3:12-reglerna för företagare

Motion 2012/13:Sk223 av Penilla Gunther (KD)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda möjligheterna att avskaffa 3:12-reglerna.

Motivering

Fåmanslagarna (3:12-reglerna) är några av de mest komplexa och krångliga i det svenska skattesystemet. Ett fåmansföretag är ett aktiebolag där fyra eller färre delägare äger mer än hälften av rösterna i bolaget. Då räknas även närstående personer (make, barn, föräldrar med flera) in. Samtliga närstående till delägare räknas som en enda person.

3:12-reglerna handlar om beskattning av verksamma delägare i fåmansbolagen. Komplexiteten ställer ofta till problem för landets småföretagare. Ingen som startar ett svenskt fåmansbolag som skapar nya arbetstillfällen vet på förhand hur mycket skatt personen ska betala när bolaget senare av någon orsak ska säljas. Skattesatsen beror på lönesummor, statslåneräntan, sparade uppskovsbelopp, basbeloppet med mera. Skattesatsen varierar från 20 procent till 57 procent beroende på alla dessa faktorer.

Efter 2012 års förändringar finns det till och med de som argumenterar att 3:12-reglerna är för generösa, när de företagare som har stora lönesummor kan sälja eller ta ut aktieutdelning med skattesatsen 20 procent (efter att de betalat bolagsskatt i bolaget). Det finns anledningar att avskaffa 3:12-reglerna, vilka särbehandlar människor som äger fåmansbolag. Förutom ovanstående om skatteutfallet vill jag lyfta fram två stora problem: inlåsningseffekterna och kostnaderna.

Minskad tillgång till riskkapital för nya företag på grund av 3:12-reglernas inlåsningseffekter

En fåmansföretagare får betala skatt på löneuttag som alla andra löntagare. För att ta ut aktieutdelning måste bolaget först, i likhet med storföretagen, betala bolagsskatt. När företagaren efter 20 eller 30 års arbete kommer på att han eller hon även ska betala 20, 37, 43 eller 57 procents skatt på själva försäljningen av bolaget upplever de som drabbas av de högre skattesatserna ofta en orättvisa. Många drar slutsatsen att det är bättre att arbeta vidare i bolaget än att sälja det.

Det innebär att Sverige i stället för att få nya så kallade affärsänglar – som med kapital, kunnande och kontakter kan hjälpa nya företagare – får allt äldre företagare som får svårt att gå i pension när de önskar. Dessutom innebär 3:12-reglerna att de som faktiskt säljer sina bolag måste vara passiva i fem år för att få tillgång till kapitalet för att göra nya investeringar i onoterade bolag. Ett avskaffande av 3:12-reglerna skulle därför öka tillgången på riskkapital i Sverige, inte minst med tanke på det nya investeraravdraget. På så sätt skulle vi få se stora positiva effekter när det gäller arbetstillfällen, eftersom kapitaltillgången för nya företag är mycket begränsad.

Regelkrångel runt 3:12 kostar mer för företagarna än de ger intäkter till statskassan

De extremt krångliga 3:12-reglerna innebär att alla svenska fåmansföretagare måste få hjälp av bokföringsbyråer, revisorer och advokater för att varje år bland annat fylla i blanketter och beräkna uppskovsbelopp. Under planeringen av en eventuell försäljning blir det ännu mer arbete för dessa specialister. För att komma runt 3:12-reglerna lockas därför många företagare att göra avancerade utländska skatteupplägg som i många fall inte fungerar och som alltid ger mycket stora kostnader i den löpande förvaltningen av utlandsuppläggen. De stora vinnarna på 3:12-reglerna är därför konsulter.

Minskat regelkrångel för småföretagare har varit en politisk målsättning under många år. Ett stort steg i detta arbete skulle vara att utreda möjligheten att avskaffa 3:12-reglerna. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 1 oktober 2012

Penilla Gunther (KD)