Advokatfrågor

Motion 1992/93:Ju720 av Karl Gustaf Sjödin (nyd)

Advokater anses allmänt kunna klara av alla ärenden av
rättslig natur. Advokattiteln fungerar som ett slags
kvalifikationsnorm. Vissa slag av uppdrag förbehålls
advokater, t ex uppdrag som offentlig försvarare.

Advokaten är näringsidkare i förhållande till klienten,
konsumenten.

Advokaterna får inte marknadsföra sina specialiteter.
Inom många rättsområden krävs speciell kompetens. Om
advokaterna tilläts marknadsföra sina specialiteter skulle
detta underlätta ett sakligt riktigt val av rättsligt biträde för
konsumenten och leda till lägre kostnader.

Enligt ett EG-direktiv skall det i princip råda fritt val av
ombud vid domstol. Det tycks dock inte tillämpas i
praktiken i EG-staterna.

Advokater är dyra och ger inte alltid goda råd. Det
framgår av anmälningar till advokatsamfundet. Dessutom
har problemet uppmärksammats i pressen (DN 2.5.92
Advokater tar allt mer betalt. Dåligt råd kostade 88 000 kr.
Ingen hjälp trots förskott. DN 4.3.92 Goda råd dyra hos
advokaten. Svårt att hitta rätt bland advokater. DN 24.3.92
Krav på fri nämnd. Vad kostar advokaten?).

Advokatverksamheten måste bli föremål för insyn.
Prövningen av advokatersättningar och andra frågor som
rör advokater bör inte handhas av advokaterna själva.
Formerna för detta måste redas ut.

Som framgått är det inte bara den höga prissättningen
som är ett problem utan också kompetensen. Det finns
faktiskt en hel del dåliga advokater och jurister som
tillhandahåller allmänheten rättsligt biträde och rådgivning.
Det är inte ovanligt att ju sämre en advokat är desto mer
kan han tjäna som rättshjälpsbiträde eller som offentlig
försvarare. Arbetsprestationer är svåra att mäta. En snabb
och kompetent advokat får inte mer betalt, snarare mindre.
Det händer att advokaterna jämför sina kostnadsräkningar
hos domstolen och kommer överens om en lämplig nivå.

Det nuvarande rättshjälpssystemet och systemet med
offentliga försvarare premierar inte duglighet.
Timkostnadsnormen är för hög.

Advokatverksamhet och annan juridisk verksamhet
förekommer i en skyddad sektor, utan insyn och
konkurrens.

Insyn och konkurrens är givna förutsättningar för att
konsumenten skall få nödvändig konsumentupplysning. En
bättre advokat bör få kosta mer, en sämre mindre, en dålig
bör konkurreras ut. Släpp in marknadskrafterna och den
fria konkurrensen i advokatverksamheten med allt vad det
innebär. Ett viktigt inslag i detta är just priskonkurrensen.
Avskaffa advokatmonopolet. Advokattiteln är inte längre
en garanti för kvalitet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skapa förutsättningar så att
advokater får möjlighet att marknadsföra sina specialiteter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att advokatverksamheten måste
bli föremål för en bättre insyn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att frågor om advokaters
kostnadsräkningar och andra frågor som gäller advokater
inte skall prövas av advokaterna själva utan av ett fristående
organ,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att timkostnadsnormen vid
ersättning som utgår av allmänna medel, försvarararvoden,
arvoden enligt rättshjälpslagen, måste sänkas betydligt,
förslagsvis med 20 %,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att låta priset utgöra en faktor
vid valet av offentlig försvarare, rättshjälpsbiträde eller i
andra fall där ersättningen betalas av allmänna medel, dvs.
att införa ett system med priskonkurrens vid sidan om
konkurrensen i fråga om kompetens,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det bör skapas förutsättningar
för fri konkurrens mellan advokater inbördes och mellan
advokater och jurister och andra som lämnar rättsligt
biträde åt allmänheten,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förutsättningarna för att
avskaffa advokatmonopolet bör utredas.

Stockholm den 26 januari 1993

Karl Gustaf Sjödin (nyd)

Ulf Eriksson (nyd)

Richard Ulfvengren (nyd)

John Bouvin (nyd)

Harriet Colliander (nyd)

Arne Jansson (nyd)