Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

uttjänta elektriska hushållsprodukter

Interpellation 2004/05:77 av Johansson, Jörgen (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2004-10-26
Inlämnad
2004-10-26
Besvarad
2004-11-16
Sista svarsdatum
2004-11-16

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 26 oktober

Interpellation 2004/05:77

 av Jörgen Johansson (c) till miljöminister Lena Sommestad om uttjänta elektriska hushållsprodukter

Varje svensk lämnade i genomsnitt in 11,5 kilo elavfall (det vill säga avfall såsom exempelvis uttjänta diskmaskiner, lysrör och kylskåp) under 2003. Av detta handhades 2,5 kg via kommunen och resterande del via producenten. Det senare innebär att utbytesprincipen tillämpats, det vill säga gammal vara byts mot ny. Tyvärr är trenden den att försäljningsställen tar emot den gamla varan endast om den lämnas samtidigt som den nya hämtas. Så fungerar inte handeln i dag, utan kunden avyttrar sin gamla vara vid senare tillfälle. Då tar inte försäljningsstället ansvaret för den uttjänta produkten utan det blir ett kommunalt problem. Producentansvaret har därmed satts ur funktion. För avfallsbolaget VAFAB i Mellansverige innebär detta att taxan måste höjas i storleksordningen 7@8 %, vilket är en omfattande höjning och knappast i enlighet med lagstiftarens avsikter.

Efter den 13 augusti 2005 riskerar kommunerna att få organisera och finansiera producenternas ansvar för elavfall från hushåll. Det blir innebörden av Miljödepartementets förslag beträffande producentansvaret, vilket är en följd av att EU:s direktiv om elavfall (WEEE) ska införas i svensk lagstiftning.

En lagstiftning ska utformas efter de handelsmönster som finns i samhället. EU:s direktiv ger, enligt uppgift, möjlighet att utforma Miljödepartementets förordning efter de handelsmönster som finns i Sverige med beaktande av producentansvar. En sådan hantering av frågan gör att avsikterna i lagstiftningen uppfylls på ett bättre sätt än vad som skett hittills.

Svensk lagstiftning ska vara utformad så att den kan tillämpas på ett bra sätt samtidigt som den ska vara förutsägbar. Införandet av en förordning som redan initialt visar sig motverka båda de målen är inte en framtidsinriktad lag och bör förändras. Miljödepartementets hantering av frågan bör därför ske med stor lyhördhet gentemot kommunerna och deras avfallsbolag. Det är i den dialogen viktigt att framhålla att producentansvaret för elprodukter är viktigare att hantera än vad gäller förpackningsavfall då det beträffande elprodukter ofta är fråga om miljöfarligt avfall.

Mina frågor till ministern är följande:

1. Vad avser ministern att göra för att producentansvaret inom elsektorn ska fungera på ett acceptabelt sätt där hänsynstagandet till elprodukternas skadliga miljöpåverkan tillgodoses?

2. Vad avser ministern att göra för att förankra förslaget till förordning på området med berörda kommuner?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:77, uttjänta elektriska hushållsprodukter

Interpellationsdebatt 2004/05:77

Webb-tv: uttjänta elektriska hushållsprodukter

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lena Sommestad (S)
Anf. 11 Lena Sommestad (S)
Herr talman! Jörgen Johansson har frågat mig vad jag avser göra för att kommande förordning om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter ska fungera på ett acceptabelt sätt där hänsynstagande till sådana produkters skadliga miljöpåverkan tillgodoses, vidare hur jag ska förankra kommande förordning med berörda kommuner. Sverige är mycket framgångsrikt i fråga om att samla in och återvinna elektriska och elektroniska produkter. Vi har i Sverige haft producentansvar för sådana produkter sedan den 1 juli 2001 genom förordning (2000:208) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. Merparten av de produkterna omhändertas genom ett samarbetsavtal mellan producenter och kommuner. Kommunerna samlar in produkterna främst via sina återvinningscentraler, och producenterna hämtar produkterna för vidare återvinning. Förslag till ny förordning om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter utgick på remiss från Miljödepartementet i våras. Förslaget är en följd av EU:s direktiv (2002/96/EG) om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter, det så kallade WEEE-direktivet. På departementet pågår nu ett arbete med att ta fram ett reviderat förslag till ny förordning mot bakgrund av de remissvar som inkommit från kommuner, producenter och andra berörda. Den nya förordningen ska fungera väl i praktiken och vara tydlig gentemot aktörerna. En viktig utgångspunkt är att producenterna tar sitt ansvar för produkterna, en annan att insamlingssystemen är konsumentvänliga. Kommunerna har här liksom i övrigt kretsloppsarbete en viktig roll. Vi har en kontinuerlig dialog med både producenter och kommuner om hur den nya förordningen ska utformas. Vad gäller elektriska och elektroniska produkters skadliga miljöpåverkan så vill jag framhålla att sådana produkter huvudsakligen klassas som farligt avfall och ska i alla led hanteras som sådant.
Jörgen Johansson (C)
Anf. 12 Jörgen Johansson (C)
Herr talman! Jag vill tacka för svaret på min interpellation. Jag är inte nöjd med svaret. Jag tycker att det är för otydligt i den turbulenta tid som vi har just nu på det här området. Kommunerna och deras avfallsbolag ser med förskräckelse på vad som håller på att hända. Precis som ministern sade är vi bra i Sverige på att samla ihop elavfall. Det visar den statistik som kan visas upp, nämligen att varje människa samlar in 11,5 kilo elavfall om året till återvinning. För att det ska kunna fungera krävs att producenterna tar sitt ansvar för produkterna. Det gäller såväl nytt som historiskt avfall. Nu ser inte verkligheten ut som kartan, och då är frågan vad som ska gälla när regeringen skriver sin förordning. Den modell som skapades när producentansvaret infördes för tre år sedan överensstämmer inte med människornas handelsmönster i dag. Det är bland annat följden av att exempelvis radio- och TV-branschen har lämnat det samarbete som utvecklades med Elkretsen via förhandlingar med Kommunförbundet. För kommunerna innebär det att de får betala notan. Ytterst är det naturligtvis skattebetalarna som får betala. För Vafab-området i Mellansverige innebär det här en taxehöjning i storleksordningen 7-8 % om året. Det var knappast så lagstiftaren hade tänkt sig med producentansvaret. Målet var ju att producenterna skulle få ett ansvar så att vi fick mer miljöriktiga produkter och mindre avfall. Om kommunerna nu ska fortsätta insamlingen av elavfall och så vidare och producenterna ska betala borde det regleras i förordningen. Vi är väl medvetna om att kommunerna har såväl kompetens som infrastruktur för att klara det här, men de har inte de ekonomiska resurserna. Många är de kommuner som diskuterar att stänga sina återvinningscentraler om inte förordningen blir anpassad efter verkligheten. Bakgrunden är ju den att kommunerna egentligen varken kan eller får finansiera producenternas återvinning. Den 13 augusti nästa år finns alltså en risk att skattebetalarna får betala en nota som egentligen ska betalas av dem som köper varorna. För givetvis är det konsumenten som ska betala notan. Köparen får med det här systemet betala det två gånger. Statsrådet säger att det pågår ett arbete med att ta fram ett reviderat förslag till förordning vid departementet. Jag hoppas att den förordningen blir verkningsfull. För att den ska bli verkningsfull måste, som jag ser det, producenterna ta sitt fulla ansvar. En annan grundförutsättning för att insamlingssystemet ska bli konsumentvänligt är att barn skyddas vid lek i området. Det här är ett problem nu när man ger statsbidrag till fastigheter för att de ska bygga ut sina återvinningscentraler i respektive hus. Här måste man också se det utifrån barnperspektivet. Det vet jag att Boverket håller på och tittar på. Man har just uppmärksammat det här problemet i samband med de normer som utarbetas för de här statsbidragen. Min direkta fråga till statsrådet är: Kan statsrådet garantera att kommande förordning uppfyller de här kraven som jag har nämnt? Jag vet mycket väl att statsrådet har svarat i interpellationssvaret att man ska vara tydlig. Men jag tycker ändock att frågan är så viktig så jag vill ha ett fördjupat svar på just det området. Hur kommer tydligheten att se ut?
Lena Sommestad (S)
Anf. 13 Lena Sommestad (S)
Herr talman! Vi arbetar just nu med en ny förordning. Planerna är att den ska vara färdig i början av nästa år. Under det här arbetet har vi haft en mycket nära dialog, inte minst med kommunerna och producenterna. Vi kommer även fortsatt att ha det med det här reviderade förslaget. Jag kan i dag inte garantera exakt hur det kommer att se ut, men jag kan konstatera att vi har gemensamma utgångspunkter när vi ser på hur det här systemet ska fungera. Det ska vara tydligt. Producenterna har ett ansvar, men kommunerna har också en roll att spela. Det kan finnas skäl att tydliggöra i förordningen på vilket sätt ansvarsfördelningen mellan producenter och kommuner ska se ut. Vi har haft ett system i Sverige som under lång tid fungerade väl, där kommunerna hade ett ansvar men också producenterna tog sitt ansvar. Det är vår avsikt att återkomma med en förordning som på ett så bra sätt som möjligt både gör det tydligt och klart hur det ska fungera och tillfredsställer de intressen som finns också på den kommunala sidan. Jag beklagar att jag i dag inte kan gå längre i detalj. Det vore fel av mig att göra det i ett arbete där vi är mitt uppe i processen. Det vore också fel i den dialog som vi nu har med kommuner och producenter. Men jag kan försäkra att vi har samma ambition på det här området, att få ett väl fungerande system väl avpassat efter svenska förhållanden.
Jörgen Johansson (C)
Anf. 14 Jörgen Johansson (C)
Herr talman! Även jag kan konstatera att vi har samma ambition. Men samarbetet som har skett på det här området har i viss mån havererat. Det är inte så att jag när jag handlar en TV-apparat på El-Giganten eller Onoff tar med mig min gamla TV och byter ut den. Så fungerar det ju inte i dag. Vi måste anpassa oss efter det systemet att den här personen förmodligen åker till kommunens återvinningscentral dagen efter att TV:n har kommit hem och lämnar den gamla TV:n där, och då blir det helt plötsligt en kommunal kostnad. Detta måste vi komma till rätta med på något sätt. Andelen varor kommer att utökas i nya återvinningssystem. Nu kommer även kylar och frysar att falla inom producentansvaret. Om detta inte fungerar på ett vettigt sätt blir kommuner tvingade att ta ut en avgift på 250-400 kr för att ta hand om dessa saker. Risken är då uppenbar att våra skogar fylls med kylskåp och frysskåp. Den utvecklingen vill jag inte se. Därför är det viktigt att detta sker på ett sätt som är anpassat efter de förhållanden och efter de handelsmönster som befolkningen i dag har.
Lena Sommestad (S)
Anf. 15 Lena Sommestad (S)
Herr talman! Jag kan än en gång konstatera att jag instämmer i denna beskrivning. Vi har haft ett problem när detta samarbete havererade. Det har också varit en viktig utgångspunkt att när vi nu gör en ny förordning utgå från den EU-lagstiftning som vi har, så att vi får ett väl fungerande system på lång sikt. Därför har det varit naturligt för oss att avvakta och arbeta utifrån direktivet. Men vi kommer alltså inom kort att komma med ett nytt förslag till förordning. Det kommer också att kommuniceras och diskuteras med parterna. Jag hoppas att vi i början av året ska kunna presentera en väl fungerande förordning som ska kunna utgöra ett gott styrmedel och en god grund för att vi ska få en väl fungerande fortsatt insamling av elektroniska produkter i Sverige. Vi är faktiskt Europaledande och har skött detta väldigt bra, och det ska vi göra även i fortsättningen.
Jörgen Johansson (C)
Anf. 16 Jörgen Johansson (C)
Herr talman! Jag vill bara tacka för ett bra utbyte i denna debatt. Jag tror att de signaler som kommer härifrån kommer att mottas mycket positivt från alla parter i detta arbete.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.