2 Motioner i Andra Kammaren N:o 2

Motion 1892:2 Andra kammaren

2 Motioner i Andra Kammaren N:o 2.

också, efter hvad vi erfarit, icke användas af alla domare i landet, icke ens
af flertalet utaf dem. Och om också detsamma skulle kunna med lagens
nuvarande stadganden i dessa hänseenden försvaras, förefaller det dock vara
af den opraktiska och för den rättsökande allmänheten oskäligt och onödigt
betungande art, att det hör vara lagstiftarens pligt att vidtaga sådana åtgärder,
att ett upprepande deraf ej vidare må ega rum.

Vi tillåta oss derför vördsamt föreslå,

att Riksdagen för sin del beslutar, att, der i en skrift
begäres stämning i en och samma sak å flere, vare sig
i egenskap af svarande eller vittne, de alla må, om det
beqvämligen kan ske, genom en stämning inkallas.

Öfverlemnande vi till lagutskottet, till hvars förberedande behandling
motionen torde öfverlemnas, sa väl att formulera den lagförändring, hvartill
vi härmed framstält förslag, som ock att bestämma det eller de lagrum, i
hvilket eller hvilka förändringen lämpligast må införas.

Stockholm den 21 januari 1892.

Oskar Erickson. _ Hans Andersson.

N:o 2.

Af herr A. V. Ljungman, om ändring af §§ 5 och 6 regeringsformen,
afseende inrättande af ett nytt statsdepartement
för samfärdseln m. m.

Sedan det visat sig, å ena sidan, att den anordning af de olika stats
departementen, som egde ruin 1840, var otillfredsställande så till vida, att

Motioner i Andra Kammaren N:o 2.

3

till särskilt ett par af dessa departement, nemligen“civildepartementet och
ecklesiastikdepartementet, förts mycket olikartade ärenden, hvilkas antal dessutom
starkt ökades, och å andra sidan att den allt mer tilltagande omfattningen
af samfärdseln inom riket jemte de för denna samfärdsel nödiga anstalterna
och allmänna arbetena kräfde, det ett eget nytt statsdepartement
inrättades för vården om de dessa anstalter och arbeten afseende regeringsärendena,
aflät Kongl. Maj:t 1857 proposition till Riksdagen om imättandet
af ett sådant departement för »allmänna arbeten och kommunikationsanstalter»
samt ökandet i samband dermed af antalet ledamöter i statsrådet till tolf.
Denna proposition bifölls vid slutlig behandling under 1859 1860 ars riks dag

utaf ridderskapet och adeln samt prestestandet, under det att borgareståndet
biföll densamma med den af konstitutionsutskottet föreslagna ändringen,
att antalet ledamöter i statsrådet nedsattes till elfva, men bondeståndet afslog
densamma.

. Efter den stora representationsreformens genomförande återupptogs saken
å nytt, men sammankopplades olyckligt nog med frågorna om kommerskollegiets
indragning och om införandet af s. k. ministerstyrelse (utan motsvaiande
ministeriel ansvarighet). År 1868 hemstälde sålunda Kongl. Maj:t om inrättande
af ett nytt statsdepartement för »näringar och allmänna arbeten»,
under det att af enskilde motionärer föreslogs inrättandet åt ett sadant
departement 1868, 1874 och 1875 för »jordbruk och kommunikationer», 1880
och 1881 för »landtbruk och öfriga näringar» samt 1884 för »landtbruk och
öfriga näringar samt allmänna arbeten», hvarefter Kongl. Maj:t slutligen
1885 hemstälde om inrättandet af ett statsdepartement för »landtbruk,
industri och handel». Sistnämnda förslag förkastades emellertid vid 188S ais
riksdag, dervid såsom skäl för yrkandena å afslag bland annat framhölls, att
»åkerbruk, handel och industri sköta sig bäst sjelfva och icke behöfde något

förmynderskap». - ,j

Uppfattningen om näringslifvets främjande hufvudsakligast genom sjelfstyrelse
och sjelfverksamhet i orterna gjorde sig sålunda lyckligt nog gällande
gent emot den vådliga åsigten om regeringens icke blott skyldighet att genom
utöfvandet af ett omfattande statsförmynderskap draga försorg om näringarnes
blomstring, utan äfven ansvarighet för näringarnes trefnad.

Sedan nu af Riksdagen 1889 och 1891 å ordinär^ stat uppförts anslag
till de behöfliga centrala embetsverken för behandlingen af ärenden rörande
näringarnes främjande, har det redan 1857 tillräckligt motiverade förslaget
om en särskild målsman i statsrådet för samfärdsel och allmänna arbeten
ändtligen återkommit i ett läge, som möjliggör en lösning utan sammankoppling
med frågan om kommerskoflegiets indragning och om förläggandet af
näringarnes s. k. administration direkt filt Kongl. Maj-.ts kansli.

4

Motioner i Andra Kammaren N:o 2.

På grund af hvad sålunda anförts och med hänvisning till den förut
af Kongl. Maj:t lemnade utredningen får jag alltså hemställa,

det Riksdagen måtte antaga nedanstående förslag till
ändring af §§ 5 och 6 regeringsformen att hvila till vidare
grundlagsenlig behandling:

§ 5.

Statsrådet skall bestå af elfva ledamöter, bland hvilka
Konungen utnämne en att vara statsminister och statsrådets
främste ledamot. Desse ega att alla i statsrådet förekommande
ärenden öfvervara. Éj må fader och son eller
bröder på en gång vara ledamöter af statsrådet.

m

% 6.

Af statsrådets ledamöter skola åtta vara chefer och
föredragande, hvar för sitt departement, nemligen:

ministern för utrikes ärendena för utrikesdepartementet,
en chef för justitiedepartementet,
en för landtförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare
Konungens rådgifvare i kommandomål för armén,

en för sjöförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare
Konungens rådgifvare i kommandomål för flottan,
en för civildepartementet,
en för finansdepartementet,
en för ecklesiastikdepartementet samt
en för samfärdselsdepartementet.

Den närmare fördelningen af ärendena departementen
emellan bestämmes af Konungen genom en särskildt utfärdad,
offentligen kungjord stadga.

Stockholm den 20 januari 1892.

Axel Vilh. Ljung man.