Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

yttrandefriheten i arbetslivet

Interpellation 2002/03:354 av Sköld Jansson, Camilla (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-05-09
Inlämnad
2003-05-09
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2003-05-23
Besvarad
2003-05-27
Svar fördröjt anmält
2003-05-27

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 9 maj

Interpellation 2002/03:354

 av Camilla Sköld Jansson (v) till statsrådet Hans Karlsson om yttrandefriheten i arbetslivet

Yttrandefriheten är en omistlig del av demokratin och den behöver stärkas på arbetsplatserna. Frågan har utretts, men förslagen som lämnats har fått omfattande kritik för att de inte stärker det lagliga skyddet för yttrandefriheten på alla privata arbetsplatser.

Även inom den offentliga sektorn finns problem. Regeringen har tidigare, under ledning av Britta Lejon, tagit initiativ för att de offentliga arbetsgivarna inte bara ska acceptera anställdas aktiva deltagande i debatt om sin arbetsplats utan också uppmuntra detta.

Yttrandefriheten är principiellt viktig men också nödvändig om arbetslivet ska kunna förbättras. Dåliga arbetsförhållanden måste aktivt granskas och diskuteras. Tysta arbetsplatser skapar negativa anställningssituationer och kan bidra till höga sjuktal.

I takt med att delar av offentlig verksamhet utsätts för konkurrens och upphandlingar ökar behovet av att stärka yttrandefriheten. Det är hög tid att det kommer en proposition som stärker löntagarnas yttrandefrihet på hela arbetsmarknaden och att det tas initiativ till att fullfölja det arbete som påbörjades av Britta Lejon.

Jag vill fråga statsrådet Karlsson:

1. Avser statsrådet att i år presentera förslag som stärker yttrandefriheten för privatanställda?

2. Avser statsrådet att ta initiativ till att de offentliga arbetsgivarna tar ett större ansvar för att yttrandefrihetens stärks i praktiken?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:354, yttrandefriheten i arbetslivet

Interpellationsdebatt 2002/03:354

Webb-tv: yttrandefriheten i arbetslivet

Protokoll från debatten

Thomas Bodström (S)
Anf. 42 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Ja, det finns nog en del som vi är överens om, till exempel att det behövs fler platser. Det är så situationen är i Sverige liksom i många andra länder. Vi ska inte hamna i den situationen som Norge och andra har. Man har ett slags soningskö - också i Danmark - när man helt enkelt inte får in personerna i tid. Vi ska bygga platser. Det var därför vi gav det här uppdraget med upp till 1 000 platser under de närmaste åren. Det är primärt, det håller jag med om. Sedan ligger det kanske i sakens natur att vi med våra olika roller lyfter fram olika delar. Det är riktigt att det finns problem, ingen tvekan om det. Det finns till och med stora problem på vissa håll. Men det är också så, det vill jag understryka, att det görs mycket bra saker inom kriminalvården. Vi har bland annat narkotikasatsningar, som jag nämnde. Det finns nu särskilda anstalter, jag kan nämna Högsboanstalten som ett exempel, där stora framsteg har gjorts. Där ställer man olika krav. Man ska kunna ge chansen till en bra vård för dem som är särskilt motiverade men man ska också öka kontrollmöjligheten för dem som missköter sig. Sexualförbrytare görs det framsteg med, bland annat på Norrtäljeanstalten. Så det finns framgångar att rapportera om, men det ligger som sagt kanske mer i sakens natur att det är jag som framför dessa. Sedan är det också så, när det gäller den långsikti- ga planeringen, att det faktiskt är precis det vi har gjort. Vi tillsatte just en sådan utredning förra året, som handlar om en ny kriminalvårdslag. Den vi har i dag har funnits väldigt länge, och det är dags att änd- ra synsättet. Jag tycker mig se att vi trots allt kan vara överens på vissa områden: Vi ska ställa större krav. Det ska finnas en flexibilitet, vilket vi har efterlyst. Det finns med i det här arbetet. Man ska till exempel, vilket kan tyckas självklart, i större utsträckning ta hand om sig själv. Man ska naturligtvis, tycker jag, kunna laga sin egen mat och städa själv i betydligt större utsträckning än i dag. I dag är det på ett fåtal platser i Sverige man gör det. Jag tycker att det är en självklarhet, om man ska kunna återanpassas i sam- hället, att man kan laga sin egen mat. Det här går att utveckla ytterligare. För att svara på den sista konkreta frågan, om vad detta innebär i påföljdshänseende, är ju situationen i dag den att vi även på detta område har ett oerhört oflexibelt sys- tem. Det är egentligen ingen skillnad i dag mellan den som till varje pris försöker återanpassa sig och den som inte på något sätt är intresserad av det här och på olika sätt förstör för sin omgivning. De får i stort sett samma straff. Det handlar om några dagar. Det här har jag lyft fram, och jag tycker att det vo- re positivt om man skulle kunna se det på olika sätt. De som har kortare fängelsestraff och förstagångsför- brytare skulle kunna få kortare tid och de som miss- sköter sig ska få längre tid. När jag säger det här framstår det bara som att det handlar om halvtidsfri- givning och så vidare. Nu har inte det nämnts av interpellanten här, och jag är glad för det. Vad det är fråga om är faktiskt att hitta ett flexiblare system, vilket finns i nästan alla andra länder, men inte i Sve- rige. Jag ser fram emot att den här frågan ska debatte- ras ytterligare. Jag tycker mig se, även om vi kanske är oense om strafftider och så vidare, att grundprinci- pen måste gälla om ett mer flexibelt system. De som sköter sig ska få bättre möjligheter att återanpassa sig och de som missköter sig måste vi se strängare på än i dag.
Camilla Sköld Jansson (V)
Anf. 43 Camilla Sköld Jansson (V)
Herr talman! Jag är den första att instämma i att den som missköter sig och terroriserar sin omgivning inte ska bli utsläppt automatiskt, generellt sett, efter två tredjedelar av tiden som de som sköter sig blir. Det måste finnas en morot, och det är också någon- ting som personalen inom kriminalvården säger är ett problem. Man har inga morötter att dela ut till dem som bjuder till och verkligen vill ändra sitt beteende. Där är vi alltså överens, och det känns ju positivt. Jag tänkte ställa en fråga som gäller den här ut- byggnaden inom kriminalvården. Det tar ganska lång tid att få en ny anstalt till stånd. Det har ju diskuterats om en stor kriminalvårdsanstalt i Västerås. Vi tror att det är viktig att det blir större enheter, som blir mer effektiva. Därför skulle det vara intressant att höra om det finns någon planering. Nu avvaktar vi den här utredningen, men det måste också sättas i gång om det ska kunna bli några nya platser inom rimlig tid. Det tycker jag är en viktig fråga. Sedan vill jag inte debattera det här med halvtids- frigivning eller inte, men jag tror att det är viktig att minnas att den som blir dömd till ett frihetsberövande straff första gången i allmänhet inte är någon första- gångsförbrytare - om man inte har gjort sig skyldig till ett mord eller ett grovt våldsbrott. Sannolikt har personen blivit dömd till andra påföljder, som vill- korlig dom eller vård inom socialtjänsten, tidigare. Jag tror att det är viktigt att det blir en kraftig reak- tion. Det visar också en undersökning som Jerzy Sarnecki har gjort, som det skrivs en del om i tid- ningen i dag. Det har effekt att det blir ett frihets- straff. Mina frågor till justitieministern är: Hur fortgår arbetet med den här utredningen och hur ligger plane- ringen av den nya kriminalvårdsanstalten i Västerås till i tiden?
Thomas Bodström (S)
Anf. 44 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Jag hoppas att jag inte har missupp- fattat det här. Utredningen om en ny kriminalvårdslag pågår för fullt sedan förra året. Beträffande utbygg- naden har vi i och för sig har sagt i en instruktion till kriminalvården att det ska byggas fler platser. Vi har sagt det tidigare, men det fattades ett regeringsbeslut för ett par veckor sedan med en klar och tydlig upp- maning om att det nu ska byggas nya platser. Detta innebär inte en ny anstalt, vilket skulle ta flera år att bygga. Det ska kunna ske på olika sätt, bland annat kanske på det sätt som nämnts här, något större enheter. Men man ska också utnyttja de fängel- ser som finns i dag. När man besöker olika fängelser ser man att det faktiskt finns ganska stora möjligheter att använda de fängelser som finns i dag genom ut- byggnad. Det är bara att själv besöka dem, och det är jag övertygad om att Hillevi Engström har gjort ock- så, så ser man att det faktiskt finns stora möjligheter. Det säger man också inom kriminalvården själv ibland om man inte fastnar vid just frågan om ny anstalt. Detta nämns i vissa sammanhang, inte bara i Västerås utan runtom i Sverige. Jag brukar få frågor när jag reser omkring i Sverige om varför anstalten ska läggas just där. När jag är på västkusten brukar de säga: Var på västkusten ska de ligga? I Dalarna brukar de säga: Var i Dalarna ska den ligga? Det som behövs är fler platser nu - inte att bygga för situatio- nen om tre år. Det måste börja nu, för sådan är situa- tionen i dag. Det är det som vårt regeringsuppdrag bygger på. Det är möjligt att några hellre skulle se att vi i stället satsade på en stor anstalt just nu, men jag anser att det är viktigare att vi ser till att vi får flera platser nu, för det är nu situationen kräver det.
Camilla Sköld Jansson (V)
Anf. 45 Camilla Sköld Jansson (V)
Herr talman! Kenneth Johansson har frågat mig om jag avser att lämna förslag till riksdagen om ge- nomförandet av EG-direktivet om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar, om jag avser att verka för att direktivet omförhandlas och vilka åtgärder jag avser att vidta för att det i patentlagstiftningen ska göras en tydlig åtskillnad mellan upptäckt och upp- finning. Han har dessutom frågat om jag är beredd att låta riksdagen ta ställning i principiella frågor kring biotekniska patent innan Sverige införlivar direktiv eller tillträder konventioner som begränsar vår hand- lingsfrihet på detta område. Inom Regeringskansliet utarbetades under 2001 en departementspromemoria med förslag till genom- förande av direktivet. Promemorian har remissbe- handlats och ett femtiotal remissvar har kommit in. Som Kenneth Johansson helt riktigt påpekar har viss kritik framförts mot delar av förslagen, men endast två remissinstanser har helt eller delvis motsatt sig att direktivet genomförs i svensk lagstiftning. Några remissinstanser har dock uttryckligen valt att inte uttala sig om direktivet som sådant. För närvarande pågår arbetet med att färdigställa en lagrådsremiss. En proposition med förslag till genomförandet av direktivet kommer att lämnas till riksdagen efter sommaren. Beredning av frågan pågår alltså fortfarande inom Regeringskansliet och jag vill understryka att det är först i samband med överläm- nandet av en proposition som regeringen slutligt kommer att ta ställning i frågan. Trots detta vill jag ändå framhålla följande. Direktivet innebär ingen utvidgning av möjlighe- terna till patent. Genomförandet innebär att gränserna för genpatent kommer till tydligare uttryck i lagstift- ningen. Särskilt de etiska gränserna när det gäller patent på mänskligt biologiskt material blir tydligare. Kraven för genpatent förtydligas. Det sker bland annat genom att det slås fast att en specifik industriell användning av sekvensen måste anges i ansökan för att patent ska vara möjligt. Detta förtydligande i lag- stiftningen bidrar också till att gränsdragningen mel- lan upptäckt och uppfinning blir tydligare. Jag vill påpeka att det bland remissinstanserna finns en stor enighet om att möjligheten till ett effek- tivt skydd för bland annat genetiska uppfinningar är en nödvändig förutsättning för att utveckla exempel- vis läkemedel. Några remissinstanser uttrycker oro för att ett allt- för starkt och brett skydd kan få negativa effekter för hälso- och sjukvården samt för forskningen. Jag vill framhålla att jag tar denna oro på allvar. Det är enligt min mening viktigt att patentsystemet inte öppnar för ett alltför starkt och brett skydd. Det måste finnas en rimlig balans mellan intresset av ett effektivt skydd å ena sidan och övriga allmänna och enskilda intressen å den andra. Verktygen för en balanserad utveckling ligger inte minst i tillämpningen av de grundläggande förutsättningarna för patent. Särskilt viktigt är att man inom hälso- och sjukvården får tillgång till exempel- vis genetiska tester på rimliga villkor samt att negati- va effekter för forskningen undviks. Detta är frågor som omfattas av den beredning som pågår och som jag inte vill föregripa. Jag vill samtidigt påpeka att en av patentsystemets centrala funktioner är att kunskap om ny teknik görs tillgänglig för andra än uppfinna- ren. Patent hindrar heller inte experiment på den skyddade uppfinningen. Utan möjligheten till patent skulle kunskapen bakom biotekniska uppfinningar i stället skyddas som företagshemligheter. Jag vill understryka att den nödvändiga balansen mellan olika intressen måste upprätthållas. Det måste skapas förutsättningar för en tillräckligt restriktiv och balanserad utveckling när det gäller bland annat gen- patent. Gränserna till skydd för människans värdighet och integritet bör slås fast. Det är med dessa utgångs- punkter som vi arbetar med genomförandet av direk- tivet. Det är vidare så att utvecklingen också efter genomförandet av direktivet förstås måste följas no- ga, så att vi vid behov kan vidta ytterligare åtgärder. Allt detta är frågor som omfattas av den pågående beredningen. Ställningstagandena kommer alltså att redovisas i den proposition som kommer att lämnas i höst. När det sedan gäller Kenneth Johanssons fråga om riksdagens ställningstagande till principiella frågor om patent på bioteknikområdet är det självklart så att konventioner som kräver lagändringar eller annars är av större vikt får ratificeras endast om riksdagen har godkänt detta. Direktiv som kräver lagändringar kan givetvis inte heller genomföras i svensk rätt utan riksdagens medverkan. Innan direktiv antas inom EU sker samråd med EU-nämnden. Så skedde exempel- vis inför antagandet av det nu aktuella direktivet. Dessutom ger regeringen fortlöpande information i EU-frågor till respektive ansvarigt utskott för sakfrå- gan. Justitiedepartementet ger till exempel fortlöpan- de information till lagutskottet om förhandlingar som pågår inom EU om immaterialrättsliga frågor.
Thomas Bodström (S)
Anf. 46 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jag tackar för svaret. Biotekniken er- bjuder fantastiska möjligheter men också stora risker ekologiskt och etiskt. En av de stora frågorna är möj- ligheten att patentera såväl enskilda gener som hela organismer. Förändringen av patenträtten under de senaste åren är i många avseenden något av en tyst revolution. Tveksamheterna runtom i Europa mot biopatentdirektivet är omfattande. Även i Sverige har tunga remissinstanser, forskare och debattörer fram- fört allvarlig kritik. Men sammantaget tycker jag att det har varit svårt att få en offentlig debatt. Och det har hittills varit svårt att få regeringen och justitiemi- nistern ut på banan. Jag känner en oro för att regeringen tänker köra igenom tidigare presenterade förslag till ändringar i patentlagen. Men jag ska samtidigt ge justitieminis- tern ett erkännande för att det nu är en ödmjukare ton. Det är formuleringar i svaret som gör att jag uppfattar att justitieministern har tagit till sig en hel del av de kritiska synpunkter som framförts på direktivet, och det är bra. Centerpartiets utgångspunkt är att vi ska ha klara gränser mot en icke acceptabel kommersialisering och monopolisering. Människokroppen ska inte under några omständigheter kunna patenteras. Där är vi kompromisslösa. Ett genomförande av EG-direktivet innebär att patent på liv blir tillåtet. Det är fullständigt oaccepta- belt. En viktig grundprincip är att patent ska avse uppfinningar och inte upptäckter. Justitieministern säger att patentlagstiftningen gör åtskillnad. Jag på- står motsatsen. EG-direktivet är formulerat så att en gen eller en gensekvens är patenterbar så snart den isolerats, det vill säga tagits ur kroppen. Konsekven- sen kan bli att man öppnar upp för alltför breda pa- tent. Justitieministern aviserar ett förtydligande även här. Det är bra. Jag tolkar justitieministerns svar som att regering- en avser att implementera EG-direktivet i svensk rätt och att uppmaningen att omförhandla EG-direktivet inte har fallit justitieministern på läppen. Justitiemi- nistern tycker att riksdagens behandling och påverkan är tillfyllest. Jag har en annan uppfattning. Jag skulle vilja ha ett besked om jag har tolkat svaret rätt. Jag vill avsluta med att ställa en fråga, och jag hänvisar till kommissionen. I dess första årsrapport i den här frågan som avgavs i oktober 2002 och som handlade om direktivets utformning sade kommissio- nen att man ansåg att direktivets utformning passar illa för bland annat patent på gener. Och en expert- grupp har tillsatts för att analysera frågan. Det är uppgifter som jag har fått. Min fråga till justitieministern är: Känner minis- tern till detta? Följdfrågan är: Är det inte lämpligt att väga in det analysarbete som aviseras i den här ex- pertgruppens arbete innan Sverige genomför ett olyckligt utformat direktiv?
Camilla Sköld Jansson (V)
Anf. 47 Camilla Sköld Jansson (V)
Fru talman! Det handlar om svåra avvägningar. Det måste finnas klara och tydliga gränser, och den avvägning som behöver göras måste göras på rätt sätt. Ytterst kan det bli en tvångslicens om man skulle tycka att den här avvägningen blir fel. När det gäller direktivet arbetar vi alltså med att implementera det. Jag känner till expertgruppen och följer det som sägs där. Jag vill också säga att direktiv som kräver lagänd- ringar naturligtvis kräver riksdagens medverkan. Det krävs också samråd med EU-nämnden som jag sade i mitt svar. Men som jag sade i svaret kan jag inte ge några exakta besked i dag därför att vi arbetar med den här frågan, och den är så oerhört viktig att det skulle vara farligt för mig att nu ge mig ut i några längre resone- mang innan vi har tagit slutlig ställning. Men vi ar- betar med det, och vi hoppas att kunna göra det till sommaren.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.