Abort och bröstcancer

Motion 2000/01:So482 av Amanda Agestav och Mikael Oscarsson (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Folkhälsoinstitutet skall få i uppdrag att utarbeta riktlinjer
för hur kunskapen om sambandet mellan abort och bröstcancer skall tas
till vara.
Motivering

I mitten av augusti 2000 uppmärksammade svenska och internationella
media en rapport gällande sambandet mellan abort och bröstcancer. Det är
i en nypublicerad rapport som professor Joel Brind, City University i New
York, har sammanställt 28 vetenskapliga studier om bröstcancer i USA
och däri funnit ett statistiskt samband mellan provocerad abort och en
senare utveckling av bröstcancer; att genomgå en provocerad abort kan
öka sannolikheten att utveckla bröstcancer med 30 procent.

Enligt rapporten kommer omkring en tredjedel av alla kvinnor under 45 år
att uppleva en avbruten graviditet. Många av dessa beror på spontana aborter
(missfall). Brinds rapport visar emellertid att när en graviditet avbryts
spontant av kroppen leder det inte till en ökning av risken att utveckla
bröstcancer. Det är endast om aborten är provocerad som riskökningen äger
rum.

Den troliga orsaken till riskökningen är att kvinnans normala
hormonutveckling under graviditeten avbryts. Det finns många olika orsaker
till att utvecklingen av bröstcancer ökar, men det plötsliga avbrottet i
utvecklingen av hormoner kan vara en viktig bidragande orsak. Professor
Brind hävdar inte att provocerad abort är den enda direkta orsaken till
ökningen av bröstcancer vid provocerad abort, bara att det finns ett tydligt
vetenskapligt samband.

Det är nu viktigt att detta resultat når ut till den medicinska yrkeskåren och
att de kvinnor som står inför en abort informeras om den ökade sannolikheten
att utveckla bröstcancer. För några kan det leda till en ändring i
abortbeslutet,
men framför allt bör de kvinnor som genomgår abort uppmärksammas på att
vara mer vaksamma över förändringar i sin kropp. Detta bland annat mot
bakgrunden av att Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763, Inledande
bestämmelser, 2c §) säger: "Hälso- och sjukvården skall arbeta för att
förebygga ohälsa. Den som vänder sig till hälso- och sjukvården skall när det
är lämpligt ges upplysningar om metoder för att förebygga sjukdom eller
skada."

Regeringen bör därför ge i uppdrag åt Folkhälsoinstitutet att utarbeta
riktlinjer för hur ovan nämnda kunskap ska tas till vara för kvinnornas bästa.

Stockholm den 5 oktober 2000

Amanda Agestav (kd)

Mikael Oscarsson (kd)