2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 25 (Motion 1876:25 Andra kammaren)

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 25.

så är det på grund af hvad sålunda blifvit andraget, som jag vågar
vördsamt föreslå,

att Riksdagen anvisar ett förslagsanslag af 500,000 kronor till
Kongl. Maj:ts disposition för att efter grunder, som Kongl.
Maj:t eger att bestämma, användas till lättnad af rotering^- och
rustningsbesväret, intill dess en ny härordning blifver i sin
helhet genomförd.

Om remiss till Stats-Utskottet anliålles.

Stockholm den 27 Januari 1870.

J. Jonasson
från Kronobergs län.

N:o 25.

Af Herr Sven Nilsson i Efveröd: Om åtskilliga ändringar i Kongl.

Stadgan om folkskoleundervisningen i riket den IS Juni

1842.

Vid riksdagen år 1871 framstalde jag förslag derom, att kostnaderna
för anskaffande och underhåll af tjenliga lokaler för folkskolan
skulle bestridas efter samma grunder, som gälla för uttaxering af de
allmänna kommunalutskylderna. Detta förslag föranledde Riksdagen att
i underdånig skrifvelse till Kongl Maj:t anhålla om utarbetande af förslag
till eu sådan förändring i folkskolestadgan, att dessa kostnader
skulle efter billiga grunder på kommunerna fördelas. Denna Riksdagens
skrifvelse har, enligt Justitie-ombudsmannens berättelse, af Kongl. Maj:t
blifvit öfverlemnad till Kongl. Kammarkollegium för att, efter vederbörandes
hörande, afgifva underdånigt utlåtande, hvilket inkommit den
27 Oktober 1873.

Under förväntan, att Kongl. Magt skulle, sedan frågan sålunda
torde hafva erhållit den utredning, som äskades, till Riksdagen inkomma

Motioner i Andra Kammaren, N:o 25. 3

med förslag i ärendet, hafva dock inga framställningar derom till någondera
af Riksdagens Kamrar blifvit gjorda. Och då således öfver tvenne
år förflutit, sedan de af Kongl. Maj:t äskade utredningarne inkommit,
utan att någon åtgärd i den af Riksdagen åsyftade riktning blifvit vidtagen,
vill det synas mig som skulle saken befinna sig i en sådan ställning,
att Kongl. Maj:t funnit anledning att låta frågan hvila tills vidare.
Men då det väl ej gerna kan bestridas, att denna fråga är af en mycket
stor betydelse för vårt land, har jag vågat att å nyo upptaga densamma,
för att derå fästa Riksdagens uppmärksamhet, denna gång i sammanhang
med ett annat förslag till förändring i folkskolestadgan, som torde
vara lika väl förtjent af att taga Riksdagens tid i anspråk, under förhoppning
att, på sätt frågan nu återkommer, Riksdagen ej skall undanskjuta
densamma, under förevändning att den är beroende på Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning, i synnerhet då den utredning af frågan, som
till Kongl. Maj:t ingått, torde kunna blifva tillgänglig för det Utskott,
som kommer att behandla denna motion.

Med tillämpning af gällande folkskolestadga åligger det kommunerna
att anskaffa och underhålla tjenliga lokaler för de folkskolor, som
finnas eller blifva inrättade, på sätt Kongl. Kungörelsen den 29 Maj
1850 stadgar, efter hemmantal — hvarifrån ingen är befriad på grund
af privilegier eller särskilda stadganden i vissa fall — och att derjemte
verk och lägenheter äro ålagda att efter den vid rösträtt å sockenstämma
följda grund deltaga i dessa kostnader. Och att församlingarne skola
bestrida kostnaderna till bränsle för uppvärmning af berörda lokaler
efter den grund, som bestämmes i 35 § af Kongl. Förordningen om
kyrkostämma m. in. den 21 Mars 1862, som är fyrktalet, hvarför jag
jemväl som stöd för denna bestämmelse kan åberopa Kongl. Maj:ts nådiga
utslag af den 27 November 1874, som under bilagan Litt. A bifogas;
samt vidare: att lönen till lärare och lärarinnor i skolorna, deri
inberäknade tjenlig kostad och nödigt bränsle in. m., skall bekostas efter
de i 2:dra Art. Bevillningsförordningen bestämda grunder — allt så vida
ej annan öfverenskommelse härom träffas. Härtill komma de personela
afgifter, som äro bestämda i 4 § 5 mom. af ofvannänmda stadga, sådan
den lyder i Kongl. Förordningen den 29 September 1853, med dels ett
årligt bidrag af minst två och högst sex skillingar banko af hvarje
skattskyldig person i församlingen, och dels eu afgift af hvarje barn,
som begagnar skolan, hvilken är öfverlemnad åt församlingen att närmare
bestämma.

Häraf framgår, att icke mindre än fyra olika beskattningsgrunder
äro i lag bestämda i afseende på ordnandet och underhållet af vårt
skolväsende, hvilket i hög grad försvårar och i vissa fall omöjliggör eu

4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 25.

ändamålsenlig förvaltning och en väl ordnad och önskvärd utveckling
af vårt folkskoleväsende, som för svenska folket torde vara eu lifsfråga.
Så t. ex. nödgas församlingarne — så vida gällande lag skall efterlefvas
— att bygga och underhålla tvenne vedbodar vid hvarje skola, en för
folkskolans och en för lärarnes behof, som kunde undvikas, om grunden
för kostnadernas bestridande vore lika. Huru många, eller hvilka af de
i landsorterna år efter år uppkommande industriela eller andra inrättningar,
som skola hänföras till verk och lägenheter och således förklaras
skyldige att deltaga i kostnaderna för skollokalers anskaffande
och underhåll, torde vara mycket svårt att afgöra, och i många fall ej
kunna ui redas utan vederbörande embetsmyndighets pröfning. Eu så
oklar bestämmelse i en lag torde vara nödvändigt förebygga så snart
som möjligt.

I afseende på den föreskri fn a grunden för uttaxering af såväl
kostnaderna för skollokalens anskaffande och underhåll, som för lönen
till lärare och lärarinna, kan jag ej finna annat, än att dessa i båda
fallen äro obilliga och, i förhållande till andra kommunalutskylder,
ganska besvärliga att utdebitera och indrifva. Följden häraf har också
ofta blifvit den, att församlingarne för båda dessa fall öfverenskommit
om en gemensam beskattningsgrund: fyrktalet, hvarigenom de ömsesidiga
anspråken bäst kunnat förenas. Att de, som icke äro befriade
från skyldigheten att deltaga i kostnaden för skollokalernas anskaffande
och underhåll, icke förlorat på en sådan öfverenskommelse, torde vara
temligen visst; ty, om än kostnaden i en eller annan församling för
skollokalens anskaffande är betydligt stor, förefinnes dock alltid den utvägen
att utjemna dessa kostnader på flera eller färre år, efter beloppets
storlek; och för öfrigt torde de flesta församlingarne i riket redan hafva
anskaffat tjenliga lokaler för åtminstone de fasta skolorna, som äro de
dyrbaraste att åstadkomma. Men deremot förekomma årligen stora utgifter
för lärarnes löner, sådana som tjenlig bostad och nödigt bränsle
in. m. Om nu bostaden till läraren skall köpas eller på annat sätt anskaffas,
blir denna utgift för kommunen alltid väsentligen större, än
kostnaden för anskaffande af skollokalen, och alltid i förening med lärarnes
öfriga löneförmåner ganska betydlig hvarje år. Dessa utgifter
skola bestridas efter de i 2:dra Art. Bevillningsförordningen bestämda
grunder, och om dessa grunder tillämpas, komma de till skollokalen
byggnadsskyldige hennnansegarne i eu fördelaktigare ställning i afseende
på denna utgift, än de personer, som icke äro skyldige att bidraga till
kostnaden för dessa lokalers anskaffande; emedan genom fyrktalssättningen
hemmansegaren får dubbelt så många fyrkar som t. ex. löntagaren
efter lika bevillning, och följaktligen får betala till kommunens

Motioner i Andra Kammaren, K:o 25. 5

utskylder i förhållande derefter, om fyrktalet som grund för uttaxeringen
bestämmes; men, om bevillningsbeloppet utgör grunden, få alla betala lika
i förhållande till deras bevillning, oaktadt de kunna hafva olika beskattningsföremål.

Beträffande de personliga afgifter, som nu utgöras till skolväsendet,
förekommer en sådan för hvarje barn som begagnar folkskolan, hvilken jag
ur alla synpunkter anser vara obillig och skadlig. Den drabbar oftast hårdast,
just der förmågan är minst att bära en sådan skattebörda, och den
okär otvifvelaktigt obenägenheten att sända barnen till skolan, hvadan det
torde vara skäl att låta den helt och hållet ur folkskolestadgan utgå, hvilket
må hända jemväl skulle kunna sägas om den afgift, som utgår af hvarje
inom kummunen skattskyldig person. Men då, genom det förslag jag kommer
att framställa, en betydlig lättnad för dessa skattskyldige skulle beredas,
derigenom att de bidrag som dessa äro skyldige att lemna vid skollokalers
anskaffande, skulle komma att försvinna, och för att derjemte åt kommunen
bereda någon inkomst i stället för afgifterna af skolbarnen, torde det
vara billigt att något höja dessa afgifter.

Uti folkskolestadgan förekommer vidare den bestämmelse, att, så vida
ej annorlunda öfverenskommes, skola de i stadgan bestämda grunder för kostnadernas
bestridande till skolväsendet följas. Ett sådant stadgande kan jag
ej finna annat än vara både öfverflödigt och olämpligt. Om församlingarne
blifva öfverens om en annan grund än den i lagen bestämda för uttaxeringen
af sina afgifter till skolan, torde församlingarne derutinnan vara i deras
obestridliga rätt, likasom att, om en eller flere personer, som äro skattskyldige
i kommunen, motsätta sig bestämmandet af någon annan grund för berörda
utgifter än den i lag bestämda, torde deraf följa, att ingen öfverenskommelse
kunnat åvägabringas. Då således denna bestämmelse icke har någon
den ringaste praktiska betydelse, men deremot är väl egnad att åstadkomma
tvist och'' rättegångar, torde den böra ur folkskolestadgan försvinna.

Af hvad jag sålunda anfört framgår, att jag, med undantag af den
personliga afgiften af hvarje skattskyldig person inom kommunen, önskar en
gemensam grund för uttaxeringen af alla de omkostnader, som uppkomma
för folkskoleväsendet. Och då jag tror mig genom det anförda tydligen
hafva ådagalagt, att, om samma grund härför antages, som är bestämd för
de allmänna kommunalutskyldernas utgörande, en sådan förändring i folkskolestadgan
skall lända hvar och en i allmänhet, och i synnerhet i ekonomiskt
hänseende dem, som hittills motsatt sig den förändring, jag 1871 föreslog,
till fördel. Och då det torde vara af en stor betydelse för oss alla
att i endrägt kunna samverka för folkskolans utveckling och framåtskridande
i bildningens intresse, hvarpå ett folks framtida öden i hög grad äro beroende,
hyser jag den förhoppningen, att de skäl jag framhållit skola föranleda

Motioner i Andra Kammaren, N:o 25.

Riksdagen att egna saken den uppmärksamhet, som jag anser den förtjena,
och vågar på grund häraf föreslå: att, med upphäfvande af Kongl. Förordningen
den 29 Maj 1850, den förändringen i Kongl. Maj:ts nådiga stadga
om folkundervisningen i riket den 18 Juni 1842 måtte vidtagas, att 3 §
får följande lydelse:

Hvarje skoldistrikt åligger anskaffa och underhålla

tjenliga rum för de folkskolor, som inom distriktet finnas
eller blifva inrättade, beroende det af församlingsboarne
sjelfve att, der fast skola inrättas, efter sig företeende omständigheter
bestämma dess läge, dock helst nära intill
ordförandens i skolstyrelsen bostad, för att lätta hans uppsigt
öfver skolan;

och att 4 §, 5 mom., i samma stadga, sådant det lyder i Kongl. Förordningen
den 29 September 1853, måtte få följande innehåll:

För att bereda tillgång till de årliga omkostnader, som

erfordras för uppförande och underhåll af tjenliga rum
för folkskolorna samt för lärarnes aflöning och andra utgifter
för skolväsendet, skall, der ej andra medel härtill
finnas, ett årligt bidrag af minst två och högst sexton
skillingar banko af hvarje skattskyldig person i församling
utgöras. Om dessa bidrag icke uppgå till de för
ofvannämnda behof erforderliga belopp, skall det åligga
församlingarne att det som brister sammanskjuta efter de
grunder, som gälla för de allmänna kommunalutskyldernas
utgörande.

Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 27 Januari 1876.

Sven Nilsson

i Efveröd.

Häri instämma:

Lasse Jönsson. O. B. Olsson. Per Nilsson

i Kulhult.

Sven Nilsson.

i (Merslöf.

Ivar Månsson.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 25.

(Bilaga)

Kongl. Maj:ts utslag uppå de besvär, Ola Andersson in. fl. i Böke — —
Nils Persson i Eskilstorp, alla medlemmar af Widtsköfle församling, i underdånighet
anfört deröfver, att, sedan församlingen å kyrkostämma den 30 December
1872, med ogillande af ett framstäldt förslag, att de för anskaffande
af bränsle till församlingens folkskolor erforderliga medel skulle å församlingens
medlemmar uttaxeras efter fyrktalet, besluta att egare och innehafvare
af hemman och lägenheter inom församlingen skulle såsom hittills egt
rum, fortfarande förse skolorna med det för nämnda ändamål erforderliga
förråd af torf, och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, hvarest klagan
häremot blifvit förd, genom utslag den 20 Juni 1873, enär, enligt 3 § i
Kongl. stadgan angående folkundervisningen i riket den 18 Juni 1842, sådan
den lyder i Kongl. kungörelsen den 29 Maj 1850, kostnaden af underhåll
af tjenliga rum för folkskola borde, der ej annorlunda öfverenskommes,
utgöras af alla inom skoldistriktet boende efter de grunder, som inom
orten följas i fråga om kyrkobyggnad, samt till underhåll af skolrum måste
anses höra dess uppvärmning och dertill hörande erforderlig brännmateriel,
förty, och då kyrkobyggnad, enligt 26 kap. 1 § Byggningabalken, icke
utgöres efter allmänna fyrktalet, funnit besvären icke föranleda till ändring
i öfverklagade beslutet, så har Kongl. Maj ds och Rikets Kammarkollegium
der klaganderne häröfver sig besvärat under yrkande, att församlingen måtte
åläggas bekosta bränsle för uppvärmning af dess skolhus efter den grund,
som stadgas i 35 § i Kongl. Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd den 21 Mars 1862, och det för skollärarens behof nödiga bränsle
efter de i 4 § 5 mom. af Folkskolestadgan bestämda grunder, genom utslag
den 20 sistlidne Februari faststält Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
beslut; deruti ändring är vorden i underdånighet sökt; öfver hvilka besvär
vederbörande sig förklarat, hvarefter Kammarkollegium med infordradt utlåtande
inkommit; Gifvet Stockholms Slott den 27 November 1874.

Kongl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas handlingarne i detta mål,
och som anskaffande af bränsle till folkskolors och skollärares behof icke
är att hänföra till sådant underhåll af skolrum, som omförmäles i 3 § af
Kongl. stadgan om folkundervisningen den 18 Juni 1842, finner Kongl.
Maj:t skäligt, med ändring af Kammarkollegii utslag och undanrödjande af
öfverklagade kyrkostämmobeslutet, i hvad det rörer klaganderne, förklara
desse icke kunna förpligtas att i kostnader för anskaffande af dylikt bränsle
deltaga efter andra grunder än de i 35 § af Kongl. förordningen om kyrko -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 26.

stämma m. m. den 21 Mars 1862 samt 4 § 5 mom. af folkskolestadgan
bestämda. Hvilket vederbörande till underdånig efterrättelse länder.

(Sigill)

Under Hans Maj:ts

Yår Allernådigste Konungs och Herres frånvaro
Dess tillförordnade Regering

Edvard Garleson.

C. J. Oscar Alströmer.

B. A. Leijonhufvud.

Ilenric Lovén.

Nils von Steyern.

N:o 26.

Af Herr Ivar Månsson: Om skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan
om förändring i gällande stadganden rörande skyldighet
att hygga och underhålla tingshus och här ads fängelse.

Frågan om förändring i 26 kap. 4 § byggningabalken, hvarigenom
skyldigheten att bygga och underhålla tingshus och häradsfängelse vidlåder
en viss del af den jordbrukande befolkningen, har sedan många år tillbaka
varit föremål för Riksdagens pröfning och afgörande, utan att dock hafva
erhållit sin lösning. Lagstadgandet, sådant det nu är, bör ej såsom varande
obilligt och orättvist, få förblifva oförändradt, utan hoppas jag att representationen,
i en snar framtid, skall enas om en förändring häruti.

En sak som ju ej kan vederläggas är: att alla invånare i landet
behöfva anlita rättsskipningen och svårt eller omöjligt är att säga, hvilken
klass af befolkningen mest anlitar den. Kan då någonting naturligare finnas,
än att alla i mån af tillgång eller inkomst bidraga till kostnaderna för
denna institution. Lag-Utskottet har vid flera föregående riksdagar i sina
utlåtanden i denna fråga riktigt anmärkt: att vid tidpunkten då detta lagstadgande
tillkom ej fans någon annan näring å landet att beskatta än
jordbruket, men sedan dess flera andra näringar jemte denna uppstått, hvilka
också i sin mån böra bidraga till vidmakthållande af de för detta ändamål
behöfliga inrättningar; äfvenså att just till följd af så betydligt förändrade
tidsförhållanden och folkmängdens tillväxt fordringarne i afseende å beskaffenheten
af ifrågavarande byggnader samt utgifterna härför så betydligt
ökats.

Då nu så är att en mängd fabrikanter, bruksidkare, handlande och
handtverkare sedermera uppstått, kan det då vara med billighet och rättvisa -