Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths agerande i samband med lanseringen av SF:s film "Smultronstället"

KU-anmälan 2007/08:20 (050-147-2007/08) av Margareta Israelsson (s)

Anmälare MARGARETA ISRAELSSON Riksdagsledamot (s)

Datum Stockholm 2007-09-26

Dnr 050-147-2006/07

Begäran om granskning av kulturministerns agerande i samband med lanseringen av SF:s "Smultronstället"

Under helgen den 22 och 23 september kunde biobesökare på SF:s biografer runt om i landet se en inspelning med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Kulturministern säger då följande:

" Kära filmvänner! Det gläder mig att SF Bio nu gör denna satsning, Smultronstället - ett passande namn, väcker positiva associationer både tillfilmen och till det som vi tycker är viktigt att hitta - ett alldeles eget Smultronställe.

SF Bio har ju en väldigt stark ställning på marknaden och det betyder också att man har ett alldeles extra stort ansvar, inte minst för att värna det som vi kallar för den smala filmen eller kvalitetsfilmen, som kanske inte alltid når igenom i det brus när marknadsföringsbudgetarna far styra såsom de gör.

Så jag hoppas nu att väldigt många kommer att hitta till just det här Smultronstället, hitta den film som väcker nya tankar, känslor, associationer, och jag hoppas att ni får en riktigt trevlig filmupplevelse!"

Inspelningen sändes mellan reklamfilmerna och den ordinarie spelfilmen. I Sveriges Radio den 25 september förklarade kulturministern att inspelningen var avsedd att ersätta ett invigningstal och att hon själv inte hade kontroll på hur den användes på biograferna.

Det inträffade väcker en mängd frågor. I Regeringsformens 6 kap. 9§ anges att

" (statsråd) får ej heller inneha uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för honom". Denna bestämmelse är enligt förarbetena oprecis och måste bedömas från fall till fall. Mig veterligt har konstitutionsutskottet aldrig prövat ett ärende där ett statsråd har medverkat i en inspelning och gjort positiva uttalanden om ett kommersiellt företags produkter, inte i generella termer, utan med en direkt marknadsföring av en av företagets produkter. Det torde heller inte tidigare ha förekommit att ett statsråd medvetet gjort framträdanden på ett sådant sätt att konsumenterna förleds tro att det är ett inslag i en kommersiell reklamkampanj. Både det statsrådet säger i förhoppningen om att många ska gå på SF:s biografer och det sammanhang hon säger det i, nämligen då biopubliken förväntar sig reklamfilm, gör att allmänheten torde uppfatta det hela som ett ställningstagande från regeringen genom ansvarigt statsråd till förmån för SF. Eftersom SF, trots sin monopolliknande ställning, verkar på kommersiella villkor på en konkurrensutsatt marknad sker därmed ett av regeringen sanktionerat ingrepp i den marknaden. Detta är extra märkligt eftersom kulturministern när vi socialdemokrater tidigare uttryckt farhågor för den närmast monopolliknande ställningen som SF skaffat sig svarat att det är upp till marknaden själv att lösa det problemet.

Kulturministerns uttalande är heller inte fällt i hastigt mod eller som svar på en fråga från journalist, utan är tvärtom skrivet av ministern själv innan inspelningen och därefter inspelat med möjligheter till redigering och eftertanke kring det sagda

Frågan kring hur långt ett statsråd får gå innan förtroendet är rubbat är av stor principiell betydelse. Eftersom det mig veterligt saknas vägledning i ett fall som detta och bestämmelsen ska prövas från fall till fall vill jag att konstitutionsutskottet granskar kulturministerns agerande och ger vägledning om lämpligheten av agerandet.