Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

våld i skolan

Interpellation 2002/03:72 av Roslund, Carl-Axel (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2002-11-29
Inlämnad
2002-11-29
Besvarad
2002-12-06
Sista svarsdatum
2002-12-13

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 29 november

Interpellation 2002/03:72

 av Carl-Axel Roslund (m) till utbildningsminister Thomas Östros om våld i skolan

"Skola fick inte stänga av elev" kunde vi läsa i Sydsvenska Dagbladet den 27 november. Bakgrunden är att en 17-årig manlig elev hotat två kvinnliga gymnasister med att han "skulle ta fram en pistol och köra ner den i halsen på dem så att de inte fick luft".

Vid ett efterföljande samtal hos rektorn med de hotade flickorna och deras föräldrar framkom att hotet tagits på största allvar och frammanat allvarlig rädsla. Rektor beslutade därför att avstänga den 17-årige manlige eleven i fjorton dagar och uttalade att "en 17-åring måste vara vuxen på vissa sätt", något som överklagades av hans mor.

Länsrätten gav skolan bakläxa med uppfattningen att det räckt med en skriftlig varning och grundar sin uppfattning på gymnasieförordningen. Man hävdar vidare att "händelsen inte framstår som särskilt allvarlig".

Hot och våld har blivit en del av skolans vardag och med tanke på de hot som verkligen blivit allvar gentemot ordningsvakter och skolelever både i Sverige och USA framstår rektorns åtgärd som högst rimlig. Länsrätten sänder emellertid en helt annan signal till en luttrad lärarkår.

Med anledning av ovanstående vill jag därför fråga utbildningsministern vilka initiativ han ämnar vidta mot det upptrappade våldet i skolan.

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:72, våld i skolan

Interpellationsdebatt 2002/03:72

Webb-tv: våld i skolan

Protokoll från debatten

Thomas Östros (S)
Anf. 37 Thomas Östros (S)
Herr talman! Carl-Axel Roslund har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta mot det upptrappade våldet i skolan. Carl-Axel Roslund refererar till en artikel i Sydsvenska Dagbladet om en händelse vid en gymnasieskola där rektorn beslutade att en elev skulle stängas av - ett beslut som upphävdes av länsrätten. Självfallet kan jag som minister inte kommentera ett enskilt fall eller domslut. Min inställning till våld i skolan är dock helt klar - det är helt oacceptabelt. Det är ett fullkomligt självklart krav, och en själv- klar rätt, att få känna lugn och studiero. Trygghet är en alldeles nödvändig förutsättning för kunskap. Det här är något som alla barn vet, som alla föräldrar vet. Arbetet med skolans gemensamma demokratiska värderingar, värdegrundsarbetet, är helt nödvändigt. För att kunna motverka våld, mobbning och kränkan- de behandling måste alla inse vad principerna om alla människors lika värde och okränkbarhet betyder i verkligheten. Skolans demokratiuppdrag är därför en förutsättning för kunskapsuppdraget. Fler vuxna i skolan bidrar till ett tryggare klimat och till att chanserna att upptäcka och motverka våld och trakasserier ökar. Efter initiativ av regeringen tillförs landets skolor nu upp till 15 000 lärare och andra specialister under fem år genom det särskilda bidraget till personalförstärkningar i skolan. Det se- naste året är det första på många år då vi sett en ök- ning av lärartätheten. Många skolor och skolledare tar sitt ansvar för det förebyggande arbetet mot våld i skolan. Jag är med- veten om att rektorer och annan personal hamnar i svåra situationer när våld och provokationer inträffar. Det är viktigt att personalen känner att det finns stöd och verktyg för att i en balans mellan olika behov och intressen vidta konkreta åtgärder för att lösa de pro- blem som kan uppstå. Flertalet skolor har i dag hand- lingsprogram mot kränkande behandling. Regeringen har givit Skolverket uppdraget att ta fram exempel på effektiva handlingsprogram, för att sedan ge dem spridning över hela landet. Den nya lärarutbildningen kan även ge större möjligheter att öva på konflikt- hantering och sociala relationer, så att lärarna får en ökad beredskap inför konfliktsituationer. Då våldshändelser ändå inträffar i skolan har skolledare både en möjlighet och en skyldighet att vidta åtgärder för att säkra övriga elevers trygghet och säkerhet. Vissa åtgärder är mer ingripande än andra. Om en elevs uppförande kan antas inverka skadligt på andra elever eller det finns andra särskilda skäl, får eleven enligt 6 kap. 23 § gymnasieförord- ningen stängas av från undervisningen helt eller del- vis under högst två veckor av terminen eller förvisas från skolan för en viss tid, dock högst tre terminer utöver den termin när beslutet meddelas. Dessa be- stämmelser tillämpas i kommunerna, något som bland annat kan utläsas ur den artikel som Carl-Axel Ros- lund hänvisar till. Där anges att Malmö kommun bara i år fattat beslut om avstängning i 13 fall. Eftersom beslut om avstängning kan överklagas till förvalt- ningsdomstol - som grundar sina domar på förelig- gande dokumentation - är det viktigt att skolorna har goda rutiner för dokumentation av de utredningar som föregått beslut om avstängning. Skolan är en del av samhället, och självklart speglar skolan det omgivande samhället. Samma grundläggande värderingar och normer ska råda. Skolan ska inte vara en frizon för beteenden som är kriminaliserade i övriga samhället. Skolan ska dock inte fungera som en domstol. Brott som begås i sko- lan ska utredas av rättsväsendet och behandlas på samma sätt som brott som begås i det omgivande samhället. Ansvaret för att se till att elever följer skolans och samhällets regler och normer ligger yt- terst på föräldrarna. Elever som begår våldshandling- ar kommer ofta från otrygga familjer. Det är därför viktigt att skolan samarbetar med andra samhällssek- torer som exempelvis polis, socialtjänst, kyrka och trossamfund för att kunna förebygga och förhindra våldshändelser. För mig är det en viktig utgångspunkt att det även fortsättningsvis ska finnas möjligheter att vidta olika åtgärder när våld förekommer i skolan. Hur en skola, rektor eller lärare ska agera i en viss situation kan dock inte regleras i detalj. Det måste kunna lämnas till rektors goda omdöme att avgöra vilka åtgärder som krävs i det enskilda fallet. 1999 års skollags- kommitté har fått i uppdrag att bland annat föreslå förändringar för att stärka barns, ungdomars och vuxnas säkerhet, skydd och trygghet i barnomsorgs- och skolverksamhet. Kommittén ska även behandla frågor kring kränkande behandling. Jag är nu inte beredd att föregripa Skollagskommitténs förslag, som kommer att redovisas den 16 december i år.
Carl-Axel Roslund (M)
Anf. 38 Carl-Axel Roslund (M)
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för sva- ret. Självfallet försöker jag inte locka ministern att kommentera ett enskilt fall eller ett domslut utan vad jag efterlyst är en helhetssyn på det ökade våldet i skolan och på hur samhället ska försöka tackla detta framöver. Jag måste erkänna att jag trots att jag i botten är lärare inte har läst gymnasieförordningen, men jag blir besviken om den är skriven på ett sådant sätt att hot i skolans värld inte föranleder kraftigare åtgärd än en skriftlig varning. Jag har under många år varit nämndeman och tror mig veta att ett hot inte bedöms efter hur det är uttalat utan efter hur det uppfattats och den fruktan som det framkallat. "Skolan är en del av samhället, och självklart speglar skolan det omgivande samhället", säger mi- nistern och fortsätter: "Skolan ska inte vara en frizon för beteenden som är kriminaliserade i övriga sam- hället." Jag vågar påstå att ett grovt hot uttalat ute i samhället föranleder en rejäl påföljd, men i skolans värld lägger man uppenbarligen gymnasieförordning- en som en form av filter emellan. Egentligen är det därför gymnasieförordningen som jag här kritiserar. Herr talman! Lärarna för en tuff kamp mot det alltmer tilltagande buset och våldet och behöver hela samhällets stöd. Men samtidigt som buset och våldet ökar fråntas ju lärarna verktygen för att komma till rätta med det. Betyg i ordning och uppförande har tagits bort, och de gånger en lärare handgripligt har tagit tag i bråkiga elever så är det ju läraren som har dömts. Ett fall i Stenungsund för säkert 10-15 år sedan, då en lärare dömdes för att han tog tag i en elev, har för alltid ristat in sig i lärarnas medvetande. Jag kan garantera ministern att en lärare drar sig i det allra längsta för att över huvud taget ta tag i en elev. Nu senast kunde vi läsa i tidningen att den skol- lagskommitté som utbildningsministern hänvisar till kommer att föreslå att eftersittning inte längre ska vara tillåtet. Inga betyg i ordning och uppförande, ingen eftersittning, ingen avstängning, inte ens hand- griplig avskiljning från klassrummet tillåts. Jag skulle vilja fråga ministern vilka metoder han tror att en lärare har kvar för att stävja bråk. Alla elever går ju inte att tala till rätta, i alla fall inte i det akuta, upp- rörda läget. Herr talman! För mig är politik mycket mer än att föra debatt och fatta beslut. Ett av politikens vikti- gaste områden menar jag är att skicka ut signaler om vad som går an och vad som inte går an. När det gäller skolan, eleverna och lärarna så skickar sam- hället tyvärr helt förödande signaler. Förlorarna i slutändan är som alltid barnen, eleverna.
Thomas Östros (S)
Anf. 39 Thomas Östros (S)
Herr talman! Jag tror inte att jag och Carl-Axel Roslund har skilda uppfattningar om vad vi menar ska gälla i skolan: studiero och respekt för varandra och absolut oacceptans av kränkande behandling. Men det Carl-Axel Roslund gör, vilket förvånar mig mycket, är att han tar en dom i länsrätten som ut- gångspunkt för att det inte fungerar. Carl-Axel Ros- lund säger själv att han har en bakgrund som nämn- deman. Det vore mycket främmande för regeringen att utgå från att länsrätten har gjort någon felaktig bedömning. Självklart finns det mycket ingripande åtgärder som man kan vidta i vår gymnasieskola. Jag redovi- sade dem, och de bygger på gymnasieförordningen. Det kan vara två veckors avstängning och ända upp till tre terminers avstängning. Men när man har såda- na ingripande åtgärder måste det självklart också finnas någon möjlighet att få en bedömning om be- slutet är riktigt eller inte. Då har vi förvaltningsdom- stolar som tar hänsyn till detta och tittar på det. Min utgångspunkt är att de gör ett bra jobb. Jag kan inte ta en enskild dom i ett enskilt fall som utgångspunkt för att det inte fungerar, men det gör tydligen Carl-Axel Roslund, och jag måste säga att det förvånar mig väldigt mycket. Min utgångspunkt är också att vi inte ska minska möjligheterna för en lärare att vidta de åtgärder som behövs för att se till att alla barn och ungdomar får en bra miljö i skolan. Det är heller inte uppdraget i Skollagskommittén, och jag förväntar mig heller inte att Skollagskommitténs betänkande kommer att inne- hålla något sådant. Men det är också väldigt viktigt, vilket lärarnas fackliga organisationer gång på gång påpekar, att vi måste ha en tillit till lärarkåren så att lärarna får det stöd och de möjligheter de behöver, men inte en konkret anvisning från oss hur de ska agera i varje situation. Gör vi så och för upp det på politisk nivå så drar vi undan mattan för lärarkårens professionalitet. Jag förväntar mig - vi alla här i kammaren för- väntar oss - av lärarkåren att den arbetar just med detta: tydliga regler och normer för vad som ska gälla på skolorna, och att man involverar eleverna i det arbetet så att man får en allmän acceptans för att det är viktigt med lugn och ro och respekt för varandra i skolan. En skolledare har ju också enligt lagar och förordningar ett mycket tydligt ansvar för att arbeta på det sättet. Men vi ska inte ha en detaljreglering från denna kammare eller från regeringen av exakt hur man ska uppträda i varje situation, för gör vi så förlorar lärarna sin auktoritet i arbetet, och väldigt få yrkeskårer i samhället skulle acceptera att vi på så vis går in och talar om, som om vi visste bättre i varje situation, vad läraren ska göra. Min utgångspunkt är mycket tydlig och klar: Det måste naturligtvis finnas möjligheter, och de finns i dagens gymnasieförordning, att faktiskt vidta åtgär- der. Behöver det ses över så kan vi se över det, men det kan inte vara en utgångspunkt, när sedan en dom- stol prövar ett sådant ärende, att domstolen gör fel. Det vore mig alldeles främmande, och det är icke lämpligt att ha den utgångspunkten i en riksdagsdis- kussion.
Carl-Axel Roslund (M)
Anf. 40 Carl-Axel Roslund (M)
Herr talman! Det är inte utifrån en dom i länsrät- ten som jag drar slutsatsen att det inte fungerar bra, utan det är utifrån min egen erfarenhet. Den signal domen i länsrätten skickade var för mig och för väl- digt många andra droppen som fick bägaren att rinna över. Det kan man se på de reaktioner det har väckt bland skolledare, Skolledarförbundet, fackföreningar, fackföreningsfolk, kommunala politiker och insända- re i tidningar. Runtom har det väckt våldsam upp- rördhet, inte över att domstolen har dömt som den har gjort utan över ytterligare en signal att lärarna sviks av samhället. Vi ska ha tillit till lärarkåren, sade ministern, och vi ska garantera att lärarna får stöd. Men det är ju det man upplever att man inte får. Jag efterlyser alls ing- en detaljreglering, men jag efterlyser någon form av verktyg för lärarna, så att de känner att de har sam- hällets stöd när de hanterar elever, som ofta kan vara oerhört stökiga och därmed stör allt och alla. I det ursprungliga svaret, herr talman, tog minis- tern också upp vikten av att skolan arbetar med de demokratiska värderingarna, och på den punkten kan jag lugna alla som lyssnar: Det är en av skolans allra viktigaste uppgifter, och den tas på största allvar. Därför är det så viktigt att det i eleverna inpräntas att det är ett ur samhällelig synpunkt vettigt beteende man eftersträvar, men tyvärr blir det allt svårare ef- terhand som det blir bråkigare i skolan. Dagens elever tvingas lära sig att man får acceptera att några elever hela tiden stör lugnet och ron i klassen. Dagens elever tvingas lära sig att samhället inte förmår ta tag i och korrigera de här eleverna. Det gäller tyvärr i och för sig samhället i stort också: Samhället har svårt att komma till rätta med dem som bryter mot lagar, för- ordningar och liknande. Men det är i skolan nästa generation fostras, och därför är det extra viktigt att vi kan förmedla korrekta värderingar. Det är ett fullkomligt självklart krav och en själv- klar rätt att få känna lugn och studiero, säger minis- tern vidare, och visst är det så. Då måste också sko- lans vuxna ges en möjlighet att se till att det blir just lugn och studiero. Och för det behöver de verktyg. Här hänvisas till att det ska bli en förstärkning i form av fler vuxna i skolan. Det är jättebra, det behövs, men inte en sekund ska vi tro att detta löser proble- men i skolan med störande av ordningen och liknan- de. Det är viktigt att personalen känner att det finns stöd och verktyg för att i en balans mellan olika be- hov och intressen vidta konkreta åtgärder för att lösa de problem som kan uppstå, hördes vidare i det ur- sprungliga svaret. Men det är just detta personalen känner att de inte har. Lärarna känner inte att de har stöd av samhället eller att de har verktyg för att hante- ra en alltmer störande situation. Om nu den nya lärar- utbildningen ger fler möjligheter att öva konflikthan- tering så är det bra, men jag tillåter mig att vara skep- tisk till att lösningen ligger där. Min fråga till ministern kvarstår: Vilka verktyg är det lärarna ska ha för att komma till rätta med pro- blemen? Alla barn går inte att tala till rätta. Det vet jag som lärare.
Thomas Östros (S)
Anf. 41 Thomas Östros (S)
Herr talman! Det ska råda studiero i skolan. Det verkar vara bådas vår utgångspunkt. Det innebär att lärare och andra vuxna i skolan spelar en väldigt stor roll för att se till att tillsammans med eleverna skapa ett klimat i skolan där man med gemensamma regler och normer ständigt arbetar för att nå studiero och lugn. Det handlar framför allt om en kamp mot krän- kande behandling. Jag är alldeles övertygad om att det går att engagera eleverna kraftfullt i ett sådant arbete. Från de goda exempel vi har ser vi att när eleverna tillsammans med lärarna är engagerade når vi de allra bästa resultaten i kampen mot kränkande behandling. När kränkande behandling sedan före- kommer krävs det snabba och tydliga insatser, fram- för allt för att skydda dem som blir utsatta för kränk- ningar. Det är självklart viktigt att det finns en bra och sund grund för lärarna att ingripa. Skollagskommittén tittar bland annat på ifall man i det förslag som den lägger fram om ett par veckor behöver förtydliga detta. Jag tror också att en oerhört central utgångspunkt är att vi från politiskt håll tydligt visar respekt för lärarnas professionella kompetens. Det behövs stöd från oss, men också respekt för att det är lärarna till- sammans med eleverna som i sin vardag har att han- tera en verklighet. Men det får inte vara någon tvekan om att vi förväntar oss att det arbetet ska bedrivas med respekt för varandra, med lugn och ro i skolan och kamp mot all form av kränkande behandling. Vi vet att skolan påverkas av samhället runtom- kring, och det är därför viktigt att skolan också for- mar allianser med andra viktiga aktörer i vårt sam- hälle. Det brottsförebyggande arbetet måste också finnas i skolans miljö. Det gäller att tidigt sätta in insatser för att bryta ungas kriminella bana, och insat- ser i skolan är en viktig del av det arbetet. Brottsförebyggande rådet har bland annat utarbe- tat en lärarhandledning för årskurserna 6-9 för hur man ska arbeta kring frågor om brott. En viktig del av åtgärderna handlar om att sätta in insatser mot våld, hot och kränkning. Att samverka med polisen och med andra viktiga aktörer är också centralt för att skolan ska nå det som den har att göra, nämligen att både ge möjligheter till kunskap och att stärka de viktiga värderingar som våra barn och ungdomar måste få med sig. Som jag har redovisat innehåller gymnasieförord- ningen möjligheter som Carl-Axel Roslund inte ens kände till. Det är möjligt att vi måste bli tydligare, och att det behövs informations- och utbildningsinsat- ser. Men när man har möjligheter till stora ingripan- den, som upp till tre terminers avvisning från skolan, måste det naturligtvis också finnas en rättssäkerhets- aspekt i detta. När Carl-Axel Roslund är besviken över att länsrätten har avkunnat en dom hoppas jag att han inte menar att vi inte ska ha någon möjlighet att få sådana beslut prövade. Det stämmer inte överens med hur vi annars ser på ett rättssamhälle. Man måste naturligtvis också kunna pröva om mycket ingripande åtgärder var det rätta och rimliga. Om skolan känner att man behöver använda den typen av åtgärder måste man vara väldigt noga med att dokumentera och argumentera för varför det var en viktig åtgärd. Något annat vill vi inte ha när det handlar om åtgärder som är så pass ingripande. Det får inte bli så att det inte finns en rättstrygghet. En förordning är grunden för vilka åtgärder man kan vidta, men man måste också kunna visa varför man har vidtagit en viss åtgärd. Det gäller i samhället i stort, och det måste också gälla i skolan. Lärarna har mitt fulla stöd för att arbeta hårt, vil- ket de också gör, för att skapa den goda miljön i sko- lan. Samtidigt måste vi ha principer som gör att för- äldrar och elever känner att det finns en rättstrygghet i botten.
Carl-Axel Roslund (M)
Anf. 42 Carl-Axel Roslund (M)
Herr talman! Ministern säger att vi ska ha in fler vuxna i skolan. Det är naturligtvis bra, och det är vi överens om. Men vi ska också notera att alltfler vux- na inte vågar ta tag i en stökig elev, eftersom man i så fall riskerar att fällas i domstol. Ministern sade också att vi ska visa respekt för lä- rarna. Då måste jag kontra med att fråga: Varför, om vi nu respekterar lärarna, tar vi från dem de verktyg de har och har haft? Det är precis det vi gör bit för bit. Vidare säger ministern att vi ska sätta in insatser tidigare. Jag kan garantera, och jag tror att ministern också vet det, att man redan i förskolan kan identifie- ra de barn som kommer att bli problembarn. Det syns hela vägen upp i skolsystemet. Samhället sätter in massor av åtgärder, men samhället har ingen lösning på detta. Hittills har man i alla fall inte visat det. Herr talman! På en punkt är jag överens med ut- bildningsministern, och det är att skolan inte ska fungera som en domstol. Det betyder att skolan, pre- cis som samhället i övrigt, ska polisanmäla de brott som begås inom skolans väggar. Detta i sin tur med- för polisutredning och domstolsförhandlingar. Jag är dock rädd för att vårt rättssystem skulle braka sam- man om alla de brott som begås inom skolans väggar skulle anmälas. Jag påstår emellertid att man inom skolan i det all- ra längsta drar sig för att göra en polisanmälan. Ibland är det av rädsla, men oftast av omsorg om skolans rykte. Man vill i stället ha verktyg för att själva kunna klara av de konflikter och bråk som uppstår, och i viss mån även de brott som begås inom skolans värld. När man i Malmö fullmäktige har diskuterat frå- gan om polisanmälan eller ej har ministerns partikol- leger förfäktat att man inte ska polisanmäla barn, och vägrat att införa direktiven i den lokala skolplanen. I stället har man överlåtit åt skolornas rektorer att fatta beslut om att anmäla eller inte anmäla. Därmed gör man skolan till en form av rättsinstans. Jag skulle vilja avsluta med att fråga utbildnings- ministern om han kommer att verka för att brott be- gångna inom skolans väggar alltid ska polisanmälas.
Thomas Östros (S)
Anf. 43 Thomas Östros (S)
Herr talman! Lite grann av polishen skrapades av i Roslunds sista inlägg när han sade att man redan i förskolan kan konstatera vilka barn som kommer att vara våldsamma och problematiska under resten av skoltiden, och att inget ingripande eller stöd och hjälp kommer att hjälpa dessa barn. Med en sådan syn blir naturligtvis slutsatsen att man ska sortera bort de barnen, ta undan dem, eftersom de stör alla andras liv och leverne. Men de barnen har rätt till stöd och hjälp. En så pessimistisk människosyn som den Carl- Axel Roslund redovisar i sitt sista inlägg är en helt orimlig utgångspunkt för utbildningspolitiken, för regeringen och för socialdemokratin. Det handlar om precis det motsatta. Det handlar om insikten om att verkligheten går att förändra, insikten om att om vi stöttar de barn som kommer från svåra miljöer kan man få mycket positiva saker att hända, och inte minst insikten om förskolans oerhört viktiga roll. Vi bjuder nu in också de barn som i dag inte har tillgång till förskola så att även de får komma in i den gemen- skapen med dess pedagogiska verksamhet, stimulans av språket och samvaron med andra. Det handlar om att tidigt stimulera barns utveckling genom insatser i skolan och mer resurser. Allt detta är moderaterna emot. Jag har mött många moderater under valrörelsen som sagt att skolans problem inte är resurser, utan att skolans problem är något annat. Vad moderaterna menar att det är har jag dock aldrig lyckats förstå. Det finns mycket som behöver göras i skolan. En av grundförutsättningarna är definitivt att vi har till- räckligt många kompetenta lärare som kan stötta alla barn, även dem som Carl-Axel Roslund har förlorat hoppet om. Från regeringens och socialdemokratins sida har vi inte gjort det.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.