Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Utsläppsrätter till fossilgas och skatt på fjärrvärme

Interpellation 2006/07:207 av Bolund, Per (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-12-29
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Anmäld
2007-01-16
Svar fördröjt anmält
2007-01-16
Sista svarsdatum
2007-01-29
Besvarad
2007-02-23

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 29 december

Interpellation

2006/07:207 Utsläppsrätter till fossilgas och skatt på fjärrvärme

av Per Bolund (mp)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

EU-kommissionen underkände den svenska nationella fördelningsplanen den 29 november. Den svenska tilldelningen ska nu minskas med 2,4 miljoner ton per år 2008–2012.

Ett uppseendeväckande drag i den inlämnade planen är att Eons planerade fossilgaskraftverk, Öresundsverket i Malmö, belönades med 100 % tilldelning, trots att verket planeras för att under en stor del av året köras som kondenskraftverk, varvid hälften av energin går förlorad. På samma sätt belönas Göteborg Energis Ryaverket. Tillsammans kan dessa båda komma att öka de svenska koldioxidutsläppen med nästan 2 miljoner ton.

Detta kommer att göra det väldigt svårt att klara riksdagens klimatmål för 2010 och 2020.

Budskapet med gratis tilldelning till gaskraftvärmeverken är utomordentligt tydligt. Det är en belöning till dem som inte trott på att den svenska klimatpolitiken är seriöst menad, utan att det går att lobba bort det som inte passar. De kraft- och värmeproducenter som i stället ersatt fossila bränslen med biobränslen har däremot inte fått några utsläppsrätter alls. Det är också svårt att inte se den jättelika gratistilldelningen som ett generellt ställningstagande för fossilgasutbyggnad.

Vad som i hög grad förvärrar saken är den skattelättnad som planeras för så kallad ”högeffektiv” kraftvärme, om EU godkänner detta. Detta innebär att kraftvärmeverk som Rya och Öresundsverket också slipper betala koldioxidskatt för den bränsleanvändning som hänförs till fjärrvärmeproduktion. Det är dessutom mycket oklart vad som egentligen avses med ”högeffektiv” kraftvärme, eftersom Eon planerar att köra verket som elkraftverk och därmed förspilla värmen flera tusen timmar per år. Ett sådant kraftverk är effektivt bara på ritningen, och stipulerade 89 % energiutnyttjande uppnås då bara tidvis. Över hela året blir effektiviteten betydligt lägre, kanske nedåt 70 %. Om varken EU eller regeringen agerar riskerar frågan att avgöras av Skatteverket om några år. Detta är knappast en instans som är lämplig för att avgöra klimat- och energipolitiken.

Genom EU-kommissionens beslut får nu regeringen en chans att skära ned tilldelningen för nya deltagare i handelssystemet. Detta ligger i linje med riksdagsbeslut för den första handelsperioden och också i linje med propositionen och Flexmex 2-delegationens betänkanden. Där finns en klar prioritet. Först ges utsläppsrätter till industrins processutsläpp, sedan till industrin i övrigt och sist till kraft och värme. Genom nolltilldelning för ny kraft och värme samt nedskärning av tilldelning för befintlig kraft och värme skulle regeringens politik visa på en kontinuitet ända från riksdagens första klimatbeslut 1988.

I väntan på EU-kommissionens beslut om kraftvärmebeskattningen har regeringen möjlighet att antingen dra tillbaka propositionen eller att åtminstone slå fast att kravet på 89 % energieffektivitet ska gälla på årsbasis.

Den förra regeringen agerade inkonsekvent när det gällde gasutbyggnad men föreföll att mot slutet av mandatperioden allt klarare ta ställning mot en stor utbyggnad av fossilgasen, exempelvis i klimatpropositionen och oljekommissionen.

I opposition var Centern och Folkpartiet kritiska till en fossilgassatsning utifrån klimat- och energipolitiska utgångspunkter. Den nya regeringen har däremot inte klargjort sin position.

Mina frågor till näringsministern är:

1. Hur avser ministern att verka för att minska tilldelningen av utsläppsrätter i enlighet med vad EU-kommissionen beslutat?

2. När avser ministern att klargöra regeringens position för eller mot en stor utbyggnad av fossilgasen?

3. Avser ministern att klargöra att skattebefrielse för bränsledelen i så kallad högeffektiv kraftvärme ska räknas på årsbasis?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:207, Utsläppsrätter till fossilgas och skatt på fjärrvärme

Interpellationsdebatt 2006/07:207

Webb-tv: Utsläppsrätter till fossilgas och skatt på fjärrvärme

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Maud Olofsson (C)
Anf. 25 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Per Bolund har frågat mig hur jag avser att verka för att minska tilldelningen av utsläppsrätter i enlighet med vad EU-kommissionen beslutat, när jag avser att klargöra regeringens position för eller mot en stor utbyggnad av fossilgasen och om jag avser att klargöra att skattebefrielse för bränsledelen i så kallad högeffektiv kraftvärme ska räknas på årsbasis. Inledningsvis vill jag framhålla att jag delar Per Bolunds uppfattning att klimatfrågan är av hög prioritet. Den måste angripas i ett internationellt samarbete, och EU har påtagit sig en ledande roll i detta samarbete. Inom EU är övergång från kol till gas inom energisektorn ett mycket betydelsefullt element i strategin för att minska klimatpåverkan. Energisektorn domineras i många länder på kontinenten av koleldade kraftverk. En övergång till gaskombiverk innebär att utsläppen per producerad kilowattimme el minskar till hälften. I ett något längre perspektiv kan utsläppen från fossilbränsleeldade kraftverk elimineras genom att koldioxiden avskiljs och lagras. Ett pilotprojekt för sådan avskiljning och lagring pågår i den norska delen av Nordsjön. Ett viktigt instrument i denna utveckling är handeln med utsläppsrätter. Låt mig också påpeka att jag och miljöministern redan vid ett flertal tillfällen besvarat frågor och interpellationer från Miljöpartiet som handlat om samma frågeställning som Per Bolund här tar upp, det vill säga det planerade Öresundsverket i Malmö. Låt mig nu besvara Per Bolunds frågor i tur och ordning. När det gäller kommissionens beslut angående den svenska fördelningsplanen för utsläppsrätter har Per Bolund nyligen fått en redogörelse i riksdagen av miljöministern för regeringens övergripande uppfattning i denna fråga. Per Bolund uppehåller sig speciellt vid frågan om tilldelning av utsläppsrätter till nya gaskraftvärmeverk. Som jag tidigare framhållit är försörjningstryggheten för el och annan energi ett av de viktigaste målen för energipolitiken. Elmarknaden i norra Europa är i dag integrerad, och beslut om vart investeringar i ny produktionskapacitet lokaliseras styrs i hög grad av skillnader i förutsättningar mellan länderna. Enligt den svenska fördelningsplanen ska förhållanden i närliggande länder beaktas vid tilldelningen av utsläppsrätter till nya el- och värmeproduktionsanläggningar. Jag anser att detta är en viktig princip för att säkerställa att svenska företag inte får konkurrensnackdelar som i värsta fall kan leda till investeringar i mindre energieffektiv produktion i andra länder och därmed också till ökade koldioxidutsläpp. Frågan om hur tilldelningsvolymen fördelas mellan de anläggningar som ingår i utsläppshandelssystemet påverkar inte de totala koldioxidutsläppen och berörs inte i kommissionens beslut. Inom ramen för sammanlagd tilldelning avser regeringen att beakta vikten av stabila och förutsägbara marknadsvillkor när tilldelningen för perioden 2008-2012 genomförs. När det gäller regeringens position för eller emot en utbyggnad av naturgasen har vi angett att naturgasen, som är ett fossilt och ändligt bränsle, kan ha betydelse under en omställningsperiod. Detta förutsätter dock att den används på ett sätt som leder till bättre utnyttjande av de samlade energiresurserna och minskad belastning på miljö och klimat. Vår uppfattning är att statens styrmedel och EU:s ramverk sannolikt kommer att leda till att naturgasen företrädesvis utnyttjas för kombinerad el- och fjärrvärmeproduktion i kraftvärmeverk och för att ersätta olja och kol i nuvarande produktionsanläggningar. Något statligt stöd är inte aktuellt. Statens roll i detta sammanhang begränsar sig till prövningen av tillstånd till sådana projekt. Den kommer att innebära att regeringen har att göra en ingående prövning och intresseavvägning utifrån förutsättningarna i varje enskilt ärende. Jag har tidigare informerat riksdagen om att jag inte genom uttalanden på förhand avser att föregripa en sådan prövning. Låt mig nu övergå till frågan om nedsättningen av koldioxidskatten för högeffektiv kraftvärme. De generella skatteregler som i dag gäller vid el- och värmeproduktion från fossila bränslen innebär att varken energiskatt eller koldioxidskatt tas ut för det bränsle som är hänförligt till elproduktionen. Om värmen som uppkommer vid elproduktionen nyttiggörs beskattas i normalfallet motsvarande bränsleandel med 21 procent av koldioxidskatten på bränslet. Någon energiskatt tas inte ut. Vid ren värmeproduktion tas fulla energi- och koldioxidskatter ut. Den nedsättning av koldioxidskatten som för närvarande är föremål för statsstödsprövning av kommissionen avser anläggningar som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem. I och med införandet av utsläppshandelssystemet har deltagande anläggningar kommit att omfattas av dubbla styrmedel. Dels betalar de koldioxidskatt, dels deltar de i utsläppshandelssystemet. Detta är en ineffektiv ordning som inte bidrar till en kostnadseffektiv klimatpolitik för EU som helhet. Åtgärden är utformad så att investeringar i högeffektiva kraftvärmeanläggningar ska främjas. Den befrielse från koldioxidskatt som Per Bolund syftar på avser endast de bränslen som används i verkligt högeffektiv kraftvärmeprocess. I de fall det inom samma anläggning även bedrivs ren elproduktion tillämpas reglerna för beskattning av kondensproduktion. Skatteredovisningen sker för varje kalendermånad. Skatteverket måste redan i dag göra åtskillnad mellan kraftvärmedrift, kondensdrift och eventuellt ren värmedrift när skattedeklarationen behandlas. Med de föreslagna reglerna måste Skatteverket dessutom göra en bedömning om det vid kraftvärmedrift handlar om högeffektiv kraftvärme eller inte. Det innebär, som jag tidigare framhållit, att skattebefrielsen endast kommer att tillämpas vid högeffektiv kraftvärmeproduktion. Vid kraftvärmedrift som inte uppfyller effektivitetskraven kommer enligt förslaget 7 procent av koldioxidskatten att tas ut för den bränsleandel som är hänförlig till värmeproduktionen. Vid kondensdrift kommer det, liksom i dag, inte att tas ut någon skatt. Som Per Bolund säkert inser blir det således inte så stora skattemässiga skillnader mellan olika slags elproduktion om förslaget genomförs.
Per Bolund (Mp)
Anf. 26 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Tack så mycket för svaret. Näringsministern säger att både hon och miljöministern har svarat flera gånger på frågor från Miljöpartiet. Jag delar inte den uppfattningen. När jag får ett riktigt svar på mina frågor lovar jag att jag kommer att sluta fråga. Min interpellation är ställd utifrån det faktum att EU-kommissionen underkände den svenska nationella fördelningsplanen den 29 november. Den svenska tilldelningen måste därmed minska med 2,4 miljoner ton per år för perioden 2008-2012. Det är inte förhandlingsbart, utan det är ett krav från kommissionen att man minskar den svenska tilldelningen med ungefär 10 procent. Det finns många marknadsaktörer som väntar med stor spänning på ett besked från regeringen om hur den här neddragningen av utsläppsrätter ska göras. Anledningen till detta är att fördelningen av utsläppsrätter har stor påverkan på hela branschers utveckling framöver. Syftet med interpellationen är därför att få reda på om regeringen tänker fördela utsläppsrätter till förmån för tung, konkurrensutsatt basindustri eller stödja fortsatt utbyggnad av fossil, gas- och koleldad, energiproduktion. Regeringen kan inte fortsätta att låtsas att man kommer att göra bäggedera. Den samlade svenska utsläppsrättsbubblan räcker helt enkelt inte till för alla behov. Om jag då ska försöka dra slutsatser av svaret, som jag kan tycka inte är helt tydligt, får jag utgå från att regeringen har tagit ställning i de här frågorna. Det verkar bli mer och mer uppenbart att regeringen värnar mer om Gazproms och Eons intressen och väljer att strunta i den svenska konkurrensutsatta basindustrin. Näringsministern kan inte stå här och låtsas att hon kommer att ge utsläppsrätter till alla parter. Om den fossilbaserade energiproduktionen ska få den tilldelning av utsläppsrätter som den begär måste de tas någonstans ifrån. Det finns då ingen annanstans att ta dem ifrån än från den tunga konkurrensutsatta industrin. Det är faktum. Det är också uppenbart av svaret att regeringen tänker ge fossilgasen både mycket generösa skatteregler och en väldigt generös tilldelning av utsläppsrätter. Näringsministerns svar på frågan, att statens roll när det gäller fossilgasutbyggnad begränsar sig till prövning av tillstånd, stämmer helt enkelt inte. Fördelningen av utsläppsrätter påverkar ju i allra högsta grad fossilgasens utveckling framöver. Det är också därför det är väldigt viktigt att få ett svar på hur prioriteringen kommer att göras mellan olika industrisektorer. I utredningen Flexmex 2, som borgarna stödde och ställde sig bakom, precis som Miljöpartiet, var det väldigt tydligt hur man prioriterade. Man prioriterade då processindustrin allra högst - där ska fördelningen av utsläppsrätter komma först. Därefter kommer annan energianvändning inom industrin, och i allra sista hand kommer el- och värmeproduktion. Det är väldigt viktigt att få det klarlagt här: Står Centerpartiet, näringsministern och regeringen fortfarande bakom denna linje, eller har de bytt fot i frågan? Tänker man nu, som framgår av svaret, fördela utsläppsrätterna till nytillkommande fossileldad energiproduktion? Då har man helt gått ifrån den linje som det fanns konsensus om tidigare. Det är också viktigt att få reda på hur regeringen ser på klimatfrågan. Om det svenska klimatmålet ska nås är det väldigt svårt att se hur det går ihop med att regeringen nu uppenbarligen planerar att subventionera fossilgaseldade värmeverk, som ger utsläppsökningar på 1,4 miljoner ton per år. Visst måste man vara ärlig nog att säga att 1,4 miljoner extra ton koldioxidutsläpp försvårar Sveriges möjligheter att nå de svenska klimatmålen. Och om man nu ska subventionera något energislag - fri tilldelning av utsläppsrätter är faktiskt en subvention - varför ska man då prompt subventionera den fossila energin? Vore det inte lämpligare att föra över subventionen till förnybar energi, som Sverige har exceptionellt goda förhållanden för att producera? Den grundläggande frågan är hur ministern ska klara av att ge förutsägbara marknadsvillkor till alla när kommissionen har beslutat att tilldelningen ska minska. Det går inte att ge förutsägbara förhållanden för alla, utan någonstans måste utsläppsrätterna tas ifrån. Det vill vi ha svar på.
Maud Olofsson (C)
Anf. 27 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Jag vill först klargöra att det är jag som är energiminister. Jag är inte ansvarig för utsläppshandeln, och om Per Bolund vill diskutera den framtida utsläppshandeln måste han diskutera det med miljöministern. Det är rätt viktigt att vi håller den gränsdragningen, så jag kommer inte att svara på den typen av frågor. Den andra delen handlar om hur vi ska rädda miljön och hur energipolitiken ska fungera som en del av detta. Utsläppshandeln sätter ett tak för vilka utsläpp vi får göra, och sedan fördelar vi det på olika sätt inom systemet. Men för miljöns skull är det taket som sätter gränsen för vad som släpps ut i miljön och vad som förstör miljön. Det är rätt viktigt att se det. Eftersom vi har det på en europeisk nivå är det också viktigt att se att det är på Europanivå som de här taken gäller, och sedan är det fördelat mellan olika länder. Den här regeringen har en hög ambition, som jag sade i mitt tidigare interpellationssvar. Vi har en hög ambition när det gäller utsläppen av koldioxid. -30 procent har varit vår position som vi har framfört, både jag som energiminister och miljöministern, i våra samtal på EU-nivå. Jag tycker att det är intressant, precis som jag sade i det förra interpellationssvaret, att det är den här regeringen, Allians för Sverige, som är pådrivande för en så hög ambitionsnivå. Det var ingenting som Miljöpartiet klarade av att genomföra tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet under den förra mandatperioden. Det kanske kan vara på sin plats att erkänna att ambitionsnivån har höjts när det gäller den svenska ståndpunkten på det här området. Gasproduktion kommer att finnas under en övergångsperiod, precis som jag säger, men det är ingen energikälla som vi förlitar oss på långsiktigt. Vi står bakom den politik som finns på EU-nivå, nämligen att energieffektivisering och förnybart är de två områden som vi behöver satsa på. För svensk del är vi dessutom i ett läge där vi är så beroende av vattenkraft och kärnkraft för vår elproduktion, vilket ger ett lite skakigt system om vi får problem i något av de här energislagen. Av trygghetsskäl måste vi satsa på det förnybara. Vi kan inte hamna i en situation, som vi delvis har hamnat i nu, med bekymmer i kärnkraften där vi är tvungna att stänga verken och vi inte har andra energislag att koppla in. Av trygghetsskäl måste det förnybara få en större andel av energiproduktionen i vårt land. Det är också det som alliansöverenskommelsen om energi- och miljöpolitiken står för. Basindustrin är naturligtvis viktig för oss. Vi för ständiga diskussioner om hur vi kan förena energieffektivitet på ett bra sätt men också få en tillräckligt bra el- och energiproduktion som gör att man kan känna trygghet och att jobben stannar kvar i Sverige. Vi måste klara av att diskutera jobb, miljö och energi på samma gång. Den dialogen förs i en konstruktiv anda, och jag tror att vi kommer att få en bra och långsiktigt hållbar energipolitik som säkrar jobben men som också säkrar miljön framöver.
Per Bolund (Mp)
Anf. 28 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Jag vet att miljöministern är huvudansvarig för utsläppshandeln i regeringen. Men Maud Olofsson är inte bara energiminister, hon är också näringsminister. Hon borde därför ha ett aktivt intresse av hur regeringens politik påverkar den svenska industrin, både energiindustrin och framför allt den hårt konkurrensutsatta tunga basindustrin. Man får väl ändå utgå från att miljöministern och näringsministern, som tillhör samma parti, kommunicerar i frågorna. Det vore annars uppseendeväckande. Näringsministern säger att gas inte är en långsiktig lösning. Då tycker jag att näringsministern ska fråga hur Eon ser på saken. Eon kommer med hjälp av fri tilldelning av utsläppsrätter att investera många miljarder i ett nytt gasverk i Malmö. Fråga hur långsiktigt Eon ser på den investeringen. Är det en kortsiktig investering som sedan ska tas bort? Det tror inte jag. Jag tror att Eon ser det som en långsiktig investering. Regeringen kommer att medverka till att man får en långsiktig användning av fossila bränslen i Sverige, det vill säga en utbyggnad. Maud Olofsson säger att hon värnar om de förnybara bränslena. Det får vi hoppas stämmer. Det problem Maud Olofsson har är hur hon ska få ihop detta. Hon ska dels ha en utbyggnad av fossilgasen, dels göra en effektutbyggnad av kärnkraften och dels få in ny vattenkraft inom det gröna certifikatsystemet för elen. Hur påverkar alla de besluten möjligheten att bygga förnybar energi i Sverige? Vad som händer är att möjligheterna försämras för den förnybara energin att få rimliga konkurrensvillkor genom att man hela tiden subventionerar och stöder utvecklingen av fossila bränslen. Det drar fullständigt undan mattan för den förnybara energin, som vi är övertygade om är lösningen för att få en bra arbetsmarknad och möjligheter att producera egen energi i stället för att vara beroende av importerad energi. Det är där lösningen ligger för den långsiktigt hållbara miljöutvecklingen men också ekonomiska utvecklingen och utvecklingen av arbetsmarknaden. Maud Olofsson duckar intensivt för den fråga jag ställer om fördelningen av utsläppsrätter. Det är ändå viktigt att vi får svar på hur näringsministern ser på detta eftersom detta i allra högsta grad påverkar svenskt näringsliv. Åtminstone kunde vi få ett svar på hur hon ser på frågan. Det finns bara tre sätt att skära ned utsläppsrätterna på på det sätt kommissionen vill. Man kan antingen skära rakt över, osthyvla alla utsläpp, lika för industrin och på alla håll och kanter. Då påverkar man självklart också den tunga basindustrin. Man kan annars ta utsläppsrätterna från nytillkommande elproduktion och värmeproduktion med fossila bränslen och i stället lägga utsläppsrätterna där de verkligen behövs, det vill säga den konkurrensutsatta industrin. Eller så kan man göra tvärtom. Man kan stödja den fossila el- och värmeproduktionen, men det blir då på bekostnad av den tunga basindustrin. Jag tycker att vi kan förvänta oss att få ett svar från regeringen. Det ligger i industrins intresse att få ett snabbt svar så att de vet vilka utvecklingsmöjligheter som finns framöver. Vilka styrmedel är det som ska gälla? Vad är det för regler som kommer att gälla för dem? Det påverkar i allra högsta grad deras investeringar och vilka planer de har för framtiden. Hur reglerna kommer att se ut påverkar också investeringsmöjligheterna i förnybar energi. Det är därför viktigt att vi får ett besked så fort som det bara är möjligt. Miljöpartiets förslag är att dra bort utsläppsrätterna från nytillkommande el- och värmeproduktion med fossila bränslen. Där finns det alldeles utmärkta möjligheter att producera el och värme med förnybara metoder. Det finns ingen anledning att subventionera den fossila kraften när det gäller både el- och värmeproduktion i Sverige. I så fall är det bättre att använda fossilgasen i Danmark eller Tyskland, där den direkt kan ersätta kolbaserad värme- och elproduktion. Kan näringsministern ställa upp på denna fördelningsprincip, att först och främst ta från el- och värmeproduktionen och att satsa resurserna på den tunga konkurrensutsatta industrin?
Maud Olofsson (C)
Anf. 29 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Jag vill återigen markera att jag är här i min egenskap av energiminister, och jag är inte ansvarig för utsläppsrättshandeln. Det är viktigt att vi har rätt diskussion med rätt minister. Vill man ställa frågor när det gäller utsläppshandel får de riktas till miljöministern. Det är mitt svar i den delen, och jag hoppas att kammaren respekterar det. När det gäller synen på näringslivet har vi kontinuerliga samtal med svensk basindustri och över huvud taget med näringslivet. Allians för Sverige och jag har större förtroende hos den gruppen av företag än vad Miljöpartiet har. Det är en enkel tolkning jag gör av debatten. Vi kommer att se till att värna industrins möjligheter att vara kvar i Sverige och se till att vi har både en energiproduktion och också ett effektivt energisystem. Det är därför som jag påpekar att de två bärande delarna i det vi nu har kommit överens om på energiområdet på EU-nivå är energieffektivisering och det förnybara. Det är möjligen lite tråkigt för Miljöpartiet att stå på läktaren och se allt detta hända. Ni har varit så kritiska till EU-samarbetet, och ni tycker att det är så förfärligt att vi samarbetar över nationsgränserna på EU-nivå. I er hjärtefråga miljön går det faktiskt att nå resultat. Det är precis det samarbetet som kommer att innebära att vi får en effektivare energianvändning, att vi får mer av förnybart, att vi räddar klimatet. Men ni väljer att stå på läktaren och titta på när allt detta sker. Jag bara beklagar att ni har valt den strategin. Det är möjligt att ni drar slutsatsen att ni kanske ska vara med i arbetet som EU driver och att det kanske blir en mer positiv syn på EU-samarbetet. I så fall vore det välkommet om miljödebatten som pågår i EU faktiskt kunde leda till en större samsyn om EU:s roll. Regeringen har också sagt ja till det program som EU driver. Vi vill ha en ännu högre ambitionsnivå. Vi gör så därför att vi ser att Sverige har stora möjligheter att vara med och bidra. Jag vill också påpeka att det händer mycket när det gäller det förnybara. De gröna elcertifikaten är en del i det beslut som fattades i våras om en energiuppgörelse. Det är ett sätt att styra fram mot det förnybara och den gröna elproduktionen. Även här har Miljöpartiet valt att sitta på läktaren. Ni har valt en strategi där ni aldrig någonsin är med och påverkar någonting men är otroligt vassa i debatten och har massor med förslag. Men ni är inte med och påverkar. Det sker en utveckling i samhället. Det påverkar den energiproduktion och energikonsumtion som finns i det svenska samhället. Gas är ingen långsiktig lösning. Vi vill satsa på att ha ett hållbart energisystem. Vi vill ha en effektivare energianvändning. Det är regeringens ambition. Vi kommer att ta de slutsatser som EU lägger fram till Sverige och hitta en strategi för att åstadkomma detta i vårt eget land.
Per Bolund (Mp)
Anf. 30 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Det är intressant att notera att näringsministern uppenbarligen inte har några problem att diskutera miljö- och klimatfrågor, som inte heller är näringsministerns bord utan är miljöministerns bord. Men där var det inga problem att ge svar och komma med synpunkter. Men när det gäller frågan om utsläppshandelssystemet är det uppenbarligen helt omöjligt att komma med några som helst besked. Det är intressant att notera. Det är kanske inte helt seriöst. När det gäller EU älskar näringsministern att i stället för att svara på frågor angripa motparten, det parti, som ställer frågan. Det är kanske inte riktigt det som är syftet med interpellationsdebatter. Interpellationsdebatter går ut på att det är oppositionen som ska kontrollera vad regeringen gör och vilken politik som förs där. Det vore intressant att faktiskt få svar på de frågor vi ställer. Jag har svårt att se vilka skäl som finns från näringsministerns sida att slå sig för bröstet i fråga om EU-beslut. Den 20-procentsnivå på utsläppsminskning som EU kom fram till är långt ifrån tillräcklig. Det tidigare beskedet från EU-parlamentet var 30 procent. Men man kom inte fram till det. I stället drog man ned på den siffran kraftigt till ett 20-procentsmål. Eftersom näringsministern gärna pratar om klimatfrågor - fast det är miljöministerns bord - är det intressant att höra hur näringsministern ser på möjligheterna att uppnå de långsiktiga målen om att minska utsläppen med 60-80 procent till år 2050 när man under de första 30 åren, från 1990, bara uppnår 20 procent? Det känns inte riktigt som att man har sopat banan för att nå fram till de långsiktiga målen.
Maud Olofsson (C)
Anf. 31 Maud Olofsson (C)
Innan jag släpper in näringsministern för slutreplik vill jag bara påpeka att interpellationsdebatten är en del av riksdagens kontrollmakt, men under själva debatten gäller kammarens allmänna debattregler. Det går att debattera det mesta så länge man håller sig inom ämnet. Det är det man ska göra.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.