Äktenskapsbalk m. m. (prop. 1986/87:1)
Motion 1986/87:l108 Ulla Orring m. fl. (fp)
Motion till riksdagen
1986/87:L108
Ulla Orring m. fl. (fp)
Äktenskapsbalk m. m. (prop. 1986/87:1)
Propositionen om ny äktenskapsbalk innehåller tre huvudavsnitt: ny äktenskapsbalk,
förändringar i ärvdabalken och en ny sambolag.
Folkpartiet är efter vissa principiella anmärkningar berett att acceptera
förslaget till ny äktenskapsbalk. Vi accepterar vidare de föreslagna ändringarna
i ärvdabalken men yrkar att förslaget till sambolag avslås. 1 stället för
sambolag yrkar vi att de svagaste i ett samboförhållande, barnen, skall ges
större möjligheter än i dag att bo kvar i det gemensamma hemmet. Vi framför
också uppfattningen att regeringen bör överväga hur man som alternativ
till sambolagen skall kunna bistå sambor som önskar ingå frivilliga avtal
för att reglera bl.a. samboendets upplösning.
Av propositionen framgår att regeringen kommer att återkomma till riksdagen
med förslag till ett antal följdlagar, bl.a. ändringar av arvsskattereglerna.
Det är olyckligt att riksdagen inte har beretts tillfälle att ta del av hela
lagkomplexet samtidigt. Vi förutsätter att övriga lagförslag kommer att bli
tillgängliga under utskottsbehandlingen av den nu föreliggande propositionen.
Om det därvid skulle visa sig att förslagen till följdändringar leder till
konsekvenser som inte kunde förutses av den nu föreliggande propositionen
kan detta leda till att vi tvingas ompröva våra ställningstaganden till
förslagen vad gäller ny äktenskapsbalk och förslagen till förändringar i
ärvdabalken.
Förslaget till äktenskapsbalk
En av nyheterna i den nya äktenskapsbalken är att möjligheterna till jämkning
vid bodelning föreslås väsentligt vidgade. Jämkning skall kunna ske
såväl vid bodelning som vid tillämpningen av äktenskapsförord.
Från principiella utgångspunkter kan det riktas invändningar mot att
genom vidgade jämkningsmöjligheter åsidosätta de hittillsvarande principerna
om hälftendelning av makarnas egendom. Till skillnad från i dag då
makarna med stor säkerhet kan förutse hur deras egendom vid en eventuell
bodelning skulle komma att fördelas blir konsekvensen av de vidgade
jämkningsmöjligheterna att klarhet om fördelningen uppnås först efter genomförd
delning. Ännu större tveksamheter kan hysas inför förslaget att
också kunna jämka äktenskapsförord. Detta medföra» makarna inte med
säkerhet kommer att kunna planera sin förmögenhetsförvaltning.
Vidgade jämkningsmöjligheter innebär att man öppnar för mer skönsmässiga
bedömningar av hur makarnas egendom skall fördelas. Vi motsätter
oss inte regeringsförslaget som innebär att dessa möjligheter blir större i
framtiden men anser det angeläget att man noga följer rättsutvecklingen Mot. 1986/87
framöver för att snabbt kunna ingripa om negativa konsekvenser skulle L108
uppstå.
Ett ytterligare skäl till att det kan komma att visa sig nödvändigt att
ompröva delar av det nu aktuella lagförslaget är att detta kommer att bli
utomordentligt svårt att tillämpa för gemene man. Tvärtemot vad föredragande
statsråd anser är det nämligen vår uppfattning att de nya reglerna i
äktenskapsbalken och ärvdabalken kommer att kräva mer juridisk sakkunskap
och erfarenhet än vad nu gällande lagstiftning har gjort.
Förslaget till sambolag
Syftet med sambolagen är att reglera hur sambors gemensamma bostad och
bohag skall fördelas mellan dem när samboförhållandet upphör. Vid ett
samboförhållandes upplösning skall de bägge samborna ha en giftorättsliknande
rätt till delning av den gemensamma bostaden och bohaget under
förutsättning att egendomen har anskaffats för gemensamt begagnande.
Folkpartiet är inte berett att tillstyrka lagen i den utformning som den har
fått i propositionen. Vi har två huvudinvändningar.
För det första berövar man människor möjligheten att sammanleva under
oreglerade förhållanden och för det andra kommer det ofta att vara
förenat med stora svårigheter att avgöra under vilka omständigheter lagen
är tillämplig.
Frihet att välja samlevnadsform
Genom sambolagen bygger man upp ett regelsystem som parallellt med
äktenskapsbalkens bestämmelser men i mindre omfattning än denna reglerar
mans och kvinnas samlevnadsformer. Friheten för man och kvinna att
välja att sammanleva utan rättslig reglering kommer därmed att upphöra.
Som lagrådet konstaterar i sitt yttrande kommer ”efter genomförandet av
den föreslagna sambolagen den fria samlevnadsform som kontrahenterna
nu kan välja inte längre att stå öppen: sambolagen fångar automatiskt in
alla fallen när en ogift man och en ogift kvinna bor tillsammans under
äktenskapsliknande förhållanden”. Visserligen kan enligt lagförslaget bodelningsreglerna
avtalas bort men även sådana avtal kan under vissa omständigheter
jämkas. Justitierådet Wahlgren konstaterar i sitt särskilda yttrande
i lagrådet att ”möjligheten att ställa sig helt utanför den föreslagna
sambolagen synes erbjuden endast den som redan är gift eller som väljer att
gifta sig formellt på annat håll”.
Den främsta anledningen att man och kvinna väljer att leva i ett samboförhållande
är enligt vår uppfattning att de vill undgå äktenskapets rättsverkningar.
Samboförhållandena kan vara livslånga eller, vilket är vanligast,
föregå ett äktenskap. Det torde enligt vår uppfattning vara sällsynt att
en man och en kvinna som i dag väljer att leva i ett samboförhållande, för
kortare eller längre tid, gör detta omedvetna om att de därmed lever i ett
från rättslig utgångspunkt oreglerat förhållande. För några decennier sedan
var situationen annorlunda. Samboförhållandena var sällsynta och när de
förekom var anledningen ofta att en man av sociala eller ekonomiska skäl
inte kunde eller ville gifta sig med den kvinna med vilken han sammanlev- Mot. 1986/87
de. Om ett sådant samboförhållande bröts hamnade ofta kvinnan i en myc- L108
ket utsatt situation. Om man ser sambolagen som en lag som syftar till att
skydda den svaga kontrahenten i ett samboförhållande hade det från denna
aspekt varit mer motiverat att införa lagen långt tidigare.
I propositionen anförs att en utgångspunkt för varför samboförhållanden
skall regleras i enlighet med lagförslaget är att de nu har blivit så många.
Vi har svårt att acceptera denna motivering. Det faktum att antalet samboförhållanden
har ökat så kraftigt under en lång följd av år, utan att de har
varit reglerade, är tvärtom ett tecken på att allt fler människor önskat välja
denna samlevnadsform i stället för äktenskap eller som en prövotid inför
äktenskap. Det ökande antalet samboförhållanden vittnar därför om att
denna oreglerade samlevnadsform behövs.
Det finns anledning att påminna om att de som kan anses verkligt svaga i
ett samboförhållande, eventuella barn, redan i dag har ett visst skydd vad
gäller möjlighet att bo kvar i sitt hem även om deras föräldrars samboförhållande
bryts. Som framgår av våra förslag i det följande vill vi dessutom
förstärka detta skydd. Det finns vidare anledning att framhålla att det råder
full avtalsfrihet mellan parterna i ett samboförhållande. För den händelse
att man vill reglera de inbördes ekonomiska förhållandena under samlevnaden
eller vid en eventuell separation kan så ske i form av ett avtal. Vi
återkommer till detta.
Tekniska brister i lagförslaget
Förutsättningarna för sambolagens giltighet, att ogift kvinna och ogift man
bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden, riskerar att i
praktiken leda till en rad besvärliga prövningssituationer. Till skillnad från
äktenskapet där det är parternas viljeförklaring att ingå äktenskap som
avgör om de rättsverkningar som är knutna till detta skall inträda, är sambolagens
tillämplighet beroende av att en rad objektiva omständigheter
föreligger.
Enligt förslaget till sambolag räcker det inte med att två personer bor
ihop. Dessutom måste de bo tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden.
Därför krävs att de har ett gemensamt hem och då i form av permanent
bostad och inte fritidshus. I detta hem måste de ”sammanleva i en inte
alltför kortvarig förbindelse”. Häri skall ”normalt ingå sexuellt samliv, gemensamt
hushåll och bostad samt gemensam ekonomi eller i vart fall ett
ekonomiskt samarbete”. För att bedöma detta förhållande kan vissa yttre
faktorer bli av intresse, exempelvis gemensamma barn, kyrkobokföringsadress,
självdeklaration, hyresavtal, bidragsansökningar, försäkringskasseanmälan,
testamente och bankkonton. Svaret på frågan om det föreligger
ett samboförhållande i lagens mening blir beroende av en helhetsbedömning
av samboendets ”fasthet och varaktighet”. Bevisbördan torde i princip
åvila den som påstår att samboende föreligger. Inte förrän denna prövning
är gjord i efterhand kan kontrahenterna med säkerhet veta om deras förhållande
var ett samboförhållande i lagens mening.
14
Det föreslagna regelsystemets brister gör sambolagen oklar och skapar en M ot. 1986/87
pressande osäkerhet för många sambor eller blivande sambor. Man kan L108
svårligen med säkerhet veta om den egna samlevnaden skall eller inte skall
betraktas som äktenskapsliknande i sambolagens mening. Därmed följer
att man heller inte vet om lagens skydd inträtt eller inte inträtt eller visserligen
inträtt men sedan upphört. 1 de fall där sådant skydd verkligen föreligger
tror säkert många sambor att sambolagen ger ett rättsligt skydd som
motsvarar äktenskap. 1 verkligheten är situationen en helt annan. Visserligen
liknar bodelningsreglerna, basbeloppsgarantin och rådighetsinskränkningarna
vad som gäller i äktenskap men skyddet är mycket mer begränsat i
samboförhållandena. Härtill kommer att stor ovisshet för samborna måste
gälla vilken egendom i hemmet som lagen omfattar och därav följer också
en stor osäkerhet om det ekonomiska skyddets omfattning i samboskapet.
Om tvist uppkommer i fråga om ett samboförhållande föreligger (eller
har förelegat) eller inte enligt lagens mening leder detta till stora svårigheter
för den part, som hävdar att ett sådant samboende föreligger, att bevisa att
så är fallet. Ännu svårare blir det att bevisa att detta förhållande förelåg vid
viss tidpunkt — alltså startat men ej slutat. En sådan utredning riskerar att
hota den personliga integriteten bl.a. på en sådan känslig punkt som det
sexuella samlivet som ju angivits som ett synnerligen viktigt moment för
bedömningen om äktenskapsliknande förhållande förelegat.
Det alldeles övervägande antalet män och kvinnor som vill leva samman
gör det så småningom inom ramen för ett äktenskap. Genom äktenskapet
får de ett färdigt ”paket” av rättsverkningar. Detta ”paket” är, som vi utvecklat
ovan, överlägset den reglering som förslaget till sambolagen erbjuder.
Förstärkt skydd vid gemensamma barn
I två hänseenden vill vi ha tvingande regler vid upplösningen av samboförhållanden
när det finns gemensamma barn.
1973 års lag om ogifta samboendes gemensamma bostad möjliggör för
den av samborna som har störst behov att överta hyres- eller bostadsrätt
också om sådan rätt innehas av den andre. Däremot utesluter lagen möjlighet
att överta bostad som utgörs av fastighet som den andre innehar med
äganderätt.
Vi anser att grundtankarna i 1973 års lag skall vara kvar men vi vill
förändra förutsättningarna för såväl lagens tillämpning som dess användningsområde.
Förutsättningen för att en sambo skall ha rätt att överta sambornas gemensamma
bostad skall enligt vår uppfattning vara att det har förelegat ett
faktiskt samboende och att samborna har gemensamma barn. Övertaganderätten
bör inte som i dag vara inskränkt till hyres- och bostadsrätt utan
också omfatta bostadsfastighet och bohag. Genom vårt förslag ges möjlighet
för barnen att bo kvar i sitt hem också efter det att föräldrarna har
separerat.
I propositionen föreslås en regel som innebär att efterlevande sambo
skall ha rätt att som sin andel vid fördelningen av sambornas bostad och
bohag få egendom till ett värde av två basbelopp. Vi tillstyrker förslaget i
denna del men anser att även efterlevandeskyddet bör vara avhängigt av att
samborna har gemensamma barn. I andra fall får samborna på gängse
testamentsvis stärka efterlevandeskyddet. Reglerna om efterlevandeskydd Mot. 1986/87
vid gemensamma barn bör kunna införas i 1973 års lag. L108
Frivilliga samboavtal
Sorn vi ovan har framhållit finns det redan i dag en möjlighet för sambor att
genom avtal reglera sina inbördes ekonomiska förhållanden och tillvägagångssättet
vid en eventuell separation. Det är okänt i vilken utsträckning
denna möjlighet utnyttjas men det finns anledning att förmoda att det i
flertalet samboförhållanden inte finns något avtal. Utan tvekan kan det då i
vissa situationer uppstå problem när samborna inte har avtalat om hur t.ex.
en delning av deras gemensamma hem skall ske. I sådana situationer måste i
stället en prövning ske av hur egendomen skall fördelas, något som inte
sällan riskerar att missgynna den av samborna som under samlevnaden har
stått för de dagliga utgifterna och därför inte kan hävda äganderätt till
kapitalvaror eller andra hushållsinvesteringar.
Det kan mot den bakgrunden finnas motiv att från det allmännas sida
bistå sambor som önskar ingå avtal med varandra. Detta kan ske på skilda
sätt. En möjlighet kan vara att myndigheterna hjälper samborna genom att
tillhandahålla standardavtal som vid rättslig prövning kan godkännas vid
eventuella tvister. Det bör vidare ankomma på myndigheterna att biträda
och att informera om samboendets rättsliga konsekvenser.
Det faktum att riksdagen bör avslå förslaget om en sambolag bör därför
inte leda till att man konstaterar att ”samborna får klara sig bäst de kan”.
Genom information om de rättsliga konsekvenserna av samboförhållanden
och genom att biträda när man önskar ingå avtal kan samhället medverka
till att bägge samborna kan tillvarata sina ekonomiska intressen i händelse
av en separation. Det bör ankomma på regeringen att närmare pröva denna
fråga och återkomma till riksdagen med förslag till konkreta åtgärder utifrån
vad vi här har anfört.
Hemställan
Med anledning av det anförda hemställer vi
1. att riksdagen beslutar att avslå propositionen i den del som utgör
förslag till lag om sambors gemensamma hem,
2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad vi i motionen anfört angående ett förstärkt skydd för sambor
med gemensamma barn i enlighet med vad vi i motionen anfört,
3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad vi i motionen anfört angående förslag till förbättring av samboendes
möjligheter att ingå frivilliga avtal om deras gemensamma
hem.
Stockholm den 10 november 1986
Ulla Orring (fp)
Kjell-Arne Welin (fp)
Barbro Sandberg (fp)
Bengt Harding Olson (fp)
16
