller i testamente, kommer dock inte att beröras av
den föreslagna lagändringen.
Gränserna för avtalsfriheten
I propositionen föreslås att de nyss nämnda reglerna om övertaganderätt
gällande gemensamt bohag och bostad skall vara tvingande. Sådan övertaganderätt
skall alltså finnas, oavsett vad makarna kan ha avtalat sinsemellan
om egendomen och hur den skall fördelas vid en framtida bodelning.
Regeringen åberopar att starka sociala skäl talar för att det minimiskydd
som en make ges genom rätten till övertagande gällande bostad och bohag,
inte skall kunna sättas ur spel genom att maken i förväg avstår från skyddet
genom att gå med på att egendomen blir enskild.
Vissa remissinstanser riktar skarp kritik mot den föreslagna ordningen.
Vi menar också att nuvarande ordning är bättre och delar de synpunkter
som framkommit i bl. a. justitiekanslerns yttrande. Vi anser att det är fel att Mot. 1986/87
inte respektera den avtalsfrihet som råder mellan makar eller sambor. Det L109
betraktelsesätt som kommer till uttryck i propositionen torde inte stämma
överens med den uppfattning medborgarna i allmänhet har, och det kan i
vissa fall försvåra möjligheten att ingå äktenskap på grund av den osäkerhet
som skapas om förslaget blir gällande lag. Enligt den föreslagna ordningen
blir det omöjligt för två makar att utifrån principen om avtalsfrihet komma
överens om en fullständig egendomsskillnad i äktenskapet. Enligt vår mening
måste makarna kunna bestämma över sin egendom även i den mån
den utgör deras bostad eller ingår i bohaget, utifrån de regler som gäller
enligt nuvarande lagstiftning. Vi avstyrker därför propositionen i denna
del.
Arvsrätt vid en makes död
Här föreslås att om någon avlider och efterlämnar make och bröstarvingar
skall kvarlåtenskapen tillfalla den efterlevande maken med fri förfoganderätt.
När denna make avlider skall bröstarvingarna till den först avlidne ha
rätt till efterarv. Om det finns barn som inte är makarnas gemensamma,
skall bröstarvinge till den först avlidne maken ha rätt att få ut sin arvslott
omgående.
1 propositionen åberopas som skäl för förslaget att det finns åtskilliga
omständigheter som talar för att efterlevande make tillerkänns en starkare
ställning. Detta måste då ske på bröstarvingarnas bekostnad. Det framhålls
också att även om detta är något nytt för svensk rätt är så inte fallet i andra
nordiska länder.
I propositionen anges att den efterlevande maken har ett starkt socialt
intresse av att det för makarna gemensamma hemmet inte splittras. Kvarlåtenskapen
bör därför tillfalla den efterlevande maken med fri förfoganderätt
med rätt till efterarv för bröstarvingarna. Den efterlevande makens rätt
att överta kvarlåtenskapen kan dock sättas ur spel genom testamente. Inget
skall alltså hindra att exempelvis en bröstarvinge på grund av testamente,
upprättat av den avlidne, erhåller egendom som annars skulle tillfallit den
efterlevande maken med fri förfoganderätt.
Man kan fråga sig vilken betydelse laglotten egentligen får om den efterlevande
får sitta i ”orubbat bo”. Helt klart är att laglotten och därmed
arvsrätten urholkas genom propositionens förslag. Den rätt till efterarv som
bröstarvingar får är ju inte en rätt till något absolut belopp utan är en rätt till
en viss kvot i den efterlevande makens dödsbo. Ingenting hindrar att den
efterlevande maken gör av med all egendom som hon fått med fri förfoganderätt
efter den först avlidne maken. Rätten till laglott kan dock ha betydelse
bl. a. som ett skydd för bröstarvingarna mot att en förälder testamenterar
egendom till utomstående.
Vi delar den uppfattning som kommer till uttryck i propositionen liksom
hos de flesta remissinstanser, att skyddet för den efterlevande maken behöver
förstärkas. Vi anser dock att detta bör ske inom ramen för nu gällande
ordning beträffande arvsrätten mellan föräldrar och bröstarvingar. Det bör
också understrykas att makar redan genom upprättande av inbördes testamente
kan uppnå ett väsentligt förhöjt efterlevandeskydd. En förstärkning
av efterlevandeskyddet kan lämpligen ske genom en uppräkning av antalet Mot. 1986/87
basbelopp, eller på annat liknande sätt. Det bör ankomma på regeringen att L109
återkomma till riksdagen med förslag till sådant förstärkt skydd för efterlevande
men inom ramen för nuvarande ordning.
Vi kan inte finna att förslaget i propositionen beträffande arvsrätt för den
efterlevande maken kontra bröstarvingarna är bättre än nu gällande regler.
Tvärtom skapas nya problem och svårigheter genom den föreslagna ordningen.
Vi avstyrker propositionen i denna del.
Hemställan
Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1986/87:1 såvitt avser förändring
av nuvarande ordning beträffande avtal mellan makar,
2. att riksdagen avslår proposition 1986/87:1 såvitt avser arvsrätt
vid makes död,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående förstärkt skydd för en efterlevande
make.
Stockholm den 10 november 1986
Göte Jonsson (m)
Anita Bråkenhielm fm) Sonja Rembo (m)
19
_ . ...
