Utbildning för åklagare
Interpellation 2007/08:678 av Jansson, Eva-Lena (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-05-12
- Inlämnad
- 2008-05-12
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2008-06-02
- Sista svarsdatum
- 2008-06-02
- Besvarad
- 2008-06-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 12 maj
Interpellation
2007/08:678 Utbildning för åklagare
av Eva-Lena Jansson (s)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
I slutet av februari rapporterade Sveriges Radio att blivande poliser ska få arbetsmiljöbrott på schemat i år och att Rikspolisstyrelsen även håller på att ta fram en utbildning för erfarna utredare. Rikspolisstyrelsen tycker nämligen att polisen kan för lite om just arbetsmiljöbrott och vill nu satsa på att höja kompetensen.
Men även åklagares kompetens beträffande just arbetsmiljöbrott kan behöva kompletteras. I Örebro län har fackförbundet Byggnads vid flera tillfällen polisanmält brott mot arbetsmiljölagen. Trots att det funnits tydliga bildbevis på att människor riskerar både hälsa och i värsta fall liv valde åklagaren vid Örebro tingsrätt att lägga ned förundersökningen med hänvisning till att ”gärningen är att betrakta som ringa fall och är därför inte brottslig”.
Detta gällde ett fall där skyddsombudet hade stoppat arbetet med hänvisning till allvarliga brister i arbetsmiljön och där Arbetsmiljöverkets inspektör delade skyddsombudets uppfattning. Tilläggas ska också att det enligt Arbetsmiljöverkets författningssamling om byggnads- och anläggningsarbete hänvisas till arbetsmiljölagen och där brott mot föreskriften kan medföra böter, vilket Arbetsmiljöverkets ansvarige inspektör också redovisat i sitt svar till åklagaren.
Samma åklagare har lagt ned tre förundersökningar med samma hänvisning: ”Gärningen är att betrakta som ringa fall och är därför inte brottslig.”
Min fråga till justitieminister Beatrice Ask är följande:
Avser justitieministern att vidta åtgärder för att se till att landets åklagare får adekvat utbildning i arbetsmiljölagen?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:678
Webb-tv: Utbildning för åklagare
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:121 Tisdagen den 3 juniProtokoll 2007/08:121 6 § Svar på interpellation 2007/08:678 om utbildning för åklagare
Protokoll från debatten
Anf. 1 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att se till att landets åklagare får adekvat utbildning i arbetsmiljölagen.
Det är viktigt att myndigheternas personal har tillräcklig kompetens och utbildning för att kunna lösa myndigheternas uppgifter. Vilket slags utbildning medarbetarna kan erbjudas är dock främst en fråga för myndigheten att avgöra.
Inom Åklagarmyndigheten handläggs arbetsmiljöbrott av myndighetens miljöåklagare. Miljöåklagarna är specialiserade på frågor som rör miljö- och arbetsmiljöbrott.
Miljöåklagarna har fått utbildning som specifikt inriktats på arbetsmiljöbrott. Åklagarmyndigheten anordnar också i samarbete med Arbetsmiljöverket och Polisen, genom den så kallade Centrala samverkansgruppen, återkommande kompetenshöjande konferenser om bekämpning av arbetsmiljöbrott. Inom Åklagarmyndigheten bedrivs även arbete för att främja en enhetlig rättstillämpning inom detta område.
Anf. 2 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Jag börjar med att tacka justitieministern för svaret.
Bakgrunden till min interpellation är att jag har fått rapporter från Byggnads i min hemkommun Örebro om att ett antal polisanmälda arbetsmiljöbrott inte utreds. Trots att det har funnits tydliga bildbevis på att människor riskerar både hälsa och i värsta fall liv har åklagaren vid Örebro tingsrätt valt att lägga ned förundersökningen med hänvisning till att gärningarna är att betrakta som ringa fall och därför inte är brottsliga.
Detta gällde ett fall där skyddsombudet har stoppat arbetet med hänvisning till allvarliga brister i arbetsmiljön, och där Arbetsmiljöverkets inspektör delade skyddsombudets uppfattning. Det är alltså den inspekterande myndigheten som delar skyddsombudets uppfattning.
Tilläggas ska också att det enligt Arbetsmiljöverkets författningssamling om byggnads- och anläggningsarbete hänvisas till arbetsmiljölagen, och där brott mot föreskriften kan medföra böter, vilket Arbetsmiljöverkets ansvarige inspektör också har redovisat i sitt svar till åklagaren.
Samma åklagare har lagt ned tre förundersökningar med samma hänvisning: Gärningen är att betrakta som ringa fall och därför inte brottslig.
Med tanke på att detta är den enda sanktionsmöjligheten som finns blir det väldigt allvarligt om åklagarna inte tycker att detta är så viktigt att utreda.
I förra veckan dog tre byggnadsarbetare i Sverige. Det är klart att om de personer som jobbar med arbetsmiljöfrågor inte blir tagna på allvar riskerar ännu fler byggnadsarbetare att dö. Andra människor riskerar också att dö i sitt arbete. Skyddsombudens arbetsuppgift är att arbeta förebyggande och vara med och medverka till en god arbetsmiljö.
Om man nu från både skyddsombudets sida och arbetsmiljöinspektörens sida anser att det finns goda skäl att stoppa ett arbete är det för att de anser att det finns en fara där. Om vi då har åklagare som anser att det betraktas som ringa fall att jobba på ställen där det är uppenbar risk för liv och hälsa - det är därför som skyddsombuden stoppar jobben - då menar jag att dessa åklagare saknar adekvat utbildning.
När jag läser det svar som jag har fått från justitieministern kan jag säga att det är ett ganska generellt svar. Det konstateras att miljöåklagarna är specialiserade på frågor som rör miljö- och arbetsmiljöbrott.
Men mot bakgrund av det som jag faktiskt har hänvisat till i min interpellation kan man fundera på om alla dessa åklagare verkligen har adekvat utbildning. Om de verkligen bedömer detta som ringa fall och därmed inte behöver göra någonting, vad är då signalen till dessa arbetsgivare? Jo, den är att det är okej att utsätta sina anställda för allvarlig fara och att det är okej att bryta skyddsstoppet.
Det som är än mer alarmerande är den åklagarkris som vi nu har i Sverige. I en intervju i P 1 rapporterar åklagarna att detta inte är en fråga som är prioriterad från den högsta ledningen. Då antar jag att det är riksåklagaren, eller är det från regeringen som arbetsmiljöbrott inte är prioriterade? Det skulle jag vilja ha svar på från justitieministern därför att jag anser att det är allvarligt när vi har så kallade miljöåklagare som ska vara specialiserade men som inte tar frågan på allvar.
Anf. 3 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Det är lite besvärligt att svara. Lite grann kommer vi tillbaka till detta i samband med den interpellation som handlar om polisen. Utredningar görs ju av både polis och åklagare. Jag ska ändå försöka hålla mig till det som tas upp i den här diskussionen.
Skälet till att jag ger ett ganska generellt svar är att jag som justitieminister inte får gå in på enskilda ärenden. Jag får inte lämna synpunkter som kan vara synpunkter på just sådana. Vi har tyvärr, måste jag säga, en hel del allvarliga ärenden som gäller bland annat arbetsmiljöbrott. De här frågorna är det viktigt att prioritera.
Åklagarmyndigheten har 24 särskilt utpekade miljöåklagare - i Örebro två. I samband med att miljöåklagarna övertog ansvaret för utredningar om misstänkta arbetsmiljöbrott, vilket skedde ganska nyligen, fick man en tredagarsutbildning specifikt inriktad på just arbetsmiljöbrott.
Inom Åklagarmyndigheten bedriver man också ett metodutvecklingsarbete för att försäkra sig om en enhetlig rättstillämpning i landet, vilket jag tycker är väldigt bra. Det får inte vara så att det beror på var man bor när det gäller att ta den här typen av frågor på största allvar.
Jag menar därför att med de utbildningssatsningar som görs och med den personal som är anvisad för att hantera de här oerhört specifika frågorna har statsmakterna mycket tydligt markerat vilken vikt man lägger vid den här typen av ärenden.
Samtidigt kan man säga att arbetsmiljöbrott är besvärliga att utreda och svåra att hantera. Det finns ett behov av metodutveckling både när det gäller polisens utredningsarbete och när det gäller åklagarna. Därför är det bra att myndigheterna samverkar för att åstadkomma just detta.
Det man också kan säga när det gäller den typ av allvarliga ärenden som här tas upp är att det sker dödsfall på byggen i Sverige - fruktansvärt! Då ska man ha klart för sig att med automatik ska den typen av ärenden utredas inte bara av polis och åklagare. Också Arbetsmiljöverket har ett ansvar. Arbetsmiljöverket, som omedelbart ska ha rapporter om detta, får ta ställning till en del frågor i sammanhanget. Det blir alltså en kompetenshöjning i utredningsarbetet genom att man från två håll tittar på vad som har gjorts. Det gör man inte bara för att rätt ska skipas utan också därför att vi måste lära av hur arbetsmiljöbrott på ett riktigt sätt förebyggs.
Min uppfattning är nog ändå att åklagarna tar de här frågorna på stort allvar och att de gör det på ett allt bättre sätt. Med tanke på att vi har särskilt anvisade åklagare tror jag inte att man låter ärenden ligga i onödan.
Samtidigt är det så som interpellanten säger, nämligen att Åklagarmyndigheten är belastad. Det gäller även miljöåklagarna. Det finns fler ärenden än det finns utredare. Så är det alltid. Man skulle önska att allt kunde gå fortare.
Den här typen av ärenden, som dessutom är väldigt komplicerade, är naturligtvis ett bekymmer. Men jag vill påstå att frågor som handlar om åklagarnas resurser och sådant inte på något sätt påverkat särskilt mycket i just den här typen av ärenden. Dock är det generellt så att vi alltid skulle önska mer kraft och resurser.
Genom det ansvar som man har lagt på miljöåklagarna och genom de särskilda utbildningsinsatser och det metodutvecklingsarbete som sker har jag gott hopp om att vi kan bli ännu duktigare på att förebygga när det gäller den här typen av allvarliga händelser.
Anf. 4 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Jag håller med justitieministern om att det är många frågor och faktorer som samverkar. Det är väl det som är extra allvarligt med den här regeringens politik. Man har ju dragit ned anslaget till Arbetsmiljöverket med 150 miljoner. Man har lagt ned Arbetslivsinstitutet som faktiskt forskat kring arbetsmiljöfrågor och hur människor påverkas av sina jobb. När jag ser att åklagarnas verksamhet inte prioriteras på den här punkten blir jag självklart bekymrad eftersom det får konsekvenser i flera avseenden.
När skyddsombud gör anmälningar till Arbetsmiljöinspektionen och de säger att de inte i alla anmälda fall kan komma ut och kontrollera hur det ser ut och när skyddsombuden prioriterar och får stöd från Arbetsmiljöinspektionen är det oerhört viktigt att också rättsväsendet gör sin insats.
Nu säger justitieministern att det här är en prioriterad fråga för åklagarna. Men uppfattningen från åklagarväsendet är att detta inte har högsta prioritet, att detta inte är viktigt. Kanske hänger det ihop med den åklagarkris som ganska öppet har redovisats i medierna från åklagarna. Riksåklagaren har poängterat att det behövs mer pengar.
Vad arbetsgivare får är en signal om att arbetsmiljöinspektören inte kan komma ut. Kommer skyddsombudet ut och inspekterar en arbetsplats och gör en anmälan - vi återkommer till detta i nästa interpellationsdebatt - har polisen inte tid att utreda. När det väl finns en anmälan att ta tag i lägger åklagaren ned fallet.
Vad blir då signalen till arbetsgivarna? Ja, det är ingen som bryr sig mer än möjligtvis skyddsombud runt om i landet och eventuellt personer som har blivit skadade.
Den största hjälpen man just nu kan få som skyddsombud är, uppfattar jag, att medierna engagerar sig, att medierna bryr sig. Men vi ska inte behöva ha situationen att det är medierna, tredje statsmakten, som får arbetsgivare att agera och reagera. Det viktiga är att vi har ett rättsväsen som faktiskt har kompetens.
Jag återkommer till det som jag tycker är allvarligt. Om den enda sanktionsmöjligheten är att väcka åtal och man väljer att inte göra det trots att både arbetsmiljöinspektören och skyddsombudet har påtalat att allvarlig fara för liv och hälsa föreligger och att det bryts mot de bestämmelser som finns, vad återstår då att göra? Då är vi åter tillbaka till justitieministern som faktiskt måste tala om ifall frågan verkligen är prioriterad. Och är det inte så att fler åklagare, om nu enheten är så belastad, behöver ha den här kompetensen?
Anf. 5 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Först kan jag konstatera att Socialdemokraterna inte har lagt mer pengar på åklagarverksamheten. De resurser som finns för verksamheten är naturligtvis centrala. Jag vill ändå påstå att vi lägger stor vikt vid just bland annat arbetsmiljöbrott. Jag vill också gärna påpeka att vi i regleringsbrevet 2007 kräver en återrapportering. Vi skriver där att Åklagarmyndigheten ska redovisa det brottsbekämpande arbete som har bedrivits när det gäller brott mot miljön och arbetsmiljöbrott.
Vi har alltså kontroll på att man faktiskt lägger ned arbete på de här viktiga målen. Det finns också särskilt utbildade åklagare, vilket jag har redovisat. De har återkommande kompetenshöjande seminarier och konferenser. Det här är mer än vi har i en hel del andra ärenden.
Enligt interpellanten är det i det ärende som hela tiden lyfts fram här så att Arbetsmiljöverket och skyddsombudet har gjort en bedömning och åklagaren en annan när det gäller brottets svårighetsgrad. På de grunderna kan jag inte konstatera att det föreligger brister i åklagarnas utbildning, vilket är vad interpellationen handlar om.
När det gäller utbildning av åklagare och för att dessa ska kunna ta sitt ansvar i rättsprocessen är det min bestämda uppfattning att det bedrivs en utbildning, en kompetenshöjande verksamhet, som är oerhört betydelsefull för att de här ärendena ska hanteras på ett bra sätt.
Över tid kan man se att vi har fler ärenden än som klarats ut. Framför allt är väldigt svårutredda brott besvärliga. År 2006 hade vi ett bekymmer med att man på SOS Alarm helt plötsligt gav operatörerna information om att sjukvårdssekretess skulle tillämpas. Det gjorde att polisen i de fall där ambulans skickades till en arbetsplats där någon blivit skadad inte kontaktades. Det var väldigt bekymmersamt. Det gäller ju att så snabbt som möjligt vara på plats. Det där har senare efter en diskussion ändrats.
Där tror jag att det är otroligt viktigt med det samarbete som myndigheterna bedriver för att alla pusselbitar ska hänga ihop. Annars är det väldigt svårt att komma till den grund som behövs för att man ska kunna driva arbetsmiljöärenden genom hela rättskedjan.
Jag menar nog att det är en myt att påstå att ingenting görs och att det är en myt att påstå att åklagarna inte lägger stor vikt vid den här typen av frågor. Det här är ett område där vi har specialutbildade åklagare och där man medvetet arbetar för att bli duktigare och duktigare på att använda de regelverk som finns för att skydda dem som arbetar ute på arbetsplatser där det, tyvärr, händer väldigt många saker.
Även om man inte ska vara nöjd ska man konstatera att det är långt ifrån riktigt att påstå att ingenting görs. I förhållande till vad som gjordes under den förra perioden måste jag säga att vi på rättsområdet tar ganska stort ansvar för att se till att få kvalitet i hanteringen av de här ärendena.
Anf. 6 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Det är möjligt att landets justitieminister tycker att det här med åklagarkrisen och prioriteringen är en myt. Men när åklagarna själva sitter i Sveriges Radio, public service, och säger att den här frågan inte är prioriterad, att de inte har medel för den, och framför allt att frågan inte är prioriterad från högsta ledningen, kan inte jag tolka det som att det är någon form av myt. Det är deras upplevelse, och det är bara det jag kan förhålla mig till.
Det specifika fall jag har tagit fram visar att åklagarna och arbetsmiljöinspektören, alltså den granskande myndigheten, inte har samma uppfattning. Men finns bara den här sanktionsmöjligheten? Man påvisade ju detta med bilder. Jag har försökt beskriva det generellt, att jag tycker att det viktiga är att se till att förebygga, att arbetsgivarna framför allt ska se till att ha en god arbetsmiljö.
Om åklagare jobbar med frågor som rör miljö och arbetsmiljöbrott skulle jag vilja säga att det är ganska avancerat. Att vara arbetsmiljöinspektör är en avancerad kompetens, och att vara miljöinspektör är också en avancerad kompetens. Nu kräver vi att en åklagare ska ha kompetens på båda områdena. Jag kan då tänka mig att man i vissa fall har prioriterat den ena delen och kanske kan lite mer om till exempel om miljöfrågor.
Det är det jag försöker poängtera, att det är viktigt att åklagarna har den här kompetensen så att vi kan åstadkomma en bättre arbetsmiljö och att de arbetsgivare som begår arbetsmiljöbrott ställs inför rätta. Därför, fru talman, avser jag att återkomma till hösten motionsvägen.
Anf. 7 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Jag ser fram emot debatten då.
Jag tror också att det är viktigt att återkomma till vad interpellationen handlade om så att vi reder ut en sak i taget. Det gäller att inte blanda äpplen och päron hela tiden.
När det gäller frågan om vi har åklagare i Sverige som har utbildning för att hantera arbetsmiljöbrott är svaret ja. Vi har 24 särskilda åklagare som är avdelade för att syssla med den här typen av komplicerade och viktiga ärenden. I samband med att de fick ta över ett stort ansvar på det här området fick de en särskild utbildning, och det bedrivs en återkommande kompetenshöjning som är bra.
Det finns 24 åklagare av det här slaget. Jag är helt övertygad om att alla 24 önskar att de vore ännu fler, kunde göra ännu mer och hade ännu mer resurser än vad de har. Så är det naturligtvis.
Det betyder inte att deras upplevelse är en del av någon allmän åklagarkris, som inte finns. Bakgrunden är att den här regeringens rekordsatsning på polisen har fått mycket snabbare effekt än vad vi någonsin kunde förutse. Poliserna är mycket duktigare än vad vi trodde, vilket gör att ärenden strömmar till Åklagarmyndigheten och in i det övriga rättsväsendet. Vi visste att det skulle bli så men inte hur snabbt det skulle gå. Inte ens Åklagarmyndigheten centralt har riktigt kunnat prognostisera det här rätt. Det där reder vi ut sakta men säkert, och jag tror nog att vi kommer att hantera det.
Men att ta den utvecklingen som skäl för att påstå att man inom Åklagarmyndigheten inte bryr sig om arbetsmiljöbrott är att gå för långt.
Jag ser, som sagt, fram emot fortsatta debatter om det här, för det är oerhört viktiga frågor och det är viktigt att vi både skipar rätt och framför allt lär oss att förebygga den här typen av otäcka händelser som många drabbas av.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.