Utvidgning av diskrimineringslagen
Interpellation 2025/26:346 av Sofia Amloh (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2026-02-19
- Överlämnad
- 2026-02-20
- Anmäld
- 2026-02-23
- Svarsdatum
- 2026-03-03
- Besvarad
- 2026-03-03
- Sista svarsdatum
- 2026-03-06
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Enkätundersökningar visar att människor upplever sig diskriminerade i kontakt med myndigheter och annan offentlig verksamhet. Resultatet från dessa undersökningar belyser behovet av ett heltäckande förbud mot diskriminering inom alla offentliga verksamheter. För en del offentliga verksamheter, till exempel Polismyndigheten och andra rättsvårdande myndigheter, finns inga förbud mot diskriminering som tar sikte på verksamheten i sin helhet.
Dessa offentliga verksamheter omfattas i dag enbart av ett förbud mot diskriminering som gäller anställdas bemötande av allmänheten när de hjälper till med upplysningar, vägledning, råd eller liknande.
DO anser att det är särskilt angeläget med denna förstärkning av diskrimineringsskyddet med anledning av att polisen sedan i april 2024 får besluta om så kallade säkerhetszoner där de kan visitera personer utan misstanke om brott. DO menar att polisens möjlighet att besluta om säkerhetszoner innebär oacceptabla risker för diskriminering. Samtidigt kan DO i nuläget inte utföra tillsyn och bidra till att individer som utsätts för diskriminering genom ett sådant beslut får upprättelse.
Regeringen har tidigare meddelat att den avser att bereda ett lagförslag om utökat skydd mot diskriminering i offentlig verksamhet. DO ser positivt på detta men vill betona att det är viktigt att ett sådant skydd kommer på plats skyndsamt och att det omfattar all offentlig verksamhet, inte minst rättsvårdande myndigheter som Polismyndigheten.
Mot denna bakgrund vill jag fråga jämställdhetsminister Nina Larsson:
Avser ministern att agera för att en utvidgning av diskrimineringslagen ska komma på plats skyndsamt?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:346
Webb-tv: Utvidgning av diskrimineringslagen
Dokument från debatten
- Tisdag den 3 mars 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:81
- Protokoll 2025/26:81 Tisdagen den 3 marsProtokoll 2025/26:81 Svar på interpellation 2025/26:346 om utvidgning av diskrimineringslagen
Protokoll från debatten
Anf. 37 Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Fru talman! Sofia Amloh har frågat mig om jag avser att agera för att en utvidgning av diskrimineringslagen ska komma på plats skyndsamt.
Inledningsvis vill jag framhålla att principen om icke-diskriminering är en hörnsten i arbetet för att säkerställa att varje individ fullt ut kan åtnjuta sina mänskliga rättigheter.
Särskild lagstiftning mot diskriminering har funnits sedan 1979, då ett förbud mot könsdiskriminering infördes. Därefter har skyddet i lagstiftningen successivt breddats till fler diskrimineringsgrunder och fler samhällsområden.
Regeringen fortsätter att arbeta för ett starkt skydd mot diskriminering. Skyddet mot diskriminering i offentlig verksamhet ser i dag olika ut. Det kan konstateras att dagens lagstiftning innebär att enskilda har ett svagare skydd mot diskriminering vid kontakter med vissa myndigheter jämfört med andra myndigheter.
I betänkandet Ett utökat skydd mot diskriminering (SOU 2021:94) finns förslag om utökat skydd mot diskriminering när det gäller offentliga verksamheter. Förslagen i betänkandet bereds i Regeringskansliet.
Anf. 38 Sofia Amloh (S)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret och för att vi får möjlighet att stå här igen och föra denna debatt om den viktiga frågan om diskrimineringslagen.
Jag håller såklart helt med statsrådets svar om att skyddet mot diskriminering i offentlig verksamhet ser olika ut i dag. Så kan vi inte ha det. Det kan inte se olika ut beroende på vilken myndighet man kommer i kontakt med och att lagen därmed skulle tillämpas på olika sätt.
Låt mig ta detta från början, fru talman. Det tillsattes en utredning som lades fram 2021. Den skickades ut på remiss våren 2022. När den här regeringen tillträdde kom man till ett väl förberett bord. Både utredningen och remissrundan var klar, och regeringen kunde ta vid. Vi kan konstatera att 2026, i slutet av den här mandatperioden, har den här regeringen inte tagit vid. Trots det har många deltagit i debatten om behovet av att utöka diskrimineringslagen, så att det inte ska vara någon skillnad i var man befinner sig i den offentliga verksamheten.
Diskrimineringsombudsmannen och representanter för andra byråer som driver diskrimineringsfrågor skrev en debattartikel 2023. Regeringen själv skickade ut ett pressmeddelande i april 2024 om att utöka diskrimineringslagen och se till att dessa skillnader inte finns. Det är snart två år sedan. Det fanns ett ökat behov av samordning i samband med att visitationszonerna inrättades så att hanteringen skulle bli rättsligt riktig från fler perspektiv. Jag vet att statsrådet och hennes parti har uttryckt detta.
Då blir svaret tomt. Det räcker inte att i debatten i mars 2026 säga att frågan bereds i Regeringskansliet. Vad det är som tar så lång tid att bereda behöver beskrivas närmare. Varför går arbetet inte framåt? Det kommer ju inte att hända något den här mandatperioden.
Fru talman! Man har berett frågan, det kommer ut pressmeddelanden och regeringen har sagt att man ska verka för en utvidgning, men man gör det inte.
Tänker statsrådet göra något mer under återstående månader av mandatperioden av det som har utlovats? Eller tänker man låta frågan rinna ut i sanden och inte göra mer på diskrimineringsområdet under mandatperioden?
Anf. 39 Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Fru talman! Jag tackar ledamoten Sofia Amloh för interpellationen och inlägget. Jag uppskattar ledamotens engagemang i denna interpellation och tidigare interpellationer i frågan.
Ett utvidgat skydd mot diskriminering omfattar ett stort antal myndigheter; polisen, tullen, Skatteverket och Kronofogdemyndigheten. Att utvidga skyddet mot diskriminering till att omfatta alla åtgärder som myndigheterna vidtar mot den enskilde kräver noga överväganden och är en komplex materia.
Som ledamoten mycket riktigt påpekar bereds ärendet inom Regeringskansliet. Jag har för närvarande inga uppgifter om tidsplan, men att fortsätta stärka antidiskrimineringsarbetet på olika sätt, också när det gäller diskrimineringslagstiftningen, har stor betydelse. Ett samhälle som håller ihop gör en avsevärd skillnad för att minska Sveriges sårbarheter och att öka Sveriges motståndskraft. Det gäller både diskrimineringslagstiftningen och förebyggande åtgärder mot rasism, intolerans och diskriminering.
Exempelvis tar vi fasta på de möjligheter som förslagen i lagrådsremissen, kopplat till lönetransparensdirektivet medger. Vi föreslår nu en möjlighet till fastställelsetalan gällande alla diskrimineringsgrunder, inte bara kön kopplat till lönediskriminering. Det är en av alla de åtgärder som den här regeringen vidtar för att stärka antidiskrimineringsarbetet på olika plan.
När det gäller frågan om tidsplan och huruvida regeringen kommer att återkomma rörande utvidgning är det något som bereds i Regeringskansliet. Mer information än så kan jag inte ge i dagsläget.
Anf. 40 Sofia Amloh (S)
Fru talman! Nu tog statsrådet även upp lönetransparensdirektivet som en del av regeringens arbete på detta område. Det finns säkert mer där, absolut. Vi kommer att få anledning att återkomma angående lönetransparensdirektivet.
Men den här debatten i kammaren i dag handlar om utvidgningen av diskrimineringslagen, vilket är något som har pågått i flera år, som jag sa i mitt tidigare inlägg. Utredningen tillsattes, och betänkandet kom under våren 2022 – och den har redan varit på remiss. Regeringen stod själv för två år sedan och sa att lagen ska utvidgas.
När man kallar till pressträff och skickar pressmeddelanden för att påkalla uppmärksamhet för sin politik och det som ska genomföras är det angeläget att man i stort sett har berett klart i Regeringskansliet, så att politiken kan genomföras och förslag läggas på riksdagens bord. Men den här regeringen har kallat till pressträff och annonserat sin politik gällande förändringen av den här lagstiftningen utan att ha berett frågan klart. Ingenting händer ju; det kommer inget till riksdagens bord.
Ni tillkännagav er politik för över två år sedan, och sedan händer det inte mer. Det blir ingen förändring av den här lagstiftningen, som ni har sagt att ni ska göra. Det krävs ändå mer uttömmande svar än att frågan bereds i Regeringskansliet eller att ni i svepande ordalag beskriver hur viktigt arbetet mot diskriminering är och hur det ter sig. Men när det ställs på sin spets och det gäller att komma fram med en produkt, lagstiftning, som faktiskt skulle förändra detta har den här regeringen inte förmågan att göra det. Då blir orden väldigt tomma.
Vi stod här senast i december och hade den här debatten. Då sa statsrådet klart och tydligt: ”Vi fortsätter naturligtvis vårt oerhört tuffa arbete i högt tempo. Vi kommer att återkomma inom en rad olika områden. Det gäller inte minst diskrimineringsområdet.” I debatten om att utvidga diskrimineringslagen är då min fråga: Var är det här höga, tuffa arbetstempot när det gäller reformer som kommer att landa på riksdagens bord? När jag tittar på det som läggs fram nu ser jag att detta inte finns med.
Jag tänker fortsätta att ställa den frågan, för jag tycker att det är på sin plats när man har hållit på i snart fyra år – framför allt när man själv i pressmeddelanden för två år sedan har annonserat att det här kommer att hända. Så varför, herr talman, har det inte kommit fram en produkt när det gäller det man har lovat svenska folket att man ska göra?
(Applåder)
Anf. 41 Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Herr talman! Det här är komplex materia. Det är ett antal myndigheter och deras utövning som innefattas i detta, vilket kräver noggranna överväganden. Det är ett arbete som pågår och en fråga som bereds i Regeringskansliet. Jag har ingen tidsplan att återge i detta nu.
Antidiskrimineringsarbetet är helt centralt. Även om vi, som ledamoten Sofia Amloh är inne på, säkert får anledning att diskutera lönetransparensdirektivet fler gånger sker, som ledamoten säkert också känner till, implementeringen just i diskrimineringslagstiftningen. Att det nu införs en möjlighet till fastställelsetalan är en utökning av diskrimineringslagstiftningen som gäller alla diskrimineringsgrunder. Vi ser en möjlighet att införa detta i och med att vi föreslår implementeringen av EU-direktivet.
Att jobba mot diskriminering är helt centralt för att kunna ha ett samhälle som håller ihop, för att minska sårbarheter och för att öka motståndskraften. Det innebär en rad olika saker, och den här regeringen har vidtagit ett antal olika åtgärder för att stärka det arbetet. Det handlar om handlingsplan mot rasism och strategi för arbetet mot antisemitism. Det handlar om handlingsplan för hbtqi-personers frihet och rättigheter och en rad olika uppdrag kopplat till dessa områden.
Diskrimineringslagstiftningen är ett oerhört viktigt område att arbeta brett inom. Arbete pågår, och frågan bereds. Men det får inte hindra oss från att också vidta förebyggande åtgärder och göra andra viktiga insatser för att få bukt med det här problemet, för det är fortsatt angeläget.
Anf. 42 Sofia Amloh (S)
Herr talman! De svar vi får av statsrådet i dag är att detta är svår materia och att det krävs noggranna överväganden. Absolut – det krävs för varje produkt, proposition och lag som tas fram av både regering och riksdag.
Men att man inte har kunnat förmå sig att göra dessa avvägningar och sortera i denna komplexa materia under hela mandatperioden är anmärkningsvärt med tanke på att det finns andra produkter som också är mycket komplexa, som har tagits fram och lagts på riksdagens bord. Det handlar om produkter som, skulle jag säga, kan vara ännu mer kontroversiella, framför allt om man tittar på remissvaren. Det finns andra produkter som man har lyckats ta fram trots detta.
När det gäller den här frågan finns inte den typen av kritik i remissvaren på betänkandet. Den här regeringen har inte tagit fram någon lagrådsremiss, så det är alltså inte där det har stannat – för att man har sett att avvägningarna har landat fel eller att det skulle bli något annat. Det har man inte heller gjort. Man har inte skapat någon produkt. Det har inte kommit någonting, på ren svenska, från regeringen i den här frågan. Då tycker jag att man skulle kunna skicka ett pressmeddelande och säga att man inte kommer att göra någonting i den här frågan, som man har sagt att man ska.
Jag kan konstatera att den här regeringen inte har förmått sig att göra den utvidgning av diskrimineringslagen som var så fullständigt nödvändig, framför allt med tanke på andra lagändringar som den här regeringen har gjort, som har gjort att behovet blivit ännu större. Den läxan får en ny regering ta med sig.
Anf. 43 Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Herr talman! Stort tack till ledamoten Sofia Amloh för interpellationen och för engagemanget i den här frågan, som jag till hundra procent delar. Att vi kan fortsätta arbetet och skärpa antidiskrimineringsarbetet när det gäller diskrimineringslagstiftningen men också andra åtgärder är helt centralt.
Sverige har haft en antidiskrimineringslagstiftning sedan 1979, när förbudet mot könsdiskriminering infördes av den dåvarande liberala statsministern Ola Ullsten. Sedan dess har Liberalerna ytterligare skärpt antidiskrimineringsarbetet och förbättrat arbetet mot rasism och intolerans vid varje tillfälle då vi har haft möjlighet, både i och utanför regeringen. Detta är ett arbete som vi tänker fortsätta med.
Jag förstår att ledamoten Sofia Amloh hänger upp sig på ett pressmeddelande som min företrädare skickade, men det utesluter inte att fortsatt arbete pågår. Beredning i Regeringskansliet pågår. Utöver detta finns det inget att tillägga när det gäller tidslinjen.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.