• Motion till riksdagen 1985/86: Bo418
Motion 1985/86:Bo418
• Motion till riksdagen
1985/86: Bo418
Gunhild Bolander och Agne Hansson (c)
Översyn av reglerna om fastighetsreglering
Lantmäteriverket bör ges i uppdrag att i samverkan med det nya ortnamnsrådet
se över gällande regler vid sammanläggning och fastighetsreglering.
De nu gällande reglerna har brister i fråga om att ur kulturhistorisk synpunkt
slå vakt om ortnamn, traktnamn och sockengränser. Ett bättre
skydd för kulturhistoriska värden bör skapas.
Fastighetsbildning
Den löpande fastighetsbildnings- och fastighetsregisterverksamheten innefattar
också ortnamnsaspekter. Med fastighetsbildning avses åtgärder genom
vilka fastighetsindelning ändras. Ändringen innebär nybildning eller
ombildning av fastigheter. Nybildning sker genom avstyckning, klyvning
eller sammanläggning. Ombildning sker genom fastighetsreglering. Dessa
förrättningar kan innebära problem när det gäller att slå vakt om och
skydda kulturhistoriskt värdefulla ortnamn, traktnamn och sockengränser.
Ort-, by- och traktnamnsaspekter
Vid avstyckning och sammanläggning av fastigheter kan ortnamn, trakteller
bynamn helt försvinna. För att belysa problemet kan följande fall tas
som exempel.
En markägare från Snottsta by köpte in mark från Ekeby by. Genom
lantmäteriförrättning kom den nya gemensamma fastighetsbeteckningen
att benämnas Ekeby. Dvs. den ursprungliga fastigheten Snottsta by till
vilken marken inköptes förlorade till sin missräkning sitt bynamn och den
nya fastigheten kom att få det allmänt förekommande traktnamnet Ekeby.
Namnet Snottsta är ett förhistoriskt namn, som finns dokumenterat på
en runsten i området. Därtill kommer att Snottsta är unikt och som sådant
synnerligen värdefullt för såväl ortnamnsforskning och historisk forskning
som hembygdsforskning och för hembygdsvärden. Namnet kommer nu att
försvinna från kartan och om någon generation är ortnamnet Snottsta borta
ur folks medvetande.
Det ovan beskrivna exemplet visar de orationella och missvisande konsekvenser
som sammanläggning och fastighetsreglering i vissa fall kan få.
Uppluckringen av de urgamla begreppen by, enstaka hemman och trakter
bryter kontinuiteten i fastighetsindelningen och rubbar tidigare i stort sett
okränkbara storheter. Sammanläggning under gemensamt namn är en
skenbar förenkling som egentligen är dess motsats och som på sikt efter
fastighetsöverlåtelse och tappad kunskap om fastigheternas egentliga substans
som samfälligheter och fiske m. m. kan komma att bli frö för onödiga
tvister. I värsta fall kan det också ge rättsförluster för den enskilde.
Detta tillsammans med ortnamns- och de tungt vägande kulturhistoriska
aspekterna gör, att tungt vägande skäl föreligger för att en översyn av
reglerna bör komma till stånd.
Det bör t. ex. övervägas huruvida det är möjligt att på kartor och i andra
sammanhang få infört den tidigare beteckningen, som i exemplet ovan
”f.d. Snottsta by”. Ett annat sätt är att i fastighetsbildningslagen införa en
särskild skyddsregel för intresset av ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick.
Förändring av sockengräns
Fastighetsbildningar kan också skapa problem för sockengränserna. Nedan
beskrivna exempel kan belysa den problemställningen.
Om en markägare i socken A förvärvar mark på andra sidan sockengränsen
i socken B, resulterar detta vid de flesta förrättningar i att den förvärvade
marken i socken B sammanläggs med fastigheten i socken A och
tillförs denna socken. Sockengränsen ändras därmed i praktiken.
Vid det laga skiftet fanns det en strävan från såväl myndighet som från
sockenborna att efter stora försakelser och bekymmer för lantbruket räta
ut sockengränserna, ta bort enklaver och göra dem naturligt anpassbara.
I det ovan relaterade fallet går man med modern teknik bakvägen och
skapar på nytt enklaver och ändrar på bestående sockengränser, sockengränser
som är vedertagna, inritade på såväl den topografiska kartan som
på den ekonomiska.
Ett av skälen hänger samman med de regler för kostnadsdebitering som
lantmäteriverket tillämpar. I det fall ovan då den nyförvärvade marken
skall registreras i den ursprungliga socknen blir kostnaden genom extraförrättning
dubbelt så dyr som i det fall då marken tillförs den förvärvande
fastigheten och sockengränsen justeras.
De på ovan beskrivna sätt rubbade sockengränserna leder till en rad
praktiska problem. Men det har också kulturpolitiska aspekter genom att
man ändrar gamla hävdvunna gränsbegrepp. För att inte dessa olägenheter
skall uppstå bör reglerna för fastighetsregleringar vid sockengränser ses
över.
För att inte kostnadsaspekten för markägaren i samband med fastighetsreglering
över sockengränser skall få påverka gränsdragningen bör det
övervägas om inte kommunerna eller staten skall ta dessa merkostnader.
Kommunerna arbetar i sin planering med intakta sockengränser.
Mot. 1985/86
Bo418
15
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna vid
fastighetsreglering i enlighet med vad som anförs i motionen för att
ge de kulturhistoriska värdena större skydd.
Stockholm den 27 januari 1986
Gunhild Bolander (c) Agne Hansson (c)
Mot. 1985/86
Bo418
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986
