2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 23

Motion 1892:23 Andra kammaren

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 23.

%a upplysningar, ega rättighet att hos statsministern begära befallning
till vederbörande om de äskade underrättelsernas meddelande,

så bör det efter mitt förmenande vara tydligt och klart, att ofvan
anförda paragraf är helt och hållet öfverflödig.

Då härtill kommer det vigtiga skäl, att revisorerna fria och oberoende
höra få fullgöra sitt magtpåliggande och ansvarsfulla uppdrag,
så tillåter jag mig härmed föreslå,

att Riksdagen ville besluta:

att § 5 uti instruktionen för Riksdagens revisorer
i hvad som rörer deras befattning med statsverket
skall upphöra att vara gällande.

Om remiss häraf till statsutskottet anhålles.

Stockholm den 26 januari 1892.

P. Andersson.

N:o 23.

Af herr J. EliaSSOll i Skuttungeby, om ändrad lydelse af §§ 3
och 9 i förordningen om landsting den 21 mars 1862.

Efter hvad erfarenheten visat, innehåller gällande kongl. förordning
om landsting, af den 21 mars 1862, åtskilliga bestämmelser, som
gifvit anledning till olika tillämpning, och hvarpå undertecknad härigenom
vågat fästa Riksdagens uppmärksamhet,

I nyssnämnde kongl. förordnings 3 § stadgas bland annat, att
val af landstingsman i stad verkställes efter de för val till kommunal -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 23. 3

befattningar derstädes gällande föreskrifter. 9 § innehåller bestämmelser
om huru förfaras skall, då landstingsmän genom medelbara val
utses, och hvaruti föreskrifves att eu andra omröstning skall företagas
i de fall der, vid den första, bestämd röstöfvervigt icke erhållits. Det
kan sättas i fråga hvilkendera af nu nämnda föreskrifter som skall
tillämpas, då landstingsmän väljas af stadsfullmägtige, enär det saknas
bestämmelser, om sådane val skola anses som medelbara eller omedelbara,
ehuru det efter mitt förmenande gifves stöd för den tanken, att
ett val, som sker af fullmägtige i stad, är nära nog lika medelbart som
det, hvilket verkställes af landsbygdens valmän, samt att en splittring
af rösterna är lika möjlig i hvilketdera fallet som helst. Någon förklaring
eller prejudikat från Kongl. Maj:t om rätta tolkningen af här
ifrågasatta stadganden har icke kunnat gifvas, då enligt landstingsförordningen
klagan ej må föras öfver Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
utslag i ty mål. Det bär likväl uppgifvits, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
vid förekomna besvär emot landstingsmansval, haft olika uppfattning
härutinnan. Om det hör till en god lagstiftning att söka träffa
den största tydlighet och bestämdhet, så att meningen ligger öppen
och är som man säger påtaglig, då förefaller det mig som ett fel i
landstingsförordningen, att så vigtiga föreskrifter som om val, hvilka
äro bestämmande för landstingets sammansättning, kunna tolkas på
mer än ett sätt.

Under den granskning af laudstingsmännens fullmagter, som är
stadgad i förordningens 26 §, förekom vid Upsala läns senaste landsting
fråga härom, och hvilket gifvit anledning till denna framställning.
Besvär hade nemligen anförts emot det i Enköping, enligt bestämmelsen
i 9 §, försiggångna landstingsmansvalet, och Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
utslag, hvarigenom nämnda valsätt underkändes, grundade
sig på 3 §:ns föreskrifter. Valen af landstingsmän för Upsala stad
hade dock alltid skett med tillämpning af det i 9 § stadgade förfaringssätt,
och hvilket vunnit landstingets godkännande. En tidsödande diskussion
egde rum, hvarefter vid votering, under hvilken 2 af landstingsmännen
afhöllo sig från att utöfva rösträtt, med 18 röster mot 16, behörigheten
för den landstingsman, som blifvit vald med enkel röstpluralitet,
godkändes.

Att landstingsförordningens 3 och 9 §§ i nu ifrågasatta afseenden
icke äro klara och tydliga, att de nära nog motsäga hvarandra, att de
gifvit och antagligen fortfarande komma att gifva anledning till olika
tolkning, och att ett förtydligande deraf är af behofvet påkalladt, derom
vill jag hoppas att icke sakna medhållare. Under sådan förutsättning

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 23.

dristar jag mig ifrågasätta en förändring af och tillägg till landstingsförordningens
3 och 9 §§, i syfte att stad och land uttryckligen likställas
beträffande valsättet, samt vågar föreslå,

det Riksdagen beslutar:

att 3 och 9 §§ af kongl. förordningen om landsting
den 21 mars 1862 må erhålla följande förändrade
lydelse:

§ 3. mom 4.

att valet i stad verkställes af stadsfullmägtige,
der sådane finnas, i annat fall efter de för val till
kommunalbefattningar derstädes gällande föreskrifter;
§ 9.

Då landstingsmän af stadsfullmägtige eller valmän
utses, eger hvarje deltagande en röst, och skall etc.

Om remiss till lagutskottet anhålles.

Stockholm den 26 januari 1892.

Jan Eliasson

från Upsala län.