Vallöften inom sjukvården
Interpellation 2006/07:497 av Österberg, Sven-Erik (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-04-26
- Inlämnad
- 2007-04-26
- Besvarad
- 2007-05-11
- Sista svarsdatum
- 2007-05-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 26 april
Interpellation
2006/07:497 Vallöften inom sjukvården
av Sven-Erik Österberg (s)
till statsminister Fredrik Reinfeldt (m)
I Vestmanlands Läns Tidning kunde man den 24 april innevarande år läsa att landstingsstyrelsens ordförande Magnus Edlund (m) kan tänka sig utförsäljning av i princip hela sjukvården i Västmanland. Magnus Edlund uttrycker sig enligt följande i tidningen:
”Avknoppningar kan vi tänka oss. Men jag är i princip öppen för alla förslag. Det mest sannolika är att landstinget skriver avtal på några år med alternativa utförare. Det blir mer definitivt om man även säljer fastigheten. Stockholm ligger längre fram med det.”
I valrörelsens slutspurt fick Fredrik Reinfeldt den direkta frågan i en tv-debatt från dåvarande statsministern Göran Persson om Moderaterna, om de vann valet, skulle sälja ut de svenska sjukhusen.
Fredrik Reinfeldt dementerade detta bestämt och påstod att dylika påståenden bara var fantasier.
Moderaterna vann valet och nu kan vi konstatera vad som händer ute i landet.
Avser statsministern att stå fast vid sitt vallöfte att inte sälja ut de svenska sjukhusen?
Vad avser i så fall statsministern att vidta för åtgärder med anledning av planerna i Västmanlands landsting?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:497
Webb-tv: Vallöften inom sjukvården
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:105 Fredagen den 11 majProtokoll 2006/07:105 5 § Svar på interpellation 2006/07:497 om vallöften inom sjukvården
Protokoll från debatten
Anf. 32 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Sven-Erik Österberg har frågat statsministern om han står fast vid sitt vallöfte att inte sälja ut de svenska sjukhusen och vilka åtgärder statsministern i så fall avser att vidta med anledning av planerna i Västmanland. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som svarar på interpellationen.
Regeringen gick bland annat till val på att den så kallade stopplagen skulle tas bort för att på så sätt stimulera till mångfald på lika villkor. I propositionen
Driftsformer för sjukhus
(prop.2006/07:52) har regeringen redan lämnat förslag om att ta bort de inskränkningar som funnits sedan den 1 januari 2006 när det gäller verksamhet vid sjukhus som bedrivs på entreprenad.
Propositionen innehåller fyra huvudpunkter. Kravet på att verksamhet vid sjukhus ska bedrivas utan vinstsyfte tas bort. Även kravet på att verksamheten enbart ska bedrivas med offentlig finansiering tas bort. Det ska också vara möjligt att lägga ut verksamhet som bedrivs vid regionsjukhus eller regionklinik på entreprenad. Dessutom avskaffas kravet på att landstinget ska bedriva verksamhet vid minst ett sjukhus. Skälen som anförts för förslaget är bland annat att öppna för en ökad mångfald och att på detta sätt bidra till en mer kreativ och effektiv hälso- och sjukvård. En klar majoritet av remissinstanserna tillstyrkte också förslaget.
Oavsett om en verksamhet bedrivs av landstinget eller av en privat vårdgivare ska vården bedrivas så att den uppfyller hälso- och sjukvårdslagens (1982:763) krav på en god vård på lika villkor. Vidare ska vården ges med respekt för alla människors lika värde och den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Ledningen av hälso- och sjukvården ska dessutom vara organiserad så att den tillgodoser hög patientsäkerhet och främjar kostnadseffektivitet. Regeringen avser inte att föreslå någon ändring av dessa grundläggande principer.
Landstingen ansvarar för hur hälso- och sjukvården organiseras och att besluten som fattas ger förutsättningar för en långsiktigt hållbar hälso- och sjukvård. Landstingen har, även om driften av en verksamhet överlåts, kvar huvudmannaskapet och därigenom också det yttersta ansvaret för verksamheten och ska se till att den anlitade entreprenören uppfyller de bestämmelser som gäller för verksamheten. Regeringen avser inte att lämna förslag som innebär någon ändring när det gäller landstingens ansvar när hälso- och sjukvård drivs på entreprenad.
Förtroendet för hälso- och sjukvården är avhängigt av att vården lever upp till de krav som medborgarna har rätt att ställa. Om hälso- och sjukvården ska kunna utvecklas och klara det framtida åtagandet måste förutsättningar för nytänkande och mångfald skapas inom hela hälso- och sjukvårdssystemet. Konkurrensutsättning och upphandling stimulerar till ökad dialog kring kvalitetsbegreppet och ger ökade möjligheter att skapa det vårdutbud befolkningen är i behov av till lägsta möjliga kostnad för skattebetalarna. Alternativa driftsformer kan dessutom ge positiva effekter i form av tydligare organisation, mål och ledarskap, vilket behövs för att klara av att attrahera arbetskraft till hälso- och sjukvården även i framtiden. Mångfald inom hälso- och sjukvården ger ökade valmöjligheter för både patienter och personal.
I förrgår debatterade och beslutade riksdagen i enlighet med den proposition som jag har redogjort för här.
Anf. 33 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Jag ska i vanlig ordning tacka för svaret. Men svaret är egentligen en upprepning av den debatt som fördes här för två dagar sedan. Min fråga hade ingenting i sak med den debatten att göra.
Det jag tyckte var intressant i den här frågan var precis det som är frågans rubrik. Det var en direktsänd tv-debatt mellan Göran Persson och Fredrik Reinfeldt i svensk television den 10 september 2006. I en tidigare debatt hade Göran Persson sagt att han var oroad för att borgerligheten i händelse av en valvinst skulle sälja ut akutsjukhusen, som hade debatterats. Den frågan kom på tal i den här debatten, och då sade Fredrik Reinfeldt: "Vi vill inte sälja akutsjukhus som du påstod i en tidigare debatt. Vi har inte det förslaget och jag är glad att du gav mig möjlighet att ge det beskedet här i kväll."
Det var ett rakt besked från nuvarande statsministern, dåvarande oppositionsledaren, till svenska folket. Det skulle inte bli någon utförsäljning av akutsjukhus i Sverige. Jag tror att det hade en väldig betydelse i valdebatten. Oron för vad som händer med akutsjukhusen, om de ska säljas ut, om privata vinstintressen ska köpa upp dem, tjäna pengar på sjukvården och kunna dela ut vinster till sina aktieägare, som kan vara internationella kapitalägare och så vidare, är ganska stor i det svenska samhället. Den går långt in i den borgerliga valmanskåren. Det vet vi genom undersökningar som har gjorts. Därför var det här en viktig signal för hur folk skulle lägga sin röst.
Nu efteråt, bara en liten tid efteråt, visar det sig i andra debatter att man talar om sjukhus som gallerior. Men anledningen till att jag ställde frågan till statsministern var egentligen att den borgerliga landstingsledningen i Västmanlands län, där landstingsstyrelsens ordförande är moderat, i en intervju i tidningen sade att han kunde tänka sig att sälja ut akutsjukhuset i Västerås, Centrallasarettet. Han kunde tänka sig olika modeller för det här och hänvisade till att man faktiskt kommit längre med detta i Stockholm.
Det handlar inte om andra driftsformer eller så, utan här handlar det om att man säljer byggnaden och den infrastruktur som finns. Landstinget avlövas ju det som ska vara verksamheten och kan på så vis styra verksamheten mycket mindre än om man är ägare.
Det var därför intressant att veta om det löfte gällde som vid det här tillfället gavs och om ytterst statsministern och den borgerliga regeringen var beredda att leva upp till vad som lovades och tänkte säga till partivännerna i Västerås: En utförsäljning tycker inte vi ska ske, för det har vi sagt.
Att ni däremot har talat om andra driftsformer kan jag inte förneka. Ni har ju tidigare pekat på det. Men det är inte riktigt det som frågan handlar om, utan det gäller själva utförsäljningen av sjukhuset.
Jag ställde samma fråga för ett tag sedan när det var statsministerns frågestund. Då smet statsministern undan genom att säga att det var Akademiska sjukhuset och Karolinska som menades. Senare i debatten ingick även Huddinge sjukhus i den del som inte skulle säljas ut. Men det återgivna gällde akutsjukhus rakt över.
Jag tycker att det här är att vilseleda svenska folket. Jag tänker då på det krystade svaret från statsministern under frågestunden och det vi i dag hört som egentligen inte alls är något svar på min fråga utan en beskrivning av den reform, den förändring, av sjukvården som socialministern vill genomföra och som riksdagen har beslutat om. Det är ju det som är svaret. Men det är inte ett svar på min fråga i interpellationen.
Anf. 34 Jörgen Johansson (C)
Fru talman! Jag har följt Socialdemokraternas inlägg såväl här i kammaren som i medierna i min valkrets, och jag blir något konfunderad över agerandet.
I ett befolkningsperspektiv är det helt ointressant vem som ger mig vård. Det viktiga är att jag blir botad. Den debatt som förs alltför ofta är en debatt ovanför våra medborgares huvuden.
Här bör vi kanske i stället börja tala om de frågor som berör människor - inte leva i vår egen lilla politiska värld. Därför ifrågasätter jag den oro som Sven-Erik Österberg säger sig vara tolk för.
Jag blir något förvånad när en före detta kommunminister frågar landets statsminister vilka åtgärder han ska vidta med anledning av planerna i Västmanlands läns landsting.
Vart har det kommunala självstyret tagit vägen? Vart har tilltron till de folkvalda på hemorten tagit vägen? Och vem är det som egentligen ska ställas till svars för vad som sker eller inte sker i ett landsting eller en kommun? Är det inte de folkvalda som finns på plats?
Fru talman! Jag ser frågeställningen nästan som ett övergrepp på hela det demokratiska systemet. I sak är det dessutom så att landstingsledningen i Västmanland aldrig har haft för avsikt att sälja ut vården. Det har man tydligt klargjort i uttalanden, debattartiklar och intervjuer efter det att Socialdemokraterna påbörjat sin kampanj i frågan.
Trots det fortsätter det anklagande som många upplever mer eller mindre som ett smutskastande av de folkvalda i Västmanlands läns landsting.
Fru talman! Agerandet gör mig ännu mer förvånad och frågande när jag blickar tillbaka på historien. Jag har själv under någon valperiod samregerat med Socialdemokraterna i Västmanland. I mitten av 90-talet genomförde vi tillsammans den största privatiseringen då i Vård-Sverige. Drygt 40 procent av primärvården privatiserades. 10 procent överfördes till entreprenad. Resterande del av primärvården blev kvar i landstingskommunal drift.
Resultatet var häpnadsväckande. 92 procent av patienterna färdigbehandlades på den primära nivån. Effektiviteten och kvalitetshöjningen inom primärvården var påtagliga. Socialministern under en del av förra mandatperioden, Lars Engqvist, bedömde det västmanländska familjeläkarsystemet som Sveriges bästa primärvård.
Den rabiata inställning som Socialdemokraterna nu visar mot alternativ i vården tar sig alltså underliga vägar. Man funderar över vart det sunda förnuftet egentligen tagit vägen. Ännu underligare blir det när man konstaterar att det i mitten av 90-talet fördes diskussioner just om att lägga ut verksamheter inom Centrallasarettet i Västerås på entreprenad. Det vi diskuterade var urologen. Nu blev det ingen entreprenad, men diskussionen var långt gången.
Vad jag nu upplever är att den nya ledningen i landstinget diskuterar i precis samma banor som vi tidigare diskuterade i - alltså en uppföljning av tidigare diskussioner. Men nu är det tabu att över huvud taget föra en stillsam diskussion om alternativ i vården.
Fru talman! Jag bedömer Socialdemokraternas agerande som ett retoriskt spel för en befolkning som egentligen hellre vill ha bättre vård än en debatt om
hur
vården ska ges.
Det vore bättre om Socialdemokraterna ägnade sig åt något som är mer målinriktat, nämligen åt att marknadsföra de positiva effekter som privatiseringen i Västmanland trots allt medförde för medborgarna, för den landstingsdrivna verksamhet som blev kvar och för landstingsekonomin i Västmanland. Jag är helt övertygad om att ett sådant agerande skulle vinna mer gehör än retorisk politik på det sätt som i dag sker.
Anf. 35 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Det som Sven-Erik Österberg tar upp i sin interpellation handlar egentligen om två saker, två olika frågor. Vi kan börja med den senare frågan: Vad avser i så fall statsministern att vidta för åtgärder med anledning av planerna i Västmanlands läns landsting?
Den frågan är inte en fråga för Sveriges riksdag. Den frågan är inte en fråga för regeringen i Sverige. Den frågan är en fråga för de folkvalda företrädarna i Västmanlands läns landsting, en fråga för medborgarna i Västmanlands län.
Jag tror att det är väldigt viktigt att vi har den här arbetsfördelningen klar för oss. Vi på den nationella nivån förväntar oss alltid att landstingen som vårdens huvudmän tar sitt ansvar för att bedriva verksamheten. Vår uppgift är naturligtvis att se till att de har de befogenheter som möjliggör för dem att ta sitt ansvar för verksamheten.
Jag menar att Socialdemokraterna nu ofta hamnar i en debatt som är tämligen ointressant för de många patienterna. Man diskuterar privat och offentligt i stället för att diskutera hur vi uppnår bästa möjliga kvalitet, hur vi kan korta vårdköerna och därmed öka tillgängligheten och hur vi kan öka medborgarnas frihet när det gäller valet av vårdgivare. Jag tror att sådana saker spelar en större roll för människor än vad som står på de vårdanställdas rockar.
När det gäller de förändringar som häromdagen klubbades igenom här i riksdagen finns det en bred uppställning i Vård-Sverige. Remissinstanserna har varit väldigt positiva till den här förändringen. De som är aktiva inom vården i form av till exempel Läkarförbundet och Vårdförbundet tycker att det är väldigt bra att man tar bort en lagstiftning som fungerar som en hämmare.
Jag tror inte att den lag som riksdagen häromdagen beslutade om över en natt kommer att revolutionera vården. Däremot tror jag att den kommer att fungera som en signalgivare; den signalerar till aktörer att här är många välkomna att bidra till att utveckla svensk hälso- och sjukvård i stället för den politik som tidigare bedrivits och som gått ut på att försöka sätta käppar i hjulet för andra aktörer som vill bidra i utvecklingen av hälso- och sjukvården.
När det gäller den debatt som Sven-Erik Österberg refererar till var det så att nuvarande statsminister, dåvarande företrädare för oppositionspartiet Moderaterna Fredrik Reinfeldt, meddelade att han hade ringt runt till sitt partis företrädare ute i landet och frågat dem om det fanns några planer på utförsäljningar av sjukhus. Han kunde i tv-debatten återkomma och säga att det inte fanns några sådana planer. Det var det besked som han gav.
Vad riksdagen gjorde häromdagen var att fatta ett beslut som upphäver de förbud som har funnits i vissa delar för att ge klartecken till landstingen att själva disponera över sina egna resurser. Vi tror att beslut blir bättre om de fattas så nära medborgarna som möjligt. Landstingen är huvudmän för vården runt om i Vård-Sverige, och därför bör de ha de här befogenheterna.
Anf. 36 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Det går väldigt snabbt att ändra position och säga att nu kan inte den centrala nivån alls ha någon åsikt eller lägga sig i vad som händer på andra nivåer i svensk politik. Det ska jag följa upp. Det ska bli intressant att se hur många gånger Jörgen Johansson har ställt ministrar till svars genom interpellationer och frågor här på områden som ligger på andra nivåer. Nu får man inte ställa den frågan, för det här ska skötas lokalt, och då lägger man sig i det kommunala självstyret.
Har Fredrik Reinfeldt varit lika noga med den principen när han svarat på frågan och sagt: "Vi vill inte sälja akutsjukhus"? Du påstod det i en tidigare debatt. Vi har inte det förslaget, och jag är glad att du gav mig möjligheten att ge det här beskedet i kväll, sade han.
Hade han sagt att han inte kan svara på den frågan, att det beror på vad landstingsledningar tar för beslut och att han inte ska lägga sig i den frågan eftersom det handlar om det kommunala självstyret, så hade det varit ett korrekt svar.
Det besked han gav svenska folket var att han skulle verka för att det inte skulle ske. Han skulle se till i sin partigrupp att några sådana frågor inte kommer upp i de borgerliga partierna eller hos Moderaterna. Det var det beskedet som gavs. Då tycker jag att det här var en berättigad fråga att ställa. Han sade det och gav en tydlig vink tre dagar före valet till riksdagen att så skulle det inte bli med en borgerlig regering. Att sedan skylla på att landstingsledningen har tagit ett beslut som man inte kan göra någonting åt, därför att det är det kommunala självstyret som gäller, är falsk marknadsföring och en häpnadsväckande kovändning i en politisk debatt.
När det gäller Västmanlandsmodellen, Jörgen Johansson, har jag aldrig sagt någonting om vårdcentralerna i Västmanland. Det är vi väl medvetna om. Det har jag aldrig debatterat, jag har aldrig haft ett kritiskt inlägg därvidlag. Jag tycker att Jörgen Johansson ska vara lite uppmärksam på vad som händer i Västmanland nu. Man håller på att överge den modellen och tittar på Hallandsmodellen med fri etableringsrätt. Det fina med Västmanlandsmodellen var att man där kunde begära vad entreprenörerna eller andra utförare skulle tillhandahålla för vård på familjeläkarenheten i Köping, i Kungsör eller i Fagersta. Man kunde säga: Vi vill ha de här kompetenserna. Det är det vi vill att ni ska leverera.
I den Hallandsmodell som man nu tittar på kommer det att vara upp till den som etablerar sig att välja vad det blir för vård. Landstinget får täcka upp på annat sätt om etableringen inte ger sådan fullvärdig vård som har varit.
Man håller på att överge din modell, Jörgen Johansson. Har du inte kontakt med dina partivänner i landstinget så att du kan tala om för dem hur förträfflig den modellen är? Ni stod ju bakom den. Ansluter du till oss kan du se till att den modellen faktiskt finns kvar. Jag har inte motsatt mig andra utförare i sjukvården. Vrid inte om debatten, Jörgen Johansson, och säg att jag skulle vara emot att också andra aktörer kan finnas med och bidra till god vård.
Vad det handlade om i Västmanland var att man skulle sälja Västerås centrallasarett. Det var det landstingsstyrelsens ordförande sade. Jag vet att han har retirerat. Han har dragit sig ur det men aldrig gett ett rakt besked. Dessutom säger han nu att det bara är ett moderat förslag. Tydligen är ni inte med på det eller så har ni inte fått vara med i hans funderingar, utan det är någonting som kommer från honom. Men så bra, dementera det då! Då kan vi lägga det bakom oss och säga att det inte blir någon utförsäljning av Västerås lasarett. Jörgen Johansson kanske är garanten för det. Men han får inte lägga sig i det, för det är det kommunala självstyret som gäller i Västerås. Men här får han tala om hur förträffligt det har varit. Det går alldeles utmärkt. Men när det kommer till kritan kan han inte göra någonting åt det.
Vi vet att stopplagen gav möjlighet till en rad olika aktörer. Vad den garanterade var att landstingen inte avlövades totalt vad gäller sjukhusägande. Man var tvungen att äga minst ett sjukhus. Vad socialministern gör nu är att han öppnar för dubbla väntrum, ett för dem som inte har någon försäkring och ett för dem som har försäkring. Vilka patienter tror socialministern kommer att ropas in först? Är det de som betalar via försäkring till sjukhuset eller de som inte gör det i det läget? Det är där orättfärdigheten ligger i vården, som jag är oerhört rädd för kommer att gå ut över patienten.
Anf. 37 Jörgen Johansson (C)
Fru talman! Jag lämnade landstinget för ett antal år sedan. Jag har fullt förtroende för att de folkvalda som finns där sköter det på ett bra sätt. Sedan kan vi konstatera att var tid har sina problem och sina möjligheter. Hur man än gör förändringar i dag har jag förtroende för att man sköter det.
Sven-Erik Österberg talar om det kommunala självstyret. Titta gärna i riksdagens protokoll några år tillbaka och du kan konstatera att jag i den här kammaren ett antal gånger kritiserat den debatt som förts här. På fråga efter fråga visar det sig att man diskuterat saker som egentligen inte ens hör hemma på nämndnivå i en kommun. Vi måste börja fundera över vilka roller vi har på de olika nivåerna. Det kommunala självstyret är grundmurat såväl inom mitt parti som inom alliansregeringen. Jag förväntar mig att vi visar förtroende för dem som finns på respektive nivå.
Vad gäller det familjeläkarsystem som vi införde i Västmanland tycker jag att du som socialdemokrat borde vara stolt över det, slå dig för bröstet och säga: Fler alternativ inom vården. Det systemet innebar en bättre kvalitet i vården. Det innebar en effektivare vård, ökad tillgänglighet och framför allt en bättre situation för kvinnor i vården som fick en helt annan löneutveckling, de som arbetade inom den privata sektorn. Det i sin tur påverkade den landstingsdriva verksamheten. Helt plötsligt fanns det konkurrens.
Se möjligheterna, slå dig för bröstet och ställ verkligen upp för att få fler alternativ inom vården. Jag tror att patienterna kommer att jubla om du gör det.
Anf. 38 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Sven-Erik Österberg för ett resonemang om den centrala nivån kontra kommuner och landsting. Det är en diskussion som det finns anledning att föra uppenbarligen. Jag kan ha väldigt starka uppfattningar om vad man borde göra i en kommun. Jag kan ha det som privatperson, som riksdagsledamot eller som regeringsföreträdare. Men vi ska väl ändå tänka över: Behöver allt det som ni tycker och det som jag tycker bli lagstiftning? Jag tycker inte det. Vi har ett förtroende för att de som står närmare verksamheten faktiskt kan fatta beslut som fungerar väl i den verklighet som de finns i. Annars får vi ett enormt arbete om vi ska reglera allting åt alla kommuner och alla landsting. Ge förtroende till dem som är folkvalda! Låt oss stå till svars inför väljarna som kommer att utkräva ansvar om vi gör någonting som väljarna anser vara fel eller belönar om vi bedriver utvecklingen i en positiv riktning.
Sven-Erik Österberg beskriver Västmanlandsmodellen, som han naturligtvis är mer kunnig om än vad jag är, som att det fina med den är att man kan beställa den vård som man vill ha. Själva poängen med avskaffandet av stopplagen är ju densamma. Är det så att ett landsting upplever att det finns delar i verksamheten som skulle kunna läggas ut på någon entreprenör att genomföra, så beställer man en viss vård som någon annan utför. Man gör det naturligtvis om man tror att det blir bättre för patienten och om man kan göra det till en lägre kostnad. Annars gör man det inte.
Sven-Erik Österberg säger att vi öppnar för dubbla väntrum. Det är naturligtvis ett felaktigt resonemang. Det är tvärtom så att en vård som inte fungerar, en vård med dålig tillgänglighet där människor får vänta i oändliga köer är det som leder till vad som brukar kallas för gräddfilen. Människor med de större plånböckerna eller med arbetsgivare som är beredda att betala för att de anställda snabbt ska komma tillbaka köper sig vården förbi köerna i den offentliga vården. Det är precis den utveckling vi har sett under de senaste åren när Socialdemokraterna haft makten. Antalet personer som har omfattats av privata sjukvårdsförsäkringar har ökat dramatiskt.
Jag ser det som min uppgift att motverka detta eller att onödiggöra införskaffandet av dubbla försäkringar. Vi har en solidariskt finansierad vård. Den ska vi organisera så effektivt att människor kan få den vård som de eftersträvar. Socialdemokratisk politik har lett till långa köer som i sin tur har lett till att människor som har haft mer pengar än andra har kunnat köpa sig förbi de köer som finns.
Vi vill organisera vården på ett annat sätt. Det kommer att innebära att vi får en större koncentration på tillgänglighet och kvalitet. Det är en politik som leder till ett större mått av valfrihet till gagn för den enskilde patienten.
Anf. 39 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Jörgen Johansson säger att om jag ansluter mig till det som Jörgen Johansson säger här kommer patienter att jubla i Västmanland. Jag tvivlar på det. Det är ju inga patienter i Västmanland som har jublat över Jörgen Johansson och det agerande som har varit. Jag kan berätta mer om det, men jag ska inte göra det här.
Det som är viktigt med hela frågan om sjukvård och olika alternativ är ändå det besked - jag vill återvända till det - som gavs i den sista darrande minuten av en intensiv valrörelse. Det fanns ett stort intresse för frågan om akutsjukhus skulle säljas ut eller inte, och den nuvarande statsministern gav beskedet att det inte skulle ske med en borgerlig regering. Det beskedet gavs direkt till miljontals svenska tv-tittare. Det var ett lugnande besked.
När det gäller att sälja ut sjukhus och lägga ut dem på marknaden, som det ytterst handlar om, har socialministern en naiv inställning när han säger att om man öppnar upp för det blir det bättre och lika vård för alla. Socialministern vet väl lika väl som andra vilka det är som har råd att skaffa sig försäkringar och bättre sjukvård. Erbjuds det ytterligare tjänster och du har en försäkring kan du få eget rum och du kan få bättre mat.
Se hur det fungerar i länder som har detta försäkringssystem. Sätter man in näsan i USA är den första frågan man får om man är sjukförsäkrad ifall det händer något, så att det inte drabbar den man besöker. Första frågan när man är där är inte hur man mår utan om man har en sjukvårdsförsäkring, så att man vet om man ska köra till ett A- eller B-sjukhus. Så fungerar det i de länder som har det utpräglade försäkringssystemet.
Det är blå dunster som socialministern försöker slå i svenska folket att det ska ge en mer likvärdig vård om man öppnar för det här. Det handlar inte om alternativa former. Jag har inget emot om någon driver en läkarstation eller en mottagning med särskild specialitet på uppdrag av landstinget i privat regi. Där finns det ju full kontroll, och vården är på villkor som är lika för alla. Det är det som fungerar. Det är ju något helt annat som ni har diskuterat.
Anf. 40 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Man talar ibland om att man fäktar mot väderkvarnar, vilket betyder att man ser framför sig en fiende som i själva verket inte existerar men ändå fäktar mot den. Det var det som Sven-Erik Österberg gjorde sig skyldig till i det sista inlägget.
Det är en dramatisk skillnad mellan svensk och amerikansk hälso- och sjukvård. I Sverige finansierar vi hälso- och sjukvården solidariskt och gemensamt. Vi ger vården efter behov, inte efter plånbokens tjocklek.
Men vi har sett en oroande utveckling under de senaste åren, som jag försökte redovisa i mitt tidigare inlägg, där människor inte har varit nöjda med vad det offentliga har kunnat erbjuda och har köpt sig förbi köer. Det är detta som har inträffat i Socialdemokraternas Sverige. Är det någonting som har bidragit till något slags amerikanisering av vården så är det den misslyckade socialdemokratiska politiken som har lämnat människor med de minsta resurserna utanför.
När det återigen gäller Fredrik Reinfeldts besked kunde han efter att ha ringt till de moderata landstingsföreträdarna runt om i landet säga att det inte fanns några planer beträffande utförsäljningar av akutsjukhus. Det var också det svar jag gav tidigare.
Jag tror att Sven-Erik Österberg nu ägnar sig mycket åt att försöka sprida en annan bild av verkligheten än den som den svenska lagstiftningen ger möjlighet till och som den ska ge möjlighet till.
Vi har av någon anledning inte samma ideologiska skygglappar som Socialdemokraterna har på just det här området. Jag har svårt att förstå varför det skulle vara okej med privata alternativ i en viss form men att det just när det gäller sjukhus skulle vara omöjligt att lägga ut en viss del av verksamheten på andra.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.