Regeringens och regeringskansliets prövning av utlämnande av handlingar i ärenden som berör Sveriges förhållande till EU

KU-anmälan 1994/95:7 (434-1994/95) av Henrik S. Järrel (m)

Henrik S. Järrel
Riksdagsledamot (m)
1995-05-19
Dnr 434-1994/95

Granskningsanmälan KU

Det ingår i KU:s ordinarie verksamhet att årligen också granska mera övergripande frågor som rör regeringskansliets funktion och arbetssätt. Hit hör t ex antalet regeringsärenden och fördelningen av dessa, formell granskning av regeringsprotokollen, kommittéväsendet, lagrådsremisser, författningsutgivningen, regelbeståndet och regelregistreringen, handläggningen av riksdagens skrivelser m.m.

Fr o m 1 januari 1995 blev Sverige fullvärdig medlem av den Europeiska Unionen. Medlemskapet föranleder självfallet bl a ökade ömsesidiga skriftliga kontakter mellan Sverige och EU.

Frågan om offentlighet och öppenhet inom EU och i kontakterna mellan EU och medlemsstaterna var - inför folkomröstningen - och är fortfarande en fråga av central betydelse. Inte minst Sverige torde med sin djupt förankrade tradition av vidsträckt tryckfrihet och offentlighet kunna spela en pådrivande roll inom EU i riktning mot en ökad grad av öppenhet. En sådan utvecklingsprocess är nu skönjbar men långsam.

Sedan 1 januari 1995 råder en omvänd presumtion när det gäller den s k utrikessekretessen, innebarande att inkommande utrikes handlingar i princip är att anse som offentliga om inte särskilda skäl talar däremot. Statsrådsberedningen har i en PM (februari 1995) utfärdat rekommendationer för den praktiska hanteringen - bl a från offentlighets- och sekretessynpunkt - av de dagligen inkommande EU-handlingarna till departementen. Sekretessprövningen skall ske enligt svensk lag med beaktande av hur viktig öppenhetsaspekten är.

Kritik har framförts, inte minst från journalist håll, mot att det sedan Sverige blev medlem av EU har blivit svårare att från regeringskansliet ut få inkomna utrikes ärenden som t ex berör Sveriges förhållande till EU på olika områden.

Enligt min mening vore det av stort värde om KU i sitt granskningstänkande för riksmötet 1995/96 - när Sverige har erfarenhet av drygt ett års medlemskap i EU - också mera ingående berörde frågan om hur man i regeringskansliet hanterat prövningen av offentlighet och sekretess i ärenden som berör Sveriges förhållande till EU inom olika sakfrågeområden. Denna form av granskning kan med fördel ingå som en del av ett vidare studium av hur man i regeringskansliet praktiskt organiserat det dagliga arbetet just med hänsyn till det svenska EU-medlemskapet och de behov av bl a informations- och samordningsmekanismer som detta föranleder.

Jag får därför anhålla om att KU till granskning måtte uppta här aktualiserade frågeställningar under riksmötet 1995/1996.

Henrik S. Järrel