Statsråden Winbergs och Åhnbergs hantering av frågan om fastställande av gränsvärdet för radon i dricksvatten

KU-anmälan 1996/97:10 (244-1996/97) av Dan Ericsson (kd)

Dan Ericsson
Riksdagsledamot (kd)
1997-03-12
Dnr 244-1996/97

Hemställan om granskning av tidigare jordbruksminister Margareta Winberg och nuvarande jordbruksminister Annika Åhnberg

De socialdemokratiska jordbruksministrarna Margareta Winberg respektive Annika Åhnberg bör granskas för hanteringen av frågan om fastställande av gränsvärde för radon i dricksvatten. Under snart två års tid har dessa ministrar utlovat att gränsvärde snart ska fastställas.

Den 31 mars 1995 ställdes en interpellation till dåvarande jordbruksminister Margareta Winberg om fastställande av gränsvärde. I sitt svar och i debatten i riksdagen anförde ministern att förslag från Livsmedelsverket skall presenteras för regeringen i juni (1995) varefter regeringen fattar beslut. Det anförs vidare att man jobbar skyndsamt med frågan och ministern hade goda förhoppningar om att man skulle kunna fastställa ett gränsvärde vid den utsatta tiden.

Den 24 januari 1996 ställs en ny fråga till jordbruksministern om gränsvärdet och i efterföljande debatt anför ministern att ärendet bereds skyndsamt inom regeringskansliet och att regeringen avser att före utgången av mars månad (1996) ta ställning till förslaget.

Den 7 juni 1996 ställs en ny fråga till den nuvarande jordbruksministern Annika Åhnberg. I sitt skriftliga svar anför ministern att ärendet bereds inom regeringskansliet med målsättning att beslut ska fattas inom kort.

Efter att ha gett upp att med de kontrollinstrument riksdagen erbjuder i form av frågeinstitut få fram ett beslut om gränsvärde förbereds för min del en motion till allmänna motionstiden hösten 1996. I förberedelsearbetet engageras riksdagens utredningstjänst som i ett PM den 27 september 1996 skriver: ”Enligt uppgift från jordbruksdepartementet anses det troligt att ett beslut kommer under hösten”. Eftersom jag vid detta laget är luttrad vad gäller besked från jordbruksdepartementet i denna fråga skrivs en motion med krav om att gränsvärde ska fastställas.

Idag, den 12 mars 1997, debatteras så betänkandet med detta ärende i Sveriges riksdag. Jordbruksutskottet skriver i sitt betänkande att man förutsätter att arbetet fortskrider med största möjliga skyndsamhet. Det är i och för sig bra och man kan alltid hoppas att regeringen skall fatta beslut i denna fråga. Oavsett det är hela denna långa process, snart två år, oacceptabel. Jag anser att jordbruksministrarna i denna fråga visat allvarlig försumlighet och vilselett mig som parlamentariker genom att ständigt hävda att beslut ska fattas inom kort.

Frågans karaktär är också av mycket allvarlig art. För länge sedan klargjordes att de barn som idag andas in radonluft och dricker radonhaltigt vatten kan få betala ett fruktansvärt högt pris om tjugo eller trettio år. Det är alltså fråga om en allvarlig hälsofara. Att regeringen långhalar ett sådant ärende och med öppna ögon fortsätter utsätta barn för denna hälsofara utan fastställda gränsvärden för radon i dricksvatten är helt oacceptabelt.

Livsmedelsverket har för länge sedan lämnat sina förslag men regeringen har inte förmått samla sig till beslut.

Dan Ericsson