Översyn av boendekostnaderna m. m.
Kommittédirektiv 1989:29
Översyn av boendekostnaderna m. m.
Innehåll
- Beslut vid regeringssammanträde 1989-06-08
- Mitt förslag
- Bakgrund
- Utredningsmannens rapport
- Utgångspunkter för en översyn av bostadsstödet
- Översynsarbetets former
- Hemställan
- Vidare hemställer jag att regeringen beslutar
- Beslut
Beslut vid regeringssammanträde 1989-06-08
Chefen för bostadsdepartementet, statsrådet Lönnqvist, anför.Mitt förslag
En särskild utredare tillkallas för att se över det nuvarande bostadsfinansieringssystemet och förslå de förändringar av detta som han finner påkallade. Arbetet skall redovisas under första delen av september månad 1989. Utredaren skall i sitt arbete ha direkt kontakt med företrädare för de politiska partierna och med parterna på bostadsmarknaden.Bakgrund
Den sociala bostadspolitiken är av grundläggande betydelse i strävandena att skapa ett rättvist och rättfärdigt samhälle. Rätten till en god bostad måste gälla alla - också hushåll med begränsade ekonomiska resurser eller en stor försörjningsbörda. Från ett svårt utgångsläge med brist på bostäder och ett omodernt bostadsbestånd har bostadsstandarden under efterkrigstiden kraftigt förbättrats. I dag har vi en bostadsstandard som hör till de högsta i världen. Under 1980-talet har en nödvändig sanering av den svenska ekonomin fortlöpande bedrivits. Genom det bostadspolitiska stödsystemet har det samtidigt - trots en snabb kostnadsutveckling inom byggsektorn - varit möjligt att begränsa ökningen av boendekostnaderna under en ekonomiskt svår period. Efter en tioårig nedgång av bostadsbyggandet efter det s.k. miljonprogrammet och under lågkonjunkturen i början av 1980-talet har bostadsbyggandet under de senaste två åren ökat från ca 30 000 till ca 50 000 påbörjade lägenheter per år. Det är nödvändigt att denna högre produktionsnivå kan upprätthållas under de närmaste åren, så att vi kan möta den ökande bostadsefterfrågan som följer av den allmänna ekonomiska utvecklingen i landet. Dagens system för bostadsfinansiering har tillämpats under lång tid. Det tillkom i allt väsentligt år 1974. Totalt används i dag 43 miljarder kronor för att hålla nere boendekostnaderna. Genom beslut den 4 januari 1989 uppdrog jag åt en utredningsman inom bostadsdepartementet att ta fram underlag för kommande överväganden om boendekostnaderna m.m. I uppgiften ingick att allsidigt belysa dagens situation, de brister som finns i dagens bostadspolitiska stödsystem, de fördelningspolitiska effekterna och de möjligheter som finns att förbättra måluppfyllelsen inom detta område. Utredningsmannen har nu i rapporten (Ds 1989:39) Studier av bostadssektorn 1989 redovisat ett antal studier som genomförts för att belysa de nuvarande förhållandena inom boendet och effekterna av dagens stödsystem.Utredningsmannens rapport
Av den sammanfattande rapporten framgår att det finns brister i nuvarande bostadsfinansieringssystem. De genomförda studierna av stödets effekter för bostadskostnaderna visar bl.a.- att bostadsstödet brister i neutralitet i förhållande till olika upplåtelseformer vid nyinvesteringar,
- att det kan ifrågasättas om bostadsstödet tillgodoser kravet på neutrala ekonomiska villkor inom beståndet, bl.a. till följd av olikheter i skattereglernas utformning för skilda ägarkategorier,
- att skillnaderna i utgifter för likvärdiga bostäder av olika ålder är stora, både för de bostäder som får räntestöd och för de bostäder som inte längre omfattas av sådana system; subventioner och beskattning samverkar inte på ett ändamålsenligt sätt samt
- att statens utgifter för räntestödet är starkt beroende av inflationstakten, samtidigt som denna är en av de huvudsakliga anledningarna till de paritetsbrister som kan konstateras mellan bostäder av olika ålder. När perspektivet förflyttas till hushållen visar genomgången
- att systematiska skillnader alltjämt finns i bostadsstandardens fördelning mellan hushåll med olika ekonomisk styrka,
- att räntestödet inte leder till någon entydig utjämning av hushållens standard i boendet, detta till följd bl.a., av ränteavdragens stora betydelse för bostadskostnaderna,
- att ränteavdragen i särskild grad styr hushållens möjligheter att bära kostnaderna för de rymliga bostäder som finns främst bland egnahemmen,
- att den sneda utgiftsfördelningen över tiden i boendet motverkar rörligheten. När det så gäller det individuella bostadsstödet framgår av utredningens sammanfattning
- att bostadsbidragen har en mycket hög fördelningspolitisk precision samt
- att marginaleffekterna inom de samlade skatte- och bostadsbidragssystemen i dag är sådana för många barnfamiljer att det sätter gränser för möjligheterna att använda de inkomstprövade bidragen.