Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Utsatta kvinnors ekonomiska situation

Interpellation 2006/07:142 av Ohlsson, Carina (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2006-12-07
Inlämnad
2006-12-07
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2006-12-21
Sista svarsdatum
2006-12-21
Besvarad
2007-01-19

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 7 december

Interpellation

2006/07:142 Utsatta kvinnors ekonomiska situation

av Carina Ohlsson (s)

till statsrådet Sven Otto Littorin (m)

I regeringsförklaringen kan man läsa att ”hotade kvinnor ska skyddas, och utsatta kvinnors ekonomiska trygghet säkras”. I den nyligen presenterade Räkna med kostnader @ en fallstudie om mäns våld mot kvinnor publicerad av Umeå universitet kan utläsas att samhällets och den utsatta kvinnans kostnader för våldet uppgick till 2,5 miljoner kronor. En stor del av dessa var samhällets kostnader för a-kassa och ersättningar från Försäkringskassan.

Misshandlade kvinnor tvingas ofta till långa perioder av sjukskrivning, både under tiden de lever i det destruktiva förhållandet och tiden efter en eventuell brytning, på grund av de fysiska och psykiska skadorna. Då är det viktigt att kvinnorna garanteras en ersättningsnivå som går att leva på. Det är också vanligt att dessa kvinnor befinner sig i arbetslöshet, eller att arbetslösheten blir en följd av att de måste börja ett nytt liv på annan ort, som det inte fanns möjlighet att planera för.

Om ersättningsnivåerna sänks för arbetslöshet och sjukdom kommer dessa kvinnor att drabbas hårdare än andra på grund av deras redan utsatta situation. Minskade ekonomiska resurser kan betyda att det blir ännu svårare för kvinnan att bryta upp från en våldsam man för att starta ett nytt liv. Samhället har ett stort ansvar för att göra det möjligt för utsatta kvinnor att gå vidare och få ett värdigt liv; därför måste ersättningarna i arbetslöshetsförsäkringen och socialförsäkringssystemen hålla en hög och rimlig nivå.

Med hänvisning till ovanstående frågar jag:

Vad avser statsrådet att göra för att säkra utsatta kvinnors ekonomiska situation vid arbetslöshet?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:142, Utsatta kvinnors ekonomiska situation

Interpellationsdebatt 2006/07:142

Webb-tv: Utsatta kvinnors ekonomiska situation

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Beatrice Ask (M)
Anf. 17 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Carina Ohlsson har frågat statsrådet Sven Otto Littorin vad han avser att göra för att säkra utsatta kvinnors ekonomiska situation vid arbetslöshet. Interpellationen har överlämnats till mig. Carina Ohlsson skriver i interpellationen bland annat om förändrade ersättningsnivåer vid arbetslöshet och vilka konsekvenser det kan få för utsatta kvinnor. I budgetpropositionen föreslår regeringen en rad åtgärder för att flera ska kunna delta i arbetslivet. Dessa åtgärder kommer även att komma de utsatta kvinnorna till del. När det gäller ersättningsnivåerna vid bland annat arbetslöshet vill jag betona att arbetslöshetsförsäkringen ska ge människor trygghet vid tillfälliga perioder av arbetslöshet men inte fungera som en långsiktig försörjning. Min uppfattning är att det största problemet för den grupp av kvinnor som Carina Ohlsson tar upp är det våld som män utövar mot dessa kvinnor. För regeringen är det en prioriterad fråga att bekämpa mäns våld mot kvinnor. För att på allvar komma åt problemet är det viktigt med ett helhetsperspektiv. Regeringen kommer att utarbeta en nationell handlingsplan för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. En handlingsplan måste innehålla konkreta åtgärder för att förebygga brott och öka skyddet för våldsutsatta kvinnor. Det räcker inte bara med åtgärder för att stödja kvinnan och de barn som bevittnar våld i familjen. Det behövs också insatser som tar sikte på de män som utövar våld. Regeringen har också tillkallat en utredare för att se över vilka skyddsåtgärder som är lämpligast för att förstärka skyddet för personer som utsätts för hot eller förföljelse (dir. 2006:84). I utredarens uppdrag ingår bland annat att överväga om det finns behov av ett kompletterande ekonomiskt stöd i fall då personer utsätts för till exempel upprepade och allvarliga hot. Utredningen ska redovisas senast den 30 september 2008. Det är vidare viktigt att kommunerna tar sitt ansvar för att hjälpa och stödja våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Regeringen har nyligen till riksdagen överlämnat en proposition om socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor. Avsikten med förslagen i propositionen är att förtydliga socialtjänstens ansvar för brottsoffer, särskilt våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Regeringen anser att det krävs en ambitionshöjning på området. Förutom en skärpning av socialtjänstlagen, som tydliggör kommunernas ansvar, aviseras i propositionen en rad kompletterande åtgärder för att bland annat förbättra kunskapen och stärka tillsynen inom det aktuella området. Som framgått av mitt svar avser regeringen att vidta en rad olika åtgärder inom många olika områden för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. En del i detta handlar också om att ekonomiskt förbättra situationen för vissa särskilt utsatta kvinnor.
Carina Ohlsson (S)
Anf. 18 Carina Ohlsson (S)
Fru talman! Vi kunde höra statsministern läsa upp regeringsförklaringen här i kammaren i höstas. Jag tyckte att det lät lovande när jag hörde att hotade kvinnor ska skyddas och utsatta kvinnors ekonomiska trygghet säkras. Sedan vet vi vad som hände. Det fanns också med i regeringsförklaringen att villkoren och ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen ska försämras. Detta träder i kraft fullt ut i mars. Det kommer troligen i än högre grad att drabba kvinnor som utsatts för våld. En konsekvens av våldet och den inskränkning av frihetsgraden som kvinnorna drabbas av är inte sällan perioder av arbetslöshet och sjukdom. Det var därför jag ställde frågan till arbetsmarknadsministern om hur utsatta kvinnors ekonomiska situation vid arbetslöshet ska säkras. Tyvärr tycker jag inte att jag får svaret av justitieministern. Det tycks inte hjälpa att tre ministrar från det största regeringspartiet är inblandade i frågan. Det verkar mer handla om fina ord och retorik än konkreta förslag. Svaret från justitieministern blir att regeringen har tillkallat en utredare för att bland annat överväga om det finns behov av ett kompletterande ekonomiskt stöd i fall då personer utsätts för till exempel upprepade och allvarliga hot. Utredningen ska redovisas senast den 30 september 2008. Det är tydligen mycket lättare att snabbutreda förslagen till försämringarna i arbetslöshetsförsäkringen och verkställa dem än att trygga situationen för kvinnor som utsatts för våld. Jag kan tipsa om att det redan finns utredningsmaterial att ta del av för att skynda på verkställandet. Det är bland annat Kostnader för våld mot kvinnor från Socialstyrelsen. Den är alldeles färsk. Den kom ut strax före jul. Boken Räkna med kostnader: en fallstudie om mäns våld mot kvinnor kom ut i somras. Rikskvinnocentrum, som numera är ett nationellt kunskapscentrum mot mäns våld mot kvinnor, har också gett ut flera rapporter som belyser detta problem. I alla dessa kan man se att kvinnor som utsatts för våld ofta har perioder av arbetslöshet och sjukskrivning som beror på och är en del av våldets konsekvenser. Justitieministern säger också att regeringen avser att "vidta en rad olika åtgärder inom många olika områden för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. En del i detta handlar också om att ekonomiskt förbättra situationen för vissa särskilt utsatta kvinnor." Vad menar justitieministern med "vissa"? Vilka ska inte få en förbättrad ekonomisk situation? Är justitieministern inte överens med det man kan läsa i regeringsförklaringen?
Beatrice Ask (M)
Anf. 19 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Jag är i högsta grad delaktig i det som står i regeringsförklaringen och ställer naturligtvis upp på det. De generella förändringarna i a-kassa och sjukpenning har diskuterats mycket i kammaren. När det gäller frågan om de utsatta kvinnor som Carina Ohlsson tar upp är hoten huvudproblemet. Det faktum att kvinnor utsätts för hot, inte kan arbeta, inte orkar med sin situation och har svårt att klara vardagen måste vi göra någonting åt. Det är ett av skälen till att den regering som jag sitter i lägger mer pengar än någonsin på rättsväsendet - för fler poliser, för bättre insatser i kriminalvården och för snabbare handläggning av dessa ärenden. Ett problem som har att göra med det interpellanten tar upp är att det ofta tar evinnerligt lång tid innan de ärenden som dessa kvinnor är en del av hanteras. Under den tiden ökar hoten och problemen. Kvinnorna hamnar då i ett utanförskap och befinner sig kanske under långa perioder i en situation då de inte kan arbeta. En del av de åtgärder som vi genomför på det arbetsmarknadspolitiska området, till exempel nystartsjobben, kommer att ha betydelse för dessa kvinnors möjlighet att komma igen och faktiskt komma in på en arbetsmarknad som de har tvingats att lämna på grund av sin utsatthet. Huvudproblemen är alltså att komma åt hoten och att göra någonting åt dem. Sedan har jag tillsatt en utredning som särskilt ska titta på utsatta kvinnors situation. Det har utretts tidigare men det räcker inte till. Exempelvis vet vi att besöksförbud överträds hela tiden. Vi behöver kanske skärpa hur det hanteras, med elektronisk fotboja och annat. Så sent som i förrgår träffade jag en kvinna som under ganska lång tid har levt med skyddad identitet. De är inte så många, dessa kvinnor, men deras sociala och mänskliga situation är helt förödande. Just för dessa kvinnor, som samhället uppenbarligen inte har klarat av att skydda, finns det stora ekonomiska och sociala problem. Jag har därför tyckt att vi i utredningen ska titta just på den särskilda kategori som är värst utsatt för att se vilket ekonomiskt stöd som krävs och hur situationen ska hanteras när polis och andra rekommenderar en kvinna att under perioder gå under jord med sina barn. Nu fungerar inte regelverket. Alla myndigheter tycks skylla på varandra, och kvinnorna är mycket utsatta och ensamma. Jag har också sett att det i riksdagen finns ett engagemang där man funderar över hur kvinnor i den situationen på ett rimligt sätt ska kunna administrera det som måste hanteras. Jag tror att det finns mycket mer att göra här. Det är det jag menar med vissa särskilt utsatta kvinnor. Men sedan har vi hela skalan, den stora gruppen av kvinnor som av och till har en svår situation. Våld mot kvinnor är ju inget litet problem. Jag tror att arbetslösheten och utanförskapet många gånger är ett problem. Vad mannen gör i dessa situationer är att försöka knäcka det sociala nätverket för kvinnan som redan har det besvärligt. När en kvinna står utan arbetskamrater, grannar och sitt sociala nätverk uppstår problem. I det sammanhanget är regeringens jobbskapande politik oerhört central. Men, och nu kommer jag till poängen igen, om vi inte får polisen och rättsväsendet att klara av att ge kvinnor skydd och att hantera dessa ärenden snabbt och effektivt har vi ändå inte löst problemet. Frågan är komplex av det skälet att vi ser behov av ett handlingsprogram där vi kan jobba över gränserna. Vi ser de ekonomiska problem som drabbar dessa kvinnor. Generella åtgärder påverkar naturligtvis också deras situation. Det är inte avsikten. Vi vidtar åtgärder för att försöka rätta till de bekymmer som finns när det är som allra värst.
Carina Ohlsson (S)
Anf. 20 Carina Ohlsson (S)
Fru talman! Vi hör justitieministern säga i svaret - och vi kan också se det i det skriftliga svaret - att hennes uppfattning är att det största problemet för den grupp av kvinnor som jag har tagit upp är det våld som män utövar mot dessa kvinnor. Det är jag helt överens med justitieministern om. Men sedan kan man fortsätta att läsa att det för regeringen är en prioriterad fråga att bekämpa mäns våld mot kvinnor och att det är viktigt med ett helhetsperspektiv för att på allvar komma åt problemet. Där är vi också överens. Men har vi då samma syn på vad helhetsperspektivet innebär? Och har vi samma definition av vad våld är? Våld är ju inte bara fysiskt. Det kan handla om hot och även om ekonomiskt, materiellt och socialt våld och ett frihetsinskränkande med mera. Det kan till exempel innebära att man måste flytta och vara hemma från jobbet, vilket kan leda till att de villkor som nu är satta för den nya arbetslöshetsförsäkringen inte kommer att uppfyllas. Hur ska då kvinnan känna en trygghet för att kunna bryta upp från det destruktiva förhållandet? De förslag som läggs fram och har lagts fram här inskränker också frihetsgraden i stället för att öka den. De gör att man inte kan välja liv och välja att leva i frihet. Många gånger handlar det inte om en planerad flytt utan om en flykt, ibland utan att någonting i förväg är ordnat såsom bostad, barnens skolgång, förskola och arbete. En del våldsutsatta kvinnor behöver också skyddade personuppgifter, precis som justitieministern har tagit upp. Detta medför också ökade kostnader för kvinnan i fråga. Det går till exempel inte att köpa något på avbetalning eftersom man då måste lämna ut både namn, adress och personnummer. Det innebär en risk att använda bibliotekskort, terminskort för resor till och från skolan, högkostnadsskydd etcetera. Detta gör att dessa kvinnor ofta måste välja bort sådana saker, som annars gör ekonomin bättre. Det kan också medföra svårigheter att försörja sig eftersom det innebär en risk att lämna sina personuppgifter till en arbetsgivare eller utbildningsinrättning. Därför tycker jag att det är ett något lättsinnigt svar som justitieministern ger här när det gäller ersättningsnivåerna vid arbetslöshet bland annat. Jag vill betona att arbetslöshetsförsäkringen är en del i helheten. Man måste som människa känna den trygghet som det innebär att vid tillfälliga perioder av arbetslöshet kunna få ersättning. Men det gäller också vid längre perioder. Man kan nämligen se att de utsatta kvinnorna har längre perioder av arbetslöshet än genomsnittet och därför måste man också garantera den här tryggheten. När statsministern läste upp regeringsförklaringen trodde jag att de ord som han sade innebar någonting. När man ser detta redan nu och kan förstå det så måste det ingå i den helhetssyn som justitieministern tar upp. Man ser ju redan att det här kommer att leda till försämringar. Då kan man inte vänta på att en utredning ska tala om det 2008 och sedan komma med förslag. Man måste se problemet, ta tag i det och göra någonting åt det. Jag är helt överens med justitieministern när hon säger att vi ska trygga de flestas egen försörjning med arbetstillfällen. Men den sanningen och verkligheten lever inte alla dessa kvinnor i. Därför måste man se problemet nu. Man kan inte se det utifrån någon sorts vision eller önskedröm. De här kvinnorna finns i realiteten nu . Förstärkningar av rättsväsendet och sådant kommer kanske framöver, men kvinnorna finns nu och försämringarna kommer att börja gälla den 1 mars. Det går alltså inte att vänta till någon gång in på 2009 för att då säga: Oj, blev det sådana konsekvenser för de här kvinnorna! Jag tror att justitieministern menar att det är en del av den här gruppen som befinner sig utanförskap.
Beatrice Ask (M)
Anf. 21 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Carina Ohlsson frågar mig om vi har samma syn på våld mot kvinnor - att det kan uttryckas på olika sätt och se väldigt olika ut. Jag tror att våra verklighetsbilder är ungefär desamma. Sedan är vi nog inte helt överens om åtgärderna. Den som utsätts för hot och förföljelse kan drabbas av svåra ekonomiska påfrestningar. Vi kan hålla oss till detta en liten stund. Det kan vara svårt att utföra ett normalt arbete. Man kanske under lång tid måste hålla sig gömd eller tvingas att lämna sitt hem, eller man kanske helt enkelt inte orkar med det hela. Då hamnar man i olika typer av bidragsberoende. Då har vi socialförsäkringssystemet, och det finns också en del rättigheter till brottsskadeersättning och annat. När man genomför förändringar i den här typen av socialförsäkringssystem i syfte att göra det lättare att få fler i arbete och att skapa fler jobb tas det inte hänsyn till vad som är orsaken till att man hamnar i den ekonomiska svårigheten. Det hela slår generellt. Jag har sagt att jag ser att det finns kvinnor som i vissa situationer på ett orättvist sätt hamnar i problem. Där har vi ett ansvar hos kommunerna, i socialtjänsten och på andra ställen. Men det räcker naturligtvis inte, och det är skälet till att vi tittar på det här perspektivet. Men när det gäller kvinnor generellt, och den stora grupp av kvinnor som utsätts för olika typer av hot, förföljelse och manligt förtryck - om man får säga så till kammaren - är det ändå enligt min uppfattning så att kvinnors frihet står och faller med ekonomisk självständighet och möjligheten att få ett arbete. Detta må vara allmänt och generellt, men då är vi tillbaka i den orättvisa som finns i att våra arbetsmarknader ser olika ut. Kvinnor arbetar deltid och har större svårigheter. Det handlar om hela jämställdhetsproblematiken, som vi måste arbeta med på olika sätt. Jag kommer inte undan uppfattningen att möjligheterna för fler att få ett arbete och att slippa ett bidragsberoende är A och O. Vi har haft år med en situation där den enda lösningen för många kvinnor har varit bidragsberoende. Det är i grunden en form av ofrihet. Vi vill - och det är naturligtvis en vision - försöka ta oss ifrån den allmänna situationen så att fler kan känna tryggheten i egen försörjning genom eget arbete. Det är skälen till de allmänna insatserna. Syftet är inte, även om jag ser att det kan slå på det sättet i några fall, att göra en svår situation värre. Det är därför det krävs särskilda insatser för kvinnor i de här speciella situationerna. Då måste vi jobba med brottsofferfrågorna. Då måste vi se den här särskilda situationen, och vi måste pressa handläggningstiderna så att rätten snabbare kan ta ställning till huvudfrågorna. Vi måste också se till att de män som inte förstår sig på hur man hanterar vettiga relationer får behandling och stöd och väldigt tydliga signaler om att vi inte accepterar detta. Jag uppfattade ändå att huvudfrågan som Carina Ohlsson lyfte fram är problematiken med just de här kvinnorna som är så ansatta att deras ekonomi brakar samman och att man ser problemen med försäkringsförändringarna. Jag säger: Så är det! Men allmänt sett och över tid är det ändå bättre att fler har en möjlighet att komma in i arbete. Sedan vill jag gärna se nystartsjobben som en möjlighet för de här kvinnorna. Många av dem har under lång tid, kanske 20 års äktenskap, levt under sådana förhållanden att de har stått utanför och fått leva på olika typer av bidragsförsörjning. För dem är det en möjlighet när vi nu underlättar och uppmuntrar arbetsgivare att ta sig an människor som har stått utanför arbetsmarknaden länge. Det är en möjlighet till en nystart, och det tror jag kommer att vara väldigt betydelsefullt för många kvinnor, det gäller åtminstone en del av dem jag har mött.
Carina Ohlsson (S)
Anf. 22 Carina Ohlsson (S)
Fru talman! Justitieministern säger att vi ska hålla oss till de ekonomiska förutsättningarna. Det var just det som var min fråga, men jag tycker inte att svaret höll sig till de ekonomiska förutsättningarna. Det tog upp helhetsbegrepp och annat. Jag går gärna tillbaka och talar om de ekonomiska förutsättningarna i mitt sista inlägg här. Jag tycker mig höra att justitieministern håller med mig om att det kommer att bli ekonomiska konsekvenser för de kvinnor som har utsatts för våld när man sänker ersättningarna i arbetslöshetsförsäkringen. Där tycks vi vara överens. Om man vet det från början och också har skrivit i regeringsförklaringen att man ska säkra den ekonomiska situationen för kvinnor som har utsatts för våld tycker jag att detta går stick i stäv. Det är då jag säger att det är fina ord men inte några konkreta förslag för att komma åt det här problemet. Jag är helt överens med justitieministern om att alla ska ha en egen försörjning och ett eget jobb, och det gäller naturligtvis även våldsutsatta kvinnor. Men verkligheten ser inte alltid ut som de politiska visioner och de politiska mål vi har. Under tiden måste man också se helheten och se dem som lever i detta utanförskap och i denna ofrihet. Man måste ta sig an det och faktiskt göra någonting åt det. Jag tycker att man har än större ansvar om man till och med har skrivit det i regeringsförklaringen. Man kan inte vänta på att en utredning ska visa detta år 2008 när man ser det redan nu. Kom med konkreta förslag för att trygga de ekonomiska villkoren för de här kvinnorna! Justitieministern säger att man ska skynda på handläggningstider och sådant. Ja, det är ett jättebra förslag. Det är bra förslag som kommer om socialtjänstens ytterligare ansvar. Men det innebär inte att man inte ska göra någonting åt det här problemet under tiden som de här kvinnorna väntar på att de ska få sysselsättning och arbete. Nystartsjobben kan vara en bra sak. Jag vet att många av de här kvinnorna också har haft plusjobb och också gått arbetsmarknadspolitiska utbildningar. Det är också bra förslag.
Beatrice Ask (M)
Anf. 23 Beatrice Ask (M)
Fru talman! För det första vill jag säga att möjligheten att få och behålla ett arbete berör faktiskt kvinnors ekonomiska situation. För det andra sade jag redan tidigare att generella åtgärder som reducerar bidragsnivåer påverkar alla, oavsett skälen till att man befinner sig i den situationen. Vi är helt överens om det. Det är just därför som vi tittar på möjligheterna att komma med ekonomiska stöd eller hitta lösningar för de grupper som är väldigt utsatta. Då kan man säga att det är fånigt att utreda det, för det tar tid. Problemet är att vi tidigare har haft en regering som inte har gjort någonting åt den ekonomiska situationen mer än legat på en allmänt något högre nivå under lång tid. Den här typen av kvinnor har haft det väldigt besvärligt tidigare också. Trots att polis och andra har rekommenderat dem att hålla sig undan och kanske inte gå till jobbet utan vara hemma med barnen, har de inte fått ett ekonomiskt stöd som har hjälpt dem tillräckligt för att de ska kunna känna sig trygga och ha en vettig ekonomisk situation. Jag tror nog ändå att det finns skäl att titta på den frågan i särskild ordning och försöka göra någonting åt den. Den har funnits och finns fortfarande. Jag tycker ändå att vi gör någonting åt det problemet. I det här sammanhanget måste man också lyfta fram det problem som har funnits med de långa tiderna av utsatthet som drabbar de här kvinnorna. Den sega handläggningstiden och svårigheterna för polis och andra att agera har ställt till bekymmer. Då kan jag konstatera att Socialdemokraterna inte ens i år har lyckats lägga mer pengar till polisen. Ni vill tvärtom dra ned resurserna i förhållande till vad vi lägger. Vi prioriterar de här frågorna för att snabbare ingripa och ge de här kvinnorna skydd så att de ska kunna gå till sitt arbete och hantera sin situation. Socialdemokraterna vill dra ned på de insatserna. Det ställer ju till det ännu värre. Bidragsnivåerna är inte A och O. Det är möjligt att en sådan här debatt blir väldigt bred när man tittar på helheten. Men jag måste ändå säga att den jättesatsning vi gör på rättsväsendet kombinerat med att vi faktiskt tittar på dessa kvinnors ekonomiska situation innebär att vi förhoppningsvis kan se konkreta förbättringar om en tid.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.