Affischeringsförbud

Motion 2000/01:K363 av Peter Pedersen (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av lag
1998:814 med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning
(den s.k. affischeringslagen), så att ideella föreningars yttrandefrihet
enligt vad som anförs i motionen säkras.
Motivering

Affischering är för den breda allmänheten och det ideella föreningslivet
ett sätt att kunna sprida sitt budskap och att informera om möten och olika
arrangemang. Alla har inte de ekonomiska möjligheterna att sätta in
annonser i dagstidningar eller annan press, för att inte tala om de stora
summor som krävs för att få sändningsutrymme i etermedias
reklamkanaler. Det handlar ytterst om allas yttrandefrihet.

I sin omvärldsanalys "Om 2000 Världen" konstaterar Statens kulturråd på
sid. 78-79: "Ett problem som berör hela den fria kultursektorn och dess
arrangörer är lagen om affischeringsförbud.". Enligt Statens kulturråd har
affischeringsförbudet "funnits sedan 1956 (med förändringar 1998, min
kommentar), men sedan 1/1 1999 har polisen i Stockholm tillsammans med
Gatu- och fastighetsnämnden samt Skönhetsrådet beslutat angripande
affischerande med s.k. nolltolerans. Det innebär att man nu ingriper
omedelbart och river ner alla affischer samt hotar med höga böter för såväl
arrangörer som affischerare. I praktiken räcker det med att det står en
förenings namn på en affisch för att föreningen i fråga skall kunna bötfällas."
Som påtryckare bakom denna hårdare tillämpning av lagen står tydligen "City
i Samverkan". Detta organ har en styrgrupp som tydligen i huvudsak består
"av medlemmar från varuhus, gallerior, gatuföreningar och rikskedjor inom
kläder och restauranger". Vidare: "City i Samverkan ägs av ett norskt företag
- Centrum Invest - med målet att rama in parkeringsautomater, husväggar,
papperskorgar m.m. för att sälja reklamplats." Förutom i Stockholm finns
City i Samverkan på ytterligare sex orter i landet. "Målet med verksamheten
är helt och hållet kommersiellt och går ut på att få stadskärnorna att bara bli
kommersiella handelsplatser utan kulturinformation, gatumusikanter etc."

Den s.k. nolltoleranstillämpningen i Stockholm har givetvis lett till
protester och det har föranlett att gatu- och fastighetskontoret tagit fram en
prototyp till föreningstavla av begränsad storlek och som tydligen enbart kan
sättas upp på ett trettiotal platser i staden. Det är förstås ett steg i rätt
riktning
men det är otillräckligt. Det är rimligt att landets kommuner ställer ett
rimligt
antal anslagstavlor till förfogande för sina föreningar. Ju fler föreningar och
ju
fler invånare i en kommun, desto fler anslagstavlor med rätt till affischering.
Det är inte rimligt att inskränka yttrandefriheten för den ideella
föreningsverksamheten med en byråkratisk och repressiv tillämpning av en
mer än 40 år gammal lag! Det leder sannolikt till motsatt effekt, dvs. att
affischer sätts upp på mindre lämpliga platser. Regeringen bör därför
överväga en ändring i lag 1998:814 på ett sätt som gynnar ideella föreningars
möjligheter att sprida information om sin verksamhet och sina olika
aktiviteter. Riksdagen bör därför begära att regeringen lägger fram förslag till
ändring av gällande lagstiftning om affischering, så att de ideella
föreningarnas yttrandefrihet i detta avseende säkras.

Stockholm den 5 oktober 2000

Peter Pedersen (v)