Agronomutbildningen

Motion 2010/11:MJ249 av Betty Malmberg (M)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att agronomutbildningen ska anpassas till Bolognaprocessen och ha en sammanlagd studietid på fem år.

Motivering

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har vid upprepade tillfällen hemställt att agronomutbildningen, liksom övriga långa utbildningar vid SLU, ska bli femårig. SLU:s motiv för förlängningen – vilket regleras i en förordning som bara kan ändras efter beslut från regeringen – är att agronomen i yrkeslivet har samma krav gällande avancerade kunskaper och färdigheter som de övriga femåriga SLU-programmen för jägmästare, hortonom och landskapsarkitekt som är anpassade till Bologna. Att så är fallet avspeglas till exempel i att de har samma fördjupning i examensmålen. Enligt universitetets styrelse har också kraven på vetenskapligt grundade och tillämpade kunskaper ökat inom yrkesrollen. En viktig information i sammanhanget är dessutom att de allra flesta som avlägger agronomexamen redan i princip studerar i fem år, dock utan att få en internationellt gångbar examen, vilket Bolognaanpassningen skulle ge.

Bolognaprocessen är ett europeiskt samarbete kring högre utbildning som i dag omfattar 47 länder. Tanken är att de högre utbildningarna ska harmonieras och bli jämförbara i hela EU. Processen som startade 1999 har haft tre övergripande mål:

1. att främja rörlighet

2. att främja anställningsbarhet, samt

3. att främja Europas konkurrens- och attraktionskraft som utbildningskontinent.

För att anpassa sig till Bolognaprocessen har de flesta längre svenska utbildningar gjorts femåriga, uppdelat på grundnivå (tre år) och avancerad nivå (två år), med möjlighet till kandidat- och masterexamen. Det gäller till exempel civilingenjörs-, jägmästar- och hortonomutbildningen men märkligt nog inte agronomutbildningen, som ju i övrigt är likvärdig med de andra nämnda utbildningarna.

Självklart måste nu agronomutbildningen förlängas på motsvarande sätt, så att inte det svenska agronomprogrammet kommer att få lägre status än andra motsvarande universitetsutbildningar i Norden och Europa. Om utbildningen inte anpassas till Bolognasystemet försvåras dessutom internationella studentutbyten och agronomernas internationella anställningsbarhet försämras. Detta är djupt olyckligt med tanke på alla agronomer som finns verksamma i internationellt biståndsarbete.

En förlängd agronomutbildning är mycket viktig också för de stora och spännande utmaningar som Sverige står inför, inte bara inom livsmedelssektorn utan även inom den biobränslebaserade energisektorn och den framväxande miljötekniska marknaden. Inom samtliga dessa områden kommer agronomer och deras kompetens att vara av mycket stor betydelse.

Stockholm den 20 oktober 2010

Betty Malmberg (M)