Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Villkor för asylsökande

Interpellation 2007/08:507 av Johnsson, Eva (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2008-03-13
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2008-03-13
Svar fördröjt anmält
2008-03-27
Sista svarsdatum
2008-04-04
Besvarad
2008-04-08

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 13 mars

Interpellation

2007/08:507 Villkor för asylsökande

av Eva Johnsson (kd)

till statsrådet Tobias Billström (m)

Regeringen förbereder en proposition om arbetskraftsinvandring utifrån Ds 2007:27. Förslaget i denna departementsskrivelse innebär bland annat att asylsökande med utvisningsbeslut ska kunna söka arbets- och uppehållstillstånd utan att behöva lämna Sverige. Villkoret för uppehållstillstånd kommer då bland annat att vara en fast, varaktig anställning.

Ett aktuellt fall belyser denna fråga tydligt: För fyra år sedan kom Reza som ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan till Sverige. Ett år senare fick han arbete på Takvam Trading AB, en däckfirma i Markaryd där han sedan dess har en fast anställning. I dag talar Reza flytande svenska, betalar skatt och är med i den lokala fotbollsklubben. Nu ska han utvisas för att, när lagen trätt i kraft, från Afghanistan söka arbetstillstånd för det arbete han skött klanderfritt i tre år.

Det finns många Reza-fall i Sverige. För många näringsidkare innebär sådana här utvisningar att man får svårt att rekrytera arbetskraft till de arbetstillfällen som de utvisade lämnar. I många fall innebär det förlorade affärer och sämre konkurrenskraft. Ingen är betjänt av de felaktiga signaler som detta skickar till enskilda individer, näringsidkare och samhället som helhet.

Det är fullständigt självklart att Sverige ska driva en generös flyktingpolitik. Jag är också övertygad om att människor som arbetar i Sverige är nödvändigt för att vi ska klara att upprätthålla vår välfärd. Men det är inte lätt att förklara hur vi kan utvisa människor som varit här länge, har fasta jobb, betalar skatt och bidrar till samhällsbygget. Med ett sådant förhållningssätt finns bara förlorare; de enskilda flyktingarna som ambitiöst försökt integrera sig i samhället, arbetsgivarna som blir av med kompetent arbetskraft, engagerade medborgare som förlorar vänner och kommunerna som förlorar goda samhällsmedborgare.

Jag skulle vilja uppmana regeringen att stoppa avvisningarna av asylsökande med fast, varaktig anställning och som i övrigt uppfyller kraven enligt Ds 2007:27, i avvaktan på den kommande lagändringen. Det är glädjande att regeringen i sin departementsskrivelse aviserat att ändra på nuvarande förhållande och öppna för arbetskraftsinvandring. I väntan på beslutet är en frysning den enda rimliga åtgärden.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga statsrådet:

Vad avser statsrådet att göra för att snabbt stärka situationen för asylsökande med fast, varaktig anställning?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:507, Villkor för asylsökande

Interpellationsdebatt 2007/08:507

Webb-tv: Villkor för asylsökande

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Tobias Billström (M)
Anf. 105 Tobias Billström (M)
Herr talman! Eva Johnsson har frågat mig vad jag avser att göra för att snabbt förbättra situationen för asylsökande med fast, varaktig anställning. Först och främst vill jag instämma i Eva Johnssons påstående att det är nödvändigt med människor som arbetar för att vi även i fortsättningen ska kunna upprätthålla vår välfärd. Den svenska befolkningen blir allt äldre, och inom kort kommer många personer att lämna arbetslivet. Att allt färre personer i framtiden ska skapa ekonomiskt underlag för allt fler kan innebära negativa strukturella konsekvenser på arbetsmarknaden och i samhällsekonomin. Den demografiska utvecklingen utgör därför en utmaning för den framtida tillväxten och välfärden. Det var mot denna bakgrund som regeringen efter en överenskommelse med Miljöpartiet de gröna den 27 mars fattade beslut om en lagrådsremiss om nya regler för arbetskraftsinvandring. Kortfattat innebär förslaget att Sverige öppnar för arbetskraftsinvandring där det finns ett behov av arbetskraft. Den grundläggande förutsättningen är att det finns ett erbjudande om en anställning och att de erbjudna anställningsvillkoren inte får vara sämre än vad som gäller enligt svenska kollektivavtal eller vad som är praxis inom yrket eller branschen. I remissen finns också ett förslag till en undantagsbestämmelse som innebär att asylsökande som fått lagakraftvunnet avslag på sin asylansökning under vissa förutsättningar ska kunna söka uppehålls- och arbetstillstånd inifrån landet. I lagrådsremissen har gjorts bedömningen att det inte finns något behov av några övergångsbestämmelser. Regeringen kommer senare i vår att återkomma till riksdagen med en proposition med förslag till nya regler. Jag finner inte skäl att här föregripa de ställningstaganden som regeringen kommer att göra i propositionen.
Eva Johnsson (Kd)
Anf. 106 Eva Johnsson (Kd)
Herr talman! Jag vill naturligtvis börja med att tacka migrationsminister Billström för svaret. Det var, kan man säga, kort och koncist, men det innebär ju inte att det för den skull var innehållslöst. Regeringen förbereder en proposition om arbetskraftsinvandring, precis som vi har fått höra nyss. Förslaget innebär bland annat att asylsökande med utvisningsbeslut ska kunna söka arbets- och uppehållstillstånd utan att behöva lämna Sverige. Villkoren för uppehållstillstånd kommer då bland annat att vara fast och varaktig anställning. Jag vill särskilt tacka ministern för lyhördheten gentemot oss kristdemokrater i förhandlingarna, som har resulterat i den lagrådsremiss som nu är på väg fram till riksdagen. Jag är dessutom den första att gärna och villigt konstatera att den lagändring som nu kommer är stärkt och bidrar till att vi kommer att undvika framtida fall liknande det i Uppvidinge eller fallet med den unge afghanen Reza i Markaryd, eller andra i liknande situationer. Det finns många Rezafall i Sverige, och den inslagna vägen i sig är ett stort och viktigt steg i rätt riktning vad gäller en klok och generös migrationspolitik. Vidare noterar jag med kraft att den tidigare regeringen inte förmådde lösa vare sig denna fråga eller många andra frågor. Jag konstaterar därför att om Socialdemokraterna fortfarande haft makten skulle vi med stor sannolikhet inte ha kommit så här långt. Jag vill emellertid lyfta fram några av de kommande svårigheter och utmaningar som vi nu står inför. Vi kan mycket väl komma att stå inför den absurda situationen att människor med fasta och varaktiga anställningar, och som i alla delar uppfyller kraven i den nya lagen, kommer att sändas ut ur landet - strax innan lagen träder i kraft. Ett tänkbart scenario är att riksdagen beslutar om lagändringen i oktober och att lagen träder i kraft först i december. Min fråga till migrationsministern blir därför: Vad ska vi under tiden göra med det fåtal asylsökande som har fasta och varaktiga anställningar?
Bodil Ceballos (Mp)
Anf. 107 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Ministern har redan nämnt att Miljöpartiet är med i överenskommelsen om arbetskraftsinvandring. Vi tycker att det är ett bra steg för att skapa lagliga vägar till migration. Men ministern är säkerligen väl medveten om hur besviken jag personligen är över att vi inte lyckades få med fler av dem som redan fått avslag. Det är bland annat om en del av dem som även Eva talar om. Jag hoppas naturligtvis att vi fortfarande har möjlighet att så småningom lösa den situationen. När man tittar på dem som interpellationen handlar om, på dem som redan har arbete, visar det sig att det som sticker i ögonen på människor i Norrland, i Markaryd och på många andra ställen i landet är att man, förutom att utvisa barn och ungdomar, också utvisar människor som har jobb, som funnits här i många år, som är välintegrerade i samhället. Allmänheten förstår inte att vi har en lagstiftning som är så trubbig, som tillåter att så sker. Jag hoppas därför att vi fortfarande har möjlighet att komma till rätta med de problemen. Eller hur, Eva? Ministern säger att lagen kommer att gälla där det finns behov av arbetskraft. Jag talade i dag med en flyktingadvokat i det område jag kommer ifrån som säger att 70-80 procent av dem som de senaste åren varit asylsökande har haft möjlighet att arbeta under väntetiden, ända tills Migrationsverket tagit arbetstillståndet ifrån dem. Vi har alltså plats för många som vill arbeta i olika delar av landet. Att då skicka ut dem är ett stort resursslöseri. Vi har inte heller några stora problem med segregation på mindre orter, vilket man kanske har på de större orterna. Vi välkomnar att människor flyttar till de norra länen. Vi gör till och med reklam för att de ska välja att flytta dit, där vi ju har en befolkningsminskning i stället för tvärtom. Människor i mitt hemlän ställer sig avvisande till att asylsökande tvingas lämna landet, för vi behöver alla dem som väljer att stanna kvar. Jag upplever det som ett tydligt budskap från Gävleborg där nyhetsrapporteringen under de senaste veckorna verkligen varit späckad med diskussioner om varför vi avvisar exempelvis Enayatullah Adel. När vi häromdagen diskuterade denna fråga i kammaren lyfte jag fram Kristdemokraternas motion, alltså Eva Johnssons motion, om att stoppa avvisningarna av dem som redan har jobb. Tyvärr var det endast Miljöpartiet som röstade för den motionen. Jag hade hoppats att åtminstone Kristdemokraterna skulle ha gjort det, men så blev det inte. I en annan debatt i kammaren deltog ministern; jag var inte med eftersom vi hade UNHCR, Röda Korset och Svenska Afghanistankommittén på besök. I sitt sista inlägg i den debatten sade ministern att alla som vill komma hit och arbeta är välkomna. Därför undrar jag varför inte de som redan befinner sig här och jobbar är välkomna att stanna kvar. Det är min fråga till ministern. Jag menar att vi fortfarande har möjlighet att ta ett steg till. Min uppfattning är att även många alliansledamöter vill göra det.
Göte Wahlström (S)
Anf. 108 Göte Wahlström (S)
Herr talman! Som det sades tidigare hade vi för knappt 14 dagar sedan en debatt om bland annat arbetskraftsinvandring. Den dök upp i samband med behandlingen av motioner från den allmänna motionstiden och det betänkande som utskottet då behandlade. I den debatten var statsrådet väldigt tydlig när det gällde frågan om amnesti, som han kallade det, för de människor som nu har arbete men som hade fått ett avvisningsbeslut; detta skulle verkställas inför en eventuell ny lagstiftning. Någon amnesti var regeringen inte beredd att ge. Det var i och för sig ett märkligt uttalande, för jag hade samtidigt fört en debatt med Kristdemokraterna som utgör 25 procent av regeringsunderlaget, och de hade den uppfattning som här framförts av Eva Johnsson, nämligen att personer som hade arbete men som fått ett avvisningsbeslut skulle få stanna i avvaktan på en eventuell framtida lagstiftning. Denna problematik fanns med i det arbete som utredningen om arbetskraftsinvandring genomförde och överlämnade till regeringen i samband med regeringsskiftet. Eva Johnsson säger att om Socialdemokraterna suttit vid makten hade ingenting hänt. Det var faktiskt Socialdemokraterna som tillsatte den utredning som sedan arbetade fram det underlag som nu ligger till grund för kommande propositionsbehandling i kammaren vad gäller arbetskraftsinvandring. Det intressanta som framkommer med anledning av Eva Johnssons interpellation är att hon lyfter fram en frågeställning och säger att det är Kristdemokraternas uppfattning, vilket också verifierades i debatten för 14 dagar sedan. Då åberopade man olika fall, i och för sig enskilda sådana, som grund för ställningstagandet att få stanna. Nu visade det sig i den radiodebatt som Eva Johnsson deltog i för bara några dagar sedan att i fråga om ett av ärendena uppdagades just den situation som jag befarat kunde uppstå i samband med den diskussion som komma skall beträffande så kallat spårbyte. Det visade sig nämligen att personen som togs upp i den aktuella mediedebatten hade endast ca 80 procent av gällande kollektivavtal i lön. Frågan om arbetstillstånd är fortfarande lite luddig. Jag har inte hunnit kontrollera uppgiften för att få den verifierad, men i mediedebatten var det hela i alla fall lite oklart. Här utnyttjas alltså personer till att arbeta under avtalsenliga löner, utanför kollektivavtalets normer, och med det som grund säger man att fast varaktig anställning ska utgöra skäl för att få stanna. Därmed finns risken att människor är beredda att sälja sig till ett pris under gällande avtal just för att få uppehållstillstånd. Det som statsrådet åberopar ställs sålunda på sin spets, nämligen att kollektivavtalsenliga löner ska gälla. Samtidigt kan vi konstatera att ett av de första fall som dyker upp i mediedebatten visar att det inte räcker - och detta åberopas då av Kristdemokraterna som just det särfall som visar på grunderna för att göra en annorlunda bedömning och skapa en annorlunda lagstiftning. Jag är naturligtvis bekymrad över att detta lyfts fram på det viset. Det var en del av det som utredningen om arbetskraftsinvandring, KAKI-utredningen, jobbade med. Nu ser vi effekterna. Så fort det kom till prövning visade det sig att effekten blir att arbetsgivare är beredda att utnyttja enskilda individer som hamnar i beroendeställning till lokala arbetsgivare. Det är ett bekymmersamt förhållande som jag hoppas att statsrådet nu på samma sätt som för 14 dagar sedan markerar.
Tobias Billström (M)
Anf. 109 Tobias Billström (M)
Herr talman! Utan att föregripa de ställningstaganden som regeringen kommer att göra i den kommande propositionen vill jag ändå påminna Eva Johnsson om en viktig aspekt som jag anser bör finnas med vid övervägandena: Den som fått slutgiltigt avslag på sin asylansökan måste lämna Sverige. Asylprocessen måste få ett tydligt avslut som respekteras och efterlevs. Det är inte bara den naturliga innebörden av att en prövning äger rum och att vi inte har fri invandring till Sverige. Det är på sikt också nödvändigt för att få respekt för asylprocessen. Det handlar på sikt rent av om att bevara uppslutningen kring asylrätten. Därför bör vi vara mycket försiktiga med de åtgärder som skulle kunna tänkas få bieffekten att de underminerar tilltron till de beslut som fattas och vinner laga kraft i asylprocessen i den nuvarande instans- och processordningen. Därför tycker jag att Eva Johnsson bör fundera över vilka oönskade bieffekter som förslaget kan tänkas få. Jag vill vända mig till både interpellanten och Bodil Ceballos. Det är klart att det i det enskilda fallet kan ses som orimligt och ibland till och med absurt att en person som är i Sverige behöver lämna landet för att ansöka om uppehålls- och arbetstillstånd från sitt hemland. Å andra sidan måste detta vägas mot upprätthållandet av den reglerade invandringen och legitimiteten i asylsystemet. Varje ingrepp i det befintliga asylsystemet måste noggrant övervägas för att systemet inte ska riskera att urholkas. De överväganden som gjorts i lagrådsremissen i förhållande till det så kallade spårbytet är av det slaget att de negativa effekterna av ingreppet i asylsystemet ska minimeras. Vi måste också komma ihåg, vilket jag tycker att det finns anledning att erinra om i denna debatt, att det finns alla möjligheter för personer som accepterar våra lagar att ansöka om uppehålls- och arbetstillstånd från hemlandet och på så sätt komma till Sverige som arbetskraftsinvandrare. Det är ofrånkomligen så att en lagändring alltid gör att vissa grupper hamnar i skarven mellan nya och gamla regler. Så är det. Om övergångsregler införs kommer en ny skarv mellan övergångsreglerna och de nya reglerna ofrånkomligen att infinna sig, vilket gör att någon annan grupp faller på den ena eller den andra sidan. Enligt mig vore det orimligt och oskäligt att införa en ordning där det inte bara lönar sig att inte respektera lag och ordning, utan där det byggs hela system på de här grundvalarna. Jag måste också apropå Göte Wahlströms kommentar konstatera att en prövning av huruvida det finns kollektivavtalsvillkor ska ske i den här modellen. Jag tyckte att jag gjorde det klart i den debatt vi hade för ett antal dagar sedan, men jag kan gärna upprepa det en gång till här i kammaren, så är den saken utredd. Det är nämligen väldigt viktigt att man ser till att de villkor som gäller på den svenska arbetsmarknaden upprätthålls. Det vinner vi alla på. Det är ingen som önskar någon oreda. Det kan vara värt att notera att den kritik som har framkommit från socialdemokratiskt håll mot den så kallade spårbytesmodellen i mitt tycke visar att man inte riktigt har förstått hur det här egentligen ska fungera. Prövningen av asylansökan ska vara avklarad, och ett slutgiltigt besked ska ha meddelats innan ett spårbyte kan ske. Det är ingen som tvingas att gå från att vara asylsökande till att bli arbetskraftsinvandrare. Det blir ett frivilligt val. Man kommer alltid att ha möjlighet att lägga fram sina sakskäl i asylfrågan och få dem prövade innan den andra möjligheten aktualiseras. Med tanke på att vissa ledande socialdemokrater, inte minst före detta arbetsmarknadsministern Sven-Erik Österberg, tycks ha missförstått det här, vilket jag har själv har upptäckt i debatter med honom, tycker jag att det kan vara värt att här i debatten klargöra detta inför kammaren och Göte Wahlström.
Eva Johnsson (Kd)
Anf. 110 Eva Johnsson (Kd)
Herr talman! Samtidigt som jag vill erkänna att vi, precis som jag har nämnt tidigare, har kommit långt i våra förhandlingar i alliansen och frågan, som jag ser det, har behandlats på ett både konstruktivt och framgångsrikt sätt i regeringen är jag inte riktigt nöjd. Men först några ord till mina kolleger i oppositionsbänken. Göte Wahlström nämnde någonting om alla dessa utredningar som har tillsatts. Vi kan erkänna att det var en strid ström av utredningar som på något sätt skulle hänvisa till ett konstruktivt regeringsarbete. Resultatet var tvivelaktigt och till och med ganska magert. Detta är ytterligare ett exempel på det. Det enskilda fallet skulle jag egentligen inte vilja tala om. Som lagstiftare tycker jag att vi ska avhålla oss från det. Vi pratar om principer. Men eftersom Göte Wahlström tog upp fallet om kollektivavtal i Markaryd, som var uppe i debatten och hade refererats i medierna i Småland, vill jag gärna understryka att det som sades i debatten, som handlade om huruvida kollektivavtal fanns i det enskilda fallet, byggde på ett dåligt faktaunderlag. I våra lokala medier hade man hänvisat till en fackförening och ett kollektivavtal. Det aktuella kollektivavtalet tecknas egentligen med däckbranschorganisationen. Det handlar då om helt andra siffror när det gäller lönerna. Men naturligtvis välkomnar vi propositionen, inte minst därför att vi äntligen får en reglering. Vi får ordning och reda på marknaden inom ett område som har varit oreglerat och yvigt. Vi ska äntligen strikta upp det. Det tycker jag är mycket bra. Naturligtvis ska vi bedriva en generös flyktingpolitik. Det är vi helt ense om. Vi vill det. Men samtidigt välkomnar vi de människor vi pratar om, som jobbar, betalar skatt och har arbete. Att avvisa dem är ett slöseri med individer och mänskliga resurser. Det är min uppfattning. Jag är den första att konstatera att alliansregeringen, sammansatt av fyra partier, kan ha lite olika ingångsvärden inom vissa områden. I det här sammanhanget är jag mycket angelägen om att påpeka att Kristdemokraterna inte på något sätt kommer att lägga hinder i vägen om migrationsministern skulle vilja mjuka upp de framtida övergångsbestämmelserna för att undvika den absurda situationen när människor kommer i kläm på ett så olyckligt sätt. För egen del ser jag, som jag redan antytt, en rad tänkbara scenarier som vi riskerar att hamna i. Det får ekonomiska och negativa konsekvenser för både enskilda individer och samhället. Min fråga till migrationsministern blir därför om ministern delar min analys att vi kan komma att stå inför en mycket svår gränsdragningsproblematik i väntan på ikraftträdandet av den nya lagen och framför allt om ministern är beredd att resonera kring möjligheten att mildra konsekvenserna av dessa effekter.
Bodil Ceballos (Mp)
Anf. 111 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Jag vill börja med att instämma i vad Eva alldeles nyss sade. Vi kommer inte heller att lägga några hinder i vägen ifall migrationsministern skulle vilja mjuka upp detta, så att även andra omfattas av de nya bestämmelserna. Jag delar inte Göte Wahlströms oro över spårbytet. Snarare tycker jag att spårbytet är väldigt viktigt i den nya lagstiftningen, eftersom det innebär att vi i alla fall inte kommer att få fler som är tvingade att gömma sig därför att de inte är överens med ett beslut. Jag ser att Göte tittar uppåt mot stjärnorna. Visst, en del kommer naturligtvis att gömma sig även i fortsättningen, eftersom de kanske inte har arbete. Men huvudpunkten är att man vid ett avslagsbeslut - för det kommer alltid att finnas människor som får avslagsbeslut, därför att de inte har skyddsskäl eller asylskäl - kommer att kunna stanna kvar ändå. Det är oerhört viktigt. Det som jag vill ta upp är den rättssäkra prövningen. Detta har jag tagit upp vid flera tillfällen tidigare också. Många i den grupp som vi nu talar om kom när den tidigare lagstiftningen gällde, som vi vet inte var rättssäker. Vi var alla överens om att vi skulle ändra den för att den inte var rättssäker. De människorna är fortfarande kvar. Många av dem är afghaner, irakier och andra som nu ska utvisas. De har bott här redan i många år och har också arbetat i många år. Vi kan inte hänvisa till en rättssäker prövning i deras fall, för de har inte fått den. Det medskick jag vill göra till ministern är att tänka över detta. Det kommer alltid att finnas skarvar, och det kommer att bli nya skarvar. Ändå kan vi göra någonting för många vars fall prövades enligt en gammal lagstiftning som inte var rättssäker.
Göte Wahlström (S)
Anf. 112 Göte Wahlström (S)
Herr talman! Jag vill säga tre saker till statsrådet. Vi får dagligen i Sverige som fackliga företrädare ta fajten för att hålla kollektivavtalen. Arbetsgivare på olika nivåer försöker alltid att komma undan till lägre kostnader än vad kollektivavtalet ger utrymme för. Den bevakning och prövning som statsrådet lyfte fram har brister redan i dag. Det blir inte enklare med det förslag som nu läggs fram. I den utredning som lades fram fanns ett annorlunda synsätt. Folkpartiet som ingår i regeringen hade en annan uppfattning än vad som nu är uppfattningen hos regeringsunderlaget i den lagrådsremiss som har lyfts fram. Statsrådet säger att gruppledaren för Socialdemokraterna, arbetsmarknadsutskottets vice ordförande Sven-Erik Österberg, har missförstått förslaget. Det är inte svårt att missförstå förslagen från regeringen för tillfället. De är så spretiga att det innebär problem att förstå vad de egentligen handlar om i sin förlängning. När det gäller vad Eva Johnsson säger om enskilda ärenden kan vi konstatera att det är en problematik. Kristdemokraterna polisanmälde polisen som sedermera gjorde en utredning och konstaterade processerna. Kristdemokraterna var väldigt involverade i det. Frågan är vad Eva Johnsson som riksdagsledamot kände till av det eventuella brott som förelåg vid anställningsförhållandet i det berörda ärendet som åberopades. Om jag har siffran rätt memorerad fanns det i februari månad 12 877 arbetstillståndsundantag beviljade av Migrationsverket. För 14 dagar sedan sade vi att alla människor ska ha lika värde. Vissa har möjlighet att få ett arbete och andra har det inte. Frågan till Bodil Ceballos är: Har inte alla människor lika värde? Är det möjligheten att kunna arbeta som är avgörande, eller är det skyddsbehoven? Jag förstår av den tidigare debatten att jag inte behöver ställa frågan, utan det är skyddsbehoven som är det viktigaste för Miljöpartiet.
Tobias Billström (M)
Anf. 113 Tobias Billström (M)
Herr talman! Det har varit en intressant debatt med många viktiga och kloka synpunkter. Ändå måste jag säga att jag inte finner någonting som ger mig anledning att ompröva de ställningstaganden som regeringen har gett uttryck för i lagrådsremissen. Det är väldigt viktigt att det finns ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden och att man när man bygger nya system för arbetskraftsinvandring ser till att det finns en ordning som man kan acceptera. Låt mig börja med att slå fast att någon form av amnesti eller godtyckligt utfärdande av uppehålls- och arbetstillstånd inte kommer att föreslås från regeringens sida. Vi har ett asylsystem som bygger på att det finns en individuell rättssäker prövning och att lagakraftvunna beslut ska respekteras. En asylsökandes skyddsskäl ska bedömas individuellt och inte vara kopplat till dennes arbetsförmåga. Det ter sig mycket märkligt för mig att sända ut signalen att lagakraftvunna beslut inte behöver respekteras. I förlängningen ser jag att det alltid lönar sig att hålla sig kvar i landet eftersom det förr eller senare kommer en särlagstiftning som gör det möjligt att legalisera. Jag är av den uppfattningen att beslut som meddelas av myndigheterna ska respekteras. Det vore därför inte en bra ordning att nu gå in och skapa den här typen av särlösningar. De människor vi talar om har fått sina asylskäl prövade. Det finns synpunkter på hur den gamla ordningen fungerade. Men ärendena blev likafullt prövade vad gällde skyddsskäl. När det sedan avslutningsvis gäller Göte Wahlström kommentarer kan det var värt att notera att det självfallet är viktigt att understryka den roll som fackföreningarna har på den svenska arbetsmarknaden och att man har bra instrument till sitt förfogande. Det tycker jag också att man har. Den grundläggande förutsättningen för att beviljas ett arbetstillstånd är att en person från tredjeland ges en lön som är kollektivavtalsenlig eller ligger i nivå med vad som är praxis inom yrket eller branschen. Fackföreningarna har här en viktig uppgift. Parterna på arbetsmarknaden kommer framöver att ha kvar samma roll som de har i dag när det gäller att säkerställa att lön och anställningsvillkor i övrigt för dem som arbetar är i enlighet med kollektivavtal och praxis på den svenska arbetsmarknaden. Tillsynen av efterlevnaden av dessa lagar kompletteras med aktiva parter på arbetsmarknaden. Fackliga organisationer och skyddsombud har viktiga uppgifter för att förhindra att människor utnyttjas i arbetslivet och för hur till exempel arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna ska organiseras och bedrivas. Det tycker jag inte riktigt framgick när man lyssnade på debatten. Det var ungefär som att de förändringar som vi nu vidtar på något vis skulle jäva eller onödiggöra dessa åtgärder. Det är precis tvärtom. Det är ännu viktigare att framhålla att aktiva parter på arbetsmarknaden borgar för att det blir ordning och reda. Däremot har vi inte, vilket jag tror Göte Wahlström är medveten om, något system med minimilöner eller liknande. Vi har den svenska modellen att falla tillbaka på, och den fungerar mycket väl. Vi har ingen anledning från regeringens sida att betvivla det. Det gäller i synnerhet inte efter de genomgångar som har gjorts och som låg till grund för lagrådsremissen. Den kommer att fungera som ett utmärkt instrument med de antaganden som man har gjort. Jag kan avslutningsvis konstatera: Nej, det blir ingen särlagstiftning i någon riktning. Nej, det blir inte någon anledning till någon oro över de förändringar som vidtas. Regeringens politik på detta område ligger fast.
Eva Johnsson (Kd)
Anf. 114 Eva Johnsson (Kd)
Herr talman! Att ha med Göte Wahlström i debatten är som att blanda äpplen, päron, fakta, önsketänkande, dikt och verklighet i en osannolik blandning. Jag väljer att helt avstå från att bemöta honom. Jag bara konstaterar att jag nästan kunnat tänka mig att han skulle välkomna propositionen som äntligen kommer att skapa lite ordning och reda i den fruktkorg som Socialdemokraterna lämnade efter sig. Men det kanske är för mycket begärt. Vi har i dag debatterat en viktig framtidsfråga. Det handlar om framtiden för enskilda individer som har kommit till Sverige från andra länder och om Sveriges inställning till dessa våra medmänniskor. Det handlar också om nödvändigheten och kompetensförsörjningen inom en rad områden i det svenska samhället. Många människor behöver Sverige och den sociala och individuella trygghet som fredlig demokrati kan erbjuda. Men Sverige behöver också alla dessa nya medborgare. Vi välkomnar dem. Det är en förmån att få välkomna människor från andra länder. Vi ska vara tacksamma att de vill komma hit till oss i Sverige och bidra med sin kompetens, sitt kunnande och sitt engagemang till det svenska samhällsbygget. Det är klart att i min stillsamma förhoppning när jag gick till den här debatten fanns någonstans i botten ett litet spirande frö. Det var en förhoppning om att migrationsministern kanske skulle vara något mer tillmötesgående. Men hoppet är som bekant det sista som överger oss kristdemokrater.
Tobias Billström (M)
Anf. 115 Tobias Billström (M)
Herr talman! Jag trodde kanske möjligen att det var tron. Men det finns ju naturligtvis också kärleken, om man vill fullständiga bilden. Engagemanget är det definitivt inget fel på. Det bör också understrykas i den här diskussionen. Det är bra att Eva Johnsson tycker att det är så viktigt att slå vakt om de människor som faktiskt försöker bygga sig en framtid i Sverige men som på grund av olyckliga omständigheter hamnar i skarven mellan två olika system. Som jag redogjort för är detta ett fenomen som alltid kommer att uppstå. Jag skulle kunna peka ut många fler exempel på ett antal olika politikområden. Ändå tycker jag att jag har varit tydlig med någonting i den här debatten, nämligen att för den som får avslag på sina ansökningar finns det alla möjligheter för personer som accepterar våra lagar och som ställer upp på det regelverk som vi har att återvända till hemlandet och därifrån inlämna en ansökan om arbets- och uppehållstillstånd. På så sätt kan de komma till Sverige som arbetskraftsinvandrare. Ja, jag står fullt ut för det som jag sade i riksdagsdebatten för ett tag sedan. Jag tror att det var Bodil Ceballos som refererade till det. Till Sverige ska den som vill arbeta och göra rätt för sig vara välkommen. Men systemen måste hänga ihop. Systemen måste vara logiska. Just av den anledningen och av det skälet vore det olämpligt att genomföra de åtgärder som föreslås. Ändå tycker jag att debatten har varit bra. Det har varit utmärkt att man har kunnat belysa de olika synsätt som finns på frågan. Det är också glädjande att kunna konstatera att vi nu faktiskt kunde leverera en proposition - höll jag på att säga - från regeringen. Vi är ju inte riktigt där ännu, utan det är en lagrådsremiss, men det blir strax en proposition som Kristdemokraterna också har varit anhängare av och tillskyndare till. Det tycker jag visar hur viktigt det är att man tar de här frågorna på allvar. Alltnog, herr talman, tackar jag så mycket för debatten och för möjligheten att utveckla regeringens politik här i riksdagen. Jag tackar också mina meddebattörer för intresset denna sena afton.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.