utjämning av kostnader för LSS-verksamheten

Interpellation 1999/2000:248 av Larsson, Maria (kd)

den 21 februari

Interpellation 1999/2000:248

av Maria Larsson (kd) till socialminister Lars Engqvist om utjämning av kostnader för LSS-verksamheten

Ds 1999:72 om Förslag till utjämning mellan kommuner av kostnader för LSS-verksamheten har varit ute på remiss hos Sveriges kommuner. Promemorian innehåller förslag om statsbidrag för utjämning mellan kommuner av kostnader för verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade är en svår lag att tillämpa. Svårigheterna beror dels på att en ramlagstiftning alltid ska fyllas med vägledande rättsfall, dels beror det på ett delat huvudmannaskap mellan landsting och kommuner. Det förekommer stora skillnader mellan kommuner i övertagna kostnader. Det finns också betydande skillnader i verksamheternas utformning, kvalitet och effektivitet, samtidigt som vissa verksamheter etablerats för insatser av regional eller nationell karaktär på grund av att dessa vänder sig till mindre diagnosgrupper och kräver särskilda resurser och kompetens.

I samband med kommunaliseringen gjordes länsvisa överenskommelser om kostnadsutjämning inom respektive län. Dessa överenskommelser som sker med stegvis förändringar årligen pågår fortfarande. Detta innebär att verksamhet sakta byggs upp i vissa kommuner medan andra trappar ned på verksamheten. Skulle det nationella utjämningssystemet beslutas inom en snar framtid innebär det att dessa mellankommunala överföringar och överenskommelser bryts. Att ändra spelreglerna under resans gång måste alltid anses vara det minst önskvärda sett ur alla aktörers synvinkel.

Om ett nationellt utjämningssystem ska konstrueras bör det bygga på sakliga och för de enskilda kommunerna opåverkbara faktorer. Detta står också i direktiven till utredningen. Detta har också varit ledstjärnan för strukturfaktorerna i det kommunala skatteutjämningssystemet.

Utredningen konstaterar dock, på s. 9, att "Arbetsgruppen har inte kunnat finna någon grund för en kostnadsutjämning som utgår från strukturella faktorer då kostnadsutjämningen i första hand beror på individuella behov och att verksamheten har koncentrerats till vissa kommuner." Utredningen har inte kunnat redovisa något förslag på ett utjämningssystem som innefattar enhetlighet mellan kommunerna vad gäller redovisning och uppgiftslämning. Det enda som finns är en förhoppning att det nya systemet för individbaserad omsorgsstatistik som Socialstyrelsen utarbetar, kommer att fungera som ett acceptabelt mätinstrument.

Vilka åtgärder avser ministern vidta för att de länsvisa och mellankommunala överenskommelserna ska få fortlöpa tidsperioden ut innan ett nationellt utjämningssystem träder in?

Hur avser ministern agera för att de utjämningsfaktorer som ska ligga till grund för ett nytt nationellt utjämningssystem ska vara för kommunerna opåverkbara faktorer?

Vilka åtgärder avser ministern vidta för att ta fram underlag om andra ansvars- och finansieringsmodeller än de nu skisserade?

Avser socialministern att lägga förslag i vårpropositionen om nytt nationellt utjämningssystem för LSS?