Vårdnadsbidraget och förskolans kvalitet
Interpellation 2007/08:758 av Malmström, Louise (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-05-13
- Inlämnad
- 2008-05-13
- Besvarad
- 2008-05-28
- Sista svarsdatum
- 2008-06-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 13 maj
Interpellation
2007/08:758 Vårdnadsbidraget och förskolans kvalitet
av Louise Malmström (s)
till utbildningsminister Jan Björklund (fp)
Alla barn har rätt till en bra förskola med pedagogisk verksamhet som ger trygghet, lärande och lek. Förskolan bidrar till att utjämna skillnader i uppväxtvillkor för barn från olika grupper och skapar mötesplatser för barnfamiljer med olika etnisk, kulturell och social tillhörighet. Förskolan är samhällets första steg i det livslånga lärandet och lägger grunden för den framtida skolgången.
I stället för att fortsätta att förbättra förskolan ska den borgerliga regeringen nu införa vårdnadsbidrag. Kommunen ska betala 3 000 kronor för de barn som inte går i förskolan. Regeringen tänker inte skjuta till resurser för att finansiera vårdnadsbidraget utan lägger ansvaret på kommunerna.
Sveriges Kommuner och Landsting har uppskattat att vårdnadsbidraget kommer att kosta kommunerna 3 miljarder kronor. Ska man ta dessa pengar från förskolesektorn motsvarar det 9 000 anställda. I dag finns knappt 78 000 personer som arbetar inom förskolevärlden. 9 000 motsvarar 11,5 procent, en avsevärd andel. Följden riskerar alltså att bli en kraftigt försämrad förskola för flertalet för att några få ska få vårdnadsbidrag.
Flera europeiska länder tittar på den svenska modellen med väl utbyggd föräldraförsäkring och förskola för alla. Tyskland avvecklar delar av sin traditionella familjepolitik för att bygga ut föräldraförsäkring och förskola. I Norge avvecklas vårdnadsbidraget, kontantstøtte, för att man inser att det knappast är framtidens modell. Den etniska och sociala snedrekryteringen till förskolan ökade i Norge, och liknande risker ser vi även i Sverige.
Alla föräldrar måste kunna lita på att förskolan är en trygg och bra miljö för barnen. På så sätt är förskolan en förutsättning för att föräldrar kan förvärvsarbeta. Förskolan ska även i fortsättningen fungera som en mötesplats där barn med olika bakgrund och ursprung får ta del av vårt samhälles gemensamma värdegrund. Inom ramen för förskolan ges barnen möjlighet att utvecklas som människor, samverka med andra och stimuleras i sin språkutveckling.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga ministern:
- Vilka initiativ är ministern beredd att ta för att se till att införandet av ett vårdnadsbidrag inte försämrar kvaliteten i förskolan?
- Vilka åtgärder planerar ministern att vidta så att vårdnadsbidraget inte ökar den etniska och sociala snedrekryteringen till förskolan?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:758
Webb-tv: Vårdnadsbidraget och förskolans kvalitet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:119 Onsdagen den 28 majProtokoll 2007/08:119 8 § Svar på interpellationerna 2007/08:758 och 778 om vårdnadsbidraget och förskolans kvalitet
Protokoll från debatten
Anf. 25 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Louise Malmström har frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta för att se till att införandet av ett vårdnadsbidrag inte försämrar kvaliteten i förskolan och vilka åtgärder jag planerar att vidta så att vårdnadsbidraget inte ökar den etniska och sociala snedrekryteringen till förskolan. Vidare har Ann-Christin Ahlberg frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att säkra kvaliteten inom förskolan.
Jag väljer att besvara båda interpellationerna i ett sammanhang.
Frågan om vårdnadsbidragets konsekvenser för förskolans kvalitet har väckts flera gånger tidigare av partivänner till Louise Malmström och Ann-Christin Ahlberg.
Jag håller nu som då med om att alla barn har rätt till en bra förskola med pedagogisk verksamhet som ger trygghet, lärande och lek. Precis som Ann-Christin Ahlberg påpekar håller den svenska förskolan världsklass, vilket har uppmärksammats av OECD och i en rad internationella jämförelser.
Regeringen har aviserat en familjepolitisk reform bestående av ett frivilligt kommunalt vårdnadsbidrag, jämställdhetsbonus, barnomsorgspeng och ett ökat pedagogiskt uppdrag i förskolan. Syftet med reformerna är att valfriheten, mångfalden och kvaliteten ska öka i barnomsorgen så att denna bättre möter familjernas behov genom att ge föräldrarna ökade möjligheter att välja den typ av verksamhet som är lämplig för just deras barn, i deras situation.
Fler än åtta av tio ett- till femåringar tillbringar delar av sin vardag i förskolan. Införandet av ett frivilligt kommunalt vårdnadsbidrag kommer inte att frånta kommunerna deras skyldighet att erbjuda förskola av god kvalitet utan oskäligt dröjsmål. Även framöver ska barnen, om föräldrarna så väljer, ha möjlighet att delta i förskolans pedagogiska verksamhet. Förskolan kan numera ses som en del av utbildningsväsendet, och verksamheten fungerar ofta bra. Generellt sett har förskolan hög kvalitet och regeringen vill fortsätta att utveckla den. Enligt Svenskt kvalitetsindex 2007 är förskolan bland de verksamheter som återigen toppar listan.
Förskolans potential att stimulera barns naturliga lust att lära har emellertid inte utnyttjats fullt ut. En fortsatt utveckling av förskolan är av stor vikt, och regeringen avser att ta initiativ till att öka kvaliteten i förskolan ytterligare. En åtgärd för att stärka förskolans pedagogiska uppdrag är att införa tydligare mål i förskolans läroplan.
Personalens utbildning och kompetens är den viktigaste faktorn för kvaliteten i förskolan. Regeringens avsikt är att det bör finnas förskollärare i varje förskola och att dessa bör ges ett övergripande pedagogiskt ansvar. Dessutom ska utredningen om en ny lärarutbildning lämna förslag på hur utbildningen för förskollärare bör utformas så att utbildningen får en egen identitet inom lärarutbildningens ram för att förskolans kompetensbehov ska kunna säkras.
Ett lekfullt lärande i förskolan kan lägga grunden för att fler barn lyckas i skolan. Det kommer att särskilt gynna de barn som inte har möjlighet att få stöd hemifrån eller som av olika skäl är i behov av extra stöd. Det har tidigare funnits ett samband mellan föräldrarnas utbildningsnivå och barnens deltagande i förskolan. Den ökade tillgängligheten på plats i förskolan har dock gjort att detta samband nästan helt har försvunnit. På så sätt har förskolan bidragit till att utjämna skillnader i uppväxtvillkor. Mellan 80 och 85 procent av ett- till femåringarna går i förskola oavsett föräldrarnas utbildningsbakgrund.
För att fler barn ska få tillgång till pedagogisk verksamhet avser regeringen att föreslå att rätten till allmän förskola utvidgas till att gälla alla barn från tre års ålder, i stället för som i dag från fyra års ålder. Samtidigt förbereder regeringen för möjligheten att kombinera allmän förskola med andra barnomsorgslösningar.
Då Louise Malmström, som framställt interpellation 2007/08:758, och Ann-Christin Ahlberg, som framställt interpellation 2007/08:778, anmält att de var förhindrade att närvara vid sammanträdet medgav talmannen att Matilda Ernkrans fick ta emot båda interpellationssvaren.
Anf. 26 Matilda Ernkrans (S)
Herr talman! Minister Björklund! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret på både Ann-Christin Ahlbergs och Louise Malmströms interpellationer. Ann-Christin Ahlberg och Louise Malmström är tyvärr förhindrade att vara i kammaren i dag, och därför tar jag debatten om vårdnadsbidraget och förskolan.
Det står visserligen inte i svaret, men jag hörde det tidigare i dag och du har sagt så många gånger förut, Jan Björklund, att det inte finns någon hejd på vilka olyckor som kommer att drabba Sverige när vårdnadsbidraget införs. Jag känner att det är ett ganska nonchalant sätt att svara på vår relevanta kritik mot och frågeställningar om vårdnadsbidraget och de konsekvenser det får. Den oro som vi socialdemokrater ger uttryck för är inget som vi själva har hittat på, utan det är kritik hämtat från rätt tunga samhälleliga organ som Socialstyrelsen, Lärarförbundet och Jämställdhetsombudsmannen. Det handlar också om konkreta fakta hämtade från erfarenheter av vårdnadsbidraget i Norge och Tyskland, exempelvis.
Vi kan konstatera att vårdnadsbidraget är dåligt för jämställdheten. Det tar resurser från förskolan och det drabbar många barn. Det går ofta till kvinnor som redan lever isolerat, och det drabbar barn som i många fall skulle behöva förskolan inte minst för sin språkutveckling. I dag hoppas jag att jag kommer att få mer seriösa svar, och det inledande svaret tyder på det.
Det här är viktigt. Det är viktigt att vi som är politiskt förtroendevalda och som formar svenskt samhälle tar ansvar för de beslut som vi fattar och de konsekvenser som det får. I förra veckan debatterades vårdnadsbidraget och vi fattade beslut om det här i kammaren. Tyvärr fanns ingen ansvarig minister på plats, och det tycker jag var synd. Men därför är jag också glad att vi får prata lite mer om det nu, förskoleministern och jag. Nu blir det verklighet, och då behövs ett antal besked.
Louise Malmström har i sin interpellation lyft upp ett antal relevanta frågeställningar. Hon lyfter fram alla barns rätt till förskola, rätten till möjligheten att utvecklas tillsammans med andra barn och tryggheten med utbildad personal omkring sig som ett stöd i varje barns livslånga lärande. Både Louise Malmström och Ann-Christin Ahlberg lyfter också fram att den svenska förskolan håller världsklass och att många andra länder, exempelvis det kristdemokratiska Tyskland, vänder sig till oss för inspiration till en väl utvecklad föräldraförsäkring och en förskola för alla.
Interpellanterna pekar också på att det ofinansierade vårdnadsbidraget riskerar att drabba barnen i förskolan. Någonstans måste ju ändå kalaset betalas.
Jag vill gärna höra förskoleminister Björklund lova här och nu att vårdnadsbidraget, när det nu genomförs, inte kommer att drabba barnen i förskolan. Det löftet skulle vara oerhört skönt att få från förskoleminister Björklund.
Jag vill upprepa den fråga som Louise Malmström ställde om vad ministern är beredd att konkret göra för att inte vårdnadsbidraget ska öka den etniska och sociala snedrekryteringen till förskolan. Jag hoppas att du kan utveckla detta lite mer. Inte minst erfarenheterna från Norge visar tydligt att det är 96 procent kvinnor som tar bidraget, och det är många kvinnor med annan etnisk bakgrund som väljer att ta det och behålla sina barn hemma.
De barnen är ju i stort behov av att komma till förskolan, inte minst för sin språkutveckling och resten av sitt lärande. Men av olika skäl väljer de mammorna, som redan lever isolerat, att behålla barnen hemma. Det tyckte jag inte att du svarade på, vad du tänker göra för att motverka det och se till att de barnen får sin rätt tryggad, rätten till en god språkutveckling.
Anf. 27 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Jag tyckte att Matilda Ernkrans inlägg började väldigt bra när hon efterlyste en nyanserad debatt. Men sedan räknade Matilda Ernkrans upp precis alla skräckvisionerna från socialdemokratiskt håll kring vad vårdnadsbidraget kommer att leda till. Det är skräckmålningarna att vi ökar den sociala och etniska segregationen, invandrarbarn kommer inte att lära sig svenska, och allt vad det nu är. Det finns ingen hejd på de olyckor som kommer att inträffa. Det är precis det jag brukar säga. Ni överdriver detta så kraftigt.
För det första gäller vårdnadsbidraget upp till tre års ålder. För det andra är beloppet mycket lågt satt. Det får man säga. Om man har ett jobb och har en heltidsinkomst går det inte direkt att ersätta det med ett vårdnadsbidrag. Då går det inte riktigt jämnt ut, om man säger så, långt därifrån.
Det här innebär i praktiken en något ökad möjlighet för hårt stressade småbarnsföräldrar att tillbringa något mer tid med sina barn så länge de är väldigt små. Hela den opinion som Matilda Ernkrans beskriver, som hon hör är så kritisk mot detta, tänk att den har jag inte mött. Jo, myndigheter har jag sett kritisera det, eller fackliga organisationer som delvis kan ha politiska utgångspunkter för det hela.
Det är väldigt få vanliga föräldrar som hör av sig och säger: Ni måste stoppa vårdnadsbidraget. Det är det sämsta som har inträffat. Jag har inte hört någon enda. Jag lovar att jag får mycket mejl från allmänheten. Inte ett enda har jag fått från någon vanlig förälder som målar upp den oro och skräckvision kring vårdnadsbidraget som ni socialdemokrater gör här i kammaren. Jag tror att ni överdriver väldigt kraftigt.
Förskolans kvalitet är central, menar jag. Den kommer inte att hotas av vårdnadsbidraget. Sverige har världens bästa förskola, i rätt hög utsträckning, ska vi väl säga, uppbyggd efter beslut som ofta har tagits gemensamt. Socialdemokraterna och Folkpartiet har deltagit i de besluten, fler partier också. Ett stort steg togs i mitten av 90-talet när förskolan flyttades över från den sociala sektorn till utbildningssektorn. Förskolan fick en läroplan.
Vi kommer nu att genomföra en ordentlig fortbildningssatsning för Sveriges förskollärare. Den ganska dåliga förskollärarreform som Socialdemokraterna införde 2001, där förskollärarutbildningen gjordes till en filial av grundskollärarutbildningen med påföljd att väldigt få plötsligt ville bli förskollärare, kommer vi att riva upp.
Vi genomför en ny lärarutbildningsreform där vi återger förskollärarutbildningen en egen identitet. Vi kommer att införa yrkeslegitimation för förskollärare för att ytterligare höja kvalitet och kvalitetssäkring i själva yrkesutövningen.
Den här regeringen genomför många reformer för att höja kvaliteten på förskolan. Jag förstår att ni har något politiskt retorikintresse av att måla upp en motsättning mellan vårdnadsbidrag och förskola. Jag ser inte den motsättningen. Och tänk att jag inte tror att vanliga föräldrar gör det heller.
Jag möter nästan ingen förälder som har inställningen att de gärna vill vara hemma med sina barn oavbrutet till barnen fyller 16 år. Jag möter inga unga kvinnor i dag som planerar för en hemmafrukarriär. Ni lever kvar i en 70-talsdebatt om vårdnadsbidraget när det stod mellan barnomsorg och hemmafruar. Så är det inte längre.
Unga familjer vill både ta hand om sin familj och arbeta och göra yrkeskarriär. Vårdnadsbidraget ökar möjligheten något för föräldrarna att när barnen är små få lite mer tid för dem. Jag tror inte att Sveriges föräldrar tycker att det är en katastrofal utveckling.
Anf. 28 Matilda Ernkrans (S)
Herr talman! Det är inte bara politisk retorik att vi ska måla upp en motsättning mellan vårdnadsbidraget och förskolan. Du får gärna tycka att vi socialdemokrater överdriver kritiken, Jan Björklund, men som jag sade i mitt första inlägg är det här inget som vi hittar på. Den motsättningen är inte bara i retoriken. Vi har stöd av rätt så många trovärdiga, tunga, samhälleliga organ i det här samhället som annars minister Björklund brukar lita på: Lärarförbundet, Socialstyrelsen, Jämställdhetsombudsmannen, som jag sade.
Vi kan se på praktisk erfarenhet från Norge och Tyskland vilka effekterna av vårdnadsbidraget har blivit för samhället, för kvinnorna och för barnen. Dessutom kunde SVT i förra veckan presentera en undersökning där man kunde konstatera att nästan 80 procent av föräldrarna tyckte att det var en dålig idé att använda skattepengar till vårdnadsbidrag. De ville hellre lägga dem på förskolan.
Jag håller med förskoleminister Björklund. Jag är fullständigt övertygad om att nutidens föräldrar vill kunna välja både barn och arbete. Det är det som jag tycker att vi borde engagera oss i och försöka hitta goda vägar framåt så att man faktiskt kan göra de valen. Jag har väldigt svårt att se var vårdnadsbidraget kommer in i det här.
Dessutom säger du att kvaliteten i förskolan inte kommer att hotas. Det är i och för sig ett skönt besked. Men hur får du det att gå ihop? Det enda besked om finansiering som vi har lyckats få är från moderaten Lars-Arne Staxäng när vi hade debatten i kammaren. Han sade att det måste finansieras via de kommunala budgetarna.
I de kommunala budgetarna ligger förskolan. Vad jag vet har kommunerna inte några extra skattkistor som de kan använda för att finansiera vårdnadsbidraget. Det måste naturligtvis tas av pengar från de prioriteringar som man redan har gjort. Då är det väl inte så otroligt att vi och andra med oss ser att det är förskolan som kommer att drabbas. Man kan också konstatera det utifrån erfarenheterna i Norge. Det var utbyggnaden av förskolan som fick betala priset i de områden där många valde eller tvingades att ta vårdnadsbidrag.
Det finns ett samband mellan vårdnadsbidraget och hur förskolan ser ut. Inte minst kan man fundera på det när man i vårdnadsbidragsidén öppnar för möjligheten att ta det fulla vårdnadsbidraget, fortsätta och arbeta, och sedan kan man lösa sin barnomsorg på annat sätt. Det enda kravet är att man absolut inte använder offentligt finansierad barnomsorg.
Det kravet gör mig orolig om man sätter ett barnperspektiv på det. Jag tycker att det borde göra förskoleministern orolig, för det här är ett sätt att privatisera omsorgen om barn från ett till tre år.
Har man grundinställningen att förskolan inte bara är för att föräldrarna ska kunna jobba och för att kvinnor framför allt ska kunna yrkesarbeta utan att den finns där för barnens skull, för att barnen behöver trygg-het, lärande och lek tillsammans med andra barn, tillsammans med utbildade vuxna, att det är ett viktigt led i deras livslånga lärande och att det faktiskt kan lägga grunden för att fler ska lyckas, varför är man då angelägen om att privatisera omsorgen om barnen som är mellan ett och tre år? Borde inte förskoleministern ha sagt att det kravet tänker han inte ställa upp på, för att förskolan är för viktig för barnen?
Anf. 29 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Jag tycker att Matilda Ernkrans ordval är väldligt avslöjande. När föräldrarna tar ansvar för sina barn säger hon att man privatiserar omsorgen om barnen, som om normaltillståndet vore att stat och kommun hade ansvar för barnen. När vi säger att föräldrarna ska ha ansvaret privatiserar vi det hela, som om det är att jämföra med att sälja Nordea eller något annat.
Barnen är väl ändå föräldrarnas ansvar i första hand? Vi har en förskola i Sverige som föräldrarna kan välja att utnyttja eller avstå från att utnyttja. Då ska vi garantera att den har en mycket hög kvalitet. Men om föräldrarna väljer att vara med sina barn är det väl inte så att staten i sin nåder överlåter och privatiserar ansvaret? Själva utgångspunkten måste väl ändå vara att föräldrarna har ansvaret för sina barn.
Norge hänvisar Matilda Ernkrans till och Tyskland. Sanningen är att både Norge och Tyskland saknar en viktig sak som vi har, nämligen en lagstiftad skyldighet för kommunerna att tillgodose behovet av förskola. I Tyskland har man med katolska traditioner fortfarande en hemmafrutradition. Men man är på väg mer mot vårt system där också mammorna går ut på arbetsmarknaden, och man försöker bygga ut förskolan. Det är en stor politisk debatt i Tyskland, men partierna och förbundsdagen är rätt överens om den utvecklingen, även om det är kontroversiellt i folkdjupet på samma sätt som det var i Sverige på 60-talet och 70-talet. Den debatten har ju vi lämnat bakom oss i Sverige, skulle jag säga.
I Norge är man på ett sätt mer likt Sverige, men man har ändå inte en fullt utbyggd förskola, och man har heller inte en skyldighet för kommunerna att tillgodose behoven av förskola. Det blir upp till kommunerna i Norge att själva avgöra om man har köer till förskolan.
Det systemet har vi inte i Sverige. Några kommuner slarvar med att uppfylla barnomsorgsgarantin. Socialdemokratiskt styrda Göteborg är värst i klassen på detta. De uppfyller nästan aldrig garantin och får mest anmärkningar av Skolverket. Men i grunden har vi en lagstiftning i Sverige som ska garantera att barnen och föräldrarna får förskola inom en viss tidsperiod när man har begärt det. Det gör att det inte finns någon kommun i Sverige som kan säga att nu struntar vi i förskolan. Om föräldrarna efterfrågar förskola har man skyldighet att erbjuda förskola.
Den kvalitet vi har i förskolan är mycket hög. Det säger också Matilda Ernkrans, den är bäst i världen. Det är också min bild. Vi behöver inte vara så våldsamt oroliga om några föräldrar när barnen är riktigt, riktigt små skulle välja att utnyttja vårdnadsbidraget för att vara ytterligare några timmar i veckan med sina barn. Det är inte en stor nationell katastrof, Matilda Ernkrans. Lägg av med den där skrämselpropagandan!
Anf. 30 Matilda Ernkrans (S)
Herr talman! Jag säger det igen: Jag har inte sagt att det är en stor nationell katastrof. Jag har sagt att man tar politiska beslut och att de får ett antal konsekvenser. Då är det lite hederligt att faktiskt ta ansvar för de konsekvenserna. Det är lite hederligt att nu när vårdnadsbidraget faktiskt ska genomföras berätta hur man tycker att kommunerna ska kunna finansiera det och inte bara svepande säga, som Lars-Arne Staxäng, att det går över de kommunala budgetarna. Sedan låtsas man som om det finns en egen skattkista hos kommunerna som gör att de kan finansiera vårdnadsbidraget. Det är klart att när detta ska finansieras kommer det att drabba andra, och jag är orolig över att man kommer att plocka pengarna just från förskolan. Varifrån ska man annars ta pengarna för att betala det här?
Det andra jag skulle vilja säga är att det inte är jag som privatiserar omsorgen om de små barnen. Jag tycker precis som förskoleminister Björklund att föräldrar är viktiga för de små barnen. Mitt parti, Socialdemokraterna, har byggt upp världens bästa flexibla föräldraförsäkring för det här landet. Det är jag mycket stolt över.
Det är inte jag som privatiserar omsorgen om de små barnen, det är ni, statsrådet Björklund. Det är ni som säger att man kan ta det här vårdnadsbidraget, man kan fortsätta att jobba heltid, alltså inte få någon mer egen tid med de små barnen, och använda pengarna till att anställa någon annan som ska ta hand om barnen, bara det inte är offentligt finansierad barnomsorg. Det är det jag pratar om. Det är det jag riktar in min kritik på, just till förskoleminister Björklund.
Jag trodde att du tyckte att förskolan faktiskt var en rätt och en möjlighet också för barnen, att det inte bara är så att de föräldrar som väljer den gör det och de föräldrar som väljer något annat väljer något annat. Sedan får det bli som det blir, lite hipp som happ. Jag trodde att du som förskoleminister tyckte att förskolan hade ett värde för barnen och för alla barn, att barnen har en egen rätt, en egen möjlighet att faktiskt med ett lekfullt lärande få lägga grunden till att kunna lyckas vidare i livet.
Anf. 31 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Låt oss för ett ögonblick jämföra det vårdnadsbidrag som Matilda Ernkrans är så orolig för med den föräldraförsäkring hon säger sig vara så stolt över. Vad är egentligen skillnaden? I båda fallen kan enskilda föräldrar få en ekonomisk ersättning av samhället för att vara borta från sina jobb och vara hemma och ta ansvar för sina barn.
Alla de effekter som Matilda Ernkrans säger att vårdnadsbidraget skulle kunna åstadkomma kan ju, om det är sant, i lika hög grad åstadkommas av föräldraförsäkringen. Att kvinnor är hemma och tar hand om sina barn i stället för att jobba är ju det som är effekten av föräldraförsäkringen. Att invandrarkvinnor, som ändå inte har någon fast förankring på arbetsmarknaden, i högre utsträckning är hemma och kan utnyttja detta till utfyllnad, med garantidagar och allt vad det är, är ju en effekt av föräldraförsäkringen också.
Alla de hemskheter som kan inträffa med vårdnadsbidraget - om man nu tycker att det är hemskheter att föräldrar tar ansvar för sina barn - inträffar i så fall också med föräldraförsäkringen, Matilda Ernkrans. Det är ingen stor skillnad. Ni ser spöken på ljusan dag när det gäller vårdnadsbidraget. Det är lite obegripligt att så till den grad säga: Å, jag är så stolt över föräldraförsäkringen - det är jag också - men jag avskyr vårdnadsbidraget. I grunden är det precis samma sak, nämligen att man ger föräldrarna betalt för att vara hemma och ta hand om sina barn. I grunden är det exakt samma sak, Matilda Ernkrans. Om man är orolig för effekterna av vårdnadsbidraget borde man vara lika orolig för effekterna av föräldraförsäkringen, för också det innebär att föräldrar är hemma och inte arbetar. Det förstärker alla de där hemskheterna som Matilda Ernkrans beskriver.
När vi står här om ett par år och utvärderar vårdnadsbidraget tror jag att de som har skrämts med detta kommer att skämmas något. Det finns de i regeringen som hoppas mycket mer än vad jag gör på att vårdnadsbidraget ska innebära en stor revolution. Jag tror att också de förhoppningarna är väldigt överdrivna. Vårdnadsbidraget kommer inte att innebära någon särskilt stor förändring, tror jag. Det ger en liten ökad möjlighet för föräldrar till små barn att vara lite mer med sina barn. Tänk, jag tror inte att föräldrarna tycker att det är en katastrof.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.