Våld mot djur som en del av mäns våld mot kvinnor
Interpellation 2024/25:370 av Gustaf Lantz (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-01-28
- Överlämnad
- 2025-01-29
- Anmäld
- 2025-01-30
- Svarsdatum
- 2025-02-14
- Besvarad
- 2025-02-14
- Sista svarsdatum
- 2025-02-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Många som arbetar med våldsutsatta kvinnor har larmat om hur husdjur används som ett led i våldet. Hot om att skada djur för att pressa och hämnas kan vara det som gör att en kvinna blir fast i en våldsam relation.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Paulina Brandberg:
Avser statsrådet och regeringen att vidta några åtgärder för att försvåra för våldsutövare att använda husdjur som ett led i våld mot en nuvarande eller före detta partner?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:370
Webb-tv: Våld mot djur som en del av mäns våld mot kvinnor
Dokument från debatten
- Fredag den 14 februari 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:71
- Protokoll 2024/25:71 Fredagen den 14 februariProtokoll 2024/25:71 Svar på interpellation 2024/25:370 om våld mot djur som en del av mäns våld mot kvinnor
Protokoll från debatten
Anf. 28 Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Fru talman! Gustaf Lantz har frågat mig om jag och regeringen avser att vidta några åtgärder för att försvåra för våldsutövare att använda husdjur som ett led i våld mot en nuvarande eller före detta partner.
Jag vill börja med att tacka Gustaf Lantz för hans engagemang och för möjligheten att diskutera en dimension av våld i nära relation som ofta inte uppmärksammas.
Våld i nära relationer är ett allvarligt samhällsproblem, och det förekommer att våld mot, eller hot om att skada, ett husdjur i den våldsutsattas omgivning utövas parallellt med, eller som en del av, våld i nära relationer. Våld som riktas mot ett husdjur kan vara straffbart. Även hot om att skada ett husdjur, eller tvång förenat med ett sådant hot, kan vara straffbart.
Socialstyrelsen har i uppdrag av regeringen att stödja genomförandet inom vård och omsorg av den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Strategin omfattar alla former av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld och hot om våld. I begreppet psykiskt våld innefattas även materiellt våld, där våld mot djur kan utgöra en del. I uppdraget ingår att ta fram, uppdatera och implementera kunskapsstöd om våld i nära relationer inom bland annat socialtjänsten.
I Socialstyrelsens utbildningsmaterial om våld i nära relationer riktade till hälso- och sjukvård respektive socialtjänst lyfts att det finns ett samband mellan våld mot djur och våld inom familjen. I materialet anges att våldsutövare som utsätter djur för våld ofta använder grövre och farligare våld jämfört med våldsutövare som inte brukar våld mot djur. Om en våldsutövare riktar våld mot ett djur finns det skäl att tro att också våldet mot den våldsutsatta är på väg att trappas upp. I utbildningsmaterialet finns exempel på frågor som kan ställas för att öka upptäckten av våld. Där ingår frågor om en närstående har hotat att skada sällskapsdjur.
Även flera av länsstyrelserna har tagit fram informationsmaterial om våld mot djur och våld i nära relationer inklusive hänvisningar till stödfunktioner såsom kvinnojourer som kan ta emot djur. Länsstyrelserna utbildar också personal som arbetar med djurskydd om vikten av att beakta frågor om våld i nära relationer och våld mot barn vid djurskyddskontroller.
Därutöver vill jag nämna att det i Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer, som antogs i maj 2024, anges i ett skäl (punkt 39) att vid bedömningen av brottsoffrets skydds- och stödbehov bör det främsta syftet vara att säkerställa brottsoffrets säkerhet och erbjuda särskilt anpassat stöd genom att bland annat ta hänsyn till brottsoffrets individuella omständigheter. Exempel på omständigheter som kräver särskild uppmärksamhet kan vara användningen av sällskapsdjur för att utöva påtryckningar på brottsoffret. Direktivet ska vara genomfört i medlemsstaterna i juni 2027.
I augusti 2022 remitterades en promemoria med förslag på hur det straffrättsliga skyddet mot psykiskt våld kan skärpas, där exempelvis hot eller tvång kopplat till att skada eller på annat sätt missköta ett husdjur kan utgöra en del av våldet. Flera remissinstanser har haft synpunkter på lagförslagets förenlighet med legalitetsprincipens krav på tydlighet och förutsebarhet. Det är därför av vikt att förslaget analyseras noga. Jag vill inte föregripa resultatet av den processen annat än genom att på nytt framhålla att den grundläggande frågan om kvinnors och mäns lika rätt till trygghet och frihet från såväl fysiskt som psykiskt våld är oerhört angelägen.
Anf. 29 Gustaf Lantz (S)
Fru talman! Tack så mycket för svaret, statsrådet!
Jag har i min roll som ledamot i socialutskottet haft förmånen att få träffa väldigt många som jobbar i främsta linjen i kampen mot mäns våld mot kvinnor och som får ta hand om de kvinnor som råkat illa ut. Jag hör förvånansvärt ofta denna fråga tas upp, av kvinnojourer, sjukvården och människor inom socialtjänsten. Detta är lite förvånande för mig, som inte jobbat så mycket med dessa frågor förut.
Något som också förvånar mig är att samhällsdebatten så lite har präglats av detta våld, som är ett väldigt tydligt exempel på mäns våld mot kvinnor. Redan 2004 kunde Carin Holmberg i sin forskning konstatera att 66 av 87 jourer hade erfarenhet av att kvinnor inte lämnat en misshandlande man därför att de känt sig oroliga för ett djurs säkerhet. Men trots att problemet varit känt länge har samhället inte gjort tillräckligt, kan vi nu konstatera.
Denna fråga handlar i slutändan om liv och död. Om en kvinna inte lämnar en våldsam man vet vi vad det kan leda till. Detta händer månad efter månad och år efter år. I genomsnitt 14 kvinnor dör varje år på grund av våld från en partner eller tidigare partner.
Jag tycker att det svar jag fått är väldigt utförligt. Väldigt mycket görs vad gäller kunskapsinhämtning och information men också genom att titta på hur man kan få ett bättre straffrättsligt skydd. Min fråga var dock mer inriktad på vad vi kan göra för att försvåra att detta händer - ett mer förebyggande perspektiv. Jag tänker att polis eller djurskyddsinspektörer direkt skulle kunna omplacera ett djur vid risk för våld eller om det finns ett hot mot djuret, för att denna situation inte ska kunna uppstå.
En annan sak som jag tror är viktig är att se till att skyddade boenden kan ta emot djur och att regeringen är aktiv för att tillskapa fler platser på skyddade boenden där även djur är välkomna. Detta är något jag också har fått till mig när jag har pratat med kvinnojourer; det är något man upplever som ett problem.
En annan sak är hur vi ser på djur i svensk rätt. De är en sak, i juridisk bemärkelse. Men jag vill påstå att ett djur inte är som en stol, en tavla eller en bil, utan ett djur betraktas av många som en familjemedlem och kan spela en väldigt viktig roll när ett barn bevittnar våld eller lever i en våldsam miljö. Djuret blir en trygg punkt i en kaotisk situation. Därför tycker jag att det är viktigt att även juridiken hänger med i den mänskliga relationen till djuret och tillmäter djuret andra värden också juridiskt.
Man skulle kunna tänka sig en huvudregel som gör att ett djur vid en bodelning ska tillfalla den förälder som också har vårdnaden om och umgänget med barnet, så att man inte skiljer på djuret och barnet. Detta är en sak man skulle kunna titta på när man ser över helheten.
Anf. 30 Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Fru talman! Jag vill börja med att upprepa det som jag sa i mitt inledande anförande: Jag uppskattar verkligen att vi pratar om denna fråga, för jag delar interpellantens syn. Detta är en fråga som har lyfts för lite i denna kontext.
Fru talman! Jag tänkte ta tillfället i akt att berätta lite om mina erfarenheter från mitt jobb som åklagare, när jag har jobbat med just våld i nära relationer. Min uppfattning är att det finns olika kategorier av förövare i denna kontext. Det finns förövare vars våldsamhet är kopplad till ett missbruk av alkohol eller narkotika. Det finns förövare vars våldsamhet är kopplad till psykisk ohälsa och som kanske uttrycker att de vill skada både sig själva och personer i sin omgivning. Det finns våldsutsatthet inom en hederskontext, och det finns våldsamhet bland förövare med olika former av personlighetsstörningar, ofta empatistörningar och störningar med olika narcissistiska inslag.
Jag har sett i min åklagarroll - där jag också har sett att djur spelar in i helheten - när det gäller förövare med personlighetsstörningar att djurs sårbarhet och den sårbarhet som uppstår på grund av de emotionella kopplingarna mellan brottsoffer, barn och djur blir något som just dessa förövare kanske har en särskild benägenhet att utnyttja. Jag menar att det också är här det finns störst anledning till oro, för detta är den kategori som jag uppfattar som farligast. Det är den kategori där vi ibland kan se sadistiskt våld och våld som går utöver vad som borde vara möjligt att utsätta en annan människa för. I denna kontext tycker jag att det är jätteviktigt att förstå djurs roll, framför allt i brottsoffrens situation.
Jag noterar att interpellanten nämner flera åtgärder när det gäller djurs juridiska status. Detta är något som till stor del ligger utanför min ministerroll men som jag absolut tar med mig, för jag tror att vi behöver lyfta denna fråga på ett bättre sätt än vi hittills har gjort.
Det jag kan konstatera som jag ser som väldigt positivt är det vi ser om vi tittar på skyddade boenden. I Socialstyrelsens kartläggningar ser vi att antalet skyddade boenden som kan ta emot djur har ökat. År 2024 var det 75 procent av de skyddade boendena som kunde ta emot medföljande husdjur, jämfört med 57 procent 2019. Där har vi alltså sett en positiv utveckling, och det tror jag är en del i detta arbete som är otroligt viktig för att möjliggöra för fler att lämna destruktiva relationer och få ett liv i frihet.
Anf. 31 Gustaf Lantz (S)
Fru talman! Jag delar statsrådets uppfattning att motiven till mäns våld mot kvinnor är väldigt olika beroende på vem förövaren är. Jag har själv erfarenhet efter att ha jobbat på domstol och även inom Kriminalvården. Jag kunde slås av att man kunde sitta med två kvinnofridsbrott efter varandra med helt olika karaktär på förhandlingarna. I det ena fallet kunde det handla om en ung person med adhd som hade väldigt svårt att kontrollera sina aggressioner och även sitt beteende i rättssalen medan det i det andra fallet kunde röra sig om en uttalad sadist som inte visade någon som helst ånger och där problematiken var en helt annan.
Jag tror också att det är i det senare fallet, där det handlar om utstuderat, kallsinnigt, sadistiskt våld som riktas mot den egna familjen genom våld mot ett djur, som den stora faran finns. Därför tror jag att det är viktigt med en förebyggande insats - det ska inte ens finnas möjlighet att utöva detta våld - snarare än med bestraffning i efterhand. Man måste se till att djuret kan flyttas när familjen har flyttat och inte finns kvar som en förlängning och en möjlighet att utöva våld. Jag tror att det är den vägen man måste gå. Jag tror att man måste se djuret inte som en sak vilken som helst utan som en familjemedlem som också kan råka ut för det våld som kan drabba kvinnor och barn.
Vem kan vara emot den position som jag och statsrådet verkar inta, att detta är en viktig fråga? Jag hade tillsammans med två kollegor en debattartikel i Expressen om detta. Gissa vad som hände? Jo, hat- och hånstormen började redan i kommentarsfältet. Jag blev lite paff och förvånad över att det finns människor som även utåt, helt öppet och ogenerat i ett kommentarsfält, förminskar, förnedrar och hånar de brottsoffer som har råkat ut för detta fruktansvärda våld.
Vi har en gemensam uppgift, alla anständiga krafter i samhället, att ta tag i de här frågorna. Det känns väldigt angeläget.
Det var positivt att höra att andelen kvinnojourer som kan ta emot husdjur har ökat. Jag är väldigt glad att höra det. Men tyvärr finns det fortfarande kvinnojourer som måste säga nej, och då kan denna situation fortsatt uppstå. Vi ska inte vara nöjda förrän 100 procent av de kvinnor som har djur och är utsatta för hot kan ta med sig sina djur. Det är först då vi kan tycka att frågan är i mål.
Det är jättebra att regeringen är lyhörd. Jag tror att det kan finnas anledning att ligga på ytterligare i den delen.
Anf. 32 Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Fru talman! Låt mig börja med att säga att det som interpellanten berättar om när det gäller kommentarsfältet till debattartikeln är otroligt beklagligt.
Det behövs mer, men det görs redan saker som är väldigt bra. Jag tror att vi behöver försöka se hur vi kan sprida dem mer.
Ett exempel på bra saker som görs är länsstyrelsen i Västmanland, där man har jobbat med den här frågan inom ramen för ett projekt som man kallar Djur och våld. Det har man gjort sedan 2012. Det är ett arbete som kallas Västmanlandsmodellen. Det var ett projekt som startade i och med ett ärende där en kvinna blev mördad när hon inte kunde ta med sig sina djur till ett skyddat boende och inte ville överge dem. Det finns andra sådana exempel. Det gör att det är otroligt osmakligt med de hånfulla kommentarerna till er artikel.
I projektet finns det saker och ting som man har tagit fram. Man har ett samarbete med bland annat polisen, socialjouren och olika föreningar i länet, bland annat en förening som heter VOOV, Veterinär omtanke om våldsutsatta. Det är en ideell organisation som förmedlar tillfälliga jourhem för djur under den tid ägaren är på skyddat boende. Det är en organisation som exempelvis Roks och Unizon också hänvisar till i sitt arbete.
Som en del i projektet har man också en checklista där man bland annat säger att socialsekreterare alltid ska fråga våldsutsatta kvinnor om det finns djur i hemmet och om djuren behöver tas om hand. Om det finns djur och man möter barn ska man fråga hur djuret har det. Om ett barn uttrycker oro kring detta är det något som man ska ta på stort allvar. Det finns fler bra punkter i checklistan, ska jag säga. Jag tror verkligen att det finns saker och ting som kan göras bättre.
Låt oss lyfta blicken och titta på problemområdet i stort. Regeringen tog strax före sommaren fram ett åtgärdsprogram med 132 punkter för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck och människohandel och prostitution. I detta åtgärdsprogram ingår ett så kallat lämna-program, där vi bland annat har gett Socialstyrelsen i uppdrag att hitta en samordnad stödkedja för våldsutsatta. Lämna-programmet syftar i mycket till att bryta ned de hinder som finns i dag när det handlar om att lämna våldsutsatta relationer.
Jag hoppas att lämna-programmet kommer att göra stor skillnad i arbetet, men vi behöver såklart fortsätta att identifiera faktorer som gör att människor stannar i våldsamma relationer. Detta är en mycket viktig åtgärd för att vi ska kunna få ned de fruktansvärda siffrorna - det är varje år i genomsnitt 14 kvinnor som mördas av en partner eller en före detta partner.
Anf. 33 Gustaf Lantz (S)
Fru talman! Jag är väldigt glad över att vi kan diskutera den här frågan i dag och att vi ger den uppmärksamhet. Det är en av nycklarna till att verkligen få ned det dödliga våldet mot kvinnor.
Det kan verka som en liten fråga, men bara om man inte har träffat de människor som jobbar med dessa ärenden längst ute i linjen - människor som är engagerade i kvinnojourer eller jobbar inom sjukvården eller socialtjänsten. Det är en oerhört angelägen fråga.
Vi måste ha mer kunskap om detta. Det finns redan forskning, men kunskapen måste spridas. Men vi måste också gå till handling. Jag tycker att det viktigaste är att se till att våldsutövarna inte har möjlighet att utöva sitt våld mot vare sig djuren, kvinnorna eller barnen. Då tycker jag att polis eller djurskyddsinspektörer ska ges laglig rätt att omedelbart flytta ett djur när det finns risk för våld.
På den plats dit kvinnorna och barnen har flytt ska också djuret, som ofta ses som en familjemedlem, beredas plats. För att detta ska bli verkningsfullt måste också de skyddade boendena kunna ta emot djuren, så att de kan leva med den familj som har flytt.
Dessutom tycker jag att det är hög tid att vi slutar betrakta djur som vilken sak som helst i juridiken. Det är ett kallt förhållningssätt till djur. Djur är ofta familjemedlemmar och ska behandlas som det. Jag tycker att utgångspunkten ska vara att djuren vid bodelning och skilsmässa ska hamna hos den förälder som också har barnen, för djur och barn har en väldigt speciell relation. Djur har en väldigt viktig roll att spela hos barn, särskilt hos dem som har varit med om tuffa saker.
Jag vill tacka för ett väldigt konstruktivt och bra samtal i kammaren i dag.
Anf. 34 Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Fru talman! När det gäller att kunna placera djur är det länsstyrelsen som i dag är den myndighet som kontrollerar att djurskyddslagstiftningen följs. Där kan man bland annat fatta beslut om att omhänderta vanvårdade djur. Jag tror att det är viktigt att man i det arbetet också ser denna kontext och de risker som kan finnas i den.
Även jag vill tacka för en väldigt konstruktiv debatt om ett ämne som såklart förtjänar betydligt mer uppmärksamhet än det hittills har fått. Stort tack!
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.