Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Utnyttjande av stöd från EU:s sociala fonder

Interpellation 2005/06:385 av Narti, Ana Maria (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2006-05-03
Inlämnad
2006-05-03
Besvarad
2006-05-15
Sista svarsdatum
2006-05-17

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 3 maj

Interpellation 2005/06:385 av Ana Maria Narti (fp) till statsrådet Hans Karlsson (s)

Utnyttjande av stöd från EU:s sociala fonder

Syftet med EU:s sociala fonder (ESF-medel) är empowerment, makt till de maktlösa. Medlen ska öppna nya möjligheter för grupper som annars har svårt att förbättra sin situation. Bland dessa grupper räknas småföretag med svag ekonomi, långvarigt arbetslösa, ungdomar och kvinnor som inte har fått fotfäste i arbetslivet, handikappade. En viktig målgrupp är invandrarna som i hela unionen intensivt utnyttjar de sociala fondernas finansiering för att få inträde i arbetslivet.

Sveriges första period med projekt finansierade med medel från EU:s sociala fonder startade 1995 och avslutades 2000. Enbart 1 %av de beviljade projekten var initierade och ledda av invandrarnas arbetsgrupper. De största stödbeloppen gick till den offentliga sektorn @ arbetsförmedlingar och kommuner @ och till traditionella starka svenska organisationer (ABF, TBV, Röda Korset och andra). Detta motverkade syftet med själva denna sociala verksamhet. EU:s pengar är inte avsedda att förstärka den svenska offentliga sektorn, som räknas bland de starkaste i världen, och inte heller att ge mer till väletablerade organisationer med stora resurser.

Den andra perioden med stöd från EU:s sociala fonder skulle börja år 2000 men blev kraftigt försenad på grund av oklarheter och ständiga omorganisationer i och mellan svenska myndigheter. Under en 18 månader lång väntetid förlorade en del aktiva grupper och små företag många möjligheter att agera @ eftersom både finansiering och regelverk saknades. När arbetet äntligen startade visade det sig att ännu färre invandrargrupper än tidigare skulle få utveckla egna projekt. Invandrargrupperna engagerade i verksamheten tvingades med tiden sänka sin andel under 1 % av alla beviljade projekt.

I november 2002, när några få invandrargrupper och några få småföretag trots allt hade kommit en bit på vägen med arbete finansierat med medel från EU:s sociala fonder (så kallade mål 3-projekt och equal-projekt), stoppades plötsligt utbetalningarna av medel från den europeiska socialfonden!( EU:s medel administreras i Sverige av Ams kassatjänster.) Godkända verksamheter under utveckling sedan månader förlamades. Löner för genomförda arbetsmoment och hyror för arbetslokaler kunde inte betalas. Kommuner, arbetsförmedlingar och rika svenska organisationer hade chanser att rädda sina startade verksamheter genom att hämta medel från annat håll; de som hotades att gå under var invandrarnas arbetsgrupper och de små företag som hade litat på de svenska myndigheternas planering och lyssnat på lockropen om delaktighet. Först i slutet av december rättade regeringen till detta misstag och utbetalningarna genomfördes. Men de ekonomiskt svaga små företagen och invandrarnas arbetsgrupper hade tvingats antingen att arbeta utan att ta betalt eller lägga ned verksamheten.

Efter denna kris vid årsskiftet 2002/03 ändrades en gång till arbetssättet inom den myndighet som hanterar EU-projekten, ESF-rådet. Nya regler och nya rutiner formulerades och ESF-rådet började bli alltmer beroende av beslut tagna inom Ams. Om ett projekt inte fick deltagare från länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna kunde arbetet inte sättas i gång, eftersom den viktigaste delen av den nationella finansieringen kom via ersättning till deltagarna (a-kassa eller socialbidrag). Också detta förhållande har haft en negativ inverkan på invandrarnas organisationer, eftersom många av de regler som länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna följer stoppar samarbetet med små fristående projektägare. En gång till går den största delen av finansieringen från EU till projekt ägda av den offentliga sektorn, starka svenska organisationer eller företag med god ekonomi. I praktiken leder detta till systematisk diskriminering av invandrarnas organisationer.

Ett exempel på den allt snävare utdelning av projektmedel kommer från det så kallade Insats 4-området @ där små projekt för lokalutveckling förbereds. Många små invandrarorganisationer var ytterst intresserade av allt blev deltagare och projektledare. Olika utbildningar anordnades under 2002 och 2003 av invandrarnas egna arbetsgrupper @ men de mycket blygsamma belopp som senare delades ut blev en stor besvikelse. Den start till engagemang som kurserna hade lovat fick ingen fortsättning och många små organisationer blev passiviserade.

Hanteringen av arbetet med medel från EU:s sociala fonder ger upphov till allvarlig kritik. Det var och är fel att i så stor utsträckning använda ESF-medel för verksamhet inom den offentliga sektorn, starka traditionella organisationer och väletablerade företag. Det var och är fel att låta långa perioder löpa utan någon aktivitet på grund av ständiga omorganisationer i och mellan svenska myndigheter. Det var och är fel att lämna små företag och små fristående arbetsgrupper helt utanför kretsen av samarbetspartner som deltar i experiment avsedda att förnya arbetslivet.

Den allvarligaste kritiken bör riktas mot de svaga satsningarna på grupper som behöver förstärka sin position i samhället. Under hela perioden som har följt landets inträde i EU har olika socialdemokratiska regeringar inte tagit hänsyn till den viktigaste principen i EU:s sociala politik: makt åt de maktlösa @ empowerment. Respekten för denna princip kan inte återställas om ESF-medel inte direkt riktas till de grupper som behöver ta makten över sin vardag.

Analysen av arbetet med stöd från EU:s sociala fonder leder till negativa slutsatser när det gäller frågor om integration, segregation och systematisk diskriminering i det svenska samhället. Med bakgrund i denna lägesbeskrivning vänder jag mig till statsrådet med följande frågor:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att garantera de små organisationernas och småföretagens (och då framför allt invandrarnas organisationer och företag) tillgång till projektfinansiering med medel från ESF-fonderna?

På vilket sätt avser statsrådet att förstärka de maktlösas @ de arbetslösas och invandrarnas @ möjligheter att ta initiativ till och att leda verksamheter som lovar att öppna vägen till ett meningsfullt och någorlunda anständigt betalt arbetsliv?

På vilket sätt avser statsrådet att formulera departementets förordningar och instruktioner till Ams och länsarbetsnämnderna för att undanröja de rutiner som gör att man inte anvisar deltagare till lovande projekt initierade av de arbetslösa själva @ invandrare och svenskar?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2005/06:385, Utnyttjande av stöd från EU:s sociala fonder

Interpellationsdebatt 2005/06:385

Webb-tv: Utnyttjande av stöd från EU:s sociala fonder

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Hans Karlsson (S)
Anf. 8 Hans Karlsson (S)
Fru talman! Ana Maria Narti har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att garantera de små organisationernas och småföretagens - och då framför allt invandrarnas organisationer och företag - tillgång till projektfinansiering med medel från Socialfonden. Hon frågar mig även på vilket sätt jag avser att förstärka de maktlösas - de arbetslösas och invandrarnas - möjligheter att ta initiativ till och leda verksamheter som lovar att öppna vägen till ett meningsfullt och någorlunda anständigt betalt arbetsliv. Vidare frågar hon mig på vilket sätt jag avser att formulera departementets förordningar och instruktioner till Ams och länsarbetsnämnderna för att undanröja de rutiner som gör att man inte anvisar deltagare till lovande projekt initierade av de arbetslösa själva. Europeiska socialfonden, en av EG:s strukturfonder, omfattar under programperioden 2000-2006 bland annat mål 3 och Equal. Mål 3 syftar till att stärka individens ställning på arbetsmarknaden genom kompetensutveckling av såväl sysselsatta som arbetslösa. Equal syftar till att genom transnationellt samarbete främja nya metoder för att motverka allt slags diskriminering och ojämlikhet på arbetsmarknaden. "Empowerment" utgör en av principerna i Equal. Övervakningskommittéer har till uppgift att löpande följa resultaten och göra de anpassningar av mål 3 och Equal som behövs. I övervakningskommittéerna finns ett 30-tal företrädare för myndigheter, arbetsmarknadens parter och andra organisationer - bland annat organisationer inom den sociala ekonomin. Inom mål 3 finns även regionala partnerskap, vilka tar aktiv del i genomförandet av programmet. Oberoende slututvärderingar av mål 3 och Equal har avlämnats under 2005. Utvärderingen av mål 3 visar att flera av målsättningarna för insatsområde 1 Kompetensutveckling för sysselsatta, som främst inriktats på små och medelstora företag, har uppnåtts. Insatsområde 4 Lokal utveckling, som Ana Maria Narti nämner och som syftar till att stödja lokala initiativ och aktörer för att skapa sysselsättning, förefaller vidare, som avsetts, ha involverat andra aktörer än de offentliga och initierat samarbeten på lokal nivå. Utvärderarna konstaterar att den individanpassade ansatsen i mål 3 har varit framgångsrik då en majoritet av deltagarna är positiva och insatserna upplevts som meningsfyllda. Utvärderarnas slutsats är här att mål 3-projekten i hög grad har bidragit till deltagares känsla av egenmakt och självtillit och att detta är en god grund för att på sikt kunna få arbete. Jag vill i detta sammanhang nämna att mål 3-programmet hittills har omfattat mer än en miljon personer, vilket motsvarar mer än 20 % av den svenska arbetskraften. Mer än hälften av medlen har tilldelats icke offentliga projektanordnare. Positiva utvärderingsresultat avseende Equal är bland annat att principen om "empowerment" har inneburit mervärden och att Equal har givit resultat som på sikt kan komma att minska diskrimineringen på arbetsmarknaden. Här vill jag också nämna att Equalprojekten bedrivs i breda så kallade utvecklingspartnerskap, som oftast omfattar såväl offentlig som privat och ideell sektor. Alla partner ska här ha samma inflytande, vilket enligt min bedömning möjliggör att små organisationer kan delta i arbetet på samma villkor utan att behöva axla ett tungt finansiellt ansvar. I frågan om nationell medfinansiering av mål 3 och Equal har regeringen och riksdagen valt att tillämpa grundprincipen att inte "öronmärka" medel på statsbudgeten. Detta innebär att medfinansiering ska ske från myndigheters ordinarie anslag, men den kan också ske från till exempel kommuner och andra aktörer. När det gäller Ams roll i medfinansieringen, och anvisandet av deltagare till socialfondsprojekten, har regeringen i regleringsbrev till myndigheten lyft fram att de arbetsmarknadspolitiska anslagen kan användas för medfinansiering av bland annat mål 3. Det är dock alltid arbetsförmedlingen som i det enskilda fallet har att bedöma om den ska avsätta medel för medfinansiering av ett visst projekt. Sammanfattningsvis anser jag att socialfondsprogrammen mål 3 och Equal på många sätt bidragit till att stärka de mest utsatta grupperna på arbetsmarknaden. Jag har inte för avsikt att initiera några ändringar i förordningar och instruktioner till Ams avseende innevarande programperiod, som upphör i december i år. Nu pågår förberedelser för nästa programperiod för EG:s strukturfonder, vilken omfattar åren 2007-2013. En viktig utgångspunkt vid utformningen av de nya socialfondsinsatserna kommer att vara erfarenheterna av tidigare programperioder, bland annat av mål 3 och Equal.
Ana Maria Narti (Fp)
Anf. 9 Ana Maria Narti (Fp)
Fru talman! Tack, arbetslivsministern! Det är väldigt roligt att se hur olika livet kan se ut beroende på varifrån man tittar på det. Tittar man uppifrån är allting näst intill perfekt, som det också var med kultur- och utbildningsminister Pagrotsky. Men ser man sakerna nedifrån upptäcker man helt andra bilder. Nu råkar det vara så att arbetslivsministern inte behöver beskriva för mig hur EU-projekten organiseras i Sverige. Jag har själv jobbat med detta, innan jag kom in i riksdagen, och jag har fortfarande kontakt med grupper som har arbetat med det. Jag har varit väldigt nära olika försök att starta och driva vidare nedifrån kommande initiativ. Därifrån ser sakerna helt annorlunda ut. Det finns en rolig mening i den text som arbetslivsministern just har läst upp, och det är att de mindre organisationerna och företagen ska kunna bidra till arbetet "utan att behöva axla ett tungt finansiellt ansvar". Hur bidrar man till någonting utan pengar? Det vill jag fråga arbetslivsministern. Vilken roll får en liten invandrarorganisation som är fattig och som inte vet om den kan överleva året när den kommer i samarbete med länsstyrelsen, Röda Korset och jag vet inte vilka andra mycket starka system i vårt samhälle? "Empowerment" kräver i första hand att det ska finnas en finansiering för sådana som inte själva kan skaffa sig finansiering. Varför kan Finland försäkra sig om att den nationella finansieringen öppnar också för de små, att det finns pengar för dem? Om det beror på de stora tunga systemen försvinner de små. Det här har jag redan tidigare, för ett antal år sedan, anmält till konstitutionsutskottet. I konstitutionsutskottets bedömning av situationen kom det fram att pengarna under den tidigare perioden och fram till 2001 inte hade använts klanderfritt i Sverige. Jag upprepar: Sett från invandrarbefolkningens synvinkel har den här tiden med de två perioderna med pengar från Socialfonden inte alls betytt en mycket stor förändring - tvärtom väldigt många beska besvikelser. I den första perioden var det lättare att få deltagare till projekt som var väl initierade och ledda av de arbetslösa själva. Mer och mer har utvecklingen gått mot centralisering och uppifrånstyrning. Uppifrånstyrning är någonting helt annat än "empowerment".
Hans Karlsson (S)
Anf. 10 Hans Karlsson (S)
Fru talman! En erfarenhet från mål 3 är att det kan vara svårt för ekonomiskt svaga organisationer att vara projektanordnare. Det vet vi. Det där är något som vi har arbetat aktivt för att hitta lösningar på. Samtidigt har ideella organisationer haft en betydande roll i övervakningskommittén och de regionala partnerskapen. En central princip i Equalprogrammet är just att små organisationer som representerar utsatta grupper ska delta i arbetet på samma villkor som större aktörer. En erfarenhet är att små organisationer har stora möjligheter att få genomslag för sina idéer inom ramen för den typ av samverkan som finns i Equal. Som jag sade i interpellationssvaret bedrivs projektverksamheten inom Equal i så kallade utvecklingspartnerskap, där de olika parterna ska ha samma inflytande. Sedan vet vi, Ana Maria Narti, att det är utomordentligt svårt för en liten organisation att driva ett sådant här projekt. Det innebär finansiella risker, och man måste ha en medfinansiering som fungerar, så att man inte plötsligt står utan medel eller utan likviditet. Där är det ju de offentliga medfinansiärerna som har kommit och kommer att bli ryggraden i de här projekten.
Ana Maria Narti (Fp)
Anf. 11 Ana Maria Narti (Fp)
Fru talman! Det är bra att få klart besked: Lämna alla förhoppningar om stöd från ESF utanför den här dörren. Det är fortfarande det offentliga som kommer att ha monopolet. Det är bra att arbetslivsministern talar klarspråk. Det är detta som jag under tolv år av mitt liv har försökt påverka. Jag konstaterar att jag har fått stryk och med mig många representanter för små invandrarorganisationer. De tvingas ofta att dö svältdöden eftersom vårt system att arbeta i Sverige och låta pengarna arbeta ger mycket till dem som redan har och nästan ingenting till dem som inte har så mycket. Den grymma ojämlikheten är mycket klart illustrerad i just detta sammanhang. Om det fanns en säkrare modell för nationell finansiering skulle det också finnas möjlighet för de små att växa vidare. Häromdagen hörde vi på radio att Blatteförmedlingen ska få samarbeta med Länsarbetsnämnden i Stockholm. Jag vet inte hur många sammanträden och brevväxlingar vi från invandrarbefolkningen har varit inblandade i för att få i gång ett sådant samarbete. Jag gratulerar Blatteförmedlingen, men jag är väldigt ledsen och sörjer alla grupper som redan har släckts. Där var det entusiasm, mycket energi och nya idéer. Det var grupper som plötsligt kunde erbjuda ett professionellt betalt arbete till människor som hade varit utanför arbetslivet i 8 år, ibland till och med i 14 år. Detta håller på att dö. Arbetslivsministern är nöjd. Han ser inte ens den här delen av problemet. Det är som om de små inte existerar för det svenska socialdemokratiska systemet. Om ni vill starta en ny attityd inför den kommande perioden, låt oss samla vittnena och låt dem berätta hur det är att försöka komma in i samverkan med de stora tunga systemen. Lyssna på dem. Deras röster har hittills helt ignorerats i detta sammanhang.
Hans Karlsson (S)
Anf. 12 Hans Karlsson (S)
Fru talman! Precis som Ana Maria Narti säger pågår nu förberedelser för den nya programperioden. Den sträcker sig fram till 2013. Vi kommer att gå in i det nya som benämns regional konkurrenskraft och sysselsättning. Regeringens avsikt är att till EG-kommissionen föreslå att insatserna bland annat ska syfta till att integrera personer som står långt från arbetsmarknaden och att motverka diskriminering på arbetsmarknaden. Regeringen är angelägen om att man i den nya programperioden dessutom ska bygga vidare på de erfarenheter som finns i nuvarande socialfondsprogram och erfarenheter från "Empowerment"-programmen.
Ana Maria Narti (Fp)
Anf. 13 Ana Maria Narti (Fp)
Fru talman! "Empowerment"-programmen, som de ser ut i Sverige i dag, har uttryckt tankesätt och arbetssätt som kommer uppifrån. De har varit hierarkiskt uppbyggda och centraliserade. De små har inte fått vara med och spela på arenan. Om ni verkligen vill öppna dialogen finns det en möjlighet att samla de små aktörerna. Under den första perioden försökte vi från invandrarbefolkningen göra en uppskattning av hur många projekt som hade blivit beviljade på initiativ av och med ledning från invandrarbefolkningen. Det var omkring 1 %. Under den andra perioden kommer det att bli betydligt färre. Man kan göra något åt det, men då måste man ändra systemet.

Intressenter

Frågeställare

Ana Maria Narti
Ana Maria Narti

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.