uppror i jägarföreningar

Interpellation 2003/04:276 av Sjöstrand, Sven-Erik (v)

den 4 februari

Interpellation 2003/04:276

av Sven-Erik Sjöstrand (v) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om uppror i jägarföreningar

Rovdjuren är en del av den biologiska mångfalden. Rovdjuren har, liksom alla andra arter, en rätt att existera för sin egen skull oavsett om vi människor betraktar dem som nyttiga eller skadliga. Den rådande rovdjurspolitiken är ett stort steg framåt, då vi fastslagit att de stora rovdjuren ska värnas. Rovdjur kan dock ibland skapa problem och komma i svåra konflikter med människor.

På senare tid har jägare i Dalarna protesterat mot de begränsningar som finns i syfte att skydda rovdjur från att dödas när de angriper jägarnas hundar. Jägarna har aviserat att de inte längre tänker delta i eftersökningsarbete eller rovdjursinventering. Länsstyrelsen i Dalarna har nu gått jägarna till mötes och vill diskutera ett mildrande av jaktförordningens § 28. Trots detta löfte går Rättviksjägarna vidare och bojkottar allt statligt samarbete från och med den 1 februari. Samtidigt har Naturvårdsverkets beslut att i år inställa skyddsjakten på lodjur utanför renskötselområdet upprört vissa jägare i Hälsingland, som sagt att de inte kommer att ställa upp med inventering.

Att mildra jaktförordningens § 28 kommer dock inte att skydda jakthundarna bättre, utan endast göra det svårare att bevara vargstammen. En undersökning gjord från jägarhåll visar att av 24 fall från 1996 till 2003 där jakthundar dödats av vargar, så fanns det bara ett där man kan säga att jägaren haft en liten möjlighet att döda vargen i förbindelse med angreppet. Ändringen av lagen skulle alltså ha föga praktisk betydelse och bara göra det lättare att utnyttja lagen för att skjuta vargar.

Den genetiska variationen av varg är begränsad, vilket betyder att varje individ är värdefull för att säkra artens fortlevnad. Det är därför viktigt att inga uppmjukningar av lagstiftningen görs som kan få till följd att fler vargar skjuts, utan andra alternativ måste beaktas.

Samtidigt måste man vara medveten om att risken för illegal jakt ökar när människor känner frustration över att de inte kan skydda sig och sin egendom på lagligt sätt. När det gäller avståndstagandet från den illegala jakten har dock jägarkåren i vissa fall inte varit tydlig i sitt budskap om att ett tydligt avståndstagande tas från dessa kriminella handlingar.

Människors möjlighet att leva parallellt med rovdjur måste utvecklas. I Sverige har vi varit nästan helt utan rovdjur i mer än hundra år. Detta har medfört att vi har tappat gammal kunskap om hur man försvarar tamdjur och om att man inte behöver vara rädd för rovdjuren. Många andra länder har ett betydligt större rovdjursbestånd. Minnesota, som är hälften så stort som Sverige, hyser 2 500@3 000 vargar mot Sveriges 100. Där är problemen mycket små. Enligt genomförda opinionsundersökningar i Minnesota är inställningen till vargen mycket positiv och den tendensen har ökat i takt med att vargstammen har ökat. Ett viktigt steg i arbetet med att förändra människors inställning till rovdjur är att involvera de människor som lever nära rovdjur i processen. Ett annat viktigt steg är att kunna se rovdjur som inte bara någonting som orsakar skada utan också som en resurs. Rovdjursturismen är inte på något sätt stor i Sverige men här bör finnas en stor potential för utveckling.

Vänsterpartiet anser att regeringen bör ta initiativ till en ökad dialog med de jägarorganisationer som finns för att diskutera vikten av ett avståndstagande från den illegala jakten samt ta fram alternativa lösningar för att minska skador orsakade av rovdjur.

Mina frågor till jordbruksministern är:

1.Avser ministern att avvisa den begäran om lagändring som Länsstyrelsen i Dalarna har lovat att arbeta för?

2.Avser ministern att ta initiativ till en ökad dialog med de jägarorganisationer som finns för att diskutera vikten av ett avståndstagande från den illegala jakten samt ta fram alternativa lösningar för att minska skador orsakade av rovdjur?