Regeringens beslut om viss vapenexport till Indonesien

KU-anmälan 1995/96:6 (340-1995/96) av Peter Eriksson (mp)

Peter Eriksson
Riksdagsledamot (mp)
1996-05-20
Dnr 340-1995/96

VAPENEXPORT TILL INDONESIEN

Enligt uppgifter från bl.a. Svenska freds och Dagens eko gav regeringen den 18 april Bofors tillstånd att exportera tre fartygskanoner till Indonesien. Affären har lett till omfattande kritik från flera partier i Sveriges riksdag.

Jag vill att KU granskar regeringens och det ansvariga statsrådet Leif Pagrotsky hantering av ärendet. Var det förenligt med riktlinjerna och praxis för vapenexport att godkänna affären?

Jag vill särskilt att KU uppmärksammar följande frågor:

1. Amnesty International gör, i likhet med många andra internationella organisationer, bedömningen att det förekommer grova och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter i Indonesien. Har den svenska regeringen en annan åsikt?

2. Var Leif Pagrotsky och den övriga regeringen medvetna om att det, enligt utrikesminister Lena Hjelm-Wallén i mars 1995, ”skett en allmän våldsupptrappning och försämring av läget i Östtimor”?

3. Var regeringen informerad om att både Europarådets parlamentariska församling och EU-parlamentet uppmanat till ett fullständigt vapenembargo mot Indonesien?

4. Informerades regeringen om att Indonesien trappat upp patrulleringen runt det ockuperade Östtimor och att ett indonesiskt krigsfartyg, enligt Reuter i november 1995, använts för att stoppa flyktförsök från Östtimor?

5. Rådfågades företrädare för riksdagspartierna och följde regeringen tidigare praxis att eftersträva enhällighet i kontroversiella vapenexportfrågor?

6. Den tidigare ansvarige ministern Jan Nygren uttalade under en KU-utfrågning våren 1996 att nya kanoner till Indonesien inte kan anses utgöra följdleveranser. Nu tycks den nye ansvarige ministern inta den motsatta hållningen. Hur långt kan begreppet följdleveranser tänjas för att passa in i riktlinjerna för svensk vapenexport?

Peter Eriksson