Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

utlokalisering av statliga myndigheter

Interpellation 2003/04:170 av Tjernberg, Gunilla (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-11-28
Inlämnad
2003-11-28
Sista svarsdatum
2003-12-12
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Besvarad
2004-01-20
Svar fördröjt anmält
2004-01-20

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 28 november

Interpellation 2003/04:170

 av Gunilla Tjernberg (kd) till kulturminister Marita Ulvskog om utlokalisering av statliga myndigheter

Riksdagen har klart och tydligt sagt att regeringen i första hand ska försöka utlokalisera verksamheter till övriga Sverige. Trots detta ligger 70 % av alla myndigheter i Stockholm.

I Norge gör man tvärtom. Ett exempel är Nationalbibliotekets arkiv som flyttades till det lilla samhället Mo i Rana, i Norges inland. Drygt 200 arbetstillfällen tillskapades i en bygd med 25 000 invånare. Till en början fanns ett stort motstånd både bland tjänstemän och politiker men sedan flytten genomförts har verksamheten blomstrat och fått stor uppmärksamhet internationellt.

Två exempel på myndigheter som kan placeras utanför Stockholm är Statens ljud- och bildarkiv och den kommande Språkrådsmyndigheten. En utlokalisering av delar av Statens ljud- och bildarkiv skulle innebära 500 årsarbeten under 10 år, jobb som enkelt kunde placeras exempelvis i Västerbottens inland.

I Västerbottens inland finns förutom kompetent arbetskraft, också bergrum lediga som är idealiska för säkert förvar. Bergrummen har plats för tiotusentals hyllmeter böcker, tidskrifter, ljud- och bildinspelningar. Utrymmen över 10 000 kvadratmeter förrådsyta med en konstant temperatur och luftfuktighet som är idealisk för förvaring av fuktkänsligt material. Redan 2005 riskerar bergrummen att fyllas med vatten och förseglas med betong och anskaffningsvärden för miljontals kronor går till spillo om de inte används till annat, exempelvis till arkiv.

Med anledning av ovanstående frågar jag statsrådet:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att på sitt ansvarsområde uppfylla riksdagens intentioner om utlokalisering av statliga myndigheter?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att ta till vara befintliga bergrum och därmed rädda ovärderliga kulturskatter?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:170, utlokalisering av statliga myndigheter

Interpellationsdebatt 2003/04:170

Webb-tv: utlokalisering av statliga myndigheter

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Marita Ulvskog (S)
Anf. 47 Marita Ulvskog (S)
Fru talman! Gunilla Tjernberg har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att på mitt ansvarsområde uppfylla riksdagens intentioner om utlokalisering av statliga myndigheter samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att ta till vara befintliga bergrum och därmed rädda ovärderliga kulturskatter. Regeringen arbetar fortlöpande efter de principer som riksdagen uttalat när det gäller lokalisering av statlig verksamhet. Således är ambitionen att tillvarata alla de möjligheter som ges för att stödja en positiv utveckling i hela landet. Självfallet är det av stor vikt och angeläget ur lokaliseringssynpunkt att möjligheter till exempelvis förvaring i befintliga bergrum beaktas. Förvaring av fuktkänsligt material är dock inte helt lätt. Av gjorda erfarenheter vet vi att det är svårt att få täta bergrum så att inte vatten och fukt tränger in. Även med dyra, tekniskt komplicerade lösningar, som exempelvis med en fritt stående byggnad i ett bergrum, är detta inte helt oproblematiskt. När det gäller förvaring av "ovärderliga kulturskatter" så måste vi således väga in flera lösningar med avseende på säkerhet och kostnadseffektivitet. I ett antal fall utnyttjas dock bergrum för just den förvaring som Gunilla Tjernberg anger. Eftersom Gunilla Tjernberg tar upp två exempel på statlig verksamhet som kan placeras utanför Stockholm vill jag informera om följande när det gäller just dessa två. Vad avser Statens ljud- och bildarkiv har jag inhämtat följande information från den ansvariga ministern, Thomas Östros. Ljud- och bildarkivet är Sveriges nationalarkiv för de audiovisuella medierna. Målet med myndighetens verksamhet är att förbättra informationsförsörjningen inom forskningen och öka tillgängligheten till svenskt ljud och rörliga bilder för forskning om det svenska samhället. Verksamheten och arbetsformerna vid Statens ljud- och bildarkiv ses för tillfället över. Det är den befintliga strukturen som ses över, bland annat den förändring av mediebilden som skett sedan myndigheten bildades 1979 och hur denna utveckling påverkar myndighetens olika uppgifter. Det är viktigt att myndigheten får en oberoende översyn utifrån sina direktiv. Kommittén för svenska språket, som alltså är Kulturdepartementets ansvar, har i sitt betänkande Mål i mun - Förslag till handlingsprogram för svenska språket (SOU 2002:27) bland annat föreslagit att den centrala, statligt finansierade språkvården ska samordnas och ges statligt huvudmannaskap. Detta innebär enligt kommittén att i huvudsak befintliga verksamheter i Stockholm, som Svenska språknämnden, Sverigefinska språknämnden och Regeringskansliets klarspråksgrupp, slås ihop och utvidgas till att omfatta alla minoritetsspråk inklusive teckenspråket. Kommittén har därför inte sett det som möjligt att utlokalisera den föreslagna myndigheten. Däremot utgår kommittén till exempel från att det samiska språkvårdsarbetet även fortsättningsvis kommer att vara förlagt till det samiska språkområdet och att språkvården för meänkieli förläggs till någon av kommunerna i Tornedalen. Beträffande andra tillkommande verksamheter och utvidgningar föreslår kommittén att frågan hänskjuts till den organisationskommitté som ska planera det framtida arbetet. Betänkandet har remissbehandlats, och språkkommitténs förslag bereds nu i Regeringskansliet. Regeringen har för avsikt att under 2004 återkomma till riksdagen i denna fråga.
Gunilla Tjernberg (Kd)
Anf. 48 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Jag får börja med att tacka kulturministern för svaret. Det var ett långt svar, och det är bra att tankarna utvecklas från regeringens sida på det sätt som man har gjort. Därmed är det inte sagt att jag är nöjd med svaret. Därför är det också bra att vi får ha en debatt om den här frågan. Regeringen säger sig ha ambitionen att tillvarata alla de möjligheter som ges för att stödja en positiv utveckling i hela landet. Regeringen säger också att det är av stor vikt och angeläget ur lokaliseringssynpunkt att ta till vara möjligheten till förvaring i befintliga bergrum. Det är två fullgoda utgångspunkter för vår debatt här i eftermiddag. Jag vill passa på att påminna riksdagen om de riksdagsbeslut som togs 1990 och 1996, då man bland annat sade att "noggranna överväganden bör göras om att i första hand placera myndigheter i länscentrum eller i vissa andra orter eller i anslutning till nationella regionalpolitiska stödområden." Statsrådet Ulrica Messing, kollega till Marita Ulvskog, har också i svar på fråga sagt: "Det ska finnas bärande skäl för att Storstockholm ska föreslås som lokaliseringsort." Hon har också sagt att huvudregeln är att varken Stockholm eller andra storstäder ska väljas för nya verksamheter. Näringsutskottet behandlade propositionen En politik för tillväxt och livskraft i hela landet 2001/02. Man skrev bland annat: "Riksdagen har vid en rad tillfällen uttalat sig om allmänna principer för såväl om- som nylokalisering av statlig verksamhet m.m." Och här har vi en av var tycker jag, ungefär som jag föreslår i interpellationen - en ny verksamhet och en som skulle kunna omlokaliseras. Man skriver vidare: "Utskottet finner att de överväganden och slutsatser som har legat till grund för riksdagens ställningstagande i dessa frågor fortfarande har aktualitet." Utskottet säger vidare att man ånyo vill understryka att varje beslut om omlokalisering av befintlig verksamhet eller lokalisering av nya myndigheter bör föregås av noggranna överväganden om möjligheten att i första hand placera dem i länscentrum eller i vissa andra orter i eller i anslutning till nationella regionalpolitiska stödområden. Jag tycker att det är intressant att näringsutskottet slutar med att konstatera att det kan råda viss tveksamhet om den formulerade lokaliseringspolicyn har varit tillräckligt uppmärksammad. Det tycker jag tyder på att näringsutskottet delar min uppfattning att det här behövs krafttag för att regeringen ska kunna leva upp till de mål och ambitioner som man ändå säger sig ha. Fru talman! Utifrån det sistnämnda vill jag understryka följande. Av de 88 nya myndigheter som har bildats eller ombildats under den senaste tioårsperioden 1992-2002 har 74 % lokaliserats till Stockholms län. Visserligen konstaterar Glesbygdsverket i en nyligen framlagd rapport att en liten förbättring har skett under senare år. Men om man tittar på de senaste tio åren är fördelningen betydligt sämre än genomsnittet och vad man hade förväntat sig trots riksdagens beslut. Att förvaring av fuktkänsligt material inte är okomplicerat inser vi nog. Och självklart måste man väga in flera olika aspekter. Det är självklara iakttagelser. Och av svaret kan jag utläsa att man har lyckats med detta i ett antal fall. Och man har utnyttjat bergrum tidigare.
Marita Ulvskog (S)
Anf. 49 Marita Ulvskog (S)
Fru talman! När det gäller frågan om att omlokalisera och utlokalisera statlig verksamhet till olika delar av landet är riksdagen och regeringen helt överens. Det finns ett antal uttalanden under de senaste 14-15 åren i denna fråga. Det började 1990 då vi lade fast vissa riktlinjer för lokaliseringen av statlig verksamhet. Det fortsatte med ett uttalande 1996 i riksdagen. Och i februari 2000 var det i anslutning till försvarsomställningen. Det här har vi i regeringen självfallet varit och är djupt engagerade i. När det gäller utredningsförslag har vi särskilt i Regeringskansliets kommittéhandbok skrivit in en viktig text som handlar om just förslag som rör nya myndigheter eller omlokalisering av myndigheter och att detta är något viktigt för utredarna och utredningarna att ha i huvudet hela tiden. Det finns alltså ingen åsiktsskillnad här, utan för kulturpolitiken såväl som för andra politikområden är det väldigt viktigt att försöka sprida verksamhet. Det län som interpellanten själv kommer ifrån har också ett antal verksamheter där vi har valt just en sådan organisationsmodell. Det gäller till exempel Språk- och folkminnesinstitutet, som ligger under Kulturdepartementet. Det är centraliserat till olika delar av landet. En väsentlig del ligger i Umeå. Det är viktigt för bland annat det samiska språket att det ligger just i Umeå. Det finns numera en konstnärlig högskola i Umeå. Det finns ett bildmuseum som vi stöder både från Utbildningsdepartementets och från Kulturdepartementets sida. Man har också haft ett nationellt uppdrag. Filmpolitikens omläggning innebär att vi under några få år har gått från en situation där nästan all film i Sverige producerades i Stockholm till att film numera produceras i norra Sverige, i Västsverige och i Skåne. Vi har vänt på kartan, och det är resultatet av en mycket medveten politik på kulturområdet. Vi kommer att fortsätta med det. När det gäller arkivverksamhet är landsarkiven kolossalt viktiga. Vi utnyttjar varje tillfälle att försöka verka för att de möjligheter till myndigheter, till arkiv och till förvaring och liknande som finns runtom i landet faktiskt också tas till vara.
Gunilla Tjernberg (Kd)
Anf. 50 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Det är bra att kulturministern väldigt tydligt redogör för sin syn när det gäller ambitionen att vi, där det är möjligt att göra så, ska vända på kartan och så att säga få mer ute i landet och, som jag tolkar det, mindre i Stockholm. Det är självklart att varje gång en myndighet ska till eller omlokaliseras måste man sitta ned och tänka: Hur kan man nå upp till de mål som vi har satt och den viljeinriktning som vi har? I det här fallet har regeringen och riksdagen utfärdat sådana tidigare. Det har vi hört både från mig och från kulturministern. Men man måste också se om det finns lokaliteter, om det finns möjlighet till kunskapsinhämtning, forskning och utveckling. Det är centrala frågor som det handlar om innan man bestämmer var en myndighet eller ett verk ska ligga. Den myndighet som jag föreslår ska utlokaliseras eller omlokaliseras är Statens ljud- och bildarkiv. Varför föreslår jag just den? Jag vet mycket väl att den ligger under Thomas Östros område. Men jag är inte ledsen att jag får ta den debatten med en annan minister. Jag föreslår den därför att det mitt inne i Västerbottens inland, som ändå ligger nära tätorter, finns bergrum. Det finns bergrum som har plats för tiotusentals hyllmeter böcker, tidskrifter och ljud- och bildinspelningar. Det finns utrymmen på över 10 000 kvadratmeter förrådsyta med en konstant temperatur och en luftfuktighet som är idealisk för förvaring av fuktkänsligt material. Det här är ett bergrum som finns i dag och som skulle kunna komma till användning för ett stort och mycket viktigt ändamål. Det är bland annat att ge arbetstillfällen i Västerbotten. Det är en del i det regionalpolitiska tänkande som jag har tolkat att Ulrica Messing har anfört när hon har uttalat sig i den här frågan. Det skulle kunna tillföra länet ny kunskap. Men Västerbotten kan också utveckla sitt arbete både nationellt och internationellt och ändå klara den oerhört viktiga och angelägna framtida bevarandedelen när det gäller just mediefrågor. Det är oerhört väsentligt, som vi tidigare har hört. Men vi tror att det skulle finnas ett intresse att utreda om det skulle vara möjligt att göra denna omlokalisering innan man stänger dörren och säger att det inte är möjligt. Länsstyrelsen i Västerbotten har diskuterat frågan där alla partier hade en mycket intressant diskussion då landshövdingen var med. Och alla är helt överens om detta behov och ser en möjlighet till att detta skulle kunna utredas. Dessa utrymmen finns i Västerbotten. Och det skulle kunna vara en fantastisk ansats från regeringens sida om vi kunde få Statens ljud- och bildarkiv utlokaliserat till Västerbotten. I Norge, har man kunnat se, är flytten av nationalbiblioteket ett lysande exempel på verksamhet som utlokaliserats hundra mil bort från huvudstaden Oslo till den relativt lilla orten Mo i Rana - ett stenkast från den plats där jag är född - med 25 000 invånare. Det är oomtvistat att frågan och beslutet rev upp många känslor. Debatten var livlig. Argumentet att det är för långt från huvudstaden framfördes. Men nu har några år gått, och det har fungerat utmärkt. Jag har själv pratat med en som arbetar där. I dag söker sig många unga till den här arbetsplatsen. Man är oerhört nöjd med den utveckling som har ägt rum där.
Marita Ulvskog (S)
Anf. 51 Marita Ulvskog (S)
Fru talman! Statens ljud- och bildarkiv är, som sagt, utbildningsminister Thomas Östros ansvarsområde. Jag tänker inte gå in på det. Som jag redovisar i svaret pågår en utredning som handlar om att se över den befintliga verksamheten. Östros har i ett frågesvar rätt nyligen meddelat att det inte är aktuellt att inrätta någon ny myndighet och därmed inte med någon omlokalisering. När det gäller det område som jag har ansvar för kan jag kort redovisa följande. Det finns naturligtvis en mängd bergrum runtom i landet som utnyttjas av museer - statsbidragsstödda museer och också nationella museer som är helt statligt finansierade. Samtidigt finns det gott om bergrum. Vi har, för att ta ännu ett exempel, valt att lokalisera en helt ny verksamhet som riksdagen har beslutat om och som handlar om filmvård av den icke-fiktiva filmen till Grängesberg där man i det gamla gruvområdet har en mängd bergrum och andra lokaliteter. Det bedrivs nu en mycket bra verksamhet i dessa övergivna utrymmen. Även Stiftelsen Föremålsvård, som riksdagen beslutat om, använder i viss mån den här typen av lokaler på de ställen som de lokaliserats till. Vi är hela tiden vaksamma när det gäller att hitta möjligheter att sprida verksamhet. En partikamrat till interpellanten är ordförande i Naturhistoriska riksmuseet. Vi tycker att det är intressant om Naturhistoriska riksmuseet också söker möjligheter för att arkivera en del av det material som man inte dagligen eller väldigt ofta använder i just bergrum en bit ut i landet. Det här är sådant som vi för en ständig dialog om med våra museimyndigheter. Jag tycker att det känns fint att veta att jag har starkt stöd från interpellanten när jag driver de här frågorna.
Gunilla Tjernberg (Kd)
Anf. 52 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Jo, den här frågan är jag beredd att driva och stödja i den riktning som jag tidigare i den här debatten har anfört. Om vi lämnar Statens ljud- och bildarkiv - jag förstår att jag inte får mer från kulturministern i den frågan, vilket jag i och för sig kan respektera och förstå - kunde vi kanske så här i slutet av debatten ägna oss åt den nya språkvårdsmyndighet som den kommitté som lagt fram rapporten Mål i mun förespråkat ska ligga i Stockholm. När jag tänker till lite om vad en sådan myndighet ska arbeta med och kring kan jag se att ett antal frågor också har kopplingar till norra delen av Sverige. Jag tänker då på samerna och det samiska, på meänkieli och så vidare. Det är klart att det är av stort intresse för mig som riksdagsledamot representerande Norrland att kunna säga att det vore oerhört vällovligt om ministern och regeringen kunde titta till exempel på en sådan här fråga. Jag förstår av kulturministerns svar att kommittén har föreslagit att myndigheten ska ligga i Stockholm. Man har också anfört varför. Men delar av frågan ska också, såvitt jag förstår, hänskjutas till en ny organisationskommitté som ska titta närmare på detta. Avslutningsvis skulle jag vilja skicka med att det, för att de här ambitionerna ska kännas riktigt starka och trovärdiga, vore vällovligt att här få höra ministerns inställning, om hon kan tänka sig att undersöka möjligheterna att utlokalisera just den nya språkmyndigheten och visa på ambitionerna i den delen. Det tycker jag skulle vara mycket välkomnande. Frågan har, som sagt, stor behörighet i de norra delarna av Sverige.
Marita Ulvskog (S)
Anf. 53 Marita Ulvskog (S)
Fru talman! När det gäller utredningen Mål i mun valde vi att låta den ledas av en mycket kvalificerad ledamot av riksdagen, Åke Gustavsson, som alltid har varit djupt engagerad i att vi ska ha en bra regional spridning av kulturinsatserna. Det handlar om att slå ihop befintliga verksamheter i Stockholm till en del. Likväl har det blivit så att det utredningsförslag som nu föreligger sönderfaller i olika delar - ett slags Stockholmsdel, en del som handlar om det samiska som ska förläggas till ett område av Sverige där någon typ av samiska talas och en del som handlar om meänkieli. Vi i regeringen har inte hunnit så långt att vi är färdiga med en proposition, utan vi har angett att en sådan kommer under 2004. Naturligtvis kommer vi, som vanligt, att ta hänsyn till den huvudregel vi har, nämligen att Stockholm eller andra storstäder inte ska väljas för nya verksamheter. Väljer man att inte flytta ut ska det vara alldeles speciella skäl för det. Det kommer vi att ta med oss men vad det i slutändan betyder vad gäller propositionen utifrån Mål i mun kan jag inte svara på. Egentligen handlar det om ett tredelat geografiskt förslag från kommittén som vi har att arbeta med.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.